• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Lektioner i persiska – fantastisk

8 augusti, 2021 by Birgitta Komaki

Lektioner i persiska
Betyg 4
Svensk premiär 10 september2021
Regi Vadim Perelman

Under en fångtransport i Frankrike 1942 byter juden Gilles bort en halv smörgås mot en persisk bok. När tåget stoppas beordras alla av och skjuts i en skogsglänta. Men Gilles uppger att han är perser och visar sin bok. Eftersom en perser just är efterlyst blir han förd till ett läger. Där blir han uppmärksammad av kökschefen Klas Koch som vill
lära sig persiska för att öppna restaurant i Teheran efter kriget.

Varje dag blir en kamp mot döden när han skall lära Koch persiska. Ett språk han inte kan utan måste hitta på för varje ord. Och att sedan repetera för att minnas dem. Samtidigt får han slita i kökstjänst eller blir skickad att hacka sten i stenbrottet.

Gilles och Koch får en relation men det är hela tiden Koch som har makten över Gilles liv och död. För varje idé Koch får hänger Gilles liv på en skör tråd.

Liksom många filmer från kriget visar filmen vad kriget och den militära hierarkien gör med människor. Soldater och officerare behandlar varandra med hat och konkurrens. Allt går ut på att förtrycka andra för att skydda sin egen plats.Men den visar också att en människa gör vad som helst för att överleva. Fångvaktare som var judar straffar judar för att själva överleva. Nakna kroppar på en kärra på väg till brännungen visar lägrets helvete.

I filmen ´120 slag i minuten´ gjorde Nahuel Perez Biscayart ett ömsint porträtt av en Hivsmittad kille i Paris. Här är det ett fantastisk porträtt av juden Gilles. Nahuel Perez Biscayart är en skådespelare som man tar med sig länge i hjärtat efter filmen. Inte lika gripande men också intressant är Lars Eldinger som officer Klaus Koch. Samspelet mellan dem går fram och tillbaka.

Att Gilles är mycket smart räddar hans liv tillsammans med hans okuvliga vilja att överleva. Det är en fantastisk historia, den sägs vara sann. Den är andlöst spännande, gripande och fängslande ända till slutet. Och slutet vill ingen missa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Alltid nära dig – ibland för sentimental

8 augusti, 2021 by Birgitta Komaki

Alltid nära dig
Betyg 3
Svensk premiär 10 september 2021
Regi: Uberto Pasolini

Hans mamma lämnade honom när han var baby och snart skall hans pappa dö.
Michael(Daniel Lamont) är en fyraårig trygg liten pojke. Han lever med sin ensamstående far. Livet handlar om att gå till förskolan, busa med pappa John, läsa godnattsaga och önska sig en hundvalp. Men nu är John sjuk och han vet att han bara har några månader kvar att leva. Han kontaktar en adoptionsbyrå för att hitta den perfekta familjen för sin son i framtiden. En omöjlig uppgift naturligtvis. Vilken familj kan vara värd att få ta hand om ens barn?

Att John( James Norton) arbetar som fönsterputsare, har tatuerade armar och vuxit upp i fosterhem placerar honom långt ner på samhällsstegen men vad vill han ge sin son. Plötsligt blir klassamhället väldigt tydligt. Men också frågan hur väl känner han sin son? När John blir sjukare förstår lilla Michel att något är fel. Och John har svårt att välja bland adoptionsbyråns alla godkända familjer.

Filmen är hjärtknipande med en så tragisk historia. Det man saknar är mer svärta.
John är en så fantastisk far och Michael är väldigt välartad. Men var är Johns ilska och förtvivlan över sitt öde? Jag hade velat se en mer verklighetstrogen bild emellanåt med en trotsig unge och en ilsken förälder. Och en fyraåring som inte pladdrar hela tiden känns ovanligt. Speciellt när Michael verkar förstå vad som är på gång men inte säger något. James Norton är tjusigt orakad och Daniel Lamont söt som en liten fyraåring kan vara. Dessutom är fotot fantastiskt med glasklara bilder.

