• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Författaren Christell Andersson berättar om sin bok ”Från knytnävsslag till egen identitet”

30 maj, 2019 by Redaktionen

Från knytnävsslag till egen identitet är en verklighetsbaserad berättelse, utgiven på Vaktel förlag. Författaren berättar här själv om boken:

Christell Andersson heter jag, född och uppvuxen i Göteborg. Min första passion idag är skrivandet. Skulle jag beskriva mig med ett ord hade det varit överlevare. I största delen av mitt liv har jag levt i våld i nära relation trettio år på en skör tråd. Trettio år där jag haft ett utåtriktat liv på jobbet och ett helt annat där hemma. Men mitt tuffaste jobb var där hemma, där jag jobbade dygnet runt för att hålla mig och mina barn vid liv. Men hjälp av min dåvarande chef lyckades jag till slut ta mig ur med livet i behåll.

Mitt skrivande blev en sorts meditation och något av en handbok för mig själv där jag tar upp varje steg i den sjuka värld jag levt i. Alla känslor som uppstår, ångesten och hur omgivningen reagerar med rädsla. Men också hur stor betydelse en liten seger har för att ta mig framåt. Jag vill vara en inspiration till alla de kvinnor som känner igen sig i min berättelse och visa att inget är omöjligt.

Hoppet och viljan att vara kvar här på jorden ska spegla sig. Om du känner igen dig, håll fast vid livet och ge aldrig upp och till dig som aldrig blivit utsatt hoppas jag att kunna nå fram att någon lärt sig något nytt utifrån min historia. Jag vet att jag är ute på djupt vatten men det är mitt eget val, ingen ska få tysta mig.
Det här är en bok som borde läsas av alla. I synnerhet beslutsfattare.

Detta är min personliga berättelse om tiden i helvetet och hur jag hittade nyckeln till att ta mig ut. Det är en omskakande och på samma gång hoppingivande bok. Jag skriver för att berätta om hur det kan se ut, för att stärka och ge råd till andra i samma situation. Samtidigt är jag kritisk till samhällets fortfarande bristande stöd. Var är till exempel stödet för den som tagit sig ur denna terror? Hur ska de få möjligheten till en nystart?

”Vad gör man när man står där ensam, barskrapad, ingenstans att bo, om man inte kan få en lägenhet i sitt eget namn? När Kronofogden och skuldsaneringsenheten fullkomligt struntar i vad du har varit med om …” Jag trodde aldrig att eftervåldet skulle kräva så mycket av mig. Att det plötsligt skulle göra så ont att andas att min kropp skulle ge vika för all smärta den har utsatts för under så lång tid.
Men jag hittade min inre styrka tack vare mina barn och mina vänner. I dag kämpar jag med min psykiska ohälsa, tar en dag i sänder mitt liv är ganska svajigt men jag jobbar och håller på och bygger upp mitt liv igen, och jag har börjat att föreläsa om våld i nära relation.

När jag står där uppe och delar med mig av min personliga berättelse känns det som en befrielse, jag känner inte skuld och skam längre den är inte min att bära den skickar jag tillbaka till förövaren.
All styrka till alla er där ute som kämpar! tillsammans blir vi en kraft att räkna med.

Christell Andersson

Arkiverad under: Krönikor, Litteratur och konst, Toppnytt

Youtube-premiären gör musikvideon het igen

28 maj, 2019 by Redaktionen

Laleh pressbild

Dags att bänka sig framför en musikvideo som om det vore 1984.

Taylor Swift, Laleh och Sabatons musikvideopremiärer bjuder in till en berättelse om vad musikvideon har kommit att bli idag. De entusiastiska pratar om att formatet äntligen har hittat ett sätt att skapa den rätta hajpen som ger ekonomisk vinst. Var beredd att bekanta dig med begreppet FOMO: “Fear Of Missing Out” och hur det kan påverka dig som musiklyssnare/tittare.

Att skapa en musikvideo har aldrig varit något för fegisar. Det har alltid varit osäkert exakt vad det kommer att ge – (mer försäljning?). Förutsättningarna för detta harunder de snart sextio år som formatet funnits gått upp och ner.

