• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Nobody Walks

13 november, 2012 by Redaktionen


Nobody Walks
Betyg: 3
Regi: Ry Russo-Young
Visas under Stockholms filmfestival

23-åriga Martine är snygg, intressant och full av visioner. Hon blir ofta entusiastisk och spärrar upp ögonen, då blir hon ännu vackrare. Ibland kommer livet ifatt henne och hon får svårt att andas. Hon är en sådan där ung tjej som får exakt alla att känna något. Vissa blir avundsjuka. Andra vill få henne, ha henne. Ungefär som ett barn vill krama en liten hundvalp alldeles för hårt och aldrig släppa taget. När Martine åker från New York till Los Angeles för att bo en tid hos det lyckliga paret Julie och Peter dröjer det givetvis inte länge innan kaoset är ett faktum. Peter, som ska hjälpa Martine med ljudsättningen till hennes filmkonstverk, känner sig suktad och vill snabbt ha henne som sin egen. Även hans assistent vill få sig en bit av kakan, och Peters dotter som har en crush på denne assistent blir hjärtekrossad. Ja, ni hör ju själva, kaos.

Manuset är skrivet av regissören Ry Russo-Young i samarbete med Lena Dunham som ligger bakom TV-serien Girls, och jag tycker faktiskt att det märks. Inte för att jag har sett något avsnitt av just Girls, men att se Nobody Walks påminner på många sätt om att plöja ett par avsnitt av valfri dialogdriven dramaserie. Handlingen knallar på i en vardaglig lunk, kantad av diverse dramatiska händelser. Jag rycks med lite lagom och går hem med en känsla av: ”Jahaja, så kan det gå”.
Fast Nobody Walks har sina poänger också, även om den är rätt förutsägbar och inte på något sätt särskilt revolutionerande i sin handling. Den pekar på det besvärliga i att vara en ung, attraktiv kvinna som aldrig får ses som något annat än just det. Om någon erbjuder dig hjälp, är det för att denne uppskattar och respekterar dig och det du gör eller är det för att hen känner att den vill äga dig litegrann? Det brukar visa sig en bit på vägen. Plötsligt står du där och känner att du är skyldig någon något, trots att du bara tog emot hjälp av någon som erbjöd sig när du behövde det. Och det är ju inte riktigt klokt.

På det hela taget är Nobody Walks just den sortens film som min mamma skulle ge omdömet ”Trevlig”. Den är varken mer eller mindre. Man kan se den, och tiden känns absolut inte bortkastad, men man kan också strunta i att se den och klara sig precis lika bra ändå.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Vulgaria

13 november, 2012 by Redaktionen

Vulgaria
Betyg: 3
Visas på Stockholms filmfestival

En professor vid ett filmuniversitet bjuder in sin gamle vän och filmproducenten To Wai-cheung att föreläsa för sina elever. Efter en fantastiskt rolig jämförelse mellan flmproducenter och pubishår börjar To Wai-Cheung berätta den galna historien bakom hans senaste projekt: en re-make på filmen Confessions of a concubine.

Vägen till filmen är lång och inte helt smärtfri för stackars Wai-Cheng som råkar ihop med en galen gangster, en åsna och en kämpande skådespelerska med en alldeles egen teknik för fellatio som gett henne namnet ”Popping candy”.

Vulgaria är gjort av PangHo-cheung från Hong Kong och detta är hans elfte film. Vulgaria Är inte den mest intelligenta filmen, karaktärsfördjupningar saknas helt och historien är egentligen rätt obefintlig, trotts det kan jag inte sluta skratta. Filmen bjuder på helt absurd sexhumor när den är som bäst, bara tanken på filmen får mig att börja flabba.

Lita på att Vulgaria lever upp till sin titel, filmen rekommenderas inte till den som lätt blir stött. Gillar du komedier i klass med Clerks och Orgazmo så kommer du garanterat att älska denna film.

Text: Linnea Amling

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Egg and Stone

13 november, 2012 by Redaktionen

Egg and Stone
Betyg: 3
Visas på Stockholms filmfestival

Enbarnspolicyn i Kina gör att många människor väljer att lämna bort sina flickor då det anses bättre att ha en pojke. Honggui är 14 år och bor med sina släktingar på den kinesiska landsbygden, hennes morbror våldtar henne vilket resulterar i en graviditet som hon tvingas ta ställning till.

Egg and Stone är ett Kinesiskt drama av Huang Ji och detta är hennes första långfilm. filmen är filmad i Huan där hon själv växte upp och den sägs vara delvis självbiografisk. Det är ett väldigt starkt drama och en stark debut.

