Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

And Then We Danced och Aniara stora vinnare på årets Guldbaggegala

by

Foto Petter Stjernstedt. Vinnarna för kvällen. 

Aniara och And Then We Danced är de stora vinnarna för kvällen med fyra priser vardera. Kulturbloggen bloggar direkt från prestigefyllda Guldbaggegalan.

Aniara blev årets överraskning på filmgalan. Filmen tilldelades fyra baggar för bästa manus, regi, kvinnliga biroll, kvinnliga huvudroll och bästa effekter. Kvällens andra vinnare blev And Then We Danced med fyra priser för bästa film, bästa manliga huvudroll, foto och manus.

Läs liverapporteringen nedan:

Levan Gelbakhiani tar emot priset för bästa manliga huvudroll för rollprestationen i And Then We Danced. En nervös Levan tackar hela sitt team och förstås regissör Levan Akin: ” Levan, there is no word that can describe what you mean to me. You have opened many closed doors for.me. Thank you for building a bridge between these two cultures. Its means a lot”.

Pressbild

Under kvällen får filmen And Then We Danced motta flertalet priser. Levan Akin tilldelas priset för bästa manus. Han passar i sitt tal på att tacka sin bibliotekarie som fick honom att läsa böcker. And Then We Danced var även Sverige Oscarsbidrag 2019, men filmen lyckades inte ta sig hela vägen till finalen i kategorin ”bästa utländska film”.

Bästa kvinnliga huvudroll går till Emelie Garbers för hennes roll i rymdeposet Aniara baserat på Harry Martinssons bok. Emelie står också för kvällens mest känslosamma tal där hon bland annat tackar sin mamma för allt stöd.

Pressbild

Bästa kvinnliga bi-roll går till Bianca Cruzeiro i Aniara och David Dencik får priset för bästa bioroll för rollen som Thomas Quick i Quick av Mikael Råstam. Där och då befinner sig David i Hollywood men han skickar en hälsning till juryn – ” Detta är en berättelse som enligt mig enbart består av förlorare och den har satt djupa sår i alla medverkandes livsöden. Quick är också en hyllning till den grävande journalistiken, vilket är en stark kraft i vårt samhälle.

Pressbild

Årets hederspris går till Lasse Åberg för hans långa och gedigna filmkarriär med bland annat Sällskapsresan-serien i bagaget. Åberg berättar humoristiskt och med ödmjukhet om hur hans bror ringer upp honom. ”Jag har fått en guldbagge”. ”En guldbagge, vad är det?” Ja du, det är en 25-30 centimeter lång bagge, gjord av plåt – ”Jaha, vad ska man med den till? ” Titta på”. ”Jaha, grattis i alla fall.”

Alla vinnare

Bästa film
And Then We Danced

Bästa regi
Pella Kågerman och Hugo Lilja för Aniara

Bästa kvinnliga huvudroll
Emelie Garbers – Aniara

Bästa manliga huvudroll
Levan Gelbakhiani – And Then We Danced

Bästa kvinnliga biroll
Bianca Cruzeiro – Aniara

Bästa manliga biroll
David Dencik – Quick

Bästa manus
Levan Akin – And Then We Danced

Bästa foto
Lisabi Fridell – And Then We Danced

Bästa klippning
Erika Gonzales, Kristin Grundström och Karolina Bengtsson – Josefin och Florin

Bästa kostym
Margrét Einarsdóttir – Eld och lågor

Bästa ljud/ljuddesign
Andreas Franck och Fredrik Dalenfjäll – 438 dagar

Bästa mask/smink
AnnaCarin Lock – Quick

Bästa originalmusik
Nathaniel Méchaly – Eld och lågor

Bästa scenografi
Anders Hellström, Frida Ekstrand Elmström och Nicklas Nilsson- Om det oändliga

Bästa visuella effekter
Andreas Wicklund, Per Jonsson och Arild Andersson – Aniara

Bästa kortfilm
Excess Will Save Us

Bästa dokumentärfilm
Transnistra

Bästa utländska film
Parasit

Guldbaggens publikpris
Jag kommer hem igen till jul

Årets Guldspira
Christian Ryltenius

Årets nykomling
Emily Norling- Allt vi äger

Filmrecension: Thalasso – eller hur Houellebecq och Depardieu hittade meningen med livet igen

by

Thalasso – eller hur Houellebecq och Depardieu hittade meningen med livet igen
Betyg 3
Svensk biopremiär 31 januari 2020
Regi Guillaume Nicloux

Michel Houellebecq är en författare som vågar bryta mönster och vågar ifrågasätta saker. I många ögon är han kontroversiell. Jag tycker han är både rolig och modig – och framför allt tror jag den gör ett misstag som tar honom på orden. Han porträtterar långt ifrån perfekta människor, det är vad jag konst kan göra, ge oss insyn i andras existens.

Filmen ”Thalasso – eller hur Houellebecq och Depardieu hittade meningen med livet igen” är en helt underbar skildring av vår tid. På ett sätt fortsätter på filmen ”Kidnappningen av Michel Houellebecq” som kom för fem år sedan. Kidnapparna från den filmen dyker upp en bit in denna nya film.

