• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Tintins äventyr Faraos cigarrer och Blå lotus i nyutgåva

15 december, 2015 by Rosemari Södergren

faraoscigarrer_tintin

Faraos cigarrer och Blå lotus är det fjärde och det femte äventyret med Tintin av belgaren Hergé. Blå lotus bygger på händelserna i Farao cigarrer.

Det är med dessa två äventyr Hergés tecknade serier med Tintin tar det stora kliver till mästerverk. Han forskade mycket kring miljöerna, vilket märks på alla underbara små detaljer i teckningarna. Handlingen är spännande och underbar att försjunka in i.

Faraos cigarrer publicerades som följetong i tidningen Le Petit Vingtième 1932-1934 och omfattade 122 sidor i svartvitt.Som album gav det ut på förlaget Casterman 1934. Hergé tecknade senare om och färglade hela albumet 1955 – och det är den versionen på 62 sidor som nu getts ut på nytt, på svenska av förlaget Kartago.

Tintin och Milou är på en semesterkryssning. Ombord träffar Tintin på för första gången på sin blivande ärkefiende Roberto Rastapopoulos, även om Rastapopoulos dök upp redan i Tintin i Amerika i en enda serieruta redan på en tillställning till Tintins ära. Han blir också bekant med detektiverna Dupond och Dupont, som först dök upp i en ruta i Tintin i Kongo, samt möter den snurrige professorn Filemon Syklon. Syklon erbjuder honom att följa med och utforska en faraons grav i Egypten. Men någon gömmer kokain i Tintins byrålåda och han blir anhållen av Dupond och Dupont. Tintin och Milou rymmer och tar sig i land. Här träffar de åter professor Syklon och de beger sig till faraonens grav, som utan att de vet om det tjänar som högkvarter för ett internationellt knarksyndikat.

tintinblalotusI Blå lotus vilar Tintin och Milou ut hos deras vän maharadjan av Rawhajpoutalah. Tintin blir spådd av en fakir och strax efter kommer ett mystiskt besök som gör att Tintin beger sig iväg till Shanghai. Kanske ledaren för knarksyndikatet från Faraos cigarrer lever fortfarande? Tintin blir jagad från flera håll.

Översättaren Björn Wahlberg menar att det är i och med Blå lotus som Tintin-serierna blir riktiga mästerverk. I förordet till nyutgåvan skriver Björn Wahlberg:
Blå lotus ger ett realistiskt porträtt av 1930-talets Kina och dess problem, och alla de kinesiska bifigurerna känns i hög grad levande – inte minst Tchang själv och den vise mentorn Wang Jen Ghie. Hergé skildrade också maktfullkomliga västerlänningar: Dawson och Gibbons är rasistiska, skrupelfria skurkar som går över lik för makt och pengar.

Blå lotus gav också ut först som följetong i i tidningen Le Petit Vingtième 1934-1935 och sedan som album 1936. Hergé färglade albumet 1946 och passade på att teckna om och komplettera visa rutor. Det är den versionen som nu ges ut på nytt.

Som ung älskade jag Tintin och mina barn läste dessa tecknade berättelser med lika stort engagemang som jag. Därför är jag jätteglad att Kartago nu gett ut fyra av böckerna i nyutgåva med lite tjockare omslag. Dessa serier är underhållande, spännande och ger också en insikt i historiska händelser. Perfekta julklappar, tänker jag.

Tintins äventyr. Blå lotus
Författare: Hergé
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-11
Översättare: Björn Wahlberg
ISBN: 9789175151083 Förlag:
Kartago Förlag

Tintins äventyr. Faraos cigarrer
Författare: Hergé
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-11
Översättare: Björn Wahlberg
ISBN: 9789175151076
Förlag: Kartago Förlag

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Tintin

Få böcker gör mig så arg som Knark av Magnus Linton

13 december, 2015 by Rosemari Södergren

knarkmagnuslinton

Knark : en svensk historia
Av Magnus Linton
Utg.datum: 2015-09-02
Förlag: Bokförlaget Atlas
ISBN: 9789173894807

Få böcker gör mig så arg, så ledsen, så frustrerad att läsa som ”Knark – en svensk historia” av Magnus Linton.
Svensk narkotikapolitik drivs av nolltolerans och det är kriminellt att använda narkotika. Det betyder exempelvis att människor som fastnar i drogmissbruk stämplas som brottslingar. Statistik visar om och om igen att den svenska vägen gör att inget land i västvärlden har så hög procent av befolkningen som dör på grund av droger. Det gör mig ledsen, sorgen, förbannad och jag känner mig så maktlös. Så många som dör.

