• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Tiden har sett allt av Nachla Libre: vacker och smärtsam

20 oktober, 2020 by Anastasia Bark

Tiden har sett allt
Författare Nachla Libre
Utgivningsdatum 2020-09-23
Förlag Nordstedts
ISBN: 978-91-1-310206-1

                    ”Tiden har sett allt” av Nachla Libre hör till månades ”nattliga” överraskningar. När jag började läsa denna diktsamling hade jag endast en vag aning vad det var jag gav mig in på. Nyckelorden natt, sömnlös och stad lät tilltalande, romantiska till och med. Särskilt för den som sitter med en bok framför näsan under sömnlösa nattliga timmar. ”Tiden har sett allt” visade sig vara mer än tilltalande. Romantisk vet jag inte om jag tycker är ett passande ord däremot. Romantisk som i förskönad är denna diktsamling verkligen inte. Romantisk som i vacker – definitivt. Vacker på ett ärligt och smärtsamt sätt. Många ord Nachla Libre använder i ”Tiden har sett allt” må inte vara vackra i sig, snarare är det kanske enkla och vardagliga men på något sätt lyckas de väldigt graciöst flyta in i Libres diktströmning.  

Den ärlighet som läsaren får möta på i ”Tiden har sett allt” framstår som oerhört nära. Jag kan föreställa mig hur jag sitter någonstans en sömnlös natt i en stad som aldrig ler och lyssnar på det Nachla Libre har att säga. Jag kanske inte kan svara henne egentligen men jag kan lyssna på henne, jag kan få en inblick i hennes värld. Jag känner ingen distans mellan oss trots att den egentliga distansen är ett par tusen kilometer. Nachla Libre är mer närvarande än många andra författare i sina dikter. Hon är där i de svarta orden tryckta på de blanka sidorna, i de sena timtalen – gryningens timmar –, i det politiska som egentligen inte skulle behöva vara politiskt; för att mycket av det ”politiska” som berörs i denna diktsamling är egentligen mer mänskligt än rent politiskt. Det finns trots allt skillnad på politik och politik, där den ena sorten propagerar för ett visst parti eller en viss ideologi, men där den andra sorten egentligen betonar de problem och orättvisor som inte tillåter många människor att få leva ifred. ”Tiden har sett allt” är mycket mer av den andra sorten, skulle jag säga. Ibland är denna sorts politik mer eller mindre oundviklig, särskilt om systemet man lever i skadar en.

Den största nackdelen med denna diktsamling är att den tog slut lite för fort. ”Tiden har sett allt” är Nachla Libres debutbok som visar på hennes fulla potential som diktare, som någon som vågar ärligt kommentera på samhället utan några försköningar eller oklarheter. Som läsare kan jag bara hoppas på lika ärliga, språkmässigt vackra och skarpa skildringar i Nachla Libres framtida verk.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, dikt, diktsamling, Nachla Libre

Bokrecension: Agatha Christie-hyllningen Morden på Kingfisher Hill av Sophie Hannah

19 oktober, 2020 by Rosemari Södergren

Morden på Kingfisher Hill
Författare Sophie Hannah med tillåtelse av Agatha Christies arvtagare
Översättning: Annika Sundberg
Förlag Bookmark
ISBN: 9789189087507
ISBN ebok: 9789189087514
Utgivningsdatum: 20201006
Originaltitel: The Killings at Kingfisher Hill

Sophie Hannah, foto Phillipa Gedge

Hercule Poirot, Agatha Christies belgiske snusförnuftiga, självsäkra men också skickliga detektiv har fått nytt liv genom författaren Sophie Hannah som av rättighetsinnehavarna till Agatha Christies produktion fått tillåtelse att förvalta Poirot i nya deckare. Morden på Kingfisher Hill är den fjärde deckaren om Poirot av Sophie Hannah. Hon förvaltar detektiven och sättet att berätta en puzzeldeckare godkänt, absolut. Fast det blir alltid lite krystat när någon ska skriva i en annans anda. Poirot som är en rätt irriterande figur med sin besserwisser-attityd blir emellanåt lite för mycket en karikatyr av sig själv (om nu en fantasifigur alls kan sägas vara ”ett själv”).

