• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: The Magnificent Seven

17 september, 2016 by Rosemari Södergren

the-magnificent-seven

The Magnificent Seven
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 september 2016

De sju samurajerna av Akira Kurosawa är en japansk film från 1954. Den är en av filmhistoriens största mästerverk. Utan tvekan. Filmsajten IMDb:s läsare har röstat fram filmen till plats 17 på en lista över de 250 bästa filmerna genom tiderna. Fast i mina ögon är plats 17 en alltför låg placering också. För mig är den en av de tre bästa genom tiderna. 1960 fick den en remake i en Hollywood-version i western-tappning, i regi av John Sturges. Nu är det dags igen för en Hollywood-version: The Magnificent Seven.

Det som gör De sju samurajerna till en odödlig film beror på många saker. Filmens handling, dess drama, bilderna, miljöerna, skådespelarna, karaktärsskildringarna, regin med mera, mera.

Handlingen kretsar kring invånarna i en japansk bergby. Ett rövarband kommer till byn. Eftersom de har plundrat byn vid tidigare tillfällen beslutar de sig för att återkomma när byborna hunnit bärga skörden om några månader. Rövarnas konversation har dock i hemlighet avlyssnats av en bybo, och denne berättar för de övriga byinvånarna vad som komma skall. Byborna kan inte enas om huruvida de frivilligt ska avstå sin skörd eller om de ska slå tillbaka. Byäldsten råder dem att slåss; till sin hjälp att försvara byn bör de hyra några samurajer. Då byn inte kan erbjuda annan betalning än mat bör de försöka hitta hungriga samurajer.

När Hollywood och regissören Antoine Fuqua nu förvaltar denna berättelse och gör den till en westernfilm gör de allt politiskt korrekt. Denzel Washington har rollen som den ledande ”samurajen” som i westernversion är en slags prisjägare (fast han är lite lagligare och är en slags jurist som jagar bovar som är efterlysta). Han möter en kvinna och en ung man från en by som tillsammans med resten av den lilla staden blivit hotade av skurken Bartholomew Bogue (Peter Sarsgaard) som håller staden Rose Creek i ett dödligt järngrepp. Invånarna, fredliga nybyggarna som inte kan hantera vapen, har ställts inför ultimatum att sälja sin mark och sina gårdar för ett uselt pris till Bogue eller stanna kvar och bli nermejade av Bogues skurkaktiga anställda.

the-magnificent-sevendenzelDenzel Washington som hjälten Sam Chisolm fungerar jättebra. Denzel Washington är bäst när han spelar hjälte. När han tillsammans med den unga kvinnan och den unge mannen anlitar prisjägare för att skydda invånarna får han ihop en trupp som består av en lagom blandning av olika ursprung, som en mexican, en kines och en indian.

Jag tänker att även om filmen bygger på samma berättelse som De sju samurajerna är det nog bäst att inte jämföra dessa två filmer. The Magnificient Seven skulle få bottenbetyg i så fall. Men jag har valt att se den för sin egen skull och tänka att alla som ser den inte har sett De sju samurajerna. Jag har valt att bedöma The Magnicifient Seven utifrån sin genre, westernfilm. Den är välgjord och har bra skådespelare, fina miljöer, bra foto – fast det är mycket skjutande. Ja mycket skjutande är det. Några ur publiken på den visning jag såg höll för händerna när skjutandet satte igång i full fart i slutuppgörelsen. Det är lite trist med den sensmoral som filmen får: att den enda sättet att övervinna skurkar är med våld. Att det blir underhållande att se hur hjältarna skjuter ihjäl en mängd skurkar. Varje skurk är ju egentligen en människa med anhöriga som kommer att sörja. Fast så ska vi förstås inte tänka när det är en westernfilm. Om vi hade haft plus- och minus till vår betygsättning hade det överdrivna skjutandet gjort att filmen fått 4 med ett minustecken.

Filmen har världspremiär vid Torontos filmfestival, där den är öppningsfilm, och var avslutningsfilm vid Venedigs filmfestival.

I rollerna: Denzel Washington, Chris Pratt, Ethan Hawke, Vincent D’Onofrio, Byung-Hun Lee, Manuel Garcia-Rulfo, Martin Sensmeier, Peter Sarsgaard

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: The Magnificent Seven

Filmrecension: Elvis och Nixon – ett omaka par

14 september, 2016 by Birgitta Komaki

elvisochnixon

Elvis och Nixon
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 september 2016

Elvis och Nixon är en komedi, en roande historia om en sann händelse regisserad av Liza Johnson.

Året är 1970 och Elvis ser på TV alla demonstrationer som pågår runtom i Amerika. Vietnamkriget pågår för fullt. Patriot som han är vill han göra något för sitt land. Han bestämmer sig för att besöka president Nixon. När han anländer oannonserat till Vita Huset och vill besöka presidenten uppstår förvirring. Han vill lämna sitt handskrivna brev till presidenten men vakten hänvisar honom förskräckt till brevlådan i hörnet. Nixon är måttligt road av besöket. Hans rådgivare råder honom att ta emot Elvis med tanke på alla unga väljare och alla röstande i södra USA. Presidenten är ointresserad tills man kontaktar hans 22-åriga dotter. Vilken far kan motstå sin dotter?