Under MTV-eran gjorde alla artister videor. Vissa lyckades få dem spelade på MTV. Det viktiga var att få “heavy rotation”, det vill säga att ens video visades regelbundet. Det här var närmast en garanti för framgång och god skivförsäljning. Men alla nådde inte fram. MTV var ett nålsöga. Mycket har hänt sedan dess. Det har varit uppgångar och nedgångar. Lyckade och misslyckade försök. Olika sajter och plattformar har försökt ta över kronan efter MTV.

YouTube och Vevo är de som lyckats bäst. Nu finns alla musikvideor tillgängliga för publiken på ett enkelt sätt. Återigen gör “alla” artister videor. Det är enkelt: bara filma, klippa och ladda upp. Även för publiken har det blivit stor skillnad. Vi slipper sedan mitten på 10-talet att sitta framför tv:n och vänta i timmar på vår favoritvideo. Men vi människor är komplicerade varelser. Lika mycket som vi älskar friheten och tillgängligheten – lika mycket längtar vi efter den där speciella känslan av att få vänta på något. Vara med om något stort och omvälvande.

Låtg oss gå tillbaka till 1984. “Thriller” med Michael Jackson var på väg att lanseras. Över hela (väst)världen satt fans med kuddar i famnen i sina tv-soffor och väntade. Många minns det som om det vore igår.

“När den fjorton minuter långa musikvideon hade premiär på MTV år 1984 fastslogs Michael Jacksons position i historien. Han blev musikens största pionjär inom musikvideos. Det menar Sony Music som samband med videons 35-årsjubileum förra året skriver om artisten i ett pressmeddelande.

Det hålls en privat förhandsvisningen av videon: ”Kändiseliten var alla på plats på Crest-teatern under visningen: Diana Ross, Warren Beatty, Prince och Eddie Murphy. Fjorton minuter in i akten var publiken på tårna, applåderande och jublande ”Encore! Encore!” och Eddie Murphy utbrast, “Show the goddamn thing again!”, skriver Vanity Fair om premiären.
Förra året lanserades “YouTube Premieres”. Detta är det nya sättet att hajpa en video innan den släpps. Artisten lägger upp en videopremiär i verktyget som sen får en egen länk och sida kopplad till sig. Länken kan artisten dela med sina fans. Fansen kan klicka in sig och vänta på att videon ska starta. När det är två minuter kvar börjar nedräkningen på skärmen. Under tiden kan du chatta med andra fans och dela hajp-känslan sinsemellan. Ibland ansluter artisten själv till chattrummet och svarar på frågor.

Såhär beskrivs det hela av Global Head of Music på YouTube, Lyor Cohen:
”I video-on-demand-eran – där allting under solen finns tillgängligt – ger YouTube Premieres oss något som vi har saknat: Spänning! Den där känslan av att vår favoritartist står på en scen när gardinen dras undan och vi får se någonting vi aldrig sett förut”.

För några veckor sedan släpptes videon till Taylor Swifts “ME!” feat. Brendon Urie of Panic! At The Disco på detta sätt.

De första 24 timmarna var det 65,2 miljoner människor som klickade på klippet. Videon blev den mest visade musikvideon av en kvinnlig soloartist under de första 24 timmarna. (Den koreanska gruppen BTS har rekordet för den mest visade videon på YouTube under 24 timmar med totalt 77 miljoner streams för videon till låten “Boy with Luv”).

”Det här blir det nya sättet att släppa musik och skapa spänning”, säger Lyor Cohen, som i 39 år arbetat inom musikindustrin. Enligt Cohen lider branschen av posttraumatisk stress efter de många kriserna. Det har varit svårt att veta hur man ska lyckas återskapa känslan av att samlas kring något speciellt.

Alla älskade inte Michael Jackson på 1980-talet ( Det är dessutom extra jobbigt att skriva om honom nu på grund av alla anklagelser). Alla vill heller inte titta på Taylor Swift-videor utan föredrar att surfa runt bland enklare indie-videor på YouTube. Men många har svårt att motstå hajpen. Det kallas “FOMO”, som står för “Fear of Missing Out” och är just det: en stark rädsla av att missa något viktigt. Som releasen av “Thriller” 1983 och nu, långt senare, releasen av “ME!” och andra videor. Enligt Cohen, som arbetar med funktionen med YouTube-premiärer, har de aldrig fått så många telefonsamtal som efter Swift-succén. Nu vill alla göra premiärer enligt den modellen.