I år, 2020, är det 100 år sedan Agatha Christies debutroman släpptes. Titeln var En dos strykning och det var Hercule Poirot som löste sitt första fall i en deckare. Agatha Christie startade med den kategorin puzzeldeckare. Och för oss som älskar puzzeldeckare måste Sophie Hannah ges godkänt, hon kan genren. Bokförlaget berättar om Sophie Hannah:
Redan som 13-åring blev Sophie Hannah (f. 1971) beroende av Agatha Christie-deckare. ”Jag läste och samlade på mig alla hennes romaner på mindre än ett år och sedan dess har jag varit ett passionerat – vissa kanske till och med skulle säga besatt – fan. Det var Hercule Poirot och miss Marple som fick mig att vilja vika mitt arbetsliv åt att skriva kriminalromaner …”

Handlingen utspelar sig i England 1931, alltså vid en tid mellan de två världskrigen. Som så ofta i kriminalromanerna med Hercule Poirot berättas historien delvis ur synvinkeln från en följeslagare/vän till Poirot. I den här faller är det kommissarie Edward Catchpool från Scotland Yard som följer med Hercule Poirot på en busstur till Devonports exklusiva egendom på King-fisher Hill.

En av bokens behållningar för mig är tidsskildringen, av en epok som är svunnen. Skildringarna av karaktärerna är inte några djupdykande psykologiska utredningar. Tvärtom är de alla mycket skissartat skildrade och ibland är deras ageranden inte särskilt trovärdiga. Men det gör inget, för det är inte därför jag läser en detektivhistoria av Agatha Christie eller hennes efterföljare. Det är puzzelberättandet, hur vi sakta får veta mer och mer och ändå är det svårt att lista ut vem som är mördaren. Här lyckas Sophie Hannah väl och jag kan inte låta bli att läsa, för jag vill veta hur allt går.

Det är en lättläst underhållande deckare som man läser under en helg eller på bussen till jobbet några dagar.

Handlingen lite i korthet:
Hercule Poirot kontaktas av Richard Devonport, som vill att detektiven ska bevisa att hans fästmö Helen är oskyldig till mordet på hans bror Frank. Poirot reser med buss till Devonports exklusiva egendom på Kingfisher Hill. På bussen kräver plötsligt en upprörd kvinna att få gå av. Hon är övertygad om att hon kommer bli mördad om hon stannar kvar i sitt säte. Poirot får onda aningar, och hans känsla bekräftas när ytterligare ett mord sker. Kan det nya mordet och händelsen på bussen vara ledtrådar till att lösa mysteriet om vem som dödade Frank? Och hinner Poirot hitta mördaren och rädda en oskyldig kvinna från galgen?

Fakta om Sophie Hannah:
Sophie Hannah har skrivit åtta psykologiska thrillers som är publicerade i nästan trettio länder. Flera av dem har även blivit filmatiserade. Under 2013 blev hennes roman Kind of Cruel nominerad till UK’s National Book Awards Crime Thriller of the Year och hennes roman The Carrier vann ”årets deckare” i Specsavers National Book Awards. Sophie Hannah bor i Cambridge, England.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Stegar av sand av Salim Barakat. En säregen skildring av livets tunnlar

11 oktober, 2020 by Anastasia Bark

Stegar av sand
Författare Salim Barakat
Utgivningsdatum 2020-08-11
Förlag Tranan
ISBN: 9789189175006
Översättning: Jonathan Morén

Tunnelbanan kan bli en alldeles särskild plats, där den ena världen möts med den andra, där den ena människan möts med den andra; i långa mörka tunnlar underjorden eller väntandes på tåget på perrongen. Tunnelbanan blir ofta motiv för en hel del egenartade berättelser. Det finns urbana legender om tåg som stannar på icke färdigbyggda spökstationer, skildringar om mötet mellan olika samhällsklasser på tåget, sanna berättelser om terroristattacker som ägt rum på tunnelbanan och så vidare. Salim Barakats ”Stegar av sand” skildrar också tunnelbanan, men mycket olikt andra tunnelbane-berättelser jag tidigare läst. Salim Barakat skildrar delvis patriarken Yalohs stora familj, hans barn och hans hustrur som alla är utspridda på olika stationer i Stockholms tunnelbana. Alla de är på väg till en midddagsmottagning för en profet hos Yaloh. Delvis handlar berättelsen inte alls om tunnelbanan, utan om sex män som färdas på kameler i en öken. Detta äger rum i en annan tid, och på en helt annan plats: i självhärskardömet Karokshin.

