Film

John Malkovich i äventyrsserien Crossbones visas på Viaplay

16 maj, 2014 by Redaktionen

Om du liksom jag är ett stort fan av underbara skådespelaren John Malkovich bör du inte missa den nya äventyrsserien Crossbones där John Malkovich spelar piraten Blackbeard som en engagerad och något mindre förutsägbar och mer psykotisk version av Hannibal Lecter.

Ett pressmeddelande berättar:
Crossbones är den andra serien i det nya konceptet Viaplay Premiere och kommer exklusivt till Viaplay den 31:a maj. Crossbones är en tolkning av historien kring piraten Blackbeard som spelas av en brilliant John Malkovich med smak för blod samt Richard Coyle som spelar den engelska kirurgen som har fått till uppgift att hugga huvudet av Blackbeard.

– The main character in it that I would consider the protagonist is Tom Lowe, the English surgeon and in this case the person in charge of bringing Blackbeard’s head. Very well written character played by wonderful English actor called Richard Coyle who I just think is very gifted, and he looks great, he has a beautiful voice, he is very well trained, John Malkovich.

Dramat utspelar sig under 1700-talet och är fyllt av spänning, ondska och blod. Serien har premiär på Viaplay den 31:a maj – bara några få timmar efter att den visats i USA för första gången.

Filmrecension: Locke – En lyckad enmansshow

15 maj, 2014 by Redaktionen

Locke
Betyg: 4
Regi: Steven Knight
Svensk biopremiär: 16 maj

Ivan Locke har ett bra liv. Ett tryggt, stabilt liv. Hemma väntar hans fru och två söner, och imorgon levereras betongen som ska utgöra grunden till den skyskrapa han ansvarar för bygget av. Ivan Locke sitter i sin bil, men han kör inte hemåt. Han är på väg från Wales till London, en resa som förändrar allt.

Som åskådare får vi aldrig lämna bilen, Ivan Locke är den enda person vi ser under filmens 85 minuter. Historien berättas genom de telefonsamtal som förs under resans gång. En man, en bil och ett livsavgörande beslut. Det krävs en stor skådespelarinsats för att detta ska bli något. Lyckligtvis är Tom Hardy otrolig i rollen som den tillbakahållet panikslagna Locke. Han talar med sansad, mjuk röst, och upprepar i telefonen att allt kommer att bli bra. Det hade varit lätt att skapa en kolerisk karaktär som försöker fylla utrymmet med storslagna ångestyttringar, men det blir så mycket mer fängslande såhär. Stilla och sammanbitet, en kontrollerad fasad som aldrig helt tillåts att falla.

Locke är en ovanlig film. Inte bara sett till dess minimalistiska uppbyggnad. Den tillhör även en intressant genre. Jag torde kunna påstå att det är en thriller. Den är spännande, pulshöjande och rätt obehaglig. Innehållet skiljer sig dock avsevärt från det man brukar hitta i en vanlig, regelrätt thriller. Här rör det sig om personliga angelägenheter. Liv som skall komma att förändras. En solid, säker värld som byggts upp men som nu ska gå under. Det handlar om betong, och det handlar om tillit.

Det är glädjande när en snygg idé resulterar i en precis lika snygg film. Här blev det bara så rätt helt enkelt. Allt från rösterna i telefonen till Ivan Lockes snoriga näsa. Det landar bra. Jag hoppas verkligen att folk ser till att titta på den här filmen. Den förtjänar ett fint mottagande.
Text: Josefina Linde

Malik Bendjelloul, regissören till ”Searching for Sugar Man”, är död

13 maj, 2014 by Rosemari Södergren

Han gjorde den amerikanske sångaren Sixto Rodriguez odödlig genom att skildra hans liv i filmen Searching for Sugar Man och vann en Oscar för filmen 2013. Nu kommer det sorgliga beskedet att den unge svenske regissören Malik Bendjelloul avlidit, endast 36 år gammal.

Aftonbladet skriver:

”Malik Bendjelloul avled hastigt på tisdagskvällen. Dödsfallet inträffade i Stockholmsområdet. Hans familj tog emot beskedet under kvällen. Brodern Johar Bendjelloul bekräftar dödsfallet för Aftonbladet. – Familjen vill bli lämnad i fred, jag vill inte ge några fler kommentarer.”

Om Malik Bendjelloul från Wikipedia:

”Malik Bendjelloul växte upp i Ängelholm. Han gjorde sig känd som barnskådespelare i rollen som Philip i TV-serien Ebba och Didrik från 1990. Serien regisserades av hans morbror Peter Schildt. Efter gymnasiet gick Bendjelloul en medieskola med filminriktning i Kalmar för att sedan arbeta med TV i Stockholm. Där har han både arbetat som frilans och som journalist för SVT:s kulturprogram Kobra.