Men är FOMO-hets något positivt? Tero Marjamäki, pressansvarig på Sveriges Annonsörer, bloggade i februari i år om att “FOMO-hetsen måste försvinna”. På “Just Like Me – en blogg om hur internet & sociala medier kan påverka vår hälsa – och vad vi kan göra åt det” finns ett inlägg om FOMO:

“Har du FOMO vill du ha konstant koll. Just för att du är van vid det. Den kontrollen kan handla om vad andra gör. Och vad du missar”, skriver Magnus som är modefotograf och driver bloggen.

Alltså för en ung, osäker individ kan det vara förödande att känna pressen att hänga med. Men för en peppad och taggad musikbranschperson á Lyor Cohen är FOMO inte så farligt. Ska man lyckas tjäna stora pengar på musik får man ägna mindre tid åt att analysera psykologiska bieffekter och mer tid åt att analysera ekonomiska mekanismer i en digital värld. I alla fall om man tänker kortsiktigt.

Nu ska ingen tro att modellen att släppa videos på det här viset är gratis – Swift-videon kostade ett sjusiffrigt belopp att producera. Men man beräknar att få igen det. Kanske..

Den första inkomsten blir via de annonser som videon själv genererar, och sen via streaming och försäljning – men ingen vet helt säkert. Det spekuleras även i att det kanske blir färre som betalar/streamar en låt när de redan sett den gratis på YouTube.

Enligt en artikel i Billboard kostar en musikvideo i USA idag någonstans mellan $2,500 (för en indie-artist) och $700,000 eller mer (för superstjärnor som Swift, Ariana Grande eller Drake). Det är inte alltid det betalar sig.
”Pengarna du tjänar på visuellt innehåll stämmer inte överens med de pengar du lägger in i det,” säger John Fleckenstein, från RCA Records. ”Det finns en intäktsgenerering för det, men det är inte som att: ” Vi borde göra fem videor så att vi kan tjäna jättemycket pengar”.

Ingen kan veta något med säkerhet. Men å andra sidan har musikbranschen väl aldrig gått runt med hjälp av fegisar.
Så har de svenska artisterna hängt med i utvecklingen? Vad gäller nedräkning via YouTube är Laleh ett exempel på musiker som beprövat metoden. Laleh är visserligen bosatt i USA och kanske mer influerad av det som sker där än av det som sker på svensk marki. Även Sabaton (som satsar stort på att slå utomlands) har testat nedräkning. Bandets video till singeln “Bismarck” har i nuläget över sex miljoner visningar. Men man behöver inte vara en tränad filmskapare för att se att den inte var gratis att producera. Å andra sidan: pengar in, pengar ut – det viktiga är väl att musiken når fansen…?

Det finns inga gränser för hur mycket branschpersoner som Lyor Cohen hyllar den nya eran av YouTube-premiärer. Så här säger han till Billboard:

”Vi började i en ljudvärld, vi gick över till en audiovisuell värld, och jag tror vi har kommit till det ögonblick då vi hamnat i en visuell-audio-värld”.

Är det en visuell-audio-värld vi lever i? Där har vi nog temat för nästa krönika…

Text:
Sofie Tedenstad Svebring

Arkiverad under: Krönikor, Musik, Toppnytt Taggad som: fomo, Laleh, Michael Jackson, Musik, Musikbransch, Musikvideo, pengar, premiär, Sabaton, taylor swift, YouTube

Debattinlägg: En annan skola är möjlig

31 mars, 2019 by Redaktionen

Det finns grundläggande fel i dagens skola

EN ANNAN SKOLA ÄR MÖJLIG
GRUNDLÄGGANDE FEL I DAGENS SKOLA

Skolan är ett evigt krisområde. För närvarande har vi TVÅ GRUNDLÄGGANDE FEL, vilka garanterar fortsatta kriser:

– åldersgruppering med timplaner;
– graderade betyg.

Mer om dessa nedan.
Goda tankar har funnits. På 70-talet pågick en intensiv diskussion om skolan. Det föreslogs en skola utan åldersgruppering, och en skola utan graderade betyg. Det är dags att damma av dessa synsätt. De omfattades av många på 70-talet men tankarna föstes åt sidan, och vi har fått en evig krisbransch. Nu hoppas vi att ny FÖRANKRING AV DESSA TANKAR börjar lite här och där. Grundskolan fick nya läroplaner 1980 och 1994, gymnasiet 1994. Då fanns möjlighet att göra verklighet av tankarna från 70-talet. Men inte, och man undrar varför.

