• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Den svenska filmhösten mer jämställd än tidigare – här är listan på höstens filmer

17 augusti, 2010 by Redaktionen

Flera kvinnliga debutanter finns med i stora roller eller som regissörer bland filmer. En tredjedel av regissörerna är kvinnor.

Först ut av höstens premiären är Johan Klings ”Puss” som har två av de berömda Skarsgårdsbröderna, Alexander och Gustaf, i var sin roll men också en hel mängd unga duktiga kvinnliga skådespelare som nu får en chans att presentera sig för den breda filmpubliken.

Lisa Langseth, som har stor erfarenhet från teatern, är en av de som debuterar som filmregissör. Hon har gjort filmen – Till det som är vackert – som handlar om en ung kvinna som inleder en relation med en gift och äldre dirigent som spelas av Samuel Fröhler.

”Himlen är oskyldigt blå” har fått sin titel efter en sång av Ted Gärdestad. Filmen är regisserad av Hannes Holm.
Liksom flera av de svenska höstfilmerrna utspelar den sig under 1970-talet.
Den bygger på verkliga händelser kring Sandhamnsligan. Filmens huvudperson är den 17-årige Martin, som spelar av Bill Skarsgård, som är näst yngst av Stellan Skarsgårds söner. Han spelar Martin som får jobb på en exklusiv restaurang i Sandhamn, men hamnar mitt i en narkotikahärva.

Bill Skarsgård har också huvudrollen i filmen ”I rymden finns inga känslor”, Ingen som varit på bio i sommar och sett reklam lär ha missat trailern för den filmen. Bill Skarsgård spelar en kille med Aspergers syndrom.

Två andra Skarsgårdssöner: Alexander och Gustaf är med i höstens första svenska premiärfilm: ”Puss” som handlar om unga människor på en fri teater på en bakgata i Stockholm och ett antal kärleksförvecklingar. Den är regisserad av Johan Kling, som gjorde ”Darling”.

En efterlängtad film är filmen om den svenske legenden Cornelis Vreeswijk, folkkär och skandalomsusad. Rollen som Cornelis spelas av Turbonegro-sångaren Hans-Erik Dyvik Husby, alias Hank von Helvete.

Augusti
”Puss” 20/8. Regi: Johan Kling

September
”I rymden finns inga känslor” 3/9
Regi: Anders Öhman

”Fröken Märkvärdig & karriären” 3/9
Regi: Joanna Rubin Dranger

”Ond tro” 10/9. Regi: Kristian Petri
”Tusen gånger starkare” 24/9
Regi: Peter Schildt

”Tusen och en natt” 24/9
Regi: Fatemeh Gosheh, Isa Vandi
”Vem? Film för de små” 25/9
Regi: Jessica Laurén

Oktober
”Himlen är oskyldigt blå” 15/10
Regi: Hannes Holm

”Till det som är vackert” 22/10
Regi: Lisa Langseth

November
”Psalm 21” 5/11
Regi: Fredrik Hiller

”Cornelis” 12/11. Regi: Amir Chamdin.
”Fyra år till” 26/11
Regi: Tova Magnusson

December
”Svinalängorna” 10/12
Regi: Pernilla August

”Änglagård – tredje gången gillt” 25/12
Regi: Colin Nutley
”Sound of Noise” 29/12
Regi: Johannes Stjärne Nilsson/Ola Simonsson

Hösten 2010 (ännu inte bestämd datum)
”Män som simmar”
Regi: Dylan Williams

”Facing Genocide”
Regi: David Aronowitsch/Staffan Lindberg

”Mammas comeback”
Regi: Åsa Ekman

Relaterade artiklar:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmpremiär, trailer, regissörer, jämställdhet, kulturpolitik, Skarsgård

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmpremiär, jämställdhet, Kulturpolitik, regissörer, Scen, trailer

Politik i alla hörn och film utomhus när Sommarbion drar igång 18 augusti i Rålambshovsparken

13 augusti, 2010 by Redaktionen


Fem dagar kvar till årets Sommarbio, skriver Stockholms filmfestival i ett pressmeddelande och syftar på starten den 18 augusti:

Om fem dagar drar Stockholms filmfestivals Sommarbio igång i Rålambshovsparken. Lagom till valspurten kollar vi in politiska skandaler, mord i maktens korridorer, korrupta makthavare och politiska hjältar under bar himmel. Dessutom avslutas årets Sommarbio med en smygpremiär av den svenska romantiska komedin I rymden finns inga känslor.

