• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Godzilla

Filmrecension: Godzilla II – King of the Monsters – allt på full volym och dessemellan sötsliskigt snusförnuft

29 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Godzilla II – King of the Monsters
Betyg 1
Svensk biopremiär 29 maj 2019

Allt på full volym, i ett och om och om igen: monster som slåss, människor som springer i panik och dessemellan korta andningspauser med värsta sentimentala sliskiga sockersöta snusförnuftiga visdomsord om livets mening. Suck. Jag inser att jag är fel målgrupp för en katastroffilm som Godzilla II – King of the Monsters. Jag gillar filmer som inte berättar allt och inte skriker ut allt utan där det finns en hel del under ytan och där dramat kan tolkas på flera nivåer. Och det stämmer ju inte på den här Hollywoodprodukten.

Det räcker inte att filmen är påkostad och har skickliga datorprogrammerare som skapat monstren och alla katastrofscener och en lång rad förmodar välbetalda skådespelare. Deras roller har  inte varit så avancerade: de har fått använda två uttryck, att de förskräckta ut och däremellan puttinuttigt gulliga.

En rolig detalj i filmen var dock tidigt i filmen då dottern, Madison Russell, och mamma Emma i familjen Russell, handlingen kretsar till, befinner sig i en underjordisk hall med ett stort forskningsprojekt där ett monster som varit medvetslöst eller i djup sömn väckts till liv. Mamman som är forskare har utvecklat ett program som kan kommunicera med monstret. Då kommer inkräktare med vapen och kidnappar mamman och hennes dator. Ledaren för denna grupp inkräktare spelas av Charles Dance, som spelar Tywin Lannister i den kultförklarade tv-serien Game of Thrones. För er som följt Game of Thrones vet ni hur grym denna pappa är. Hans dotter Cersei och dotterson (och för den delen samtidigt sonson) Joffrey var två grymma, hemska härskare på Järntronen. Så fort Charles Dance dök upp i den rollen förstod jag i alla fall vem som var en av filmens bovar.

En bit en i filmen får vi dessutom höra hans karaktär, Jonah Alan, säger ”Länge leve kungen” och det till det hemskaste monstret. Lite kul.

Men att blinka till andra populärkulturfenomen räcker inte för att en film ska tilltala mig. Grunden är att filmens handling säger mig något och att den berättas på ett sätt som inte skriker hela tiden.

I Godzilla-filmen som denna är en slags fortsättning på försvann Godzilla ner i havet och inget vet vart han tagit vägen. Fast nu visar det sig att en forskargrupp haft koll på honom hela tiden. Och inte bara på honom. Det finns många gömda sovande monster runt om på jorden. Teorin är att dessa monster levde på jorden för många många år sedan. En del forskare tror till och med att under en tid har också människor levt samtidigt med dem och monstren och människor har kunna existera samtidigt. De gamla sagorna om drakar ska i själva verket handla om dessa monster.

Det finns andra som också är intresserade av att väcka monstren till liv för de är trötta på mänskligheten som förstör vår jord. Så blir det en rörig kamp på hög volym. Olika forskargrupper med enorma tillgångar till flygplan och vapen och amerikanska myndigheter, alla jagar monstren men med olika syften.

Att monstren är en metafor för naturens krafter är uppenbart och människan måste lära sig att samverka med naturen om jorden inte ska gå under – är filmens sensmoral. Det är fint och värt att ta till sig men det gör inte filmen bättre för mig. Men den som älskar när allt spelas på högsta volym och det brinner och monster slåss – den har väl en högtidsstund i biosalongen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecenson, Godzilla, Katastroffilm, Monster, Recension, Scen

Filmpodcast: Filmlådan #11 – Godzilla! Godzilla! Godzilla!

9 juni, 2014 by Robert Warrebäck

godzilla1

Filmlådan presenterar ett specialavsnitt med Godzilla-tema. Med avstamp i klassikern från 1954 promenerar Franz, Robert och Magnus ända fram till bioaktuella nyinspelningen Godzilla från 2014. Ladda ner i mobilen, mp3-spelaren eller lyssna direkt i browsern och gör oss sällskap ute i junisolen! Robert vrålar det patenterade Godzillavrålet minst sju gånger, Magnus håller huvudet kallt och Franz bombarderar avsnittet med kärlek. Allt i vår Godzillaspecial!