Det här är en film man vill gråta sig igenom men som ibland blir för sentimental.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ainbo: Amazonas väktare

6 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Ainbo: Amazonas väktare
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 augusti 2021
Regi Jose Zelada, Richard Claus
Svenska röster Moncho, Sanna Bråding, Kim Sulocki, Olivia Cepeda, Tommy Ekman, Anton Olofson Raeder, Billie Dean, Camilo Ge Bresky, Amie Bramme Sey, Astrid Assefa, Steve Kratz m.fl.
Språk Dubbad till svenska och samiska
Censur 7 år

Ainbo är en trettonårig flicka av en ursprungsbefolkning i Amazonas. Hon ska snart genomgå den rit som tar henne från att vara flicka till kvinna. I den stam hon tillhör är kvinnor också jägare och duktiga på att jaga och ta sig fram i Amazonas djungler. Hennes stam har angripits av sjukdomar.

Ainbos bästa väninna, Chuni, är också tonåring och ska efterträda sin pappa som hövding för stammen då pappan är en av de många som blivit sjuka. Stammens medlemmar tror att det är en ond demon som gör att så många blir sjuka.

Filmen som vänder sig till hela familjen med barn från sju år är en berättelse både om skövlingen som förstör miljön för ursprungsbefolkningen och samtidigt är det en fantasifull berättelse om magi och andra sätt att se på tillvaron än den västerländska av-mystifierade modernismen. Det är tydligt men ändå lämnar berättelsen över en del åt oss tittare att dra våra egna slutsater.

Ainbo möter två hjälpandar i djungeln, som helt klart är kopior av Timon och Pumpaa från Disneys Lejonkungen. Det gör förmodligen inte så mycket. De minsta kanske inte har hunnit se Lejonkungen och för de vuxna kan det fungera som en liten blinkning åt deras barndoms filmer.

Jag misstänker att jag kanske sätter lite för högt betyg, även om jag tycker berättelsen kan fungera för barnfamiljer. Den är kanske inte övertydlig men till stor del ändå väldigt tydlig med vilka slutsatser vi ska dra om den girighet som driver vita att skövla vår värld. Det är ett viktigt budskap men jag tycker att sådana teman fungerar bäst om de inte är för mycket av pekfinger.

Ett minus är att filmen omfattar lite för mycket för att bli riktigt mästerlig. Den tar upp både skövlingen, den vite mannens girighet, tron på andar och demoner och saknad efter föräldrar. Den är inte så rörig att den blir dålig men ändå väldigt förutsägbar. Karaktärerna är animerade som platsleksaker. Personligen har jag lite svårt för denna typ av animering. Det känns nästan övertydligt att ett syfte är att kunna sälja karaktärerna som leksaker till barn.

Men det är ändå en fin film som säkert tilltalar de mindre barnen. Och att den som många filmer idag visar att flickor kan vara hjältar och modiga är givetvis ett plus även om det nu inte längre är så ovanligt.

Ett pressmeddelande berättar att filmen berättar om ursprungsbefolkningen och Shipibo-stammens kamp mot skövlingen. Shipibo-folket har bekräftat för International Sami Film Association att de haft ett respektfullt samarbete och filmbolaget har fått tillstånd att använda deras berättelser och kulturella element i filmen. Filmen dubbas också till samiska så att den skandinaviska ursprungsbefolkningen kan se filmen på sitt eget språk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ainbo, Amazonas, Familjefilm, Filmrecension

Filmrecension: The Courier – en riktig nagelbitare

5 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The Courier
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 augusti 2021
Regi Dominic Cooke
Manus Tom O’Connor
I rollerna Benedict Cumberbatch, Merab Ninidze, Jessie Buckley

En riktig nagelbitare med en lång rad av de duktigaste internationellt kända skådespelarna och ett mästerligt foto. Trots att handlingen bygger på verkliga händelser och det går att googla och ta reda på hur det gick i förväg, innan man ser filmen, går det inte att slita sig från filmen. Jag dras in i den och det är så spännande. Det är helt underbart att uppleva att en film kan vara så spännande utan en massa bomber och granater och utan att strössla med biljakter.

Handlingen utspelas under 1960-talet, vid tiden för det kalla kriget. Sovjetunionen rustade sig för att kunna mäta sina krafter mot USA med kärnvapen. Kapplöpningen kring utvecklandet av kärnvapen upplevdes av många som ett stort hot för världen. En sovjetisk officer, Oleg Penkovsky, lyckas kunna i kontakt med brittiska och amerikanska säkerhetstjänster och erbjuder sig att få fram hemlig information om den sovjetiska upprustningen. Penkovsky var djupt oroad för vad den sovjetiska ledningen med Sovjets ledare Nikita Khrushchev kunde ställa till med. Penkovsky spelas av duktige Merab Ninidze, en skådespelare som ofta spelar ryss i brittiska filmer och tv-serier. Merab Ninidze gör en imponerande rollprestation tillsammans med en lång rad duktiga brittiska skådespelare.

