• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: En annan värld

28 april, 2022 by Elis Holmström

En Annan Värld Recension
Betyg 2
Svensk biopremiär 6 maj 2022
Regi Stéphane Brizé

I Ken Loach senaste film Sorry We Missed You fick biopubliken en smärtsam inblick i gig-ekonomin, där industrins ständiga jakt efter högre vinstmarginaler har splittrat samhällen, familjer och framtidsutsikterna för miljontals. Loach lyckades engagera publiken med ett enkelt och kraftfullt berättande som inte kändes tillrättavisande. Eldfängda och upprörda berättelser som ger sig på storföretag som värderar aktiepriser framför anständiga arbetsförhållanden eller ansvarstagande känns därmed som ett tidlöst ämne.

Oavsett hur relevant och provocerande ett ämne må vara så spelar det väldigt liten roll om utförandet är irrelevant utan någon passion eller kunskap. En Annan Värld borde inspirera och tvinga till reflektion men lyckas endast försätta biopubliken i en djup dvala.

När ett ämne eller tema har behandlats med kraftig frekvens så måste det finnas något distinkt – i all fall entusiastiskt, då det återkommer. En historia om revolt och frustration måste ha ett brinnande driv och en vilja av stål. För att vara en film som ifrågasätter falska löften och apati i en mördande steril kontorsmiljö så är det ironiskt att filmens regissör, Stéphane Brizé, behandlar berättelsen och karaktärerna med samma entusiasm som en timmes pendling till jobbet en kall januarimorgon.

Att arbeta subtilt och diskret kan vara både slående och fascinerade, att låta ansikten och stämningslägen berätta mer än dialog eller handlingar kan vara en ynnest att avnjuta, om det genomförs med ett mått av expertis det vill säga. En Annan Värld befinner sig konstant paralys då verktygen för att intressera är trasiga. När girigheten drabbar karaktärer som är lika levande som skyltdockor är det omöjligt att uppbåda något som helst engagemang.

Det finns en rad små frön som kunde ha skänkt En Annan Värld en behövlig intimitet och mänsklighet, men den spruckna relationen mellan Vincent Lindon och Sandrine Kiberlain, man och hustru, är lika syntetisk som en plastleksak och utan någon trovärdighet. Detta förvärras då denna sargade relation ska visa sig vara en essentiell del i berättandet. Karaktärsgalleriet är överlag lika intressant som valfri ensemble från någon av Michael Bays Transformers-filmer. Det finns inte en enda individ som är något mer än sin yrkesroll, sådant som trovärdigt känsloliv eller personlighet har fått en expressbiljett till närmsta papperskorg. Mest undran väcker skildringen av filmens kvinnliga karaktärer, i denna verklighet så är kvinnor uppdelade i två läger, antingen hysteriska nervvrak som endast kan uttrycka sig i floder av tårar eller iskalla psykopater som mer än gärna säljer sin själ för att avancera i karriären.

Det finns en också en rad verbala konfrontationer som kunde ha lett till minnesvärda diskussioner om rätt och fel, men det blir platt fall även här då dialogen är lika spännande som en kvartalsrapport från PEAB.

Det enda som överhuvudtaget stabiliserar En Annan värld från hjärtstillestånd är Vincent Lindon rollinsats, han gör sitt bästa för att injicera en emotionell ambivalens där hans karaktär slits mellan jobb och familj. Tyvärr så är det inte tillräckligt för att kompensera för en film som många gånger känns som en skiss. Det saknas engagemang från Stéphane Brizé och förutom Vincent Lindon så finns det absolut ingenting som kan kompensera för ett manuskript som har samma djup som ett skillingtryck.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Min kusin

22 april, 2022 by Rosemari Södergren

Min kusin
Betyg 3
Svensk biopremiär och på streaming 15 april 2022
Regi Jan Kounen

En film om vänskap, släktskap och att acceptera varandra som man är. Två medelåldersmän är kusiner och hade nära kontakt när de växte upp. Nu är de förbundna med varandra genom att de båda är delägare av en framgångsrikt internationellt företag som säljer alkoholdrycker. Pierre leder företaget och är duktig företagare. När han tog över företaget efter sina föräldrar var det nära konkurs. Han har genom sin envishet och skicklighet vänt det till framgång. Hans kusin, Adrien, är en udda personlighet. Adrien bor på ett hem för människor med psykiska problem och han har inte något arbete. Däremot har han en stor förmåga att känna av intuitivt vad som ska hända. Han säger att han visualiserar och kan se att bilar ska krocka och annat. Han har fruktansvärda humörsvängningar dessutom.

