• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Mission Impossible – Ghost Protocol: önskar Michael Nyqvist hade en mer utmanande roll

19 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Mission Impossible – Ghost Protocol
Betyg: 2
Svensk premiär: 27 januari 2012

Visst, den som är ett stort fan av Mission Impossible skulle väl sätta ett högt betyg, bara för att det är Tom Cruise och Mission Impossible.
Med de resurserna som filmskaparna haft till sitt förfogande är det självklart att det är massor av action, med full fart från första filmsekvens. Men sedan är det inte mycket mer.

Storyn är: en svensk galen professor i fysik (spelas av svenske skådespelaren Michael Nyqvist) har fått för sig att en katastrof som förstör jorden är bra. Då kan något nytt och bättre spira upp ur spillrorna. Genom att jorden förstörs i ett kärnvapenkrig skulle jorden och mänskligheten kunna börja om på nytt. Alla krigshetsande politiska ledare dör och en liten grupp överlevande människor kan bygga en ny värld, en fredlig värld. För att sätta igång det här kärnvapenkriget måste USA och Ryssland luras att attackera varandra. De enda som kan rädda världen är agent Ethan Hunt, ja ni vet: Tom Cruise och tre andra agenter. Om de misslyckas kommer amerikanska agentbyrån IMF inte att kännas vid dem.

Grundberättelsen är virrig, men det får vi ändå acceptera, annars är det ingen idé att se filmen alls. Men det finns en hel del ologiska saker i själva storyn. Som när Hunt och kollegor gillrar en fälla bygger det på att de två bovarna som ska mötas aldrig har sett varandra, eller sett någon bild på varandra. Hmm, hur troligt är det när alla i filmen är superduktiga på att använda sina jätteutvecklade tekniska hjälpmedel.

De finns en hel del sådana där ologiska sammanhang i filmen – och det är slarvigt att filmmakarna, tycker jag.

Särskilt jättespännande blir det inte heller även om agenterna jobbar under stark tidspress, bomben är på väg att explodera medan klockan tickar på. Men allt är ju så förutsägbart, konceptet har vi sett förr och inget överraskar eller förvånar.

Det är synd att den så duktige svenske skådespelaren Michael Nyqvist gör sin internationella filmdebut i en roll där han inte får möjlighet att visa något av sitt register. Hans roll som boven kräver inte mycket av skådespelartalang. Överhuvudtaget är det inte någon skådespelarnas film. Det är få dialoger och ingen spänst i dem heller, inget särskilt intressant som förmedlas i samtalen eller interaktionen mellan filmens karaktärer.

För den som gillar action finns det förstås en hel del snygga actionscener. Men den som vill ha lite mer håller sig till James Bond.

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om Mission Impossible – Ghost Protocol, Tom Cruise, Michael Nyqvist

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Michael Nyqvist, Mission: Impossible - Ghost Protocol, Tom Cruise

The Hunger Games-trilogin toppar USA-lista över mest sålda böcker

19 januari, 2012 by Redaktionen

Första veckan i januari låg alla tre böckerna i THE HUNGER GAMES trilogin på 1:a, 2:a och 3:dje plats på USA TODAYs försäljningstopp för böcker, berättar ett pressmeddelande:.

Tidigare är det bara Stieg Larssons Millennium-trilogi som har klarat av detta konststycke. HUNGER GAMES – febern når nya höjder som det största bokfenomenet för ungdomar och unga vuxna sedan Twillight-serien.

Den 23 mars kommer den efterlängtade filmatiseringen av första boken THE HUNGER GAMES att få världspremiär på bio i Sverige.

Placeringen på listan ser ut som följande:
1. The Hunger Games (Hungerspelen)
2. Catchin Fire (Fatta eld)
3. Mockingjay (Revolt)

USA TODAYs topplista listar de boktitlarna som säljer bäst varje vecka, baserat på analyser och rapportering från boklådor runt om i USA.

Läs mer om listan.

THE HUNGER GAMES handlar om en fruktansvärd framtid där en rad krig har gjort Nordamerika skakigt, området är därför indelat i tolv distrikt. Varje år tävlar 24 ungdomar, två från varje distrikt, i Hungerspelen. Reglerna är enkla, en vinnare, en överlevare. Katniss syster Prim blir utvald att delta i lotteriet, men Katniss kan inte låta sin älskade lillasyster syster riskera sitt liv. Hon tar sin syters plats.

Arkiverad under: Film, Litteratur och konst

Små vita lögner – underbar berättelse men filmen känns som en bra bok

17 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Små vita lögner
Betyg 4
Svensk premiär 20 januari 2012

För att klara oss i livet tar vi ibland till små vita lögner. Men ibland gör vi de kanske mest för att vi skäms över sanningen, vi tror att vi måste vara mer perfekta än vad någon kan vara.