Houellebecq har frivilligt lagt in sig på Thalasso, ett slags spa, en form av hälsohem där han utsätts för alla möjliga behandlingar med stor influens av new-age med lerinpackningar, kryterapi, massage av olika slag. Det mesta är jobbiga terapier men det värsta av allt är väl dels att han inte får röka, inte ens utomhus, och inte heller dricka en droppe alkohol. Ingen vin serveras till maten.

Då möter han i korridoren sin räddare, skådespelaren Gérard Depardieu som har varit på Thalasso många gånger och vet hur man gör för att både ta sig en rök och dricka vin. De har kul tillsammans och de samtalar om livets både stora och små frågor. Vad är döden? Vad är uppståndelsen?

Mitt i detta blir Houellebecq kontaktad av en de som kidnappade honom fem år tidigare. Kidnapparen vill ha hjälp för att hans 80-årige mamma har lämnat hemmet. Kidnapparen misstänker att Houellebecq vet var hon är eftersom han fick sådan bra kontakt med mamman då han var kidnappad.

Filmen är rolig och av och till riktigt absurd och den ger en hel del att reflektera över. Både Houellebecq och Depardieu bjuder på sig själva och har inga problem att driva med sig själva.

Det är dock ingen film för den som är utan humor. Och inte en film för den som inte är öppen för olika sätt att se på livet. Där finns bland annat en rolig scen då Houellebecq blir spådd av en ung kvinna med tarotkort. Jag tycker om filmens öppna förhållningssätt och den var mycket bättre än jag hade förväntat mig.

Filmtankar om den hyllade filmen Unga kvinnor

by

Unga kvinnor har svensk biopremiär 24 januari 2020
Regi och manus Greta Gerwig.
I rollerna Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Laura Dern, Timothée Chalamet, James Norton, Meryl Streep med flera

Filmen är en av de mest hyllade filmerna som gått upp på bio under senaste tid. Jag tycker inte filmen är dålig men jag kan inte se den som något mästerverk.

Jag har lite svårt för filmer där en lång rad av karaktärerna är fina människor, charmiga och ganska rättrådiga och goda. Så jag borde vara allergisk mot den här storslagna berättelsen om fyra systrar som växer upp under senare hälften av 1800-talet i en tid då kvinnor inte har många rättigheter. De fyra unga kvinnorna växer upp under relativt enkla förhållanden och deras pappa är iväg och krigar i det amerikanska inbördeskriget för att befria slavar. Ja alla är på rätt sida och goda människor även om det hettar till ibland med missförstånd. Min bild av verkligheten är inte att det sällan är så gulligt. Trots det är filmen väl värd att ses. Det kan ha sina poänger att familjer skildras där föräldrarna vill väl.

Ett skäl till att filmen blir så bra är en lång rad av de duktigaste unga skådespelarna som finns på den internationella filmscenen nu, inte minst den charmiga Timothée Chalamet som spelar de fyra systrarnas granne.

Filmen bygger på en roman och andra texter av Louisa May Alcott som handlar om de fyra systrarna som försöker bryta mot tidens mall för kvinnor. Mest framåt är Jo, som vill bli författare och kämpar hårt med att skriva och lyckas också få en del publicerat. Amy vill bli konstnär och Meg vill bli skådespelare och Beth är familjens musikaliska geni.

Regissören Greta Gerwig har också skrivit manus och hon har gjort ett mycket bra jobb med att skapa en film av boken och andra texter. Filmen utspelar sig på flera tidsplan men det blir inte rörigt utan det går lätt att hänga med i vilken tid det är.

Fotomässigt och ljudet och musiken är också oerhört välgjort. Det är en skicklig filmskapelse. Men då jag ändå känner att det är lite förljuget ändå. Det fanns många konflikter i samhället då under den tid då norr stred mot söder för att förbjuda slaveri. Alla filmer som utspelar sig i den miljön under den tidsepoken behöver givetvis inte handla om kriget och rasismen – men här finns det knappt med alls. Det blir för gulligt. Systrarna och föräldrarna håller ihop mycket tätt trots att det egentligen finns en hel del konkurrens mellan systrarna. Så även om det är en vacker film, en mysig film, en film jag blir glad över känns den ändå som något av blunda för verkligheten. En välgjord vacker film, underbara skådespelare och en söt historia. Det räcker långt men inte till att bli ett mästerverk.