I och för sig handlar ”Stegar av sand” mindre om tunnelbanan och mer om livet och dess tunnlar, och att Stockholms tunnelbana blir en del av Barakats särartade skildring ger berättelsen en intressant nyans av någonting mycket igenkännbart och samtidigt någonting fullständigt främmande. Skärholmen, Rådmansgatan, T-centralen är möjligtvis inte mer än vanliga tunnelbanestationer där den ena och den andra resenären skyndar sig till sin arbetsplats, men i ”Stegar av sand” är alla stationerna en del av någonting större: en berättelse som både är rå och poetiskt, dramatiskt och komisk, hård och öm. På samma sätt som det igenkännbara och det främmande sammanvävs i tunnlarna är även Barakats språk en sammanvävnad av många olika nyanser. Vare sig det Barakat skriver är prosa eller poesi är svårt att säga. Antingen är det varken eller, eller så är det både och; prosa och poesi som går hand i hand. Jag måste erkänna att jag hade svårt att hänga med då och då eftersom det är mycket som händer och många berättelser som går samman i ”Stegar av sand”, men varje gång jag tappade bort mig lite dök det upp en vacker mening eller någonting utöver det vanliga som kastade mig in i berättelsen igen. Det här är nog en bok jag skulle behöva läsa om igen; långsamt, kapitel för kapitel.  

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: arabiska, Salimbarakat, Stegar av sand, tranan

Filmrecension: Min Dotter Gloria – en helt underbar film, överraskande och sorglig och varm på en gång

9 oktober, 2020 by Rosemari Södergren

Min Dotter Gloria
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 oktober 2020
Orginaltitel Gloria Mundi
Regissör Robert Guédiguian
Skådespelare: Ariane Ascaride, Jean-Pierre Darroussin, Gérard Meylan,
Anaïs Demoustier

En helt underbar film, överraskande och sorglig och varm på en gång. Utan tvekan en av årets tre bästa filmer. Det är en träffsäker samhällskritisk skildring av livet i en EU-land som Frankrike under 2000-talet. En film om hur utsatta människor inom framför allt arbetaryrken är och hur stor otryggheten är när de blir sjuka, skadade eller har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Handlingen utspelar sig i Frankrike som borde vara ett mordent land och ändå är människor så maktlösa och utnyttjas både av arbetsgivare och fackföreningar. Det små strimmor av hopp som finns handlar om den enskilde individen och människors förmåga att trots sin maktlöshet ändå visa kärlek och omsorg.

En familj samlas för att fira att en av familjens två döttrar fått en dotter, Gloria. Babyn Gloria har fått ge namn åt filmen då de vuxnas handlingar till stor del kretsar kring babyns existens. Den äldre generationen är redo att ställa upp på alla sätt de kan för barnbarnets skull och föräldrar blir mer och mer ångestfyllda då de inte får ihop ekonomin.

Ariane Ascaride spelar babyns mormor, Sylvie Benar. En stor del av handlingen kretsar kring henne. Hon är gift med Richard, som spelas av fantastiska franske skådespelaren Jean-Pierre Darroussin. Sylvie gifte sig med Richard när hennes tidigare make Daniel hamnade i fängelse för att han orsakat en person död. Sylvie har två döttrar, och den ena, Mathilde som är mamma till Gloria, är dotter till Daniel. Men då hon är uppväxt med Richard räknar hon inte Daniel som sin pappa.

Richard tar initiativ till att Sylvie kontaktar Daniel och låter honom få träffa sitt barnbarn. Skildringen av Daniel är underbar. Under sin tid i fängelset har han blivit en mästare på att formulera japanska haiku-dikter. Det är flera fina scener med honom och babyn. Då han är arbetslös har han tid att passa babyn. Föräldrarna, Mathilde och Nico, måste kämpa för att få jobb. Mathilde jobbar som provanställd i en butik och är i stort sett rättslös där. Chansen att få fast anställning är nästan obefintlig. Det är betydligt billigare för butiksägaren att hela tiden ta en provanställda.

Mathildes och Nicos äktenskap är i kris. Nico kör Über och blir överfallen av taxichaufförer som ser honom som en konkurrent och han blir så svårt skadad att han inte kan köra längre.

Denna brist på solidaritet inom arbetarklassen är ett av filmens teman. Sylvie jobbar som städare på båtar och fackföreningen drar igång en stor strejk och därmed blir hon av med sin inkomst. Richard är dum nog att ringa ett samtal med sin mobil då han kör buss och blir upptäckt av polis och blir avstängd åtta dagar utan lön.

