Film

Filmrecension: Kim – filmen som lämnar oss kvar i känslan

19 september, 2015 by Redaktionen

Kim
Betyg 3

När Jane Austen skrev Förnuft och känsla som belyser kvinnans roll i samhället, landade hon i att det behövs balans mellan de två företeelserna för att människan ska kunna uppnå lycka. Precis som deras samexistens understryks i filosofi och psykologi. KIM är filmen som struntar helt i förnuftet och lämnar oss helt i känslan.

Filmen centreras kring Kim (Josefin von Zeipel) som på tre veckor konstruerar ett gigantiskt, imponerande konstverk av tejp. Hennes förhållande med tråkmånsen Andreas (Daniel Larsson) balanserar på en skör tråd redan från början av filmen. Kim är en udda nästan isolerad karaktär. Hon har svårt att både förstå och verbalisera sina känslor. Hennes personlighet är för stor och svårhanterlig. Jag har träffat karaktären Kim IRL många gånger och det här är första gången som hon intar en svensk film – utan pardon och forcerad dialog. Jag skulle gå så långt som att säga att vi alla har en Kim inom oss. Med en smal budget har regissören Tobias Rydin skapat ett mörkt, snyggt, imploderande universum där Kim slåss mot sina demoner. Mellan prestationsångesten och patriarkatet finns det bara ett sätt att bli fri, att flyga.

Kim inleder en switch-relation med en engelsk-talande kille hon träffat på en fest. Deras relation är ett utforskande av dominans och underkastelse, också en frigörelse. Filmen inleds dessvärre med en serie korta summerande klipp och det utlovas mer bdsm än vad som faktiskt levereras i filmen. Skådespeleriet är lysande, speciellt kul är det att se Daniel Larsson igen, som verkligen kan konsten att spela tråkig och psykotisk på samma gång.

Den här filmen är i sig befriande, den undviker de flesta klyschorna utan att försöka speciellt mycket. Men den lämnar oss med många obesvarade frågor. Vad har Kim för relation till den äldre funktionsnedsatta kvinnan vars vänskap hon så omsorgsfullt när? Hur länge har hon och Andreas har varit ihop? Försörjer hon sig bara på konsten? Vart leder hennes switch-relation och vem är den här killen egentligen? Med ännu mer schvung och mindre logiska luckor kunde den här filmen fått en fyra, men den hamnar på en stark trea.

Filmrecension: Min lilla syster – Hudlöst om systerskap

18 september, 2015 by Redaktionen

’

Min lilla syster
Betyg: 5
Regi: Sanna Lenken
Svensk biopremiär: 18 september

Jag utger mig aldrig för att vara någon filmvetare. Några tunga teorier har jag inte att luta mig mot. Men jag behöver film i mitt liv. Jag behöver den för att den, när den är som bäst, ger mig en känsla av hudlöshet. I verkliga livet kan det tyckas mig så hopplöst att jag aldrig kommer att få känna exakt vad de som är mig närmast känner. Vi kan dela lägenhet, kläder, uttryck, badvatten, ja, allt, med varandra. Men våra känslor de bor bara i oss. Även om vi trycker pannorna tätt ihop och önskar att det som finns i den ene ska hoppa över till den andre, likt hårlöss på förskolebarn, är vi fast med oss själva i slutändan.

Någon gång ibland dyker dock en film upp som skalar av mig huden och kliver in. Då känns det som att någon har gjort sitt yttersta för att lägga sina känslor i mig. Att fylla mig med sig. Sådan är Min lilla syster. Den bjuder in sig själv och berättar precis hur det är. Jag behöver inte ens anstränga mig för att förstå. Inte ens tugga och svälja. Jag får känslorna intravenöst.

Filmen handlar om Stella och hennes storasyster Katja, en mycket lovande konståkerska. Stella följer sin storasysters framgångar med lika delar fascination och avund. Katjas liv kretsar helt och hållet kring hennes träning. Stella pinnar efter bäst hon kan, och det är hon som märker att någonting som inte är bra håller på att hända. Medan deras föräldrar tjafsar om vem som arbetat för mycket och vem som sagt något dumt, ser Stella att Katja inte kan äta, och att hon tränar mer än kroppen orkar. Katja är sjuk, och Stella vill hjälpa, men hur?

Amy Deasismont och Rebecka Josephson samspelar på ett makalöst trovärdigt sätt i rollerna som de två systrarna. Det är svårt att tro att de inte vuxit upp tillsammans på riktigt när man ser deras röda hårlockar falla in i varandra där de ligger bredvid varandra och skrattar med hela kroppen. Sanna Lenken som skrivit manus till och regisserat Min lilla syster har sagt att sökandet efter rätt huvudrollsinnehavare pågick i drygt ett år, och att filminspelningen nästan fick läggas ner eftersom de hade så svårt att hitta rätt Stella. Tur att de var kräsna, tänker jag så här med facit i hand. Rebecka Josephson är verkligen en liten stjärna.

Vid sidan av den starka historien om systerskap, som plågar på ett vackert sätt, löper också en historia som jag tror att allt för många kan relatera till. Jag tänker på mina egna lektioner i truppgymnastik, och hur hårt tränarna fick oss att pusha våra förpubertala kroppar. Vi förväntades träna fyra kvällar i veckan. Tilläggas bör att min huvudsakliga uppgift under de få tävlingar vi deltog i, var att sitta hopkrupen vid mattkanten och le stort, redo att rycka in om någon av de som tävlade skulle ramla och slå sig. Jag kan bara föreställa mig hur det måste vara för de som faktiskt kan bli något.