Skolan måste REFORMERAS RADIKALT. Nödvändiga ändringar kan genomföras på tolv år, om alla jobbar hårt:

Fyra år diskussion och beslut om radikala alternativ.
Fyra år förberedelser.
Fyra år genomförande.

ÅLDERSGRUPPERING MED TIMPLANER
Skolan bör uppmuntra elever till självständighet och att göra så mycket som möjligt av sina inneboende resurser. Åldersgruppering uppmuntrar inte till självständighet. Låt det i stället inom olika ämnen finnas KURSER. Lätt kurs och Svår kurs, kanske också Extra Svår kurs, låt eleven välja. Lätt kurs är inte kravlös, men den skiljer sig från Svår.

Normal kurs? Nej. Vi bör inte ha Lätt, Normal och Svår. Ingen bör försöka bestämma vad som är ”normalt”, och alltså bör vi ha Lätt, Svår, och kanske Extra Svår. I en kurs kan finnas både 13- och 15-åringar, och kanske även vuxna.

TIM-planer? NEJ. Människor är olika eller har olika förkunskaper.

KURS-planer med MÅL för kunskaper och färdigheter? JA. Det är vad skolan är till för.

Låt en GRUNDSKOLEEXAMEN kräva GODKÄNDA RESULTAT på en lista med kurser på Lätt nivå. Låt eleven beta av listan i en takt som passar. Någon kanske genomför detta på bara kort tid, eller väljer Svår kurs i några ämnen. Samma för en GYMNASIEEXAMEN.

Skolbyggnaden blir en kombination av AKTIVITETSHUS och MODERNT BIBLIOTEK.

Där finns lärare som kan föreläsa.
Där finns datorer.
Där finns böcker.
Där finns särskilda lokaler för kemi, teknik, idrott och en del annat.
Där finns lärare som kan hjälpa till med grupparbeten och annat speciellt.

Denna byggnad ska vara öppen alla dagar från tidig morgon till sen kväll, även på sommaren.

GRADERADE BETYG
De graderade betygen används när elever söker till nästa nivå i utbildningstrappan. Systemet är orättvist.

Hemma har Lars eget rum. Han har en storasyster som studerar på universitetet och hjälper honom med matematik och fysik, och han har en mamma som hjälper honom med engelskan.

Hemma hos Karin ser det annorlunda ut. Hon delar rum med det äldsta av två yngre syskon, vilka allmänt är ganska störande. Ingen i familjen kan hjälpa henne med något, utan tvärtom är det hon som måste hjälpa till med saker och ting.

Lars får bättre betyg och kommer in på önskat program på högskolan, men Karin kommer inte in.

Överge systemet! Det bör räcka med GODKÄNT på en kurs, ELLER INTE. Antagning till nästa nivå i utbildningstrappan bör ske med MOTTAGARENS antagningstest eventuellt kompletterat med en preparandkurs. Karin kan vänta lite, och förbereda sig, innan hon är mogen för antagningstest.

Så mycket bättre för eleverna. Inget hinder finns för att hjälpa varandra med kursen. Så mycket bättre för läraren som får bara ETT mål. Med detta enda mål blir det troligen lätt att bli överens med elever och föräldrar om vad som krävs, och det nuvarande betygsättnings-djävelskapet upphör.

I världen utanför skolan kan en chef förväntas ge ett omdöme om en anställd som slutar, men den chefen har det lättare än en lärare med över hundra elever.

Så här ser KUNSKAPSKRAV i matematik ut. Klicka på ”Kunskapskrav för slutet av årskurs 9”:

Kunskapskraven

Studera skillnaderna mellan betygen A, C och E. Betygen B och D är mellanlägen. Andra ämnen, till exempel historia, har liknande upplägg. Att sätta betyg enligt detta är INTE GENOMFÖRBART om läraren har mer än tio elever. Utvägen, om Nationellt prov ska användas, är att sätta betyg nästan enbart efter resultat på det. Om enbart, så är det förbjudet.

