Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Chile

Filmrecension: The Eternal Memory

by

The Eternal Memory
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 januari 2024
Regi Maite Alberdi

En berörande film om att leva med någon vars minne försvinner. Men den är inte bara mörk utan skildrar en kärlek som inte ger sig och visar hur det trots allt går att fylla på minnena och göra dem levande, åtminstone för en stund. Denna berättelse har ytterligare ett engagerande djup i sig då flera av Augustos minnen handlar om hans tid som journalist då han som chilenare rapporterade om militärkuppen av Pinochet och allt de mord på civilbefolkningen som Pinochets militärmaskin låt bakom.

Paulina och Augusto har varit tillsammans i 23 år. De träffades när de var medelålders. Nu har Augusto drabbats av Alzheimers och mer och mer av hans minne försvinner. Vissa dagar vet han inte ens vem Paulina, hans fru är. Paulina har varit kulturminister och skådespelare, Augusto jobbade många år som TV-journalist. De blor i ett vackert hus som de byggt tillsammans för många år sedan och huset är fyllt med minnen som Augusto långsamt glömmer.

Paulina har en ängels tålamod. Trots att Augusto en del dagar inte ens vet vem hon är så stannar hon vid hans sida och försöker hela tiden hjälpa honom att minnas människor och händelser ur hans liv. Det är vackert och starkt berörande. En del av inspelningen är gjord under covid 19-pandemin och de kan därför inte träffa hans barn eller andra vänner. De får sköta kameran själv emellanåt också under pandemin.

Det är nog ovanligt att en anhörig klarar att ta hand om någon som har så hög grad av Alzheimers eller att de ens har råd att ta hand om dem. Jag tänker att denna dokumentära film borde kunna ses av beslutsfattare inom äldrevård. Kanske kunde man göra livet bättre för många med demenssjukdomar om anhöriga kunde få stöd att hjälpa den drabbade med att minnas, bland annat med foton och filmklipp.

En del av filmen jag gärna sett mer av är det som skildrar Chile under tiden då Pinochet härjade. Det var en fruktansvärd tid för de som bodde i Chile. En del lyckades fly och i Sverige har vi en hel del chilenare som flydde för sina liv under den tiden. Jag skulle välkomna en dokumentär om den tiden.

Jag har viss tveksamhet kring hur är det är att visa en människa som drabbats av Alzheimers. Augusto är helt klart med på att bli filmad, men hur mycket medveten är han om vad som sker? Jag vet inte vad jag tycker kring det. Han hade arbetat många år som TV-journalist och kanske är det därför helt naturligt för honom att också våga och vilja visa sig som dement.

Denna dokumentär är ändå imponerande och känns i magen. Det är så vackert att se Paulina och Augustos kärlek trots demensen och det är tydligt att det finns sätt att prata och minnas tillsammans som kan göra en sådan tid lättare.

Filmen vann id Sundance Film Festival och den vann Bronshästen för bästa dokumentärfilm vid Stockholm filmfestival. Regissören Maite Alberdi Oscarsnominerades år 2021 för hennes dokumentär Åldrade spion.

Att läsa Isabel Allendes ”Summan av dagarna” är som att sitta och prata med en vän

by

summanavdagarna
Att läsa Isabel Allendes ”Summan av dagarna” är som att sitta och snacka i timmar med en väninna, eller en nära vän. Boken är självbiografisk och Isabel Allende har skrivit den som en slags samtal eller brev till sin dotter Paula, som dog så tragiskt i en svår sjukdom några år tidigare.

Dottern Paulas död och allt kring det finns skildrat i boken som heter ”Paula”. Den har filmatiserats med Antonio Banderas i en av huvudrollerna. I ”Summan av dagarna” berättar Isabel Allende för Paula om allt som hänt i familjen sedan Paulas död.

Isabel Allende är en författare som är hyllad världen runt och har miljontals läsare sina böcker och därför rimligen har rätt god ekonomi. Det garanterar inte att hennes liv är lyckligt och lugnt. Tvärtom.

Hon är skiljd och har träffat Willie, en amerikan som har tre vuxna barn som alla tre har drogproblem, en av dem så illa att hon försvinner, troligen är hon död. Hon får dock en dotter som föds med missbildningar och ingen väntar sig att den lilla ska överleva. Isabel Allende och hennes man Willie bråkar om babyn. Isabel tycker det är självklart att de ska adoptera henne medan Willie håller fast vid att de inte skulle orka eller klara det.

Isabel Allende är mycket öppen och berättar som om vi var vänner. Hon har ett flödande språk, bra öga för målande detaljer och hon berättar livfullt.

Hon har sina rötter i Chile även om hon är född i Peru. Hennes föräldrar var chilenare. Fadern Tomás Allende var diplomat och kusin med Salvador Allende, Chiles folkvalde president som störtades av den chilenska militären 1973. Några år efter militärkuppen gick Isabel Allende i en självvald exil i Venezuela tillsammans med sina barn och sin dåvarande man.

Hennes romandebut Andarnas hus (1984) blev en stor internationell framgång och översattes till 26 språk innan den filmatiserades med bland andra Meryl Streep, Glenn Close och Jeremy Irons i rollerna.

Isabel Allende lever numera i Kalifornien och har blivit amerikansk medborgare. Hon har erhållit flera litterära utmärkelser för sitt författarskap och är bl a hedersdoktor vid San Francisco State University.

Hon var på Bokmässan i Göteborg nu i höstas, 2009. Bokförlaget Norstedts, som säljer hennes böcker i Sverige, hade som alla stora bokförlag en scen där förlagets författare intervjuades inför publik. När det var dags för Isabel Allende hade publiken satt sig där redan mer än en timme i förväg. När Isabel Allende kom ut på scen var det alldeles knökfullt överallt kring montern och scenen.

Jag hade som tur var varit förutseende och satt mig där en dryg timme i förväg, så jag satt på första parkett när hon livfullt berättade om sitt skrivande och sitt liv. Hon var i verkligheten som jag upplever henne när jag läser hennes böcker.

ISBN: 978-91-1-301859-1

Boktokig har bloggat om Summan av dagarna.

Recension i Svenska Dagbladet.

fotboll 005

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,