• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Nu har jag blockerat två fundamentalistiska ateister

17 mars, 2018 by Rosemari Södergren

En fundamentalist är en person som anser sig ha den enda rätta sanningen. Hen anser sig stå på den enda sanna grunden och har inga problem med att skada den som har någon annan synvinkel på det fundamentlisten uttalar sig om.

Dessa två olika personer som jag i veckan känt mig vara tvungen att blockera på Facebook uttalade sig båda stolt om sitt ateistiska förhållningssätt – och när jag i all anspråkslöshet förde in ett något annorlunda sätt att se på det de skrev om reagerade båda lika skrämmande maktfullkomligt och svarade inte på sak utan angrep mig som person, åt det grövsta. Den ene kallade mig skamlös för att jag inte höll med om hans uttalande att dop i kristna kyrkor är exorcism. Den andra idiotförklarade mig för att jag påpekade att alla religioner inte tror på någon gud eller övernaturlig kraft. Det är fakta att exempelvis inom buddhism slås fast i deras grundprinciper att det är människor själva som kan sträva efter att nå nirvana, där finns ingen gud som frälser dem.

Skrämmande med dessa två män är att de inte kunde acceptera och lyssna på lite fördjupande fakta och inte kund diskutera fakta utan måste slå ned mig, försöka förminska mig med klassiska härskartekniker. Skrämmande är också att båda är framstående kända personer med makt och positioner. Och ytterligare skrämmande är att jag inte ens uttalade mig om deras huvudpremiss. Jag sade inte ens emot utan tillförde bara ytterligare en aspekt.

Ironiskt nog handlade både deras uttalanden om böneutrop från muslimska minareter. Det finns en ansökan från en moske i Växiö om att få hålla böneutrop två gånger om dagen på fredagar. Den ena av dessa två fundamentalister anser att det absolut blr tillåtas medan den andra anser att all religion är idioti och därför bör böneutrop inte tillåtas.

Att det ska vara så omöjligt att inom Facebooks ramar diskutera nyanserat. Fast jag undrar hur dessa två män är i andra situationer. Far de som jehun över alla som inte håller med dem i allt? Krossar de allt som en bulldozer? Slår de ned alla som inte håller med om allt, precis som de gör på facebook? Varför är det så viktigt för dem att stoppa fördjupade nyanserade resonemang. De uppflr sig precis på det sätt som de beskyller religiösa för.

Båda ser sig säkert som vapendragare för yttrandefrihet och liberala ideal för allas lika rätt. Ändå stryper de diskussionerna, attackerar oliktänkande med glåpord, hindrar öppen diskussion och möten mellan olika sätt att tänka.

Varför jag blockerat dem på facebook? För att livet är för kort för att låta vidriga personer slå på mig. De vill uppenbarligen inte lyssna på andra, de vill bara få medhåll. Varför slösa min tid med att ens se dem på facebook? Facebook är ganska viktig för mig, jag håller kontakt med nära vänner och släkt genom facebook.

Den här gången var fundamentalisterna ateister. Men jag har stött på samma beteende bland gudstroende också. Det finns fundamentalism bland alla slags människor. Det så sorgligt eftersom vi människor är så olika, har olika uppväxt och miljöer, olika erfarenheter. Naturen är fylld av mångfald, där finns både små blommor, stora blommor, träd, giraffer, myror, lejon … Varför har en del människor så extremt svårt att acceptera att andra kan se på saker på ett annat sätt? Dessa två fundamentalistiska ateister använde sig av välkända härskartekniker, som är vuxenmobbning. Jag undrar hur många människor de har mobbat och utsatt ör samma kränkande behandling genom åren?

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Nyliberaler, Politik, Religion

Kritik mot #Vimåsteprata

9 mars, 2018 by Rosemari Södergren

#Vimåsteprata är ett stort projekt som en lång rad kulturpersonligheter ligger bakom som enats om att demokratin måste försvaras. Projektet startade med en debattartikel i Svenska Dagbladet och följs upp runt om i landet med diskussionsaftnar.

Det är valår i Sverige och många har uttryckt oro för att det ska bli smutsiga valkampanjer med mycket av så kallade fake news. Redan inför förra valet var många upprörda över att opinionsundersökningar pekade på att Sverigedemokraterna skulle växa och få fler röster. Det blev också så. Under åren sedan valet har det höjts röster för att partier som anses odemokratiska, som Sverigedemokraterna, borde förbjudas.

Med detta i bakhuvudet blir jag lite rädd när första gången hörde om projektet #Vimåsteprata.

