• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Vivos – Stelbent men närgånget om utsatthet och korruption i Mexikos utkanter

18 november, 2020 by Petter Stjernstedt

Foto: Ai Weiwei. Vivos Betyg 3 Svensk biopremiär 18 november Regissör Ai Weiwei Pedagogisk och närgånget berättar konstnären och filmskaparen Ai Weiwei om korruption och hemska karteller i Mexikos utkant. Upp mot 43 studenter försvinner spårlöst. Vem är skyldig och vad är motivet bakom? “They stole everything from me and what I have left is only anger”. En av flertalet föräldrar som förlorat sina söner och döttrar berättar om det oerhörda övergreppet gentemot familjen. I Mexiko fördes för en tid tillbaka 43 studenter bort i samband med en resa över Iguala, Guerrero i Mexiko. Sex studenter dödades, 43 kidnappades och har inte synts till sedan dess. Vivos är konstnären och filmskaparen Ai WeiWeis nya film om mänskliga rättigheter som kränks. Mexiko är på fler vis ett korrupt land där staten samarbetar med maffian och hjälper karteller att langa heroin i mängder. Allt handlar om pengar och makt. Med nog cash i fikan kan du förklara dig ur vilken situation som helst. Ai Wewei intervjuar de föräldrar vars barn försvunnit. Det är en smärtsam och ingående process vi får ta del av. Hur går man vidare efter ha mist ens det viktigaste ting i livet? Vivos är en tårfylld berättelse men som aldrig blir för sentimental. Pedagogisk och långsamt berättar Ai Weiwei sin historia. Vi får inblick i Mexikos tumultartade då- och nutida historia. Om karteller som styr och ställer på stadens gator och torg och om utsattheten och hotet mot demokratin. Det talade ordet som hotas när plötsligt studenter kidnappas utan tydligt motiv. Ai Weiwei skildrar tematiskt och tålmodigt utvecklingen i landet. Det enkelspåriga berättandet med stillastående kamera är både närgånget och stelbent. Men regissören lyfter en viktig fråga om hur det talade ordet, yttrandefriheten, idag hotas. Se bara på USA och Trumps ifrågasättande av röstsystemet. Ai Weiweis styrka ligger i hans humana approach, att alltid visa medmänsklighet gentemot sina utvalda personer. För att få verklig landhöjd saknas bildspråket och en ytterligare kontext, att lyfta temat sett ur ett globalt perspektiv där både korruption och populism tar markhöjd och att låta symboltyngda bilder får tala för sig. Vivos är ingen Human Flow. Filmen från 2017 om flyktingströmmar ur ett medmänskligt perspektiv imponerade i sin balansakt att skildra människorna bakom statistiken.  I Vivos blir det enkla, avskalade Ai Weiweis bromskloss till att nå nya oandade höjder. Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: Freaky – en riktig rolig skräckfilm för fredag den 13:e

10 november, 2020 by Rosemari Södergren

Freaky
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 november 2020

En variant av skräckfilm men minst lika mycket en rolig och humoristisk film som får mig att skratta. En passande film för premiär fredag den 13:e. En seriemördare, Blissfield Butcher (underbart spelad av Vince Vaughn) härjar i en amerikansk småstad och en sen kväll är han på väg att mörda tonårstjejen Mille och då händer något magiskt, mystiskt: deras själar byter kroppar. Den unga tjejen vaknar upp i sitt flickrum, eller rättare sagt seriemördaren Blissfield Butcher vaknar upp i en ung tonårstjejs kropp i hennes flickrum. Han upptäcker att han har putande bröst och han möts av en omsorgsfull mamma som lagat hans favoritfrukost. Samtidigt vaknar den unga tjejen upp i ett äckligt nedsmutsat kyffe i en stor grov manskropp.

Det blir förvecklingar och lustiga situationer och samtidigt skräck då seriemördaren  i en kropp av en tonårstjej får fritt utrymme att mörda vidriga skolkamrater och mobbande lärare.

Egentligen har jag svårt för filmer var syfte i stort sett är att underhålla, oavsett om det är med skräck eller humor eller romantik. Jag vill att filmer ska säga mig något om hur det är att leva. Det tycker jag inte att denna gör. Inte i hög grad i all fall. Den säger mig inte mycket om mänskligt liv. Jag har extremt svårt att tro på seriemördare som springer med knivar och hugger offentligt med stor risk att bli igenkända. Ändå, trots att filmen i stort sett är skapad enbart för att underhålla kan jag inte låta bli att tycka den är både rolig, spännande och underhållande.

