• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

För dig naken – plågsamt vacker, ärlig, varm och mänsklig

3 april, 2012 by Redaktionen

För dig naken
Betyg: 5
Foto, regi, klipp: Sara Broos
Biopremiär: 13 april

Eftertexten träder fram på filmduken och jag sitter tyst, iklädd en kallsvettig lamslagenhet. Jag vill inte att det ska ta slut. Vill klamra mig fast. Attackera och attackeras. Känslan kryper runt i mig som en rastlös hund. Sara Broos dokumentärfilm, För dig naken, är det mest plågsamt vackra, ärliga, varma och mänskliga som jag sett på mycket länge. Att skriva om den nu känns svårt, som att försöka klämma ner en hel världsrymd i en liten burk. Men jag försöker.

Lars Lerin betraktas som en av Nordens skickligaste akvarellmålare och har ställt ut på gallerier och museer både runtom i Europa och i USA. Hans enastående konstnärskap är dock endast en fotnot, ett försiktigt påpekande, i denna film om honom. Viktigt är istället allt det där andra, det som inte är jobb, det som är liv.

Under tre års tid har Sara Broos, Lars guddotter, följt honom i hans trevande jakt efter den enda, sanna kärleken. Han vill älska och han vill bli älskad, men i bagaget har han år av alkoholmissbruk, och ett dysfunktionellt förhållande som lämnat honom ensam med ett brustet hjärta. När filmen tar sin början har Lars varit inne på ett behandlingshem och blivit nykter. Han har bytt alkoholen mot ett frenetiskt sökande efter en varm och stabil man att slå sig till ro med. Efter otaliga kontaktannonser och blinddates hittar han plötsligt Manoel Marques, eller Junior som han också kallas. Junior bor i Brasilien och de betraktar ordlöst varandra på sina datorskärmar, från varsin sida av jordklotet. Lars fastnar för något hos Junior och som hastigast bestäms det att han ska komma till Sverige för att hälsa på i några veckor. De kan inte förstå varandra utan kommunicerar, ytterst tafatt, med hjälp av ordböcker och teckenspråk. Svårigheterna är många, men, tänker Lars, om man är trött på att leta, då kan man kanske bara bestämma sig för att bli kär?

Det finns så mycket att älska med För dig naken. Den klättrar in i varje vrå. Å ena sidan så är det den underbara, magvärmande humorn, och å andra sidan så är det ett blytungt mörker som gräver djupa gångar rakt igenom en. Filmningen är vackert poetisk och musiken är perfekt. När Lars pratar med sin sköra, värmländska röst blir det ibland så närgånget att man knappt vet vart man ska ta vägen. Upplevelsen blir i det närmaste fysisk. Det är omöjligt att inte känna en omedelbar och genuin ömhet inför både Lars och Junior när man som en tyst tredje part får följa med i deras trassliga men beslutsamma kamp för det lyckliga livet. Ett liv där någon älskar en, fastän det kan vara så oändligt svårt att bli älskad ens av sig själv.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen

Snön på Kilimanjaro – konstnärligt, mänskligt och viktigt

2 april, 2012 by Rosemari Södergren

Snön på Kilimanjaro
Betyg 5
Regi: Robert Guédiguian
Sverigepremiär 30 mars 2012

Hamnarbetarna har samlats på kajen. De ska dra lott om vilka som måste bli avskedade. Tjugo av dem måste gå, det är budet från arbetsgivarna. Facket har då tillsammans med arbetarna bestämt att de dra lott. Namn efter namn dras.
Inledningsscenen är grym och en scen som knappast skulle spelas upp i Sverige – detta är nämligen i Frankrike, i Marseille.
Det finns ett skäl till att scenen knappt skulle upprepas någonstans: På en av lotterna står Michel, namnet på fackklubbens ordförande.
Vilken fackordförande skulle alls lägga med sitt namn i lottdragningen?
Michel är inte som andra, han är en rättskaffens man som inte vill sko sig på andra och inte vill dra fördelar eller förmåner av sitt engagemang.