Pierre är på väg att köpa upp ett stort vinföretag och på så sätt utvidga företaget. Men han behöver få Adriens underteckning. Adrien däremot längtar efter att de två ska hitta tillbaka till sin nära relation och ställer därför som krav för att skriva under att han får hänga med Pierre på jobbet ett tag. Det är bäddat för katastrof förstås när Adrien börjar lägga sig i. Eller? Frågan är vem som är mest skadad egentligen. Vad är mest friskt?

De två kusinerna tvingas ge sig ut på en resa som antingen kommer att föra dem närmare varandra – eller driva dem bägge till komplett vansinne.

Första delen av filmen var lite klyschig och med en komedistil som inte riktigt tilltalar mig men skildringen växte och engagerade mig allt eftersom. Det är väl till viss del en feelgood-film om att lära sig se sig själv och därigenom också se andra – och att acceptera varandra som man är, med fel och brister och tillåta sig själv och andra att vara sig själva.

Lite fakta om regissören:

Jan Kounen slog igenom i slutet av 90-talet med actionrökaren Dobermann och har sedan dess hållit publiken på tårna med sin eklektiska blandning av seriefilmatiseringar (Blueberry), satir (99 Francs – med Oscarvinnaren Jean Dujardin), romantik (Coco Chanel & Igor Stravinskij) samt diverse dokumentärer. När han tillsammans med Césarvinnaren (The Measure of a Man) Vincent Lindon, som också hade en av huvudrollerna i Julia Ducournaus Titane, ger sig på att göra en både komisk och känslosam road movie liknar resultatet garanterat inte något annat du sett i genren.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tillfälligheter och fantasier

22 april, 2022 by Petter Stjernstedt

Tillfälligheter och fantasier
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 april 2022
Regissör: Ryûsuke Hamaguchi
Skådespelare: Kotone Furukawa, Kiyohiko Shibukawa, Katsuki Mori

Tre berättelser om tillfälligheter, udda relationer och starka band. Slump för människor samman och oväntad vänskap uppstår. Regissör Ryûsuke Hamaguchi, mannen bakom rosade Drive My Car, har gjort det igen. Med värme, oförutsägbarhet och stor särprägel övertygar Tillfälligheter och fantasier och filmen får oss att älska de karaktärer som befolkar Hamaguchis universum.

Tre korta historier. Tre möten och tre personer som kämpar i sin vardag med plågoandar från förr och nu. I en taxi stöter en kvinna på en attraktiv man. Det hela resulterar i ett laddat möte. Storyn får en oväntad vändning och plötsligt sätts kvinnan och hennes  moraliska kompass på prövning. En historia om otrohet, olycklig kärlek och begär.

Läraren möter eleven i Hamaguchis andra kortfilm.  

En annan kvinna försöker förföra en lärare och en tredje stöter oplanerat på en gammal skolkamrat. Men i Ryûsuke Hamaguchis värld är inget som det verkar. Med enkla medel, välskrivet manus med flera twist and turns växer en fascinerande krönika fram som, för att dra en klyscha, miner om vad det är att vara människa med sina brister och bagage. Dynamiken människorna emellan är elektrisk. Det är imponerande hur regissören bygger upp en dramatik byggsten för byggsten och det starka skådespelet bidrar till spänningen.