Jo lite om hur det är att leva har den väl att säga. Speciellt tycker jag om  scenen då skolkamraten som Mille är kär i förklarar sin kärlek till Mille.  De sitter en en liten bil utanför polisstationen där hennes väninna försöker få tag på den magiska manicken som behövs för att själarna ska kunna byta kroppar igen och rätt själ ska in i rätt kropp. Skolkamraten avslöjar att han varit kär i Mille sedan första sekund och trots att hon just då har en stor grov mans kropp pussas de. Det är gulligt. Mille finns  där innanför kroppens skal, förklarar den förälskade skolkamraten.

Berättelsen har också något att säga om hur mycket våra fysiska kroppar betyder och hur mycket kroppen kan ändra sig efter vårt inre. När seriemördarens hänsynslösa kaxiga själ tagit plats i Milles väna kropp blir hon plötslig synlig och uppmärksammad och får beundrare.

Vince Vaughn är som jag nämnt rolig när han spelar flickans själ som hamnat i mannens kropp, även om det är en del klichéer som används i kroppsspråket är det kul. Kathryn Newton som spelar Millie är också oerhört skicklig och kan pendla mellan Milles försynta framtoning och den betydligt tuffare och självsäkrare mördaren i samma kropp.

Jag har svårt att tro på att en seriemördare springer omkring med kniv i högsta hugg helt utan någon vett och sans. Men filmens syfte är knappast att berätta en trovärdig historia. Den är underhållande – men för mig fungerar det. Jag har framför allt roligt även om det är spännande emellanåt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Tips för dig som vill se skandinaviska filmer på Stockholms filmfestival

8 november, 2020 by Redaktionen

Onsdag den 11 november startar Stockholms Filmfestivalen för 31:a gången.
Här är några tips för dig som gärna ses skandinaviska filmer.

Falling – Viggo Mortensen
Viggo Mortensen, mottagare av årets Stockholm Achievement Award,
regidebuterar med filmen Falling. Utöver regi har Mortensen även skrivit denna personliga berättelse och agerar därtill en av huvudrollerna. Falling är ett komplext psykologiskt drama som skildrar den öppet homosexuelle John, gestaltad av Mortensen, vars konservative far Willis, spelad av Lance Henriksen, börjar uppvisa symptom på demens. Som en direkt konsekvens tvingas Willis sälja den gamla familjegården och flytta till Los Angeles för att bo hos
John och hans man Eric. Den infekterade far-och-son-relationen gestaltas med lysande rolltolkningar av både Mortensen, Henriksen och även den svenske Sverrir Gudnason, som har en bärande roll som den unge Willis.

The World To Come – Mona Fastvold
Norska skådespelerskan och filmskaparen Mona Fastvold har titlar som Vox Lux och The Childhood of a Leader på meritlistan som manusförfattare. Efter debuten med The Sleepwalker är hon nu festivalaktuell med sin andra egna långfilm. En kvinnlig nybyggar-western som lämnat festivalpubliken i Venedig och San Sebastian. Med ett säreget, melankoliskt tilltal i samma anda som David Lowerys A Ghost Story binder The World to Come samman kärleksbrev och dagboksanteckningar till en intim, litterär filmupplevelse. De starkaste ögonblicken är dock de tysta som vibrerar av alla osagda ord, av allt som står skrivet mellan raderna.

Yung Lean: In My Head – Henrik Burman
Drömsk och våldsam. Sådan är berättelsen om hur en vanlig svensk tonåring transformerar sig själv och antar gestalten av den internationellt framgångsrika
hip hop-stjärnan Yung Lean. Han möter Los Angeles, kokain
och dollarsedlar – så väl som depression, död och raseri. Artisten Yung Lean har åstadkommit framgång som inte liknar någon annan svensk rappare. Han lade upp ett par låtar på Youtube i början av 2010-talet, däribland Oreomilkshake och Ginseng Strip. De exploderade,
fick miljontals lyssningar och Yung Leans musik blev det inofficiella ledmotivet till generation Z. Yung Lean kontaktades av branschens största, alla från Frank Ocean till Justin Bieber ville förknippas med den aparta och ditintills underpresterande svenska
tonåringen. I den nya långfilmen YUNG LEAN: IN MY HEAD återvänder han till sin ursprungliga form, Jonatan Leandoer Håstad, efter att ha återhämtat sig från en psykos.
YUNG LEAN: IN MY HEAD är regisserad av Henrik Burman, med Jonatan Leandoer Håstad som Yung Lean i rollen som Jonatan Leandoer. Filmen skulle haft sin världspremiär på anrika Tribeca Film Festival men som ställdes in på grund av corona, och visas nu för första gången för publik.