I den varma franska filmen ”Små vita lögner” av Guillaume Canet, som står för både regi och manus, får vi följa ett gäng vänner i medelåldern som brukar resa på semester tillsammans i en fransk semesterby. Precis när det är dags för årets semester råkar en av dem, Ludo, ut för en svår olycka. Ludo kör skoter hem på morgonkvisten, rejält påtänd efter en fest och ett nattklubbsbesök och kolliderar med en lastbil.
Vännerna samlas på sjukhuset och får se sin svårt skadade vän.
Eftersom han ändå inte kan prata med dem och inte får träffa dem mer än mycket korta stunder bestämmer de sig för att åka iväg på semestern ändå. De kan ju alltid komma hem någon vecka tidigare och hälsa på honom då, när han har mer glädje av deras besök, resonerar det.

Det är flera saker som komplicerar tillvaror för gänget. Vincent har upptäckt att han hyser varma känslor för Max, den äldre mannen i gänget som är lite av ledaren. Max kan inte hantera det, han uppskattar ju Vincent men några homosexuella känslor har Max inte. Det är han säker på.

Vincent och hans fru och lille son följer med på semestern liksom övriga, som alla har sina problem.
Vi känner nog igen flera karaktärstyperna. Vi har nog alla mött varianter av dem i våra liv. Som
Antoine som vägrar inse att Juliette har gjort slut, att hon verkligen har lämnat honom. Han skickar SMS till henne och får till slut ett svar på SMS från henne. Det visar han i hemlighet för den ena efter den andre. Han babblar och pratar om sitt problem och frågar alla till råds, men klampar bara på med sitt problem och kan inte se att de andra kan ha ännu svårare saker att tampas med i sina liv.

Filmen är en fantastisk berättelse om några olika människors livslögner och tilltrasslade liv. Filmen är lång, omkring två och en halv timme. Ja, det tar tid att nysta upp alla berättelser, eftersom det är flera historier som utvecklas parallellt. Det känns faktiskt mer som en roman än som en film.

Det hjälper inte att filmmakarna kompenserar bokkänslan med många täta långsamma klipp med närbilder på personerna, det blir nästan sämre eftersom i en roman kan jag som läsare göra mig en egen bild av karaktärerna nu påtvingas jag ju filmskaparens bild av dem.

Fast jag förstår filmregissören, att han låter kameran vila så mycket på dessa människors ansikten och uttryck. Han har samling en rollista med mycket intressanta skådespelare. Vincent spelas av en skådespelare som ser ut att utseendemässigt vara Frankrikes svar på Daniel Craig. Max spelas av en skådespelare som är som en blandning av Al Pacino och Dustin Hoffman, i fransk tolkning.

Regi: Guillaume Canet
Manus: Guillaume Canet
Les petits mouchoirs, Frankrike, 2010

Med:
François Cluzet
Marion Cotillard
Benoît Magimel
Gilles Lellouche
Jean Dujardin
Laurent Lafitte
Valérie Bonneton
Pascale Arbillot
Joël Dupuch

Längd: 2 tim 28 min

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen

J. Edgar – Clint Eastwoods film, gör mig besviken

16 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: J.Edgar
Betyg: 2
Svensk premirÄ 20 januari 2012

FBIs legendariske chef J.Edgar Hoover var både fruktad och beundrad. Han var mannen som låg bakom jakten på kommunister. När nu Clint Eastwood satt händerna i hans berättelse och gjort filmen om honom hade jag höga förväntningar. Jakten på kommunisterna och hur övergrepp på människors integritet försvarade har ruggigt stora likheter med vad som sker för att försvara jakten på terrorister och vad som sker för att jaga fildelare i dagens samhälle.

J. Edgar är filmad i en snygg brunton som påminner om Tomas Alfredsons ”Tinker Tailor Soldier Spy”. Fotot och färgsättningen ger en stark känsla av ett grått byråkratiskt center.

Leonardo di Caprio är strälande i rollen som J.Edgar Hoover. Att se denna vackre skådespelare sminkad till en fetlagd äldre man som börjar bli tunnhårig är rätt fascinerande. Leonardo di Caprio blev nominerad för sin insats till Golden Globe, fast priset gick ju till George Clooney. Helt klart kommer di Caprio att få en Oscarsnominering också. Allt annat vore skandal.