Michel är medelålders så även om han och hans fru får leva lite snålare har han det ändå rätt bra som arbetslös, fast lite rastlös känner han sig ändå. Han är van att jobba fackligt och fixa för hamnarbetarna, nu blir han barnvakt åt barnbarnen och förväntas måla barnens hus. En annan av de som blir arbetslösa har det betydligt värre: den unge Christophe som ensam tar hand om sina två yngre bröder.

Filmen ställer viktiga frågor om solidaritet och förenklar inte.
Bildmässigt är det en genomarbetad, snygg film och skådespelarna har spelat mot varandra i många år, vilket märks. En blick mellan dem kan säga så mycket.

Filmen fick betyg 5 av Svenska Dagbladet som skrev:
Skickligheten hos Guédiguian visar sig dock snart, när han efter katastrofen vrider om bilden och mycket konkret utifrån parets handlingar ställer frågor om verklig solidaritet och egoism mot varandra.

Utan att diskutera samtida politik eller skylla på någon visar regissören att något har gått, eller håller på att gå, förlorat.

Sättet som detta uttrycks på har definitivt bäring långt utanför Marseilles hamnkvarter; det är ord som borde ringa i öronen på alla dem som har röstat fram regeringar som monterar ner det som byggts upp av skattbetalare och säljer ut det för en spottstyver.

Fler recensioner av filmen: Göteborgsposten och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Robert Guédiguian, film, facket, solidaritet, filmrecension, Kilimanjaro

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: facket, Filmrecension, Kilimanjaro, Robert Guédiguian, Scen, solidaritet

The Double, recension

2 april, 2012 by Redaktionen

The Double
Betyg: 2
Filmen finns på Voddler

Att som spänningsfilm ge tittaren en fråga, och basera hela handlingen på den därefter, för att ganska snabbt besvara den utan att ens ge chansen till publiken att försöka lista ut det mot slutet själva känns inte speciellt smart. Ändå är det vad regissören har gjort här.

För när våra huvudpersoner jagar en mördare och tittaren får följa några agenter i deras dagliga jobb och regissören tidigt väljer att avslöja vem mördaren är, trots politiska omständigheter som skulle gjort det hela mycket svårare, drar man undan en röd matta där både tillförliten till sin publik står men också den där aha-upplevelsen som dylika filmer borde få leva på. Måste få leva på. Istället drar man undan mattan och allting faller platt. Vilket är en oangenäm känsla. Att man dessutom gett en paradroll till den trötta och något oengagerade Richard Gere gör ingenting bättre. Heller inte att den stora vändningen i handlingen känns tämligen oinspirerad och möjlig att se på långt avstånd trots att den ska fungera som en ”blixt från en klar himmel” för publiken.

Det är tydligt att varken manusförfattare, regissör eller skådespelare har lagt ned speciellt mycket kraft och kärlek på den här filmen utan att den i bästa fall kan underhålla någon en regnig sommardag framöver …

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Voddler, Richard Gere, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Richard Gere, Scen, Voddler

Castle: första säsongen – underhållande amerikansk lättsmält deckarkomedi med hjärta

1 april, 2012 by Rosemari Södergren

Castle
The complete first Season
Betyg 4
TV-serie: Släpps på dvd 4 april

TV-serien ”Castle” har fått sitt namn efter en av de två huvudkaraktärerna: Rick Castle som är en världsberömda deckarförfattare. En dag börjar en mördare kopiera mmrden från hans böcker. När polisen tar hjälp av Castle för att hitta mördaren, inser han snabbt att det kan ge uppslag till nya böcker. Han har precis låtit sin huvudperson i en bästsäljande deckarserie dö. Han orkade bara inte fortsätta skriva om den deckarkaraktären. Han inser att chansen att följa med riktiga poliser både ger honom uppslag till flera nya böcker och dessutom blir han inspirerad av den kvinnliga polisen Becket. Henne vill han använda som mall för sin nya deckarhjältinna.