Det finns omfattande säkerhetsbestämmelser kring Nationella proven. De är sekretessbelagda, och elev och föräldrar får inte mer än titta på elevens genomförda prov, detta för att proven ska kunna återanvändas. Det går dock inte. Det är enkelt för elever att på nätet skapa en uppgiftsbank där år efter år elever ur minnet lägger in provens svåraste uppgifter. Med tiden kan man där se hur de svåra uppgifterna såg ut, och kanske rentav själv få en av dessa.

Hela apparaten med Nationella proven är enorm och har passerat rimliga gränser. I matematik ingår oftast en muntlig del med en liten grupp elever för att testa hur de resonerar, och i årskurs 9 i biologi, fysik eller kemi ingår att göra en speciell laboration. Det här måste göras enklare.

https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/nationella-prov-i-grundskolan/provdatum-i-grundskolan

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/nationella-prov-i-gymnasieskolan/provdatum-i-gymnasieskolan

Bättre är att ha Lätt kurs, Svår kurs och kanske Extra Svår kurs. En beskrivning liknande ETT ENDA av betygen ovan får då ingå i MÅL FÖR KURSEN. På Extra Svår kurs måste eleven klara liknande betyget A ovan. Med ETT mål för kursen blir det möjligt att överlämna ansvar, provkonstruktion och betygsättning till lärarna på skolan. Skolverket kan lämna ifrån sig provmallar med kommentarer, och de behöver inte vara hemliga för eleverna. För att följa upp hur det sköts finns Skolinspektionen.

Inte Godkänd? Då blir det en ny chans.
Tillbaka till skolan, med graderade betyg. På vilken nivå ska läraren lägga undervisningen? På en låg nivå för att inte köra över någon? Men då kan han eller hon få emot sig vissa elever, vilka KRÄVER att bli lotsade till det högsta betyget.

ANTAGNINGSTEST I STÄLLET
Det går lagstifta om att varje skola under tre veckor varje vår ska tillhandahålla lokaler för mottagare som vill anordna antagningstest. Det nuvarande Högskoleprovet kan studeras för genomförande och möjligen delvis om innehåll. Dessa test kan eventuellt vara bara en första del, och sökande som klarar den kan fortsätta med del två och/eller en preparandkurs, kanske med intervju, hos mottagaren. Flera mottagare bör kunna samarbeta.

RÄDDNINGSFÖRSÖK – MEN SE ALTERNATIVET
Omfattande kritik mot kunskapskraven har hörts. Någon gång 2018 meddelade Skolverket att kunskapskraven ska arbetas om och att ett förändringsarbete startar vilket beräknas bli klart i slutet av 2019 för att då överlämnas till regeringen.

Kanske kan nya kunskapskrav lindra problemen något i ett försök att rädda systemet. Men det finns ett starkt alternativ, och det är alltså att överge de graderade betygen.

a) Ständigt kommer nya Lars och Karin enligt ovan.

b) Utbildning för vidare KULTURARV. Det finns både gamla och nya sådana, till exempel språk, historia, svetsteknik och programmering. Programmering är både konst och vetenskap, och en konstnär behöver utvecklas utan stress. De graderade betygen sätter läraren i svåra situationer långt från hans eller hennes önskan att föra vidare kulturarv.

c) Dessutom har en elev rätt att se det som en privatsak hur bra eller mindre bra han eller hon är. Det går naturligtvis inte att genomföra helt. Vi söker en anställning och får den, eller inte. Söker en utbildning och kommer in, eller inte. Men det går försöka följa en regel, så långt det går, om rätt till privat område. Låt en människa ta sig fram här i livet på egna vägar, utan mer uppgifter om sig själv än nödvändigt. Om skolan inte sätter graderade betyg, utan i stället eleven själv väljer Lätt kurs eller Svår kurs, så blir det annorlunda. Valet blir en privatsak.

UTGÅNGSPUNKTER FÖR EN BRA SKOLA
1. Vad en ung människa kan begära av skolan är att han eller hon får hjälp att UTVECKLA SINA SVAGA ELLER STARKA SIDOR.
2. Allt måste göras för att unga ska utvecklas till SJÄLVSTÄNDIGA människor.

Precis dessa punkter, och de räcker. Har du en annan uppfattning, så kommentera.