Oväntat möte mellan skolkamrater

Tillfälligheter och fantasier har allt en kan önska sig av ett drama av den kalibern. Att berätta en enkel men allmänmänsklig historia på mindre än trettio minuter tyder på stor skicklighet. Han är en regissör med öga för detaljer och hans pricksäkerhet i skildringen av människor går inte att missta. Ni kan gissa min entusiasm inför hans oscarshype Drive My Car. Jag vill helt enkelt bara ha mer, mer och mer. Mer av Hamaguchi.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Cyrano – ett välspelat drama i mustigt 1600-tal

21 april, 2022 by Birgitta Komaki

Cyrano
Betyg 4
Svensk premiär 22 april 2022
Regi Joe Wright

Historien om Cyrano finns i många varianter. För det mesta är han mannen med den allt för stora näsan. Här är han dvärg, 135 cm, och lika övertygad om att ingen kan älska honom.En tidlös historia med kärlek och musik.

Den vackra Roxanna (Haley Bennett) längtar mer efter kärlek än välbeställda friare.
När hon får syn på Christian (Kelvin Harrison.Jr) faller hon genast för hans utseende.
Men han har inte orden i sin makt och Cyrano de Bergeracs ( Peter Dinklage) blir hans röst och skapar vackra verser och brev. Cyrano som älskar Roxanna av hela sitt hjärta vågar aldrig bekänna sin kärlek. Men han har de ljuvaste orden att beskriva henne.

En musikalisk historia med mycket känslor. Ett välspelat drama i mustigt 1600-tal. Med deklamation och verser ska känslor beskrivas. Med poesi och sånger blir denna filmade musikal en egen upplevelse. Romantisk men ändå så tragisk och tidlös.
Att Cyrano på grund av sitt utseende aldrig vågar bekänna sin kärlek är tragiskt men också så mänskligt. Alla kan känna igen osäkerheten inför den stora kärleken.

Haley Bennett är ljuvlig som Roxanna, med ett öppet ansikte där alla känslor kan läsas.
Hennes motspelare Peter Dinklage är en skicklig skådespelare som tolkar Cyrano med bravur. Speciellt hans roll i Game of Thrones har gjort honom berömd men här visar han också ett annat register.

Många sånger berör och när soldaterna sjunger sina avskedssånger till dem där hemma inför den snart annalkande döden på slagfältet blir det så känslosamt att man gråter. Det är en scen som är gripande men också alltid aktuell.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Memory Box – visar krigets vansinne

21 april, 2022 by Birgitta Komaki

Memory Box
Betyg 4
Svensk premiär 22 april 2022
Regi Joana Hadjithomas, Khalil Joreige

Maria bor med sin tonårsdotter Alex i Montreal efter att ha flytt från krigets Libanon.
Under sina egna tonår bodde hon i Libanon och när hennes bästa vän Liza flyttade till Frankrike skrev hon till henne. Nu har många år gått och en dag får hon ett stort paket som innehåller allt hon skickade till Liza. Liza som nu har dött.

Dottern Alex blir nyfiken på innehållet och börjar i hemlighet kolla på materialet. Hon längtar efter att få veta mer om sin mammas bakgrund. Men både hennes mamma och mormor är emot Alex företag. Att Alex är i den ålder som Maia var när hon skrev sina brev ger en extra dimension till filmen.

Filmen skiftar mellan nutid och tiden i Libanon under kriget. Den visar Maias bakgrund, ungdom och förälskelse men också kriget. Granater, bomber och raketer som förstör Beiruts vackra stad. Krypskyttar i staden och flera dygn i skyddsrum. Livsglädjen hos de unga finns där ändå trots förstörelsen och rädslan. Förlusten av en familjemedlem förstör livet för många år framåt för familjen. Minnet skaver trots att Maia har försökt glömma. Hela historien berättas ganska lågmält trots Maias trauman i livet. Den visar också hur relationen mellan generationerna ändras när Maia delar sin bakgrund med dottern.

Med foton och filmteknik skapas många spännande och roliga effekter och musiken bidrar. Musik av Blondie,Kim Wilde och Aha tar filmen till 1980-talet. Filmen visar krigets vansinne när många grupper slåss mot varandra. Att krig påverkar livet för generationer framåt.

Trots allt är filmen hoppfull. När ett nytt Beirut växer upp visar det att livet alltid måste gå framåt. Liksom att de som genomlevt kriget måste fortsätta leva sina liv framåt med sina minnen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in