Att vara fast i ett missbruk är livsfarligt. Risken att dö är så stor. Att vara missbrukare är en kraft stark som en sjukdom. Hur mycket en missbrukare än vill sluta är kraften att ta ett återfall överväldigande, svår att motstå. Det är alldeles för många som inte förstår det, inte inser det. När en människa fastnat i droger och hamnat på behandlingshem kan mycket hända. På många behandlingshem kastas en missbrukare ut om hen tar ett återfall. På vilket sjukhus kastar man ut en människa som får återfall i sin sjukdom? Vilken cancersjuk kastas ut när hen blivit sjukare?

Under avsändning och under perioden då en människa ska lära sig leva utan droger kan hen bli aggressiv. Det händer en mängd i kroppen och i de kemiska, biologiska och fysiologiska funktionerna i kroppen som kan ge starka känslor av sorg, bitterhet, ilska och maktlöshet. Det kan visa sig i att denna människa blir aggressiv. Då kastas hen garanterat ut från sin vård.

Jag har själv varit med om det när min yngste son vid flera tillfällen kastades ut från behandlingshem. De gav honom några kronor i fickan, satte honom på en buss och skickade iväg honom ut i intet. De skickade iväg honom utan att ens veta om han hade någonstans att bo. Han var nitton år då.

Min son är en av de som inte överlevde sitt drogmissbruk.

Det gör mig så oändligt sorgsen och så arg, så arg, så arg på svensk narkotikapolitik och hur behandlingshemmen inte fungerar som vårdinrättningar.

Magnus Linton har forskat kring svensk och nationell narkotikapolitik i många år och dokumenterat och intervjuat människor, såväl missbrukare som deras familjer och politiker. Tyvärr gör hans slutsatser mig minst lika arg som den misslyckade politik som förs.

Magnus Linton förespråkar drogliberalism i allra högsta grad och han menar att missbrukare kommer alltid från socialt utsatta förhållanden. Om någon från inte socialt utsatta förhållanden råkar testa droger är det aldrig någon svårighet för hen att sluta, hävdar Magnus Linton. I princip i alla fall är det var hans tes går ut på.

Enligt Magnus Linton är missbrukare människor från utsatta grupper, de har med klassklyftor att göra vem som riskerar att dö i sitt missbruk. Magnus Linton tycks tro att gå på metadon är lösningen för det mesta. Jaså? En ung man som min son som bara använt heroin enstaka gånger: är lösningen att han börjar med metadon?

Det är ingen skam i att komma från socialt utsatta miljöer. Men det gjorde inte min son. Vår släkt, vår familj, har alla jobbat eller drivit egna företag, både på mammas och pappas sida, i generation efter generation. Vi är en rätt typisk medelklassfamilj med rötter i arbetarklass, som jobbar, betalar skatt och älskar varandra. Vår son mådde bra, han var en unik person men hade inga psykiska problem och hade bra betyg i skolan ända tills han som artonåring började med hasch. Han var en av de som har en sådan gen att de upplever hasch oerhört positivt. När han försökte sluta med hasch fick han enorma abstinenssymtom som bara lindrades av andra droger. En dag när han skulle köpa hasch fick han höra att hasch var slut, men det fanns rökheroin som fungerar likadant. Resten är en sorglig snabb historia om en ung man som tog heroin intravenöst några få gånger och sedan dog i en överdos.