HUR GÅR VI VIDARE?
ETT. Sprid budskapet till bekanta.
TVÅ. Kontakta en riksdagsledamot.

http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/

Riksdagen bör tillsätta en grupp med en person från varje parti, för en ny skola, utanför riksdagens vanliga utbildningsutskott. Den bör utökas med lika många från samhället utanför riksdagen. Dess första uppgift kan bli att starta en WEBBPLATS FÖR MATERIAL OCH DISKUSSION. Gruppens inriktning:

– kurser i stället för åldersgruppering med timplaner;

– inga graderade betyg. Mottagaren ska testa vilka som kan antas.

TRE. Skriv en debattartikel eller använd ”Ring P1”. Starta en webbplats med gammalt och nytt material och möjlighet till diskussion, eller en Facebook-grupp. Starta en förening som kan gå ut med material till elever, föräldrar, lärare och andra.

SLUTLIGEN

En något annorlunda version av den här artikeln har skickats som ”Upprop för en annan skola” till alla i den nya riksdagen, till Sveriges Elevkårer, till en rad pedagogiska institutioner med flera. Även utbildningsdepartementet och nytillkomna riksdagsledamöter har fått. Kontakta en riksdagsledamot om du vill ha uppropet.

Hos webbplatsen 8 dagar fanns 4 juli 2018 en tidigare och mindre version av texten.

https://www.8dagar.com/2018/07/skola-i-standig-kris-inte-konstigt-alls.html

–  –  –  –  –  –  –  –  –  –

Björn Backengård

Arkiverad under: Krönikor, Toppnytt

Är svenska journalister nöjda med att kulturkritik bara är för de välbeställda?

14 mars, 2019 by Rosemari Södergren

Kulturkritik – att journalister skriver om litteratur, film, musik, teater med mera och fotografer fotograferar blir mer och mer något som bara den som har råd att betala en prenumeration på en papperstidning kan få tillgång till. Mer och mer hindrar kultur- eller underhållningsdistributörerna journalister att recensera och/eller bevaka kultur/nöje som inte kommer från prenumerationsbaserade redaktioner.

En marknadschef på ett filmbolag formulerade det så här: ”Vi är ett vinstdrivande företag och förbehåller oss rätten att välja vem som ska få se våra filmer före premiär.”

Ja givetvis kan vi inte kräva att den som distribuerar kultur eller underhållning ska drivas av ideella mål. Men hur tänker journalister och redaktioner? Är det acceptabelt att distributörer handplockar vem som ska bevaka kulturen?

Johan Hilton från Dagens Nyheters kulturredaktion skriver den 14 mars 2019 om hur teaterkritiken mer och mer uppfattas som teatrarnas marknadsavdelningars förlängda arm. Han skriver om hur marknadsavdelningar kan försöka påverka vilken journalist som skickas ut för att recensera.

En pressansvarig på ett filmbolag skriver i ett mail att de prioriterar tryckta tidningar, radio och tv, med andra ord medier som kräver kunder som har råd att prenumera. Med undantag då av Sveriges Television och Sveriges Radio som vi alla betalar till via skattsedeln och tv-bolag som tv4 vi betalar genom att se på deras reklam. Men ofta krävs det betald inloggning för att komma åt en hel del av deras material också. (Inte SVT förstås).

Det är en obehaglig utveckling. Kulturmagasinet KB (kulturbloggen) kräver ingen prenumerationsavgift och vi har inte heller en målgrupp som behöver känna till extremt mycket kulturhistoria. Vi är registrerade med ansvarig utgivare, vilket betyder att vi är som vilket journalistiska redaktionella produkt som helst. Flera av oss som skriver här, som jag, är medlem i många år tillbaka i Svenska journalistförbundet.

Teater-, film- och musikrecensioner i de prenumerationsbaserad DN och Svenska Dagbladet är oftast fyllda av hänvisningar till tidigare verk av kulturarbetaren som recenseras och för att få ut maximalt av den recensioner krävs en hel del kunskap. Jag ser inte det som något fel. Det är en viktig del av kulturkritiken. Men den kulturkritik som vi har här på Kulturmagasinet KB har en annan målgrupp. En film ska kunna recenseras utan att jämföras med fem tidigare filmer av samma regissör och den som läser recensionen ska inte behöva ha sett filmer sedan fyrtio år tillbaka. Ja lite överdrivet beskrivet, men jag förutsätter att ni kan tänka lite metaforiskt.