Det är ett hårt samhälle som skildras och samtidigt får vi se hur Mathildes syster Aurore med make Bruno drar igång egna småföretag och butiker och är familjens framgångsrikare karaktärer. Det sägs inte rent ut men det finns en del som tyder på att de inte är så laglydiga. Det är en skrämmande skildring av vilka ideal som har framgång i dagens kommersialiserade kapitalistiska västvärld.

En stark film om vart det västerländska kapitalistiska samhället är på väg.

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser

28 september, 2020 by Rosemari Södergren

Den sorgsne busschauffören från Alster
Författare Håkan Nesser
Serie Barbarotti (del 6)
Utgivningsdatum 2020-07-29
Förlag Albert Bonniers förlag
Inbunden ISBN 9789100183127
ISBN 9789100183141 Ebok
Som Ljudbok ISBN 9789100184216

Håkan Nesser har tidigare hört till en av mina favoritförfattare i genre kriminalroman. Hans tio deckare med kommissarie van Veteeren rankar jag bland de bättre svenska deckarna. Håkan Nesser har en stor produktion bakom sig.
Lite fakta från bokförlaget Bonniers förlag:
Håkan Nesser föddes 1950 i Kumla och arbetade som högstadielärare i Uppsala innan han blev författare på heltid. Han debuterade 1988 med kärleksromanen Koreografen. Den följdes av tio kriminalromaner om kommissarie van Veteeren, uppväxtskildringarna Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla och Skuggorna och regnet, den filosofiska thrillern Flugan och evigheten, brevromanen Kära Agnes!, novellsamlingarna Barins triangel och Från doktor Klimkes horisont, New York-romanen Maskarna på Carmine Street, London-romanen Himmel över London samt kvintetten om kommissarie Gunnar Barbarotti i Kymlinge, varav den femte och sista boken i serien, Styckerskan från Lilla Burma, utkom i september 2012. Därefter har Levande och döda i Winsford (2013), Elva dagar i Berlin (2015), Eugen Kallmanns ögon (2016), De vänsterhäntas förening (2018) och Halvmördaren (2019) utkommit. Håkan Nessers böcker har sålt i över 20 miljoner exemplar världen över och blivit översatta till ett trettiotal språk.

Och nu har bok nummer sex (eller sju, det beror på hur man räknar) om kriminalpolisen Gunnar Barbarotti kommit, Den sorgsne busschauffören från Alster.

Att Nesser har flyt i det han skriver och utstrålar berättarglädje det är en av hans stora styrkor. Däremot tyckte jag det fanns mer filosofiskt djup i van Veteeren. Barbarotti och hans flickvän, polisen Eva Backman, uppfattar jag betydligt mer ytligt skissade, lite fjantiga och svåra att ta till mig. Som om de ska vara lustiga allt som oftast. Så första tredjedelen av denna nya kriminalroman gick undan att läsa men jag tyckte den kändes mer som lättsam underhållning än något som berör mig eller engagerar mig. Ändå är det en tung existentiell fråga som Barbarotti och Backman ställs inför.

Att förlora ett barn är den tyngsta sorgen en förälder kan drabbas av. En av de få andra saker i livet som i tragedi kan mäta sig med att förlora ett barn är nog att ha orsakat ett barns död. Denna deckarroman av Nesser handlar på sitt sätt om det. Och det tycker jag den kanske fuskar över. Dels är en busschaufför i centrum för intrigen. Albin Runge, en busschaufför som kör en buss då en olycka händer och 18 människor mister livet blev några år efter olyckshändelsen hotad till livet. Barbarotti och Backman hade hand om ärendet och misslyckades att rädda honom. Kanske. Busschauffören blir dödförklarad, men flera år senare tycker Barbarotti att han får syn på Albin Runge. Barbarotti och Backman börjar nysta i det gamla fallet.

Att döda ett barn, eller varit delaktig i att barn dött, är i fokus på fler sätt i denna kriminalroman. Jag ska inte berätta mer för som i de flesta kriminalromaner är en del av behållningen att inte veta allt i förväg. En kriminalroman är inte en Shakespearepjäs eller ett grekiska drama man kan se om och om igen av flera olika regissörer för att se hur de tolkar dramat.

Nåväl, när jag kommit in i boken blev det en sådan där deckarhistoria som jag sträckläste och bara måste se hur det går och hur allt förklaras. Jag tyckte om den även om jag skulle önskat att Nesser inte tog för flyktigt upp grundfrågan: att leva vidare efter att ha orsakat barns död.

.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in