Instruktionerna före det avtalade besöket är många. Säkerhetskontrollen är rigorös. När Elvis kommer in i rummet är det en kung som möter sin president. Han vill ha en badge från Bureau of Narcotics and Dangerous Drugs. Han vill bli agent, han vill verka som undercover fellow agent. Med hänsyn till den uppståndelse han väcker överallt är tanken absurd. Nixon är världens mäktigaste president men det är Elvis som är kungen i rummet. Han, en enkel kille från Memphis Tennessee är världens kändaste man. Han får en president att slopa byråkratins alla regler och presidenten älskar det. Nixon får sin autograf till dottern och fotot med kungen. Fotot som blir det mest sökta fotot i amerikanska Riksarkivet. Elvis får sin badge som agent.

Elvis Presley , Kungen av Rock´n Roll spelas av Michael Shannon. Han är mindre porträttlik än de kopior vi ser i olika Elvistävlingar men han är imponerande i rollen. Han förenar den enkla och lite kluriga killen och världsstjärnan i sin gestaltning. President Richard Nixon spelas av Kevin Spacey. En traditionell och impopulär president som utvidgat Vietnamkriget till Kambodja , vilket skapat jättelika demonstrationer. Samspelet mellan de två är ett nöje och mycket roande. Regissören Liza Johnson ville göra en film som Elvis familj skulle gilla. De borde vara väldigt nöjda nu. I filmen spelas ingen Elvismusik vilket är synd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Elvis och Nixon, Filmrecension, Scen

Bridget Jones Baby – filmen som vi har sett förut

13 september, 2016 by Birgitta Komaki

bridgetjonesbaby

Bridget Jones’s Baby
Betyg 3
Filmen har premiär 16 september

Femton år efter den första filmen har regissören Sharon Maguire gjort den tredje filmen om Bridget Jones.
Bridget har blivit 40+ och intalar sig att hon har gett upp drömmen om kärleken. Hennes gamla pojkvänner har försvunnit ur hennes liv. Den ena har försvunnit i en flygkrasch och den andra har gift sig. Ensam sjunger hon ”Ja må jag leva” på sin 43:e födelsedagsmorgon. Hon bestämmer sig för att satsa på karriären. På TV-stationen har en ny generation tagit över. En hårdsminkad humorlös produktionschef med team vill se resultat och inte de resultat som Bridget kan ge.
Men Bridget vore inte Bridget Jones om hon gav upp. Att bli gravid vid 43 och lyckas att fortsätta trassla till livet är väl bara att gratulera till. 40 har ju faktiskt blivit det nya 30. Att hon inte vet vem som är fadern är filmens röda tråd. Det leder till många förvecklingar och situationer där man kan le igenkännande åt Bridgets bekymmer. De som älskar Bridget Jones kommer inte att bli besvikna.

Renée Zellwegers (Bridget Jones) spelar sin roll lika självklart som tidigare. Hon är sig lik och snyggare än någonsin med lite kråkspark runt ögonen. Colin Firth som spelar rollen som den snustorre Marc Darcy är lika stel som vanligt. Patrick Dempsey känd bland annat från Grey´s Anatomy står för manlig skönhet. Skådespelarnas insatser är det som bär upp filmen. Birollerna som Bridgets föräldrar spelas av Gemma Jones och Jim Broadbent och barnmorskan av Emma Thompson. Ett plus för musiken i filmen.

Det är en rolig film, en riktig feel good film. Det skrattas mycket i salongen. Ändå önskar man att det är den sista filmen i sviten om Bridget Jones. Vi är många som vill minnas Bridget som den mysiga och lite halvgalna tjejen som man kan identifiera sig med. Hon som fixar det mesta. Men vi vill se livet gå vidare. Livet är inte status quo inte ens på film. Nu känns det som man har sett allt förut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Bridget Jones's Baby

Snowden – filmen varenda en borde se

12 september, 2016 by Redaktionen

snowden

Snowden
Betyg 4
Svensk biopremiär Biopremiär 16 september

Snowden är en film om vår tid, en film som varenda en borde se. Filmleverantören beskriver filmen i ett pressmail:
Oscarsbelönade regissören Oliver Stones Snowden är den politiskt laddade och pulshöjande filmatiseringen av händelserna som ledde fram till att den CIA-anställde visselblåsaren Edward Snowden (Joseph Gordon-Levitt) blev en av världens mest jagade män. 2013 läckte han tusentals sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och The Washington Post och kunde då avslöja att USA och Storbritannien bedrev topphemlig övervakning av privatpersoner, politiker och företag i hela världen.