Finns det någon solidaritet bland journalister för att hindra denna utveckling, att kulturdistributörer vill mer och mer handplocka kritiker och journalister? Eller är det som handplockas så nöjda med sin konkurrensfördel att de inte vill agera och göra motstånd? Eller tycker svenska journalister att det är som det ska vara, tycker det att kultur är vinstdrivande projekt som ska få välja vem som ska bevaka dem?

Självklart är det inget att säga om att den som distribuerar kultur vill ha viss kontroll på vem som bjuds in. Men redaktioner borde inte bedömas efter om de har prenumeranter eller intäkter genom vår skattsedel. Är det en journalistisk redaktion med ansvarig utgivare, hyggligt många läsare/målgrupp med medlemmar i Svenska Journalistförbundet och eventuellt Svenska teaterkritikers förening eller filmkritikernas förening – då borde de räcka för att kunna bevaka kultur.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Kulturpolitik

Scenkonstgalan i Göteborg – bubblande hyllning i lusten och kampens tecken.

20 februari, 2019 by Mats Hallberg

från finalen på galan

Scenkonstgalan 18/2 2019

Stora Teatern Göteborg

Foton AnnaCarin Isaksson

Tror det är fjärde gången jag är med och bevakar ”en kärleksförklaring till scenkonsten”, en gala som delar ut nio priser plus ett hederspris. Geografiskt indelade jurygrupper hade nominerat tre produktioner inom varje kategori, bortsett från kategorin Publikens röst. I år hade arrangörerna Scenkonstguiden förlagt evenemanget till en måndag, eftersom teatrar av hävd brukar ha spelledigt då. De allra flesta i en publik på uppskattningsvis 500 personer hade rest från olika delar av landet, för att träffa kollegor och samtidigt hoppas kunna stå på scen som vinnare. Galan stöds av bland andra Kulturrådet, Västra Götalandsregionen och Sensus. Bubblor var årets tema, vilket framgår bokstavligt av bilden ovan. Ett möjligen illavarslande meddelande kom, strax innan en yster publik styrde stegen mot efterfesten på Scandic Rubinen. Initiativtagarna Teater NU meddelade att de lämnar över stafettpinnen till någon annan. ”Skeppet kommer segla i hamn i annan famn”.

Det är som med de tevesända motsvarigheterna viktigt med en duktig konferencier. Tilltänkte Robert Fux hade dubbelbokat sig och valde att prioritera Expressens kulturfest. I rollen som charmerande och ironisk vikarie glänste Nina Zanjani, med ett otal huvudroller både på Dramaten och Göteborgs Stadsteater i bagaget. (Föga förvånande har jag recenserat hennes minnesvärda prestationer åtskilliga gånger.) Varje prisutdelning blev som en ny scen med klädombyte och nytt ämne för Zanjani. När jag läser det finstilta i programmet, framgår det att hennes punchlines hade utformats av fler kreatörer. Många spetsfundigheter och kul upptåg blev det, inte minst när forna arbetskamraten Emilie Strandberg utmanade på verbal duell. Zanjani försökte dreja, fixade allsång till Oh Yoko och avrundade fint genom att sjunga Hasse & Tages Ljuva drömmar. Roligt och lite oväntat att se hur en vanligtvis tillbakadragen scen- och filmräv bjussade på sig själv.

Labyrint – Malmö Stadsteater = Årets Katharsis

Under tre timmar inklusive paus  hinner mycket hända. I vad som kallades mellanakt beundrade vi Linn Holm i solouppvisning. Holm är luftakrobat och Cyr wheel-artist som jobbat mycket i Tyskland, hos Cirkus Cirkör samt med egna projekt.  En sådan här manifesterande tillställning behöver livemusiker, vars uppgift bland annat är att förstärka den festliga prägeln när vinnarna avslöjas. Varje gång jag varit med har kvinnor stått för de musikaliska inslagen. Att överhuvudtaget  puffa för feminism, normbrytare och kvinnliga konstnärer är kutym, ett mer eller mindre uttalat syfte. Inget undantag i år. 