Nu tycker inte jag att snyggt foto och bra skådespelare räcker för att göra en film. Filmen har innehållsligt stannat vid att skildra människan J.Edgar Hoover som en makaber figur som bor ensam med sin mamma också när han börjar komma upp i medelåldern. Hans mamma kväver honom och deras relation är psykologiskt sjuklig. J.Edgar Hoover har en djup nära vänskap med Tolson, en advokat han rekryterar till FBI och som ställer upp på allt Hoover vill göra. Jo visst har Tolson en friskare syn på vad som är rätt och fel men ändå, hur kan Tolson vara så förälskad i Hoover att han smälter allt idiotiska idéer?

J. Edgar Hoover var med sin jakt på kommunister en av 1900-talets mäktigaste, mest kontroversiella och mest gåtfulla personer. Att göra en film om honom och inte beröra de övergrepp på den personliga integriteten som hans sätt att styra och ställa innebar.

Vad som är intressant är hur en så sjuk person kunde få så mycket makt och inflytande. Där börjar spännande frågor att komma. Det har Eastwood dock valt att inte tränga in djupare i.

Clint Eastwood har valt att inte fundera vidare på övergreppen som skedde i jakten på kommunister, han ger en skissartad förklaring där jakten i princip försvaras med att bolsjevikerna på fullt allvar ville ta över makten i USA med våld. Som regissör har han också väjt från att ställa andra frågor, som hur en så sjuk man kunde få så mycket makt. Eller så ställer sig Clint Eastwood inte dessa frågor.

J. Edgar Hoover var uppenbart bisexuell, fast i smyg och dolde sina känslor för sig själv också. Han gör ett försök att förklara sina känslor för sin mamma, som frankt förklarar att han inte är hennes son om han är homosexuell. Tragiskt och svårt att förstå idag.

Clint Eastwood har lyckats få Oscarsnomineringar för flera av sina långsamma draman – det lär trilla in några nomineringar till den här också. För amerikanarna är det hemska som skedde på ordet av den berömda FBI-chefen ett nationellt dåligt samvete. Den är värd att tas upp på mer allvar.

Rent filmmässigt var den hopklippt ganska rörigt och den är närmare två och en halv timme. Jag satt hela tiden och väntade på att den skulle komma igång. Två och en halv timme är för långt för en film som aldrig riktigt kommer till skott.

Läs även andra bloggares åsikter om Leonardo Di Caprio, J. Edgar Hoover, USA, FBI, politik, samhälle, integritet

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: FBI, integritet, J. Edgar Hoover, Leonardo Di Caprio, Politik, samhälle, USA

Twitter lika viktigt att följa som sändningen av Golden Globe – och twitter är numer ett traditionellt medium

15 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Förra året fick Ricky Gervais kritik för att han gick för hårt åt Hollywood-stjärnorna när han ledde Golden Globe-galan.
Trots det leder han galan för tredje gången – och nu lovar komikern att twittra ocensurerat i pauserna, berättar Expressen.

Golden Globe-galan är ur amerikansk synvinkel den näst finaste filmgalan och filmpriset, efter Oscarstatyetterna – och hur priserna faller under Golden Globe ger ofta en god fingervisning vart det lutar när det handlar om Oscarspriserna senare under året.

Den största skandalen före själva galan menar många är att Tomas Alfredsons ”Tinker, tailor, soldier, spy” blev helt utan nomineringar. Frågan är bara om det är svenska bedömare som är lite provinsiella när det talas om Alfredsons film. Ska bli intressant att se hur det blir med den när det gäller Oscarsnomineringar. Jag tror att en sak som ligger den i fatet är att en brittisk historisk film vann förra året. Juryns deltagare vill nog hellre se en annan slags film som segrare i år, 2012.

Jag tänkte på att det där med att Gervais nu kommer att twittra i pauserna – det är ett exempel på hur Twitter vuxit samman ganska tätt med de traditionella medierna. Många större redaktionella sajter för traditionella medier har ju lagt in twitterflöde på sina sajter. Twitterflöden som de kan kontrollera, antingen att de är deras egna reportrar som twittrar eller andra av den utvalda. Ibland är det också en särskild hashtag som de publicerar allt som skrivs under.

Twitter har blivit ett traditionellt medium.
Den som inte är känd och skickar ut frågor där blir nonchalerad. De kända grupperna, de stora journalisterna och andra mediekändisar har tagit över Twitter. Till skillnad från Google plus och Facebook som mycket mer är sociala medier för andra.

Själva Golden Globe-galan ska sändas med några sekunders försening, så redaktörerna kan lägga in ett pip så Gervais inte hörs ifall han säger något som är alldeles för utmanande för den amerikanska censuren. Därför blir ju Twitter nödvändigt att följa under galan, för den som vill ha helheten.

Golden Globe-galan sänds på TV 11, om du undrar.

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Gervais, golden globe, Scen, Twitter

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 561
  • Sida 562
  • Sida 563
  • Sida 564
  • Sida 565
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in