Den brittiska MI6 och amerikanska CIA bestämmer att affärsmannen Greville Wynne ska bli den kurir som håller kontakt med Penkovsky och som smugglar hem informationen. Greville Wynne, som spelas mycket bra av Benedict Cumberbatch kan få tillträde till Sovjet på ett helt annat sätt än de vanliga spionerna eftersom han är affärsman och inte haft någon anknytning till säkerhetstjänsten. Wynne bygger upp en affärsrelation till Penkovsky och en vänskap uppstår mellan de två männen. Det var inte så hemskt länge sedan, men ändå var det på många sätt en helt annan värld då. Jag var på skolresa till Sovjetunionen och jag minns hur övervakade vi gymnasieelever var av ryska säkerhetstjänsten.

Filmen berättar något viktigt om hur samhället och världen var för sex tio år sedan och är oerhört välgjord och en riktig thriller. Det är så befriande att se hur spännande det kan vara utan de där bombastiska scenerna som många actionfilmer strösslar med.

I en otrolig historia baserad på verkliga händelser spelar Benedict Cumberbatch en helt vanlig man, som kom att spela en avgörande roll i stävjandet av Kubakrisen. Jessie Buckley är Sheila, som frustrerad av sin mans underliga beteende börjar ifrågasätta deras relation. Rachel Brosnahan spelar Grevilles uppdragsgivare, CIA-agenten Emily Donovan, och som Penkovskij ses Merab Ninidze. Dominic Cooke (På Chesil Beach) står för regin.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Herself – en film som lyfter dig.

3 augusti, 2021 by Birgitta Komaki

Herself
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 augusti 2021
Regi: Phyllida Lloyd

En ovanligt gripande film som hittat rätt tonläge. Att skildra ett svårt ämne som kvinnomisshandel och att ändå skapa en film med stark tillit till livet och livsglädjen
är en prestation.

Sandra (Phyllida Lloyd) lever med sin pojkvän Gary (Ian Lloyd Anderson) och sina två små flickor i ett långt förhållande. Men det är ett förhållande där hon blir misshandlad och en dag bestämmer hon att det är sista gången. Hon ger dottern ett kodord för att larma polisen och hon flyr från hemmet. Men livet som ensamstående blir inte lätt trots att våldet har upphört. Hon kämpar med två jobb för att klara sig och sina flickor. Och hon söker bostad genom socialen och bostadsförmedlingen. Hela tiden ömsom vädjar ömsom hotar Gary att hon skall komma tillbaka. Och ibland känner hon tvekan om hon har gjort rätt.

Efter en idé från dottern börjar hon drömma om att bygga ett enkelt hus för sig och döttrarna. Med mycket vilja och utan någon kunskap startar hon sitt bygge och snart visar det sig att många vill hjälpa till. Att människokärlek finns runtomkring och att nya och gamla vänner ställer upp. Det är en styrka och det hjälper henne att åter hitta den person hon var innan misshandeln började.

Filmen skildrar våldets konsekvenser på offren och på förövaren. Den visar hur barnen påverkas genom att se våldet. De förstår rädslan även om de älskar båda sina föräldrar.
Den visar rädslan hos offret också genom att man väljer sina ord och inte svarar emot. Liksom att förövaren också kan vara ett offer. En film som skildrar ett problem som finns i alla samhällen. Men också samhällets oförmåga och byråkratiska system för att hjälpa. En fantastisk och stark film som är så nära verkligheten man kan komma.
En film utan överdrifter och som berör djupt. Ändå är det en film som man minns med glädje. Att när människor hjälper varandra kan man övervinna allt.

Phyllida Lloyd gör rollen som Sandra med stor känslighet och så kontrollerat att hon kunde vara vilken kvinna som helst. Någon som alla kan identifiera sig med. Hennes arbetsgivare Peggy spelas av Harriet Walter gör också starkt intryck liksom döttrarna.
Tyvärr känns pojkvännen Gary (Ian Lloyd Anderson) välbekant.

En sorglig historia som får dig att tro på medmänsklighet och människans inre styrka.
Du går från bion med mer feel good och tro på mänskligheten efter den här filmen än efter många romantiska komedier. En film som lyfter dig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in