Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Cyrano och jag – en värmande historia i höstmörkret ackompanjerad av Ravels Bolero

by

Cyrano och jag
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 december 2019
Regi Alexis Michalik

En film om konsten att skriva ett mästerverk på tre veckor.

Året är 1897 i Paris. Edmond Rostand (Thomas Solivérès) är en ung pjäsförfattare med ekonomiska problem och en familj att försörja. Efter en misslyckad pjäs för den berömda aktrisen Sarah Bernhardt har inspirationen övergivet honom. När han en dag kontaktas av den store Constant Coquelin (Oliver Gourmet) som vill ha huvudrollen i hans nästa pjäs tänds hoppet. Problemet är bara att pjäsen måste ha premiär om tre veckor och att allt som är klart är titeln, Cyrano de Bergerac. Men naturligtvis accepterar han och han skapar ett mästerverk som har blivit en av fransk teaters mest spelade pjäser. En klassiker med fem akter på rimmad vers (som alexandrinen) och med en ordrik huvudroll som många skådespelare sedan tagit sig an. En pjäs som blivit förlaga till många andra verk, både på opera och film.

Cyrano och jag skildrar hur Edmond skriver sin pjäs vecka för vecka inspirerad av sin förälskade väns kärleksproblem. I en desperat kamp mot klockan och påhejad av Coquelin och hela ensemblen skapar han akt efter akt. Medan arbetet fortskrider dyker hela tiden nya problem och förvecklingar upp. Allt från scenkläder, obetalda skulder, ovilliga skådespelare och en svartsjuk hustru ställer till problem. Ja, ända fram till premiären då salongen endast är glest besatt och det förväntas att en premiär skall vara fullsatt. Men alla problem är till för att lösas.

Filmen är en fantasifull historia och den skildrar tillblivelsen av pjäsen om Cyrano med humor och värme. Det är en charmig skildring av 1897 och Paris teatervärld. Det är en komedi mer än ett drama och många olika karaktärer bidrar till att roa. Att skildra människor från sekelskiftet till vår tid är inte helt lätt. Det som var normalt då kan kännas väldigt förlegat i vår tid, till exempel kvinnornas roll. Bortsett från det är den trassliga intrigen i och utanför scenen engagerande och skådespelarna är fantastiska. Fantasin och flytet håller filmen igenom. Däremot visar den inte någon djupare bild av en författares arbete. Författarens bekymmer skildras mer som praktiska problem att lösa än att skapa text och drama i historien. Eftersom bristen på verklighetsskildring när det gäller författarskap är så tydlig saknar man djupet. Det är annars en riktigt fransk film med kulturen i högsätet omringad av kärlek och hjältedåd. En film som roar och intresserar och får mig att småskratta nästan hela tiden. En värmande historia i höstmörkret ackompanjerad av Ravels Bolero.

Filmrecension: Porträtt av en kvinna i brand – oändligt vacker men så seg

by

Porträtt av en kvinna i brand
Betyg 2
Svensk biopremiär 13 december 2019

Filmen är oerhört snyggt fotat med duktiga skådespelare. Den är modigt filmad där skådespelarnas ansikten ofta är i närbild och mycket små rörelser berättar mycket. Filmen är hyllad av många, i huvudtävlan i Cannes 2019 belönades den med priset för Bästa manus och regissören Céline Sciamma tilldelades Stockholm Filmfestivals Visionary Award 2019. Varför jag då trots detta inte ger högre betyg är betyg 2 beror på att den är mycket seg. Den är vacker och jag uppskattar ofta filmer som vågar ha ett eftertänksamt, långsamt tempo. Men också i det som går långsamt ska det finnas något som drar in mig i filmen. Efter en och en halv timme kände jag mest att jag längtade att filmen skulle ta slut och då var det drygt en halvtimme kvar, eftersom filmen är drygt två timmar.

Handlingen utspelar sig i Frankrike i Bretagne 1760. Konstnären Marianne har fått i uppdrag att göra ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som just lämnat klostret. Héloïse ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Men Héloïse, vill inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Hon iakttar Héloïse om dagen och målar henne i hemlighet på natten.

Sakta men men säkert växer en gemenskap fram mellan de två unga kvinnorna. Redan tidigt ser vi som publik vad som ska hända. Det är uppenbart att de blir förälskade. Där finns också en unga kvinna som arbetar som tjänsteflicka. Dessa tre unga kvinnor med så skilda bakgrund och förutsättningar blir nära vänner och denna skildring av deras olika situationer berättar mycket om kvinnors utsatthet under det patriarkala samhället. Det är en av filmens egentligen starkaste sidor och som jag gärna hade sett utvecklats mer.

Marianne skapande är en annan del i filmen som är snyggt filmad. Det finns mycket symbolik i målningarna.

Jag önskar att jag kunde ge filmen högre betyg, men jag fick tvinga mig själv att se klart den – och då känns det som fel att ge högt betyg enbart för att den är så visuellt vacker.

Filmrecension: Tito och fåglarna – magisk, spännande och engagerande

by

Tito och fåglarna
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 november 2019
Regi Gabriel Bitar, André Catoto och Gustavo Steinberg
Svenska röster görs av bland andra Shebly Niavarani, Jens Hultén, Hanna Hedlund och Leif Andrée

En oerhört snyggt brasiliansk olje-animerad berättelse om en värld som påminner om vårt samhälle idag. Om rädslor som sprider sig bland människor, om polarisering och människor som mer och mer glömmer bort naturen. Dessutom börjar allt fler att sluta tänka själva. Och då sprider sig en skrämmande epidemi.