Becket uppskattar inte alls att få en författare på halsen. Upplagt för den klassiska berättelsen om två smågnabbande huvudkaraktärer.

Ja vi har sett det förut i massor av varianter. Att den ena huvudkaraktären är en kvinnlig polis är inte heller helt nytt: Castle har absolut en del gemensamt med tv-serien The Mentalist.

Visst det är till sin struktur en ytlig amerikansk tv-deckare med snygg kvinna som polis och en mycket snygg man i rollen som författaren. Tv-serien behållning ligger i skildringen av samhället genom de brottsfall som dyker upp. Relationen mellan författaren Rick Castle och hans dotter Alexis och hans mamma Martha som bor hos honom i hans lyxlägenhet, är ett trivsamt sidospår.

Jag erkänner att den är förpackad i ett lättsmält, lättsäljande massunderhållningsformat, men jag roas av den och trivs med att kolla några avsnitt i taget. Det är därför jag föredrar att ha serien på dvd: jag slipper dessutom avbrott för reklam.

Det är bara första avsnittet som handlar om mördaren som kopierar Castles böcker, fortsättningen handlar om hur Rick Castle får följa med Becket för att samla in material till nya böcker. Första säsongen slutar på ett sätt som gjorde det nödvändigt att göra en uppföljande serie – och till dags dato finns fyra säsongen inspelade. Det bådar gott. Säsong fyra hade premiär i USA i september 2011.

I rollerna:
Nathan Fillion – Richard Castle
Stana Kati – Kate Beckett
Susan Sullivan – Martha Rodgers
Molly C. Quinn – Alexis Castle
Jon Huertas – Javier Esposito
Tamala Jones – Lanie Parish
Seamus Dever – Kevin Ryan

Läs även andra bloggares åsikter om tv-serie, deckare, Rick Castle, underhållning, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Deckare, Recension, Rick Castle, TV-serie, underhållning

Laputa – Slottet i Himlen

31 mars, 2012 by Redaktionen


Titel: Laputa – Slottet i Himlen
Betyg: 5
Utgivning på DVD och Blu-Ray; 7 Mars 2012

I ”Laputa – Slottet i Himlen” möter vi prinsessan Sheeta och unge gruvarbetaren Panzu som måste följa en kristall med fantastiska krafter till ett försvunnet rike som svävar bland molnen, jagade av såväl pirater som landets militärstyrkor. Vi bjuds på en underbar upplevelse där många genrer kombineras. Ett actionfyllt äventyr berikas av komiska inslag och det blir väldigt emotionellt när vi får följa huvudkaraktärernas utveckling och relationer.

Det här är den första filmen som animerats och släppts under det numera ökända varumärket Studio Ghibli, trots att Hayao Miyazakis tidigare film ”Nausicaa från Vindarnas dal” även brukar räknas med till Studio Ghiblis samlingar. Namnet Laputa är lånat från Jonathan Swifts bok, Gullivers Resor, där det också är namnet på en svävande ö. Trots att stora delar av filmen är återkommande element inom populärkulturen är helheten upplagt på ett enastående sätt och blir såpass enastående att det inte kan jämföras med något annat verk varken före eller efter den, utöver resten av Hayao Miyazakis egna filmer.

De svenska versionen är också den imponerande i sig då filmen är översatt ganska fritt och röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb med att överföra sin energi till karaktärerna och göra dem trovärdiga och underhållande.

Det högupplösta bildformatet på Blu-Rayversionen är en helt klar förbättring från tidigare versioner och gör äntligen filmen, med sina fantastiska detaljerade lansdskap och detaljer rättvisa Bilden är otroligt skarp och det handlar inte om någon uppskalad DVD.

Filmen från 1986 behåller förmågan att imponera än idag och lovar den hålla tittarnas intresse uppe från början till slut trots sina hela 124 minuter. Animerad film blir inte bättre än så, ett måste för både stora och små.

Arkiverad under: Film, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 546
  • Sida 547
  • Sida 548
  • Sida 549
  • Sida 550
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in