Rent visuellt är Egg and Stone en väldigt simpel film. Klippningen är minimal och filmningen känns nästan lite dogma-inspirerad, bortsett från den skarpa, fina bilden. Det som lyfter filmen är det fantastiska skådespeleriet. Yao Hong-gui är otrolig i rollen som den tysta, lilla flickan, introscenen där hon försöker kväva sig själv med en kudde är hjärtskärande, och det är rakt igenom vad denna film är, hjärtskärande.

Egg and Stone är en väldigt bra film, men jag kan inte tänka mig att se den igen. för även om den inte alltid visar de brutala sakerna som sker i filmen så har den förmågan ändå slita tag i en och dra ner en i det djupa hål den handlar om, de hål som för allt för många flickor tvingas gå igenom därför att att de är oönskade. Detta är definitivt en av Stockholm filmfestivals tyngsta rullar, se den om du törs.

Text: Linnea Amling

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Dom över död man

12 november, 2012 by Redaktionen

Dom över död man
Betyg: 5
Visas under Stockholms Filmfestival, 7-18e november, och har därefter ordinär biopremiär den 7e december

Efter att den svenska nationalskalden Jan Troell blivit tillfrågad av Kenne Fant om att göra en film av hans biografi om Torgny Segerstedt tackade han genast ja. Men trots att Jan inte är ovan vid dokumentärformatet var det inte en sådan skildring han ville göra, utan snarare en tolkning av hans dubbelsidiga karaktär: å ena sidan huvudredaktör på Göteborgs Handels och sjöfartstidning, å andra sidan ohelig make. För även om han var gift med Puste Segerstedt (spelad av Ulla Skoog, som prisades vid Chicago Internationella Filmfestival som bästa skådespelerska för sin insats i filmen) hade Torgny även en affär med tidningens kvinnliga ledamot Maja Forssman (spelad av Pernilla August) – vilket ibland uppfattades som kontroversiellt, då han i kärlekens blindo följde hennes råd och önskningar.

Under den tidsram som filmen följer, 1933-1945, får vi följa Torgny såväl privat som professionellt. Med svartvita poetiska bilder ges en inblick i det nazistiska motstånd som Torgny utgjorde, till Norges glädje men Sveriges förtret. I en tid när både politiker och kungahuset gjorde allt i sin makt för att förhålla Sverige ”neutralt” blev varje publicerat ord från Torgny ett orosmoln på deras himmel. De trodde hela tiden att han ensam skulle dra in landet i krig. Men även om hans publicistiska kamp utgjorde en stor del av hans dåvarande liv, och här projiceras i en lika speciell som vacker närgångenhet, är det i det privata som kontraster ges; där hål i karaktären lyser igenom (tack vare stark porträttering av skådespelaren Jesper Christensen) på ett lika kyligt som ömtåligt vis, där en kärlekslös elakhet kommer fram på ett speciellt dramatiskt men vardagligt sätt.

Djuren, människorna (som ofta beter sig som djur) och naturen porträtteras i poetiskt exakta fragment som tillsammans bygger en helhetsbild om Torgnys persona. Tyvärr har lite för negativt fokus lagts på hans professionella karriär, kanske för att hans gärning mot nazismen ska lysa starkare, för förhållandet med Maja ledde bland annat till att en redaktör som hon inte gillade fick sparken av Torgny vilket ledde till stor uppståndelse inom redaktionen. Dock är det en småsak, eftersom varje liten detalj inte kan tas med och visst missnöje mot Torgny ändå porträtteras om än på ett subtilt sätt. Och som sagt är det inte tomt med missnöje mot honom på det personliga planet, som driver två kvinnor till självmord. Inte sedan Ingmar Bergmans Fanny & Alexander har ett besläktat spöke skildrats så starkt, i svarta sorgekläder framstår modern som mer personlig än övernaturlig.

Med i filmen är även regissörens dotter, Yohanna Toell, som spelar den känslomässigt ifrågasättande dottern till Torgny – Ingrid Segerstedt. Hon kommer i kläm när hennes moder försöker nå igenom en obearbetad sorg och en kärlekstörst som vandrat vidare och enkom lämnat en bitande kyla efter sig. Att hon dessutom i officiella sammanhang puttas åt sidan för att se sin make falla i klorna på Maja gör ingenting enklare för henne, vilket gör det lika genialiskt som chockerande när hon senare låter sin ilska gå ut över en av makens hundar när även de verkar gå före henne. Ändå är hon inte Torgnys största problem, heller inte de mordhot han får över bland annat telefon (som han tar lättsamt), utan de politiker och till och med konungen själv som vill tysta hans hårda ord.

