Stockholm Bloodbath
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 januari 2024
Regi Mikael Håfström
Manus Erlend Loe och Nora Landsrød
Rolig, absurd och spännande historielektion från 1500-talet där några starka kvinnor också får ta plats i svensk historia. Det kan vara svårt att hålla balansen i en film som pendlar mellan äventyr, spänning och komedi. Regissören Mikael Håfström lyckas hålla ihop det, mycket tack vara duktiga skådespelare, enastående kostymer och dräkter och skickligt foto. Och handlingen är på sätt och vis en spegling av vår tid.
Handlingen utspelas under 1500-talet där den maktgalne danske kungen Kristian Tyrann (också känd som Kristian II) bestämmer sig för att ta den svenska kronan från svenska riksföreståndaren Sten Sture som styrde Sverige. Den danska armén under ledning av Kristian Tyrann skövlar, dödar och våldtar när de tar sig fram genom Sverige på väg mot Stockholm. I en by dödar några av danskarna en hel familj mitt under ett bröllop. Två systrar överlever, Freja och Anne. De svär att hämnas och döda de män som så brutalt mördat deras familj.
Kristian Tyrann spelas av Claes Bang som är absurt rolig. Både Kristian och andra av filmens karaktärer strör kommentarer omkring sig som är sjukt komiska då de ofta är utryck från vår tid. I ett samtal med biskop Trolle (som svek Sverige och gav öppet stöd åt Kristians attack mot Sverige) får Kristian rådet av Trolle att se till att vara den som styr ”narrativet”. Som klippt och skuret från rådgivare från dagens kommunikationsbyråer. Alla dessa uttryck från vår tid är redan under 2000-talet rejält klyschiga och placerade under 1500-talet blir det extremt löjliga. Dessa skrattretande klichéer gav mig många skratt under filmen.
När Kristian Tyrann och hans armé intagit Stockholm kulminerar allt i blodbadet, massavrättningarna av adelsmän och präster. Ett blodbad som Kristian fick betala dyrt för så småningom.
Filmen är underhållande men samtidigt finns det en udd riktad mot dagens värld. Det finns en hel del tyranner idag som är redo att offra mångas liv för sin maktlystnad eller korruption. Både Putin och Hamas liksom Ayatollan i Iran är minst lika tyranniska som Kristian och hans män var på sin tid.
En lång rad duktiga skådespelare gör filmen lyckad. Det är en utmaning att både spela allvarligt och samtidigt ge publiken skratt. Claes Bang har jag redan nämnt. Adam Pålsson som Sten Sture gör en lustig nästintill naiv figur. Och framför allt får de tre damerna, Freja (Alba August), Anne (Sophie Cookson)och Kristina Gyllenstierna (Emily Beecham) högt betyg för sin rollprestationer.
Lite fakta om blodbadet från Wikipedia:
Stockholms blodbad var den rannsakning med efterföljande avrättningar som ägde rum i Stockholm den 7–9 november 1520. Händelserna inleddes direkt efter Kristian II:s (som efter blodbadet blev känd som Kristian Tyrann i Sverige kröning till svensk kung när gästerna på kröningsfesten kallades till ett möte på slottet. Ärkebiskop Gustaf Trolles krav på ekonomisk kompensation för bland annat Stäkets rivning ledde till frågan om den tidigare riksföreståndaren Sten Sture den yngre och hans anhängare hade gjort sig skyldiga till kätteri. Med påstått stöd i kanonisk rätt avrättades uppemot 100 personer de följande dagarna. Bland de avrättade fanns många inom aristokratin som hade givit sitt stöd åt Sturepartiet under de föregående åren.
Verkligheten var ännu grymmare och skoningslösare än i filmen. Jag kan känna mig kluven till att något så grymt blir underhållning, men samtidigt kan det vara hoppingivande att skratta åt tyranner. Kanske hade det blivit för tungt att se blodbadet utan att de onda skildrades riktigt löjeväckande. Jag tycker om hur 1500-talet speglas genom vår tid genom att de flesta dialoger skulle kunna sagts idag, det är en av filmens stora styrkor.
Fakta om regissören:
Mikael Håfström Guldbaggebelönades för manuset till sin film Leva livet, och fick ett internationellt genombrott med Ondskan som Oscarsnominerades för bästa utländska film. Sedan dess har han regisserat filmer som Quick, 1408, Derailed, The Rite, Escape Plan och Outside the Wire, och serier som Dirigenten och Bloodline. Håfström är härnäst aktuell med thrillern Slingshot där Casey Affleck och Laurence Fishburne medverkar.
För min del skulle jag vilja se en liknande filmatisering av berättelsen om när Gustav Vasa blev kung.
Huvudpersonen är Kokoro, en blyg som inte går till skolan. Hon får ont i magen varenda morgon och klarar inte att gå till skolan eftersom hon är mobbad, men inte vågar berätta för någon om det hon utsätts för i skolan. Många unga kan känna igen sig i henne och hur hon reagerar. Det kan vara skamfyllt att berätta att man blir mobbad. Många barn skäms över det, fast det inte borde skämmas. Det är mobbare som ska skämmas. Men barn har en tendens att tiga om det svåra de möter.
Det är mycket vackert tecknat, i en stil som jag sett i många japanska serietidningar. Kanske lite väl gulligt tecknat, men det kan vara en bra avvägning eftersom berättelsen ibland har en del otäcka händelser som de unga upplever. Det är en fantastiskt berättelse om vänskap, om att våga öppna sig för någon, att våga lita på någon och om att möta utmaningar och svårigheter, att möta de jobbiga i livet.