   Fick njuta av hajpade stjärnskottet Amanda Andréas  och hennes band. Hon är en jazzig vokalist, pianist och låtskrivare. Amanda som jag känner jag till från Unga Folkteatern och deras projekt RÖST arbetar på Alfons Åberg-museet. I höstas ägde  releasen på debutalbumet rum på Fasching.  Hon omgav sig på Stora Teatern, med etablerade instrumentalister som Finn Björnulfson (slagverk), Jenny Kristoffersson (kontrabas) och Lisen Rylander Löve (tenorsax).  Blev cirka fyra låtar, till exempel första singeln Var är ni nu? , en smäktande ballad och en Jobim-komposition vars svenska titel (text Tage Danielsson) lyder Siv Larssons dagbok. Förekom inga introduktioner. Genomgående bitterljuvt sound tryfferades av några strålande solon från en saxofonist jag ofta sett i aktion. Talangen hos Andréas var uppenbar,  gav mersmak. Anmärkningsvärt  att Lisen Rylander hade skrivit musiken till Skirtpower, som belönades för Årets sinnesorgasm.

 

Bernardas hus – Teater norra = Publikens röst

Utdelarna av  priset (en sten) hade uppmanats att göra en presentation eller mini-performance i samband med ceremonin. Somliga gjorde något spektakulärt medan andra var mer återhållsamma. Susanne Hägglund hade mycket spexig framtoning som narcissistisk dragartist. På spåret finalisten Eric Ericson fick förhinder, varför oannonserade ovan nämnde Emelie Strandberg gavs tillfälle att gnabbas med aftonens ”programledare”.  Skådespelaren som häromåret gjorde Ibsens Nora (Gizem Erdogan) på teatern vid Götaplatsen, delade ut pris till den enda belönade som inte kunde vara på plats. Dramatikern Carolina Frände fanns med på länk, eftersom hon snart har premiär i Stockholm. En prisutdelare suktade efter pris för egen del, önskade få den bekräftelsen. Han ville att teaterns skrik skulle nå utanför dess väggar. Om kategorin Katharsis gavs några vettiga tankar. Tillståndet beskrevs som en rensning: ”Publiken lever igenom mig, på så vis slipper de lida” (ung. citat). Två kvinnor levererade ett politiskt statement om amnesti till ensamkommande. Några andra tyckte det var ”fucking fett att teatern sprider bubblor”.

Lule Stassteater = Årets Slow food

Av de nominerade uppsättningarna hade jag endast sett och recenserat två: DNA -dansa nära anhörig på Backa Teatern och All min kärlek på Teater Tamauer. Från mitt västsvenska perspektiv stöttade jag filmaktuella Tofta Teater med säte utanför Kungälv, en grupp  jag råkade i samspråk med på efterfesten. I kategorin Årets sinnesorgasm fick de tre kandidaterna mycket jubel när motiveringarna lästes upp. Här fanns det mest  supportrar! En av de få männen som prisades uppmärksammade nöjt, det faktum att norra Sverige var rikligt representerat.

Hederspriset brukar benämnas överraskningspriset. Det delas ut av galageneralen Matilda Johansson från Scenkonstguiden. Stolt mottagare blev Martha Vestin, vars karriär började på Atelierteatern i Göteborg redan 1963.  I motiveringen framgår att hon  skrivit bok om regi som studerats ingående av många, att hon drivit sommarteater i Krapperup (norra Skåne) i ett par decennier samt att hon utvecklat vandringsteatern. I sitt tacktal sa Vestin att hon var förtjust i att de som förflyttar gränser har premierats. Vidare att den scenkonst som utmanar är hotad, i ett samhälle som föredrar det trygga.

Martha Vestin – Årets hederspris

PRISTAGARE:

Årets magi: Dissekering av ett snöfall – Norrbottensteatern

Årets Spot On: Mödrars manifest – Konstgruppen Ful

Årets Katharsis; Labyrint – Malmö Stadsteater

Årets brott; Fem musor – Potato Potato

Årets sinnesorgasm: Skirtpower – danskompaniet Spinn

Publikens röst: Bernardas hus – Teater norra

Årets Slow Food: Lule Stassteater

Årets politiska: Carolina Frände -för Krilon och Laramie project

Årets formförnyare: The most human – Robert Jonsson

Hederspris: Marta Vestin

obs för juryns motiveringar och förklaringar till varje kategori rekommenderas www.scenkonstguiden.se 

Kulturbloggens galareporter

Arkiverad under: Krönikor, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in