Greta – Nathan Grossman
Idag är det nästintill omöjligt att inte känna till Greta Thunberg. Hennes namn är synonymt med den globala miljörörelse som startade med en förhållandevis anspråkslös skolstrejk. Vi har sett henne i underhållande, och samtidigt hisnande, twitterbråk med Donald Trump, i kraftfulla tal inför världens alla ledare och vi har följt hennes uppmärksammade båtresa över Atlanten. Dokumentärfilmaren Nathan Grossman har följt den otroliga resan som inspirerat en hel värld och nu finns att uppleva på nära håll. Grossman skildrar Gretas outtröttliga kamp mot förbättringen omkring henne och vi får se hennes styrka när hon står upp mot arga och kritiska röster.

Shorta – Frederik Louis Hviid & Anders Ølholm
I Shorta,som betyder polis på arabiska, behandlas påtagligt samtida teman såsom polisbrutalitet, rasism och gravt segregerade samhällen. Vi följer poliserna Høyer och Andersen på patrull genom Svalegaarden, ett getto-liknande utsatt område i Köpenhamn, när ett upplopp plötsligt briserar. Shorta har visats på filmfestivalen i Venedig och ger sig rätt in i den högaktuella “ordning och reda”-diskursen som idag karaktäriserar både den danska och svenska samhällsdebatten.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Horizon line – en besvikelse

6 november, 2020 by Birgitta Komaki

Horizon line
Betyg 1
Svensk premiär 6 november 2020
Regi Mikael Marcimain

Mauritius – ett oändligt hav, barer på stranden och rom som raketbränsle. Alla är unga, vackra och sorglösa och solen strålar. Här finns allt för att visa bilden av paradiset.

När Jackson (Alexander Dreymon) och Sara (Allison Williams) får flyga med i det lilla enmotoriga Cessnaplanet händer det värsta. Den 99 minuters långa flygturen till väninnans bröllop blir ett inferno.

När piloten insjuknar och inte kan köra planet får de ta över spakarna. Vad hjälper ett azurblått hav när det värsta inträffar? Med ett oändligt hav och de flesta instrumenten ur funktion skall de klara sig själva. Att en flygresa kan innehålla många
skräckmoment vet alla och här är alla moment samlade. Jackson och Sara råkar ut för mycket. De kämpar oberörda i bästa James Bond stil med vädrens makter och alla strapatser.

Filmen har mycket action men inte någon kittlande skräck. Jackson och Sara visar aldrig någon rädsla och man tror inte ett ögonblick på deras roller. Deras agerande blir mer som skickligt utförda cirkusnummer. Och vem ägnar sig åt sårvård i ett plan utan pilot? Synd på bra skådespelare och ett bra tema att filmen skapar noll engagemang. Nu är det bara en allt för overklig historia. Jag väntar på slutet och blir besviken. Ett annat slut hade kanske gjort filmen mer trovärdig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Martin Scorsese hedras med Stockholm Lifetime Achievement Award 2020 på Stockholms filmfestival

6 november, 2020 by Redaktionen

Foto: Brigitte Lacombe

Den legendariske och kritikerhyllade filmregissören Martin Scorsese har tidigare prisbelönats med både en Oscarsstatyett och en Guldpalm – nu hedras han med världens tyngsta filmpris, Bronshästen, och Stockholm Lifetime Achievement Award 2020 på Stockholms internationella filmfestival. Martin Scorsese tar emot Bronshästen under ett exklusivt Face2Face-samtal, live på Zoom, som sänds på biograf Skandia den 13 november.

Motivering: Martin Scorsese och hans filmer har öppnat nya världar för oss, världar vi inte visste fanns. De har varit ögonöppnare, som har breddat vår syn och berört våra hjärtan. För att citera huvudpersonen i The Color of Money: ”You gotta have two things to win. You gotta have brains and you gotta have balls.”. Intellekt och mod är de egenskaper som alltid har präglat hans filmiska arbete. Det är vårt stora nöje att presentera mästaren av modern film, Martin Scorsese med Stockholm Lifetime Achievement Award 2020.

– Martin Scorsese är en av de allra största filmgiganterna. De tidlösa livsverk han skapat är lika många som de priser och utmärkelser han förtjänt belönats med. Det är en ära att hedra honom med Stockholm Lifetime Achievement Award 2020, säger Git Scheynius, Festivalchef.

Stockholm Lifetime Achievement Award tilldelas en inom film verksam person vars livsverk Stockholms filmfestival vill belysa och hedra. Det prestigefyllda priset i form av den 7,3 kilogram tunga Bronshästen – världens tyngsta filmpris – är en parafras på den svenska dalahästen och är skapad av formgivaren Fredrik Swärd. Priset har tidigare tilldelats storheter som Claire Denis, Susan Sarandon, David Cronenberg, Lauren Bacall, David Lynch, Mike Leigh, och Francis Ford Coppola.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 262
  • Sida 263
  • Sida 264
  • Sida 265
  • Sida 266
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

vecka 45 2-6/11 2026 Göteborgs … Läs mer om Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in