I debattartikeln som startar projektet står:
Talrika analyser på senare tid pekar på att underliggande orsaker finns i ökade klyftor och segregation som skapar oro och spänningar. Samhällsförändringarna går fort och är genomgripande. Människor som upplever sig som förlorare eller känner en rädsla för förändringens konsekvenser riskerar att lockas av populismens förenklade lösningar och anti-demokratiska budskap. Utanförskapet är en grogrund till förtärande hat och våld.
Därför måste vi göra något
.

Ökade klyftor och segregation som skapar oro och spänningar, skriver de alltså. Ja att det finns en elit i samhället som får det bättre och bättre medan de fattiga blir fattigare och en stor grupp har varken tid eller ekonomi nog att engagera sig i samhällsfrågor eller i kultur. Många är överens om att de västerländska samhällena har denna utveckling mot större klyftor. I USA pratade Trump om att förändra detta. (Att han sedan inte gör det är en annan sak.) Populistiska partier som säger sig vilja förändra detta har gått framåt i många europeiska nationer.

Så vad jag undrar är: varför är det inte detta som demokrati-försvararna vill göra något åt? Varför vill de inte motarbeta att klyftorna ökar hela tiden?

Debattören Per Sundgren påpekar i en debattartikel i Svenska Dagbladet:
Demokratin försvagas när de sociala och ekonomiska klyftorna växer. Det är när vi inte längre kan mötas som jämlikar som det demokratiska samtalet omöjliggörs.

Ja varför inte angripa det som är roten till det onda? En anledning är förmodligen att en stor del av de som skrivit under #Vimåsteprata själva kommer från den gynnade elitdelen av samhället. Den som inte själv är drabbad av de stora klyftorna förstår kanske inte eller vill inte bli av med sin elitsits.

Författaren Patrik Stigsson har också reagerat på #Vimåste prata och skriver i en debattartikel:
Uppropet för demokrati andas elitens rädsla
Vi lever i en tid med ett aldrig tidigare skådat samhällsengagemang. Kampanjen Vi måste prata utgår ifrån att människor i allmänhet är lättledda offer, som måste skyddas av dem som vet bättre. Det motverkar det man vill åstadkomma, skriver författaren Patrik Stigsson i en replik.
Ännu ett knasigt och svårförståeligt kändisupprop. I en tid av aldrig tidigare skådat samhällsengagemang, där det via youtube, poddar och sociala medier finns möjlighet för en mångfald av röster att höras, grips uppropets undertecknare av panik och drar igång en riksomfattande kampanj. Det är tydligen inte den sorts åsikter i omlopp som undertecknarna helst vill se.

Han beskriver hur eliten reagerar på det sätt som alla makthavare alltid regerat när deras tolkningsförträde och upphöjda position hotas.

Att människor reagerar idag och ifrågasätter alla de sammanhang där eliten styr, som inom medier och samhällsinstitutioner, det borde egentligen ses som bra. Att människor reagerar och vill förändra.
Låt oss ta den bollen istället. Samla oss för att förändra, samla oss för att stoppa utvecklingen av ökade klyftor, låt oss förändra så människor får inflytande över sina liv. Det finns så mycket som måste göras. Tänk på gamla som behandlas helt respektlöst, tänk på ungdomar som kan stå i bostadskö i tio år och ändå inte få bostäder, tänk på sjuka som kastas ut från Försäkringskassan, tänk på funktionshindrade barn vars föräldrar inte får hjälp med personlig assistens. Listan är oändlig.

Här berättade Kulturbloggen om #Vimåsteprata

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt

#Vimåsteprata – till försvar för demokratin: ett viktigt initiativ men vad innebär yttrandefrihet?

6 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Demokratin måste försvaras. Det menar en lång rad kända kulturpersonligheter och politiker som tillsammans startat projektet #Vimåsteprata.

I ett pressmeddelande berättar de som ligger initiativet mer:
#ViMåstePrata är ett initiativ till demokratins försvar. För att bemöta de anti-demokratiska krafterna som just nu sprider sig i vårt land har ett hundratal opinionsbildare och kulturprofiler med Hédi Fried och Sverker Sörlin i spetsen slagit sig samman med hela folkbildningsrörelsen.

Det handlar om allt från DN:s kulturchef Björn Wiman till författaren Po Tidholm, från politikern Nyamko Sabuni till näringslivsprofilen Daniel Sachs i kombination med kulturprofiler som Lena Endre och låtskrivarna Shy Martin & Shy Nodi.