Den oro, bitterhet och sorg som rinner genom filmen kan sammanfattas i den å som även visas i ett par scener. De svartvita bladen som flyter okontrollerbart genom strömmen. Vilket är lika känsligt som mångbottnat, som vacker poesi om livet oftast är.

Text: Fredrik Gertz

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Boktips: Regi, foto, klippning: Jan Troell

10 november, 2012 by Rosemari Södergren

Regi, foto, klippning: Jan Troell
Författare: Kurt Mälarstedt
Förlag: Norstedts
ISBN10: 9113038109
ISBN13: 9789113038100

Den store svenske filmskaparen Jan Troell är extra aktuell just nu när Stockholms filmfestival pågår. Jan Troell erhåller Stockholm Lifetime Achievement Award under ett särskilt Face2Face i samband med visningen av »Dom över död man« den 10 november (läs mer om det eventen här, på filmfestivalens hemsida).

För snart ett år sedan kom en fantastisk bok om Jan Troell av Kurt Mälarstedt. Det är en tjock biografi som tar upp både Jan Troells barndom, hans första kameror och hans första filmer.

Jan Troell är utan tvekan en av de svenska filmregissörer som lyckats berätta om Sverige och det svenska kynnet och vårt historia med ett både varmt och ärligt och skickligt filmhantverk.

Jag har tyvärr inte hunnit läsa hela boken än, så recension av boken kommer så småningom. Men för var och en som är intresserad av svensk film borde den vara högintressant och speciellt nu när han får sin välförtjänta utmnärkelse på festivalen.

Bokförlagets text om boken:
Beskrivning:

Jan Troell beskrivs ofta som en lyrisk filmdiktare, en kamerapoet. Han brukar själv hävda att han aldrig känt sig hemma i det episka och att han inte är en historieberättare, ”varken muntligt eller i bild”.

Men han underskattar sig, skriver Kurt Mälarstedt i denna bok om Jan Troell och hans filmer, märkligt nog den första större boken om denne filmskapare. Jan Troell har ofta blivit lika älskad av publiken och hyllad av kritikerna som Ingmar Bergman, som i sin tur aldrig stack under stol med sin beundran för Jan Troell:

”Jan Troell är för mig ett alldeles äkta, stort lysande geni som ger sig fan på någonting. Han bryr sig inte om det är publikt eller inte. Han bryr sig om allt annat. Han är oerhört märkvärdig, fullkomligt originell och en djupt inspirerande regissör.”

Visst berättar Jan historier i sina filmer, dramatiska, rörande, ibland skrämmande, alltid djupt mänskliga historier. Men han gör det alltid på sitt mycket personliga, varma sätt, med mjuka konturer som lämnar vida öppningar för våra egna associationer och tolkningar. Han berättar nyfiket, medkännande, varsamt och eftertänksamt. Om Olof i Här har du ditt liv, Karl Oskar och Kristina i Utvandrarna och Nybyggarna, ingenjör Andrée i filmen om dennes luftfärd, Åmselemorden i Il Capitano, Knut Hamsun, Elsa Andersson i Så vit som en snö, Georg Oddner i Närvarande, Maria Larsson i filmen om hennes eviga ögonblick – som om vi alla satt och lyssnade kring en lägereld i en långsamt fallande skymning.

Vissa teman återkommer gång på gång i Jan Troells filmer. Uppbrott, sökande, längtan efter äventyr, trygghet och frihet – men också en strävan efter att försöka förstå och sjunka in i ett här och nu. Humanism och medmänsklighet präglar hans verk.

Och vissa bilder. En fjäril kämpar mot ett fönster, en fågel lyfter, ett vatten glittrar, några grässtrån vajar, ett löv rister, en katt spinner, en myra stretar över vassa gruskorn, ett pilträd doppar en kvist i ett rinnande vatten.

Det är magiskt, poetiskt – och berättande.

En dvd med 17 kortfilmer av Jan Troell från ett halvsekel, 1960-2010, medföljer boken.

Recensioner av boken i SVD och i DN.

Arkiverad under: Film, Litteratur och konst Taggad som: boktips, Filmfestival, Jan Troell

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 525
  • Sida 526
  • Sida 527
  • Sida 528
  • Sida 529
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in