Magnus Linton påstår i princip att alla som dör i överdos hade kunnat räddas om de istället fått gå på metadon. Han påstår också att de som blir svåra missbrukare redan har problem innan de börjar med droger. Det är inte sant. Drogerna påverkar en mängd fina kemiska processer inne i hjärtan och i kroppen – och det påverkar också den friskaste. Självklart. Lösningen kan inte vara att ge metadon till alla som en gång prövar heroin. Om heroin inte fanns tillgängligt skulle ingen dö i överdos.

Nu har ju nolltoleransen visat sig inte fungera. Men det betyder inte att lösningen är att släppa alla droger fritt och ge metadon till alla unga män och kvinnor som vill ta heroin. Det kan aldrig vara lösningen.

Först och främst borde det inte vara kriminellt att vara missbrukare. Vilken annan sjukdom är brottslig?
Därefter behöver samhället stödja alla som hamnar i missbruk så de kan få saker att göra, jobb eller praktik. För en del är säkert metadon den bästa vägen. Men det kan inte vara den enda vägen. Ingen kan ändå förneka att om heroin inte fanns skulle ingen dö av överdos i heroin.

Diskussionen måste föras. Förutsättningslöst. Om vi värderar dessa människors liv. Om vi inte vill att människor ska dö på grund av droger. Hur kan det vara OK att ett behandlingshem kastar ut människor som har symptom på sin sjukdom?

—-
Kanske menar inte Magnus Linton det så som jag uppfattar det. Men då är boken illa formulerad. Rent litterärt är jag också väldigt beskiven, boken är trög att läsa och om och om igen skriver han som om vi redan känner till en massa som han känner till.

Andra som skrivit om boken:

SvD:s recension sammanfattar:
Hög tid att överge det narkotikafria samhället?
I sin nya bok granskar Magnus Linton ett land där moralen vunnit över evidensen – med resultatet att drogmissbrukare stöts ut, trycks ner och alltför ofta dör i förtid.

Ann Heberlein skriver i DN om boken:
Magnus Linton har skrivit en mycket viktig bok, ett dokument över en havererad narkotikapolitik och missbruksvård och jag hoppas att hans text leder till en rimlig debatt om svensk narkotikapolitik. Syftet måste väl ändå vara att rädda liv, tänker jag, att hjälpa missbrukare att komma tillbaka till ett funge­rande liv.

Per Andersson på SVT skriver om boken:
Sverige har blivit självförsörjande på marijuana, som blivit en bred och folklig drog. Allt fler heroinberoende bemöts med hjälp och stöd, rena sprutor och metadon, av samhället istället för ett iskallt avvisande.

Magnus Lintons bok är inte ett debattinlägg i någon banal och förenklande mening. Det är en energisk och skarpsynt journalistisk undersökning av politiska idéer.

Göteborgsposten har också recenserat.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bära barnet hem – Vacker skildring av adoptivmammas våndor

27 november, 2015 by Redaktionen

barabarnethem

Bära barnet hem
Författare: Cilla Naumann
Förlag: Natur & Kultur, 2015
Omslag: Johan Petterson
ISBN 978-91-27-14475-0

En del av handlingen i romanen är självbiografisk, författaren beskriver sina tankar och känslor inför återresan tillsammans med sin vuxne son till det land, Colombia, varifrån hon hämtat sitt nyfödda barn för 22 år sedan. Hon skriver om sina kval inför mötet med sonens biologiska mor, Magda, som hon funderat mycket över under alla år och även haft skuldkänslor gentemot. Kommer sonen nu att känslomässigt välja henne i första hand?

En annan del av romanen är fiktiv, en kvinna, Ana, har varken föräldrar eller barn, hon hittades som spädbarn av nunnor, inlindad i en grön filt och med en lapp från mamman. Denna lapp blev sedan det enda minnet av modern och det var kring den hon spann sina fantasier om hurdan hon var. Ana arbetar som hembiträde i Bogota och engagerar sig mycket i familjens yngsta barn, en pojke vid namn Mateo. Det är nästan så hon känns mer som mamma än den verkliga modern, hon till och med ammar pojken i smyg. Familjen bor mitt emot barnhemmet med den blå dörren där barn både lämnas av sina mödrar och hämtas av nya föräldrar. Ana står i fönstret och iakttar och fantiserar kring vad som händer därinne, en del får hon veta genom sin bästa vän som arbetar på barnhemmet.