Sommarbio äger rum mellan 18-22 augusti och visar i år banbrytande klassiker, moderna pärlor och omtalade Oscarvinnare på politiskt tema. Varje film presenteras av en känd presentatör som har en speciell relation till kvällens film. Filmerna startar ca 20.30 men redan kl. 18.00 börjar aktiviteter i parken som Speaker’s Corner där stand up-komiker, ungdomspolitiker och alla i publiken får chansen att säga sin mening.

Följande filmer visas under Stockholms filmfestivals Sommarbio:

18/8 Alla presidentens män av Alan J. Pakula. Presentatör: Liza Marklund
19/8 The Hurt Locker av Kathryn Bigelow. Presentatör: Rolf Porseryd
20/8 Milk av Gus Van Sant. Presentatör: Cecilia Frode
21/8 The Queen av Stephen Frears. Presentatör: Cissi Wallin
22/8 I rymden finns inga känslor av Andreas Öhman. Presentatör: Andreas Öhman

Läs mer om årets Sommarbio och filmer på www.stockholmfilmfestival.se/sommarbio

Läs även andra bloggares åsikter om sommarbio, filmfestival, rålambshovsparken

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmfestival, sommarbio

Way Out West gästas av världens största kortfilmsfestival

13 augusti, 2010 by Redaktionen

Spännande med festivaler där olika kulturarter möts. Way Out West som drar igång idag, fredag 13 augusti, gästas till exempel av en kostfilmfestival.
Här ett pressmeddelande om detta:

I år kan man se några av världens bästa kortfilmer på festivalen. Kortfilmsfestivalen Future Shorts bjuder på utomhusbio efter mörkrets inbrott.

I sommar har Future Shorts gästat festivaler som Glastonbury och Roskilde och nu är det klart att även Way Out West-publiken kommer få sin beskärda del av prisbelönt, känslomässigt drabbande och visuellt banbrytande kortfilm.

Programmet, som i Sverige visas exklusivt på Way Out West, är en sprakande kompott av känslor och färger. Please Say Something, en Guldbjörnsvinnande supersnygg animerad framtidsberättelse, skildrar det destruktiva kärleksförhållandet mellan en katt och en mus. Top Girl handlar om Donna från Brixton som rappar och drömmer om att få spela in en låt; en mycket rå, ärlig och ömsint film om att växa upp som kvinna i en mans värld. Kieth Loutit är fakeminiatyrernas mästare, Bathtub är ett av hans finaste verk. De fascinerande små filmerna av Sydneys kust förvandlad till en dockvärld har cirkulerat flitigt på youtube men få har haft chansen att uppleva dem på en riktigt stor duk. Och har du någon gång undrat vem som egentligen har världens största skivsamling så får du svaret i The Archive, en både rolig och sorglig kortdokumentär om en man med ett kall som söker sin efterträdare.

Man hittar Future Shorts i en trolsk träddunge ett par hundra meter från stora ingången. Kortfilmsprogrammet drar igång kl 22 både fredag och lördag, men redan strax efter solnedgången kan man komma förbi och titta på snygga visuals från konstnärerna NYX och Erik Berglin.

www.futureshorts.com

Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, kulturfestivaler, kortfilm, Way out west

Arkiverad under: Film Taggad som: kortfilm, Kulturfestivaler

7X – Lika barn leka bäst – en slags recension

12 augusti, 2010 by Redaktionen

”7X – Lika barn leka bäst” är en svensk film om några trasiga ungdomar i en inte namngiven grå svensk förort där en av ungdomarna hittar ett vapen. Vad händer när mobbare och mobboffer och våldtäktsoffer och övergivna barn och ungdomar får tillgång till ett vapen?