Tillsammans och över hela landet kommer vi att samtala om utmaningar och visioner för vårt samhälle. Parallellt fördjupar vi dialogen på nätet och fortsätter samtalet om demokratin. Vi måste våga ta de svåra samtalen. Nu.

Inom kampanjen kommer det att hållas demokrati-tal över hela landet och många olika digitala projekt. En bok kommer att släppas genom projektet.

Projektet startade med en debattartikel i Svenska Dagbladet, underskriven av bland andra biskop Eva Brunne, Dilsa Demirbag-Sten, generalsekreterare Berättarministeriet, författaren Hédi Fried, Gerhard Holmgren, organisationschef Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, journalisten och författaren Ola Larsmo, artisten och producenten Maxida Märak, Thomas Nilsson, ordförande Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation, riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, regissören Stina Oscarson, professorn Sverker Sörlin, författaren Po Tidholm, journalist och författare, och Elisabeth Åsbrink, journalist, författare och ordförande Svenska Pen.

I debattartikeln skriver de:
Under detta valår kommer de politiska partierna att driva sina kampanjer. Demokratins framtid är en fråga som på samma gång går bortom och skär tvärs igenom alla valkampanjer.

Det kan vara jobbigt att ta samtalen. Det gäller mellan människor och det gäller i hela samhället. Spänningar är nyttiga, åsiktsskillnader oundvikliga. Men tonens råhet, föraktet för svaghet, hånet mot det som inte passar har gått för långt. Dialog är nödvändigt om vi ska nå fram till varandra. Annars tar polariseringen över, filterbubblorna bara bekräftar våra olika verkligheter och förstärker misstron.

Efter hundra år är det dags att aktivt värna vårt öppna, fria och demokratiska samhälle.

Finns det någon som ens tycker annorlunda? Det svåra är inte att hålla med om att värna demokratin. Den svåra frågan gäller yttrandefriheten. De som inte tror på demokratin, de som vill ha en diktatur: hur långt sträcker sig deras yttrandefrihet?
Hur är det med de som vill ha skillnad på kvinnors och mäns situation, de som på fullt allvar tror att deras gud har bestämt att kvinnor har andra uppgifter i livet, familjen och samhället än män? De som vill skära ned på sina flickors frihet?
Hur långt sträcker sig deras yttrandefrihet?
Det är väldigt svåra frågor.

Vad betyder det öppna samhället?

Dagens Nyheter berättar:
Initiativet till #ViMåstePrata togs formellt hemma hos Hédi Fried med Sverker Sörlin, Kristina Persson och Elisabeth Åsbrink runt bordet. De talade om demokratifrågor. Om sådant som civilsamhällets betydelse för demokratin.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: #Vimåsteprata, debatt, Kulturpolitik, Politik

Ruben Östlund snuvades på Oscar

5 mars, 2018 by Petter Stjernstedt

 


The Square av Ruben Östlund var en av huvudfavoriterna i Oscarracet men statyetten för bästa utländska film gick till En fantastisk kvinna av chileanska Sebastian Leon.

Natten stora vinnare blev Shape of Waters av Guillermo del Toro och Dunkirk av Christian Nolan. Krigsfilmen Dunkirk fick tre priser – bästa ljud, ljud-mixning och klippning. Guillermo del Toros Shape of Waters kammade hem fyra tunga priser inom kategorierna bästa musik, regi och film. Frances Mcdormand belönades som bästa kvinnliga skådespelerska för hennes insatser i Three Billboards over Ebbing, Missouri. Segertippade Gary Oldman fick sin första Oscar för hans rolltolkning av Winston Churchill i Darkest Hour. Bästa originalmanus gick till skräckfilmen Get Out skriven och regisserad av Jordan Peele.

Frances Mcdormands berörande tal om kvinnlig representation
https://www.youtube.com/watch?time_continue=80&v=1DCH4y5CgTo

Gary Oldmans tacktal

https://www.youtube.com/watch?v=X-fHTqrBXNM

Hela listan över nominerade och vinnare:

Bästa film – “The Shape of Water”
Bästa kvinnliga huvudroll – Frances McDomand
( “Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”)
Bästa manliga huvudroll  – Gary Oldman (“Darkest Hour”)
Bästa kvinnliga biroll – Vinnare: Allison Janney (“I, Tonya”)
Bästa manliga biroll – Sam Rockwell
(“Three Billboards outside Ebbing, Missouri”)
Bästa animerade film – “Coco”
Bästa foto – “Blade Runner 2049”
Bästa kostym – ”Phantom Thread”
Bästa regi – “The Shape of Water”
Bästa dokumentär (långfilm) – “Icarus”
Bästa dokumentär (kortfilm) – ”Heaven is a Traffic Jam on the 405”
Bästa klippning – “Dunkirk”
Bästa icke-engelskspråkiga film – “A Fantastic Woman” (Chile)
Bästa makeup & hår – “Darkest Hour” 
Bästa originalmusik – Alexandre Desplat – “The Shape of Water”
Bästa originalsång – “Remember Me” (“Coco”)
Bästa produktionsdesign – “The Shape of Water”
Bästa animerade kortfilm – “Dear basketball”
Bästa kortfilm – “The silent child”
Bästa ljudredigering – “Dunkirk”
Bästa ljudmix – “Dunkirk”
Bästa visuella effekter – “Blade Runner 2049”
Bästa manus efter förlaga – James Ivory för “Call Me By Your Name”
Bästa originalmanus – Jordan Peele (“Get Out”)
Bästa kvinnliga biroll – Allison Janney (“I, Tonya”)
Bästa manliga biroll – Sam Rockwell
(“Three Billboards outside Ebbing, Missouri”)
Bästa animerade film – “Coco”
Bästa foto – “Blade Runner 2049”
Bästa kostym – “Phantom Thread”
Bästa regi – “The Shape of Water”

 

Arkiverad under: Krönikor

Filmkrönika: I am not a witch

4 mars, 2018 by Petter Stjernstedt


Titel: I am not a witch
Land: Zambia, Storbritannien, Frankrike
Produktionsår. 2017
Längd: 92 Min
Regissör: Rungano Nyoni
Språk: Bemba/Engelska med Svensk text

Är du en get eller är du en häxa? – Nioåriga Shula tvingas välja mellan att bli ett fyrfota djur eller leva som en häxa.  Hon väljer det sistnämnda och skickas till ett häxläger. Där tillsammans med övriga häxor arbetar och hjälper hon sin gårdsherre med diverse sysslor. För att Shula inte ska flyga iväg spänns hon fast med ett vitt tygband. Detta – mina damer, herrar och queers – är en bit av den ghanska verkligheten. Kvinnor som bryter mot normen, som beter sig illa eller klär sig fel eller som på annat sätt bryter mot den traditionella kvinnorollen blir hårt straffade. Folket från den närliggande zambiska byn har problem med fattigdom, våld och torka. De behöver en syndabock, någon att lägga skulden på, Häxan. I alla tider har människan straffat den andre – från 1500-talets häxbränning till nutidens flyktingkatastrof och parollen – skyll på invandrarna. Shula är en blygsam individ som inte vill någon illa. När Häxmästaren frågar om hur livet som häxa ter sig får han noll respons. Under filmens gång utvecklas Shulas roll. Borgmästaren rekryterar henne till att bli hans “cirkusdjur”. Med vit-färgat anlete och knepig turban på huvudet visas hon upp för turister.

I am not a witch är en sorglig historia om orättvisa, utsatthet och mysogynitet. Häxan blir en symbol för de förtryckta sydafrikanska kvinnorna. Långfilmsdebuterande Rungano Nyoni har hyllats världen över för sin mörka berättelse. Hjälplösheten och utsattheten får mänsklig gestalt via barnet. Maggie Mulubwa som ung-häxan är en skicklig skådespelare, en talang som inte regissören nyttjar. Häx-flickans stumma ansiktsuttryck och ack så få repliker talar inte klarspråk.

Likt en zambiansk Ruben Östlund zommar Nyoni ut och betrakta individerna på avstånd. Vi får aldrig komma karaktärerna nära. Kanske är det Nyonis intention, men jag har svårt att relatera till någon vars handlingar aldrig motiveras.

Istället är filmens styrka humorn. I am not  a witch är en vass satir om den moderna häxan sett ur ett  barns perspektiv. Shula tvingas peka ut ficktjuven. Framför henne står tio skrajsna män inväntandes domen. Över telefon rådfrågar Shula sina häxvänner. Shula: “ Jag vet inte vem det är”. Häxorna: “ Ta han som är brun och ser ner i marken.” Det är den typen av humoristiska inslag som gör de starka bilderna enklare att ta in. I am not a Witch är ojämn. Men med ett vackert bildspråk och intressant tematik rekommenderar jag ändå den. 

Arkiverad under: Krönikor

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in