Hans debut som filmregissör kom med dokumentärfilmen Searching for Sugar Man som han arbetade med under fyra år. Filmen handlar om den amerikanske sångaren Sixto Rodriguez, som på 1970-talet sågs som en ny blivande musikstjärna och bland annat fick uppmärksamhet för låten Sugar Man men sedan bara försvann i glömska för att några år senare bli musikaliskt populär i kampen mot apartheid i Sydafrika och var 2012 öppningsfilm i dokumentärdelen av filmfestivalen Sundance och vann två fina priser där: Juryns internationella specialpris för bästa dokumentärfilm och Internationella publikpriset. Searching for Sugar Man belönades med Guldbaggen för Bästa dokumentärfilm på Guldbaggegalan 2013. Vid Oscarsgalan 2013 vann filmen en Oscar i kategorin Bästa dokumentärfilm vilket blev första gången sedan Fanny och Alexander 1984 som en svensk film vann en Oscar.

Bendjelloul vann också flera andra tunga branschpriser, däribland BAFTA, Directors Guild of America, Producers Guild of America, Writers Guild of America, American Cinema Editors, International Documentary Association, Critic’s Choice och National Board of Review.

Han är bror till journalisten Johar Bendjelloul. Hans mor, konstnären och översättaren Veronica Schildt Bendjelloul, tillhör ätten Schildt. Hans far är läkaren Hacéne Bendjelloul.”

Filmrecension: Godzilla

13 maj, 2014 by Jonatan Södergren

Godzilla
Betyg: 3
Biopremiär 14 maj 2014

Vårens mastodontfilm är här, men myten om den japanska skräcködlan blir mer eller mindre en backdrop, istället hyllas den amerikanska hjälten; patrioten som utan en sekunds eftertanke gör allt för sitt land och sin familj. Å ena sidan är den nya Godzilla-filmen relativt välgjord action, den innehåller snygga miljöer — San Franciscos Chinatown, exotiska ögrupper i Filippinerna och Fukushima-liknande kärnkraftverk i Japan för att nämna några — medan skådespelarinsatserna knappast kommer leda till några Oscars (bland annat får vi se Bryan Cranston, nu senast känd för sin roll som Heisenberg i tv-serien Breaking Bad, samt en Aaron Taylor-Johnson som är betydligt biffigare än han var i Kick-Ass).

Det går inte att komma ifrån hur präglad filmen är av den amerikanska stereotypen, de suggestiva konspirationsteorierna i inledningen byts snabbt ut mot militärflygplan och då är det knappt så Godzilla får ta plats bland all eldgivning. Synd — och att filmen känns så utpräglat amerikansk och otidstypiskt mansfixerad kan tyckas ännu underligare när man tänker på att regissören Gareth Edwards (som tidigare bland annat står bakom Monsters) faktiskt är britt.

Men utan att avslöja för mycket om handlingen, och filmens små tvister, så börjar den med en olycka på det japanska kärnkraftverket Joe Brody (Bryan Cranston) arbetar på. En snabb förflyttning femton år framåt i tiden: Joe har blivit besatt av konspirationsteorier vilket leder till att hans son (Aaron Taylor-Johnson) som nu är vuxen och har bildat familj i San Francisco tvingas resa till Japan och plocka upp honom, då han arresterats när han försökt bryta sig in på olycksplatsen från femton år tidigare. Efter en del tvivel från sonens sida får vi snart veta att konspirationsteorierna verkar stämma…

För övrigt: när en helikopter i början av filmen flyger över grönskande natur i Filippinerna kommer jag oundvikligen att tänka på en scen i Jurassic Park — och på sätt och vis är det en parallell som går att dra åtminstone bitvis genom hela filmen. Fascinationen för monster som gör oss människor komplett underlägsna, som vi måste genomgå en resa för att besegra, tycks vara en berättelse som tåls att berättas om och om igen. Men att se gigantiska monster riva ner skyskrapor känns inte precis nyskapande. Det känns som att Edwards hade någonting på gång, det hade varit intressant att göra någonting mer suggestivt och krypande av Godzilla, men i slutändan blir det inte så mycket mer än en vanlig, påkostad actionrulle.

Netflix höjer månadsavgiften från 79 kr till 89 kr

9 maj, 2014 by Redaktionen

Netflix, tv- och filmstreamingtjänsten som utan tvekan betytt mycket för att allt fler ser på tv och film via playtjänster, höjer sin månadsavgift från 79 kr till 89 kr.

I ett mail till alla som har Netflix sägs att prishöjningen beror på att Netflix vill kunna fortsätta lägga till fler filmer och tv-serier.

Det är begripligt. Tjänsten har varit ganska billig. Jag bedömer att Netflix varit stilbildande och lagt nivån på det sättet. Flera konkurrerande tjänster var dyrare tidigare men har i konkurrensen sänkt priset. Netflix har också lagt ribban genom att den som prenumerera kan säga upp tjänsten utan någon lång uppsägningstid. Detta är en stor fördel som jag är övertygad kommer att på sikt innebära att tv-tjänster som ComHem och andra som lägger upp långa bindningstider är på väg ut från marknaden.

Den som redan är kund hos Netflix får dock fortsätta att betala 79 kronor i två år till. Netflix skriver i mailet:
Som ett tack för att du redan är Netflix-medlem garanterar vi att priset för ditt abonnemang kommer att förbli oförändrat i två år.

Film

Footer

Om oss