De vuxnas lögnaktiga liv
Författare Elena Ferrante
Utgivningsdatum 2020-09-01
Förlag Norstedts
Översättare Johanna Hedenberg
Originaltitel La vita bugiarda degli adulti
ISBN 9789113107370
Den första boken i en ny serie av Elena Ferrante. Åter är det unga kvinnor som är i centrum och åter utspelas handlingen med Neapel som utgångspunkt. Men istället för att skildra livet och spelet på den nedre delen av staden, sådäl geografiskt som klassmässigt har berättelsen nu flyttat upp till övre delen i Neapel.
Till skillnad från Elena Ferrantes romansvit ”Min fantastiska väninna” om de unga flickorna som försöker ta sig uppåt på samhällstrappan skildras livet för de som gjort klättringen. Huvudpersonen Giovanna bor på övre delan i Neapel och det är hennes föräldrar, framför pappan, som gjort klassresan, klassklättringen. Men att hålla sig kvar där kan ha utmaningar. Platsen kan kännas som att den är skör.
Giovanna som under sin uppväxt älskat sin pappa och haft en bra relation till honom hör en dag honom säga till hennes mamma att Giovanna är ful. Då spricker något inom Giovanna. Kanske var det något pappan aldrig menade men ändå förlorade hon tilltron till både sin pappa och sig själv.
Ur bokens inledning:
”Två år innan pappa stack sa han till mamma att jag var väldigt ful. Han yttrade den meningen lågt, i den lägenhet mina föräldrar som nygifta hade köpt i Rione Alto, högst upp på Via San Giacomo dei Capri. Allt – platserna i Neapel, den iskalla februaridagens blå ljus och de orden – har förblivit intakta. Men själv har jag kanat i väg och fortsätter kana nu också, mellan de här raderna som vill bilda en historia åt mig fastän de egentligen inte är någonting …”
Giovannas värld slås sönder, hon tappar fotfästet. Hon är i den fasen i livet då hon växer från att vara barn till tonåring och hennes utseende förändras och en mängd hormoner och känslor far runt inom henne. I sin ilska och sorg över vad hon känner som ett svek av pappan söker hon upp sin faster Vittoria, som hennes pappa alltid varnat henne för. Fastern har inte lyckats göra samma klassresa som pappan, men kanske är hon ärligare?
Giovanna är vilsen och vet inte var hon hör hemma. I fasters Neapel, det simpla och tygellösa, eller föräldrarnas anständiga Neapel uppe på kullarna.
Elena Ferrante kan skriva så jag känner med huvudkaraktären, men för mig är ändå romansviten ”Min fantastiska väninna” mer engagerande. Jag tror det kan vara så att berättelsen om Giovanna och livet på den övre delen inte känns lika äkta beskrivet, att människorna är för mycket typer. Fast det är å andra sidan hur författaren alltid skriver. Kanske engagerar mig livet och kampen för de unga i den nedre delen mer? Kanske är det mer som pågår under ytan i den första romansviten som engagerar mig? Fast jag tycker inte denna nya ”De vuxnas lögnaktiga liv” är dålig. Den flyter på och är intressant att läsa också. Så jag är kluven som Giovanna: den är bra och den inte inte bäst. Men alla romaner man läser kan inte vara den allra bästa. Den ger en hel del att tänka på, också, även om jag kunde känna igen mig och mitt liv mer i ”Min fantastiska väninna”.