Filmen är mer än ett drama, den berättar om verkliga händelser. Edward Snowden värvades till armén när han var 20 och anställdes av CIA när han var 22. Han blev konsult åt USA:s signalunderrättelsetjänst, National Security Agency, när han var 26 och vid 29 års ålder fick han fly för sitt liv och lämna sitt land. Han fick fly för att han upptäckte sanningen att USA samlar upp information och avlyssnar i princip varenda mobiltelefon, vartenda Internetabonnemang. Ja mer än så: de lägger in farlig kod i centrala system för elektricitet och sjukhus i all världens länder – för att kunna stänga av ett land om amerikansk ledning skulle anse det behövas och dessutom övervakar USA världens politiker, som Tysklands Angela Merkel.

Jag blev mörkrädd över att leva i den värld vi lever i nu när jag ser filmen. Den bygger på verkligheten. USA vill vara den fria världens försvarare – och ja, på många sätt är USA det. Vem vill leva i en diktatur som Nordkorea eller en fundamentalistiskt styrd stat som Saudiarabien eller Iran?

Filmen är viktigt. Jätteviktig. Idag övervakas vi alla, förmodligen inte enbart av amerikansk signalspaning. Det är inte långsökt att misstänka att såväl Ryssland som Kina försöker kontrollera våra kommunikationer. Frågan är hur mycket vi vill tillåta stater och myndigheter att övervaka oss? Vad händer i den så kallade fri världen om en diktator tar över och allt kan övervakas?

Filmen ställer livsviktiga frågor som måste upp på bordet, som måste diskuteras. Hur långt får staten gå för att skydda oss? Vill vi verkligen hellre ha trygghet än frihet?

Filmen ställer frågorna på sin spets och vi får argumenten för och emot övervakningen genom de olika karaktärerna i filmen.

Det är välgjort på alla nivåer. Att göra en film som bygger på verkligheten är svårt. Ofta blir det långsamt för att filmskaparen känner att hen måste ha med allt som skedde. Oliver Stone är ett proffs, han är en av världens främsta regissörer och han gör filmen spännande och stark.

Filmmanuset är delvis baserat på böckerna The Snowden Files av Luke Harding och The Time of the Octopus av Anatoly Kucherena.

Regi: Oliver Stone
Skådespelare: Joseph Gordon Levitt, Shailene Woodley, Scott Eastwood, Nicolas Cage.
Manus: Kieran Fitzgerald, Oliver Stone
Spellängd: 2h 14 min
Censur: 15 år

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Sully – ett beslut på 208 sekunder

7 september, 2016 by Birgitta Komaki

sullytomhanks

Sully
Betyg 5
Svensk biopremiär 9 september 2016

En film i regi av Clint Eastwood och baserad på Sully Sullenbergs biografi ”Higest Duty”. Filmen grundar sig på en verklig händelse.

När kapten Chesley ” Sully” Sullenberger nödlandar sitt plan på Hudsonfloden I New York i januari 2009 blir han hela världens hjälte. Planet, en Airbus 320, har krockat med en flock fåglar och båda motorerna har slagits ut. Han får uppgifter från kontrolltornet att återvända till flygplatsen La Guardia eller till närliggande flygplatsen Teterboro. Han gör bedömningen att de inte hinner och beslutar att landa på Hudsonflodens vatten. Som genom ett under och genom snabba räddningsinsatser klarar sig alla ombord. Kapten Sully Sullenberg blir hjälten som hyllas av folksamlingar och enskilda.
Historien lever vidare som Miraklet på Hudsonfloden och åtskilligt har skrivits och spelats in om denna unika händelse.

Clint Eastwoods film berättar om den andra sidan av historien. Haverier skall undersökas och utredas. Har kapten personliga problem eller problem i familjen? Tog han rätt beslut när han valde floden framför att återvända? Hade båda motorerna verkligen slutat att fungera? Han blir ställd inför undersökningskommittén. Händelsen med alla fakta körs i simuleringsdatorer. Inför kommittén är han lika ensam som han var med sitt beslut i planet. Andrepiloten finns med men allt vilar på kapten.

Tom Hanks gör rollen som kapten Sully Sullenburger och han gör den med bravur. Tom Hanks är förvisso den lugna och trygga kaptenen med 42 års erfarenhet. Han är den rättrådige hjälten i flyguniform, lite grånad men kompetent. Ändå finns tvivlet där – Gjorde jag rätt? Det finns som en utandning eller som en tyst fråga i luren.

Aaron Eckhart är andra pilot och relationen till kaptenen är väl skildrad. Jag gillar flygvärdinnornas gestaltning av sitt arbete. När de ropar ut sitt Brace, brace, brace , head down , stay down känner man katastrofen i kabinen. Passagerarna är en kuliss och ingen sticker ut
.
Flygbilderna över New Yorks alla skyskrapor framkallar känslan av att katastrofen är nära. Tankarna går osökt till 11 september med kraschade plan i skyskrapor. Katastrofen som måste undvikas.
Det är en jättespännande film men man bör inte se den om man skall ut och flyga snart. Alla katastrofer slutar inte lyckligt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Clint Eastwood, Filmrecension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 410
  • Sida 411
  • Sida 412
  • Sida 413
  • Sida 414
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in