Regissören Emil Jonsvik berättade på pressvisningen att han och övriga i projektet jobbat med filmen i fyra år. Filmen har tidigare visats på Stockholms filmfestival Junior, 19-24 april. Men fredag 13 augusti har filmen premiär på svenska biografer.
På måndagskvällen 9 augusti var det stor galapremiär med filmens skådespelare på plats. Det var rätt stort drag efteråt med medier på plats och tv-kameror som intervjuade skådespelarna. Allra mest dök de traditionella medierna på Tom Ljungman som ju spelade Patrik i filmen ”Patrik 1.5”. I ”7X” spelar han en av huvudkaraktärerna, Morgan kallad Moggi, en ganska jobbig störd grabb vars föräldrar verkar ha övergett honom och hans lillasyster.

Jag tror att filmen kommer att bli rätt omtalad. Filmen handlar framför allt om problemet med de många illegala vapen som finns i Sverige och i världen och om mobbning och om en vuxenvärld som står handfallen eller blundar för det som sker.
Vissa delar av det nattsvarta är tyvärr klockrent skildrat, hur lärare inte ser vad som händer eller hur föräldrar inte kan tala med sina barn. Bitvis är det nästan för mycket, jag får ont i magen av att tänka på att detta liv med män som slår kvinnor och våldtäkt är en del unga flickors verklighet. Eller hur ensamma och isolerade mobbade ungdomar kan vara och hur fega personerna i omgivningen kan vara.

Filmen är inspelad med en kamera som hoppar och med en ljusinställning som liksom bränner sönder bilderna. Bilderna ser ut som bilder tagna med en dålig kamera i motljus, så ljuset tar bort nästan alla färger. Jag förstår att det är ett medvetet av regissör och producent. Det förhöjer intrycket av hopplöshet, mörker och färglöshet. Jim Jonsson på Tidningen Kulturen tar i sin recension upp ett problem med detta:

Ett mer kosmetiskt problem med filmen, som ser helt okej grynig ut med klipp i ”udda” vinklar för att uppnå någon sorts skitighet, är att den har en ljudmatta av förebådande ondska och musik så hög att man stundtals inte alls hör var karaktärerna säger.

När jag såg filmen på galaföreställningen applåderade publiken efteråt. Det är väl ganska väntat. En stor del av publiken var unga människor. Jag tror att den här filmen blir dels filmkritikernas älskling och att det blir en film som ungdomar snackar om.

Fast kanske jag har fel om filmkritikerna, Hugo Lavett på Kulturnytt skriver:

Det är synd att en film som berör ämnen som mobbning, utsatthet och segregering inte blir mer än en fördomsfull kliché. Poeten och arkitekten Lars Mikael Raattamaa har skrivit apropå en fotobok om Stockholms förorter, att demoniseringen måste få ett slut. 7ex lika barn leka bäst kommer inte bidra till det.

Vickys blogg tycker att filmen hellre borde visas som en dokumentär på tv.

Lotten Bergman är en annan bloggare som också var på galaföreställningen.

Fler bloggare som berättat om filmen: Daniel Norin och

Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, ungdomar, recensioner, film, galapremiär, 7X, vapen

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: galapremiär, mobbning, recensioner, Scen, ungdomar

Nytt på dvd: Sebbe och The first time

7 augusti, 2010 by Redaktionen


The first time är en sån där underhållande lättsam film om en ung man som kanske är lite av en tönt och som blir kär i skolans förmodligen snyggaste och mest populära tjej. Hon uppvaktas förstås av grisigaste och elakaste snyggingen. Historien har vi sett och hört många gången.
Filmen ”The first time” med Devon Werkheiser och Scout Taylor-Compton är varken sämre eller bättre än genomsnittet av dessa filmer.
Den är rolig och får en liten extra poäng i och med att de två huvudkaraktärerna har var sin odräglig lillebror som ingår en pakt där de spelar in allt och lägger ut på Youtube.