Dessutom! Hur mycket atombombsångest tål egentligen de medverkande? Är skådisar i gummidräkter övertygande som monster? Varför älskar Franz Godzilla så mycket och vad är bakgrundshistorien till hans Godzillatatuering? Finns det något basalt i människan som tilltalas av att trampa sönder miniatyrer? Och varför ansluter inte Magnus till Roberts och Franz a cappella-version av Godzilla-soundtracket i avsnittets sista skälvande minuter?

ALLT DETTA OCH MER I FILMLÅDAN #11 !

SPELSCHEMA (cirkatider)
00:00-04:00: INTRO
04:00-14:20: Godzilla (1954)
14:20-18:15: Godzilla vs. King Kong
18:15-32:30: Godzilla vs. King Ghidora
32:30-45:55: Godzilla (1998)
45:55-1:05:20: Godzilla (2014)
1:05:20-1:17:40: Det bästa och sämsta från varje film
1:17:40-1:18:48: OUTRO
.
.
LADDA NER SOM MP3 (Högerklicka och välj ”spara länk som..”)
.
.
Länk till iTunes
.
.
.
http://traffic.libsyn.com/filmladan/Filmldan_Episode_11.mp3
.
.
Här hittar du alla tidigare avsnitt!
.
.
GLAD SOMMAR ÖNSKAR FILMLÅDAN

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: filmpodcast, Godzilla, podcast

Filmrecension: Godzilla

13 maj, 2014 by Jonatan Södergren

godzilla

Godzilla
Betyg: 3
Biopremiär 14 maj 2014

Vårens mastodontfilm är här, men myten om den japanska skräcködlan blir mer eller mindre en backdrop, istället hyllas den amerikanska hjälten; patrioten som utan en sekunds eftertanke gör allt för sitt land och sin familj. Å ena sidan är den nya Godzilla-filmen relativt välgjord action, den innehåller snygga miljöer — San Franciscos Chinatown, exotiska ögrupper i Filippinerna och Fukushima-liknande kärnkraftverk i Japan för att nämna några — medan skådespelarinsatserna knappast kommer leda till några Oscars (bland annat får vi se Bryan Cranston, nu senast känd för sin roll som Heisenberg i tv-serien Breaking Bad, samt en Aaron Taylor-Johnson som är betydligt biffigare än han var i Kick-Ass).

Det går inte att komma ifrån hur präglad filmen är av den amerikanska stereotypen, de suggestiva konspirationsteorierna i inledningen byts snabbt ut mot militärflygplan och då är det knappt så Godzilla får ta plats bland all eldgivning. Synd — och att filmen känns så utpräglat amerikansk och otidstypiskt mansfixerad kan tyckas ännu underligare när man tänker på att regissören Gareth Edwards (som tidigare bland annat står bakom Monsters) faktiskt är britt.

Men utan att avslöja för mycket om handlingen, och filmens små tvister, så börjar den med en olycka på det japanska kärnkraftverket Joe Brody (Bryan Cranston) arbetar på. En snabb förflyttning femton år framåt i tiden: Joe har blivit besatt av konspirationsteorier vilket leder till att hans son (Aaron Taylor-Johnson) som nu är vuxen och har bildat familj i San Francisco tvingas resa till Japan och plocka upp honom, då han arresterats när han försökt bryta sig in på olycksplatsen från femton år tidigare. Efter en del tvivel från sonens sida får vi snart veta att konspirationsteorierna verkar stämma…

För övrigt: när en helikopter i början av filmen flyger över grönskande natur i Filippinerna kommer jag oundvikligen att tänka på en scen i Jurassic Park — och på sätt och vis är det en parallell som går att dra åtminstone bitvis genom hela filmen. Fascinationen för monster som gör oss människor komplett underlägsna, som vi måste genomgå en resa för att besegra, tycks vara en berättelse som tåls att berättas om och om igen. Men att se gigantiska monster riva ner skyskrapor känns inte precis nyskapande. Det känns som att Edwards hade någonting på gång, det hade varit intressant att göra någonting mer suggestivt och krypande av Godzilla, men i slutändan blir det inte så mycket mer än en vanlig, påkostad actionrulle.

Arkiverad under: Film Taggad som: 2014, Bryan Cranston, Godzilla

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Damaskus Författare Iben Albinus Serie … Läs mer om Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Filmtjuven Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Erik Dahl Music For Small … Läs mer om Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Lyssna: The Confusions – Fell Out Of Bed

The Confusions har släppt en ny singel: … Läs mer om Lyssna: The Confusions – Fell Out Of Bed

Djungelboken blir sommarteater i Husby

Djungelboken blir sommarteater i Husby, … Läs mer om Djungelboken blir sommarteater i Husby

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in