Tioårige Tito bor med sin mamma sedan hans pappa för flera år sedan jagats iväg av mamman. Tito misstänker att han kan hitta lösningen som kan rädda människorna och världen. Lösningen finns i en uppfinning hans pappa höll på med. Pappan forskade på fåglar och i synnerhet på fågelsången. Pappans teori var att människor glömt bort att förstå fåglarnas sång och att det finns en kraft i fåglarnas sång som behövs för att världen ska vara i balans.

Berättelsen är magisk, spännande och engagerande. Färgerna och olje-animeringen är färgstark, talande och mycket välgjord och sätter igång fantasin. De svenska rösterna är skickliga och har alla djup personlighet som passar perfekt till berättelsen och karaktärerna.

Det är en film som ger mycket att samtala om, fundera kring och utveckla. Men kanske den inte passar de allra minsta barnen, men för övrigt är det en underbar och stark film för alla åldrar.

Filmrecension: Ailos resa – storslaget, enastående, magiskt och verkligt

by

Ailos resa
Betyg 5
Svensk biopremiär 29 november 2019
Regi Gaullaume Maidatchevsky
Svensk berättarröst Rolf Lassgård
Längd 86 min
Censur Barntillåten

En helt fantastisk skildring av livet bland djuren i Lappland. Imponerande. Storslaget. Enastående filmat. Vi bjuds in rakt in verkligheten bland fjäll och skog i Lappland där vi får följa Ailo, en renkalv, när han föds och hans vandring med sin mamma och renhjorden. Vi får möta djuren som lever i det vilda: björnar, vargar, järv, hermelin, fjällräv, rovfåglar med flera.

Som liten kalv mötte han en hare och en liten vänskap föddes. Det här helt magiskt att få följa med här in i denna verklighet som existerar i vårt land. En miljö och platser jag kanske aldrig kommer att själv sätta min fot i, men på det här sättet får jag ändå en aning om dessa fantastiska miljöer: naturscener och djurens liv.

Det är verkligheten vi får följa, inte något tecknat gulligt sagoäventyr utan det äkta, de verkliga djuren och deras kamp för tillvaron. Vackert. Spännande. Magiskt men sant.

Fascinerande mitt i sin enkelhet. Det är verkligheten som den är, inte någon påhittad saga.

Vi får också se hur människan med sina stora maskiner hugger ned skog och det kan påverka och förändra renarnas existens. Om människor skövlar skogen där renarna vandrat i århundraden kan vi rubba en balans som rått och förstöra framtiden för renar och andra djur.

Filmskaparna har också haft fingertoppskänsla och visat naturen och djur som de är, men inte grottat ned sig i blodiga bilder då vargarna jagat och fått ett byte. Det gör filmen till ett sevärt juläventyr för hela familjen och en ögonöppnare för den underbara natur som finns.

På svenska biografer går den upp med Rolf Lassgård som berättare. Jag kunde tyvärr inte hitta någon trailer med hans röst så här är en trailer med engelsk berättare.

Filmrecension: Nightingale – omskakande, starkt

by

Nightingale
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 november 2019
Regi Jennifer Kent

En omskakande berättelse om kolonialism, övergrepp och om hämnd och om alla olika reaktioner vi kan se hos människor när de möter förtryckare. Hur människor väljer att agera i situationer där den som har makt beter sig omänskligt. Ett mörkt drama om hämnd och förtryck där regissören skickligt spelar med våra känslor. Även tittare som liksom jag är emot våld känner hur hämndkänslorna kokar och det känns helt rätt att möta dessa vidrigare förtryckare med våld. Men filmen är mer än så. Den går mer på djupet. Hur agerar den förtryckte när han eller hon får chansen att hämnas och står öga mot öga med förtryckaren?

Filmen utspelar 1825 på den australiska ön Tasmanien. Engelsmännen koloniserade Australien genom att forsla dit fångar som fick arbeta gratis. Ursprungsbefolkningen jagas bort mer och mer och i en del områden av Tasmanien är det närmast krig mellan de vita nybyggarna och ursprungsbefolkningen.

En ung vacker irländska, Claire, har suttit av sitt straff men hålls ändå kvar av en grym chef på fängelset. Han utnyttjar henne sexuellt, han våldtar henne och lovar att ge henne pappret att hon är fri. Men han lurar henne förstås och vägrar släppa henne utan våldtar henne en gång till istället. Han är helt hänsynslös.

Förtrycket kulminerar en dag och fängelsechefen dödar Claires make och barn. Claire får tag på en aboriginsk spårare, Billy, och ger sig av in in vildmarkerna för att jaga mördarna. De två är i början fyllda av förakt mot varandra men efter ett tag inser de att de förenas i ett hat mot engelsmännen. De tillhör båda en grupp som förtrycks av engelsmännen.

Berättelsen griper tag i mig, det känns som att jag är där, i den vildvuxna skogen och kämpar. Det går inte att värja sig. Det är en stark och spännande thriller som skildrar mänskligt beteende på flera nivåer.