Filmrecension: Bad boys for Life – Häftigaste Bad boys hittills

by

Bad boys for Life
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 januari 2020
Regi: Bilall Fallah och Adil El Arbi

Snutarna Mike Lowrey (Will Smith) och Marcus Burnett (Martin Lawrence) är tillbaka på filmduken. Lite äldre men knappast klokare. Med full energi kastar sig Mike över brottslingarna medan Marcus backar upp honom under protest.
Efter den inledande vansinneskörningen genom stan får Marcus hålla sitt lilla barnbarn. Kanske dags för honom att gå i pension?
Men sedan drar historien igång, när det ena mordet efter det andra sker.
Skurkarna är naturligtvis sig lika. De skjuter och missar och gör volter med motorcyklar och bilar.
Att tiden har gått sedan tidigare filmer märks speciellt när den unga polisstyrkan AMMO kommer med i handlingen. De använder nya tekniska metoder , dataspaning och drönare. För att inte tala om sättet att snacka sig in på krogen utan att använda polisbrickan. Att det blir friktion mellan olika åldrars sätt att verka är självklart.
Även om många skämt är förbrukade förr, till exempel om män och småbarn, män och spa och män och meditation så är det roligt. Mike och Marcus ständiga gnabbande är roligt men blir så småningom ganska uttjatat.

Jag tycker det är en film med mycket action och en bra handling. Det här är film där det händer mycket snabbt och våldet blir som en filmhändelse. Inga utdragna dödsscener och tortyr förekommer utan alla dör snabbt och enkelt. Det är mer roligt än spännande och Will Smith och Martin Lawrence gör vad de kan av sina roller. Snacka kan de och det gör de hela tiden med bravur. Skönt att skämten inte är sexistiska och att kvinnor är lika skickliga som män. Det ger jag ett extra plus för. Minus dock för det sentimentala slutet som känns för konstruerat.

Den här filmen blir säkert ett dragplåster för biograferna. Kanske vi om tio år får se Mike och Marcus hoppa in som pensionerade poliser på specialuppdrag. Ty Bad Boys blir nog aldrig Good Men och coola poliser kommer alltid att behövas.

Regipriset Falstaff till Sofia Jupither & Levan Akin

by

Sofia Jupither – Levan Akin, foto Erik Lefvander

Falstaff-priset 2019 går till teater- och operaregissören Sofia Jupither och filmregissören Levan Akin som mottar en prissumma om 300 000 kronor vardera. Syftet med priset är att inspirera regibegåvningar inom film, teater eller opera till fortsatt skapande, berättar ett pressmeddelande.

Levan Akin är regissören till den hyllade svenska filmen ”And Then We Danced” som nyligen fick Svenska Filmkritikers pris – så det är en hel del som pekar på att den filmen kommer att ta hem en hel del priser på Guldbaggegalan.

Pressmeddelandet om regipriset Falstaff:

– Jag är djupt hedrad, väldigt glad och rörd över att få detta fantastiska stipendium. Jag är också väldigt glad över att Falstaff-priset över huvud taget finns, ett stipendium som uppmärksammar oss regissörer på ett storslaget sätt. Och inte minst är det en stor ära att dela det med Levan Akin som har gjort så mycket bra, och nu senast en fantastiskt fin och viktig film, säger Sofia Jupither.

– Jag är både chockad och otroligt hedrad över att få motta årets Falstaff-pris. Som regissör är man inte bortskämd med stipendier och det här priset kunde inte komma mer lägligt för mig, säger Levan Akin.

– Jag vet själv hur viktigt det är med uppmuntran, så det är en sann glädje och ett stort privilegium att få förmånen att kunna dela ut dessa stipendier till två så begåvade och värdiga pristagare, säger Falstaff-stiftelsens ordförande Nils Spangenberg.

Motivering Sofia Jupither
Sofia Jupither får oss att känna att skådespelarna och sångarna ger oss ett viktigt meddelande – meddelandet om oss själva. Hon lägger örat tätt intill skälvningarna hos Lars Norén, tigandet hos Jon Fosse, brustenheten hos Ibsen och glöden i Salome, Rigoletto och Tosca.

Motivering Levan Akin
Få skildrar i sina filmer utanförskap med sådan skärpa, empati och känslighet som Levan Akin. Det har han visat oss i filmer som ”Katinkas kalas” och ”Cirkeln”. Och inte minst i sin senaste film ”And Then We Danced” som en hel värld har tagit till sitt hjärta.

Om Falstaff-priset
Falstaff-priset instiftades 2018 och det är Falstaff-stiftelsens styrelse som utser pristagarna. Stiftelsens första stipendier gick till dockteaterregissören Erik Holmström och filmregissören Marcus Lindeen. I december 2018 mottog de båda pristagarna en summa om 300 000 kronor var.

Styrelsen består av:
· Inga-Britt Ahlenius – hedersdoktor vid Lunds universitet och Kungliga Tekniska Högskolan, tidigare budgetchef i finansdepartementet, generaldirektör för Riksrevisionsverket och undergeneralsekretetare i FN
· Magnus Florin – författare, tidigare kulturskribent, dramaturg vid Dramaten och chef för Radioteatern vid Sveriges Radio
· Jan Göransson – presschef Svenska Filminstitutet, ordförande för Filmpublicisternas förening, filmvetare, tidigare filmrecensent
· Nils Spangenberg, ordförande – VD och konstnärlig ledare vid Stiftelsen Internationella Vadstena-Akademien, verksam som regissör vid många svenska operascener och som pedagog vid de högre musik- och operautbildningarna