Lite text om filmen från ett pressutskick:

Redan första dagen i high school drabbas Victor av akut ”Anya-feber” – han blir huvudlöst och hopplöst förälskad i den vackra Anya. Hopplöst, för Anya är snygg, populär, kommer från en rik familj, är oskyldig och rar – och går i avgångsklassen. På alla sätt och vis långt utanför en sådan gröngölings räckvidd. Det gör inte saken lättare, att hon redan är tillsammans med den smarte Peter, som kör en dyr sportbil, går klädd i märkeskläder och har koll på allt. Den sortens faktum avskräcker dock inte Victor, som med sin klumpiga charm och lite hjälp från en spindel och Anyas småbröder, förvandlar sin hopplösa kärlekshistoria till en katastroffilm, och till allas förvåning lyckas vinna över Anya. Men så är det ju det här med första gången …

Sebbe
En film jag missade på bio och nu sett i efterhand på dvd är den svenska filmen ”Sebbe”.
Den brukar presenteras så här:

Silvertejp, elkablar, avtryckare, sprängmedel.
Sebbe planerade aldrig att bygga en bomb. Det bara blev så.
Sebbe är 15 år och bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång. Han gör sitt bästa. Han slår aldrig tillbaka. Sebbe älskar sin mamma för att han inte kan annat.
På skroten lever drömmen, och i Sebbes händer får döda ting nytt liv. Här har han kraft att skapa. Här är han fri – men ensam. Hans utanförskap växer i takt med att hans värld krymper, tills han en dag står helt isolerad utan någon annan än sin mamma. Och när hon sviker, sviktar allt.

Jag tycker beskrivning ljuger och inger förväntningar på en annan slags film än vad det var. Det där med att han bygger en bomb är en bisak i filmen, nästan.

Sebbe handlar om en pojke som fyller 15 och som bor ensam med sin mamma. Om hans pappa är död eller om det bara är en lögn får vi aldrig klart för oss. Sebbes mamma jobbar med att dela ut tidningar och de är hur fattiga som helst. Hon tillbringar dessutom stor tid med att hänga på krogen.
Sebbe mobbas i skolan, grovt med misshandel.
Han är ensam och får inte ens en födelsedagspresent av sin mamma när han fyller år. Men så hittar hans mamma en jacka i tvättstugan och ger honom.
Misären de lever i är så hemsk, så fruktansvärd och så hopplös.
Jag har lite svårt att köpa att människor är så totalt ensamma. Inga släktingar verkar finnas, ingen människa alls verkar bry sig om dem.
Ingen lärare reagerar på eller märker hur utsatt han är i skolan heller.

Däremot verkar han vara ett tekniskt geni och bygger en moppe av reservdelar från skroten. Han har också byggt en mängd lampor i sitt rum. Att han som är så duktig inte skulle göra bra ifrån sig i skolan är liksom ologiskt.

Jag köper inte berättelsen och det är synd. För det är ett viktigt budskap om de utsatta barnen som filmen har.
Men den marknadsförs på fel sätt, som att det ska vara en spännande film med bomben han bygger.
Sebbe är inte någon spännande film på något sätt. Den är sorglig, den är tung och den är så utan hopp.

Aftonbladet var också kritisk till filmen och gav den betyg 2 när den lanserades på bio.
Men rätt många av de traditionella filmkritikerna uppskattade filmen, DN gav betyg 4, Expressen fyra getingar och Svenska Dagbladet betyg 5 av 6 möjliga.

När jag jämför de här två filmerna är ju ”The first time” en film som mest är underhållande och inte berättar något om samhället medan Sebbe berättar något hemskt. Själv är jag knappast målgruppen för ”The first time” – men flera ur den yngre generationen såg på filmen här hemma och de tyckte den var bra.
Sebbe missar tycker jag, just för att den är alldeles för mörk. Den missar i att bygga upp spänning och den är för utan hopp. Det är synd, eftersom dess innehåll väl är något som är viktigt: alla människor som möter ett utsatt barn har chansen att bli den människa som ger barnet/ungdomen hopp om ett annat liv.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, ungdomar, film, recension, Sebbe, The first time

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: barn, Recension, Scen, ungdomar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 624
  • Sida 625
  • Sida 626
  • Sida 627
  • Sida 628
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in