Romanen undersöker vad en mamma är, utifrån moderns perspektiv. Det görs på ett sant och uppriktigt vis och det är lätt att leva sig in i de kluvna känslorna hos adoptivmodern, som både vill vara den viktigaste personen för sitt barn och att kontakten med den biologiska mamman ska få finnas. Skildringen känns äkta och sanningsenlig och är mycket rörande. I boken finns också avsnitt med författarens gamla mamma, som håller på att glida in i demensens förvirrade värld.

Jag läser boken med stor behållning och den ger mig mycket att fundera över.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bok, Bokblogg, Bokrecension, Cilla Naumann

Sjung med Disney – en bra julklapp

22 november, 2015 by Redaktionen

sjungmeddisney

Sjung med Disney
ISBN 978-91-7126-344-5

Hej Terese, 12 år, vad tycker du om boken ”Sjung med Disney”?
– Jag tycker att den är väldigt rolig.

Vad är det som är särskilt bra med boken?
– Det är roligt att det är med många av de nya filmerna och sångerna. Och det är lätt att sjunga eftersom texterna är med.

Vilken saga tycker du bäst om?
– Jag tycker bäst om Frost. Den är ny och spännande. Och så har den de bästa sångerna.

Vilka åldrar tycker du att boken passar bäst för?
– Först tänkte jag att boken var mest för små barn. Men när jag läst, sjungit och provat den så tycker jag själv att den är väldigt bra. Och jag är 12 år. Ja, jag tycker att boken passar för alla barn som vill sjunga och som kan läsa. Om man inte kan läsa kanske man kan sjunga med sin mamma, pappa eller storasyskon.

Vill du rekommendera ”Sjung med Disney” som julklapp?
– Ja, jag tycker att det är en jättebra julklapp. Det är alltid roligt att sjunga och så kan man också göra något tillsammans med andra.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

The Underwriting. Maktspelet – ser fram emot fortsättningen

22 november, 2015 by Redaktionen

theunderwriting

The Underwriting. Maktspelet
av Michelle Miller
Serie: The Underwriting (del 1)
Förlag: Bokfabriken
Översättare: Lena Olsson
Originaltitel: The Underwriting
ISBN: 9789176290682

Jag såg en film häromkvällen, där huvudpersonerna, två ungdomar samtalade om olika böcker de läst. Definiera ”bra” sa den ene. Michelle Millers definition av en bra bok tycks vara att den ska innehålla spänning, sex och inblick i en för läsarna okänd miljö.

Ungefär så fungerar nog många av dagens deckare i såväl TV som bokform. Den okända miljön, som läsaren förväntas vara nyfiken på kan till exempel vara den undre världen, ”överklassen”, en historisk miljö eller någon form av sciense fiction. Vem vill läsa om vanliga människor?

I The Underwriting handlar det om karriärister i New York och Silicon Valley. Personerna är unga, snygga, välutbildade och hårt arbetande. Michelle Miller har själv yrkeserfarenhet från dessa platser.
Det är till stor del samma sorts drivna karriärister som i Toby Young’s ”Hopplös och hatad av alla”. Han beskriver självbiografiskt en engelsman i New Yorks glamour och medievärld, medan personer och handling i ”The Underwriting” är fiktion.

Man brukar ju säga att det som finns i USA kommer till vårt land också. Vår arbetsmarknad förändras ju på så sätt att fler och fler är tjänstemän i karriären. Kanske är det därför man är nyfiken på karriärister i USA?
Boken ger en trovärdig inblick i såväl mjukvarubranchen som bank o. finansvärlden.

Den håller ett bra tempo och man vill inte sluta läsa. Den bygger på en e-serie som ursprungligen publicerades digitalt veckovis och Michelle Miller jobbar just nu med andra säsongen.
Det är lätt att knyta an till flera av personerna i handlingen, och man ser verkligen fram mot fortsättningen!

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in