Min lilla syster är en film som glider in och tar plats på ett självklart sätt. Den går liksom inte att värja sig mot. Att få den ur sig är desto svårare. Den följer med.

Grattis ni vann kultfilmen Magic Mike som dvd

17 september, 2015 by Redaktionen

Magic Mike med Channing Tatum blev en succé bland kritiker. Såväl Expressen som SVD gav filmen om de dansande och strippande unga männen betyg 4. Den kom på bio 2012 och släpptes på dvd i somras, samtidigt som uppföljaren kom på bio. Uppföljaren blev inte riktigt samma kritikersuccé. Men nu har du som följer Kulturbloggen chansen att vinna den första och bästa Magic Mike-filmen på dvd. Vi har fått tag på tre exemplar av filmen på dvd.

Så här gör du om du vill ha chansen att vinna filmen på dvd:
Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas fredag den 25 september kl 12.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta filmen till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.
Det lönar sig att vara snabb med att tävla. En av filmerna kommer att gå till en vinnare som är snabb.

Tävlingen är nu avgjord. Vinnare är:
Anna Sundström, Sundsvall
Sara Kramer, Umeå
Christina Lembke, Lidingö

Dheepan – en varm film om tre främlingar som måste hålla ihop som familj för att överleva

14 september, 2015 by Rosemari Södergren

Dheepan
Betyg 4
Svensk biografpremiär den 18 september 2015

Dheepan slog knockout på juryn på Cannes filmfestival 2015 och fick det finaste priset av alla där: Guldpalmen. Jag träffade en man från filmbolaget som lanserar filmen och han berättade att de höll på och klippa filmen in i det sista före visningen på Cannes.

Jag tycker filmen delvis var svår att betygsätta. Den är intresseväckande och stark och väldigt mänsklig, samtidigt känns den spretig och inte helt färdigklippt än. Den får nu betyg 4 – och det är en relativt svag 4, men med en del justeringar och klipp skulle den lätt åka uppåt och bli ett mästerverk, betyg 5 hos oss.

Handlingen kretsar kring tre flyktingar från Sri Lanka. Mannen är en före detta soldat i de tamilska tigrarna. Han har förlorat sin familj och allt i inbördeskriget och orkar inte kriga mer. Han orkar inte med allt våld längre. Att fly är dock inte enkelt. Han måste få tag på ett pass med ett annat namn, han kan inte resa med sitt eget namn, då släpps han inte ut ur landet.

Han får tag på ett pass för familjen Dheepan. För att kunna använda sig av det behöver han en kvinna som kan vara hans fru och en flicka som kan vara dottern. I röran och villervallan på flyktinglägret lyckas han hitta en ung kvinna och ett barn, dessa tre som är totala främlingar för varandra förenas i att de är på flykt och måste hitta ett nytt liv. De utger sig för att vara en familj och beslutar sig för att bygga ett nytt liv tillsammans. Efter att ha flyttat runt en tid får de till slut en lägenhet i en nedgången förort till Paris. Våldet och fördomarna som möter dem väcker obehagliga minnen från hemlandet och Dheepans krigarinstinkter vaknar till liv när han bestämmer sig för att skydda dem som står honom närmast.

Det som förvånar mig är att mannen så snabbt kan få ett jobb i Paris, även om det är ett enkelt arbete som fastighetsskötare är det trots allt ett jobb och med jobbet följer en bostad.

Vi får följa deras liv, den nioåriga flickan som förlorat sin mamma måste nu växa upp i ett främmande land med en ung kvinna som hennes nya mamma. De andra flickorna i skolan är inte direkt välkomnande och hennes nya mamma klarar knappt att ta hand om sig själv och har ingen aning om hur en mamma ska vara. Den unga kvinnan är egentligen för ung för att kunna vara mamma åt en nioårig flicka. Den unga kvinnan är nästan ett barn själv. Mannen har flytt våldet men möter snart andra tamilska tigrar som har förväntningar på att kampen ska fortsätta – och dessutom lever de i ett område där kriminella gäng härskar.

Att filmen går upp på svenska biografer just nu är väl tajmat. Den som inte förstår varför flyktingar i en del fall kommer med falskt pass och falska namn får en inblick i varför det blir så. Filmen är dock mycket mer än en pekfingersfilm för de politiskt korrekta. Det är en varm film om tre människor som flyr för sina liv och lär sig överleva tillsammans.

Regissören Jacques Audiards betraktas som en en av vår tids mest kompromisslösa regissörer och utan tvekan är Dheepan ett stark drama om människor som kämpar för sin överlevnad och den känns äkta och trovärdig. Skådespelarna är duktiga och det är på tiden att Sri Lanka finns med på ett hörn i en film på svenska biografer.

Titta: Trailer från Sicario med Benicio Del Toro och Josh Brolin

8 september, 2015 by Redaktionen

I Mexiko betyder SICARIO lönnmördare. I det laglösa gränsområdet mellan USA och Mexiko, anlitas en idealistisk FBI-agent (Emily Blunt) av chefen för elitstyrka (Josh Brolin) för att hjälpa till i ett eskalerande krig mot droger. Tillsammans med en gåtfull konsult med ett mystiskt förflutet (Benicio Del Toro), ger sig gruppen ut på en resa som tvingar Kate att ifrågasätta allt hon tror på för att överleva.

Regi: Denis Villeneuve. I rollerna: Emily Blunt, Jon Bernthal, Josh Brolin, Benicio Del Toro, Jeffrey Donovan, Raoul Trujillo, Daniel Kaluuya, Mazimiliano Hernández med flera.

Filmen har svensk biopremiär 9 oktober.

Film

Footer

Om oss