Freaky
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 november 2020
En variant av skräckfilm men minst lika mycket en rolig och humoristisk film som får mig att skratta. En passande film för premiär fredag den 13:e. En seriemördare, Blissfield Butcher (underbart spelad av Vince Vaughn) härjar i en amerikansk småstad och en sen kväll är han på väg att mörda tonårstjejen Mille och då händer något magiskt, mystiskt: deras själar byter kroppar. Den unga tjejen vaknar upp i sitt flickrum, eller rättare sagt seriemördaren Blissfield Butcher vaknar upp i en ung tonårstjejs kropp i hennes flickrum. Han upptäcker att han har putande bröst och han möts av en omsorgsfull mamma som lagat hans favoritfrukost. Samtidigt vaknar den unga tjejen upp i ett äckligt nedsmutsat kyffe i en stor grov manskropp.
Det blir förvecklingar och lustiga situationer och samtidigt skräck då seriemördaren i en kropp av en tonårstjej får fritt utrymme att mörda vidriga skolkamrater och mobbande lärare.
Egentligen har jag svårt för filmer var syfte i stort sett är att underhålla, oavsett om det är med skräck eller humor eller romantik. Jag vill att filmer ska säga mig något om hur det är att leva. Det tycker jag inte att denna gör. Inte i hög grad i all fall. Den säger mig inte mycket om mänskligt liv. Jag har extremt svårt att tro på seriemördare som springer med knivar och hugger offentligt med stor risk att bli igenkända. Ändå, trots att filmen i stort sett är skapad enbart för att underhålla kan jag inte låta bli att tycka den är både rolig, spännande och underhållande.
Jo lite om hur det är att leva har den väl att säga. Speciellt tycker jag om scenen då skolkamraten som Mille är kär i förklarar sin kärlek till Mille. De sitter en en liten bil utanför polisstationen där hennes väninna försöker få tag på den magiska manicken som behövs för att själarna ska kunna byta kroppar igen och rätt själ ska in i rätt kropp. Skolkamraten avslöjar att han varit kär i Mille sedan första sekund och trots att hon just då har en stor grov mans kropp pussas de. Det är gulligt. Mille finns där innanför kroppens skal, förklarar den förälskade skolkamraten.
Berättelsen har också något att säga om hur mycket våra fysiska kroppar betyder och hur mycket kroppen kan ändra sig efter vårt inre. När seriemördarens hänsynslösa kaxiga själ tagit plats i Milles väna kropp blir hon plötslig synlig och uppmärksammad och får beundrare.
Vince Vaughn är som jag nämnt rolig när han spelar flickans själ som hamnat i mannens kropp, även om det är en del klichéer som används i kroppsspråket är det kul. Kathryn Newton som spelar Millie är också oerhört skicklig och kan pendla mellan Milles försynta framtoning och den betydligt tuffare och självsäkrare mördaren i samma kropp.
Jag har svårt att tro på att en seriemördare springer omkring med kniv i högsta hugg helt utan någon vett och sans. Men filmens syfte är knappast att berätta en trovärdig historia. Den är underhållande – men för mig fungerar det. Jag har framför allt roligt även om det är spännande emellanåt.