Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Roberto Bolaño i den nyutgivna Amulett – låter oss känna en rysning i tidens flöde

by

Roberto Bolaño skriver som om tankarna bara kommer, de flyter på och sväller ut åt olika håll, men ändå visar det sig allt är genomtänkt, välskrivet och inte ett ord finns där utan någon orsak.

Det brukar sägas om den chilenske författaren Roberto Bolaño att han skapade en romanvärld med helt egna lagar, hallucinatorisk och skrämmande autentisk på en gång, där moståndet mot övergrepp och politiskt våld utgör själva bränslet i prosan. Inte minst har han bidragit till välrdslitteraturen med en egen fasaväckande geografi i staden Santa Teresa, verklighetens Ciudad de Juarez precis på gränsen till Texas, de många kvinnomordens stad som spelar en viktig roll i ”2666” och ”De vilda detektiverna”.

Roberto Bolaño Ávalos föddes 28 april 1953 i Santiago, Chile och dog 15 juli 2003 i Barcelona, Spanien. På svenska finns romanen ”De vilda detektiverna” (Los detectives salvajes), utgiven 1998 och ”Om natten i Chile” (”Nocturno de Chile”) utgiven 2008. Hans sista verk blev den 1100-sidiga romanen ”2666”, som han avslutade strax innan sin död. ”2666” är hyllad och recenserad av Jonas Thente i DN.

Roberto Bolaño är utan tvekan en säregen författare med ett personligt språk och en berättelse där händelser och människor och öden vävs in i varandra, som en kurragömmalek med både fiktiva och verkliga personer. Till ytan, vid en första anblick, kan allt verka rörigt men som alltid visar sig berättelsen bli en sammanhållen helhet.

För den som inte vågar sig på hans stora verk ”2666” som ju består av 1100 sidor är den nyutgivna ”Amulett” en bra start in i hans författarskap. ”Amulett” är en behändig liten bok, i fickformatstorlek och med 191 sidor.

Huvudpersonen i Amulett – poeten Auxilio Lacouture, den mexikanska poesins moder – är för övrigt en av birollsinnehavarna i De vilda detektiverna.

I Amulett sitter hon gömd på en toalett på den filosofiska och litterära institutionen i ett av Mexiko Citys universitet, som är ockuperat av armén. Hon sitter där i tolv dagar 1968 och minns sitt liv i en medvetandeström som går mellan dröm och vaka. I Amulett dyker också än en gång den mystiska sifferkombinationen 2666 upp.

Ett exempel på Bolaños speciella sätt att uttrycka sig, ur ”Amulett”:

När Ernesto sa det såg jag inte Arturos ansikte man jag anade att hans ansiktsuttryck, som dittills varit lätt frånvarande, på ett subtilt sätt löstes upp och efterträddes av en knappt märkbar liten rynka i vilken all världens skräck koncentrerades. Och sedan skrattade Arturo och sedan skrattade Ernesto, deras kristallklara skratt liknade mångformiga fåglar i Encrucijada Veracruzanas vid den här tiden på dygnet liksom askgrå rymd, ….

Som det står på bokförlagets sida om ”Amulett”:
Precis som titeln antyder är Amulett ett smycke, ett skimrande stycke prosa som vävs kring Latinamerikas folk och historia: det som är bokens sanna amulett.

Amulett är fylld av poetiskt språk med meningar som trädde fram lager efter lager:
Och det är då tiden stannar upp igen, vilket är en sliten och dålig bild, för antingen stannar tiden aldrig upp eller också har den alltid stått stilla, så låt oss istället säga att det uppstår en rysning i tidens flöde, eller att tiden ställer sig bredbent och böjer sig fram och stoppar huvudet mellan ljumskarna och tittar på mig upp och ner, så att jag ser ansiktet bara några centimeter under rumpan, och blinkar åt mig, en galen blinkning, …

Amulett
Originaltitel: Amuleto
Författare: Roberto Bolaño
Översättare: Lena E. Heyman
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100124540
ISBN13: 9789100124540

Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Helt underbar bok om Olle Ljungström: Jag är både listig och stark

by

Jag är både listig och stark – biografin om Olle Ljungström är en stor bok på flera sätt. Redan formatet: 32 cm hög och 28 cm bred – stor som en del i en samlingsvolym av konstböcker.
Känns rätt underbart att en artist som inte stryker någon medhårs eller fjäskar för någon uppmärksammas med en så dyr utgåva. Hurra för bokförlaget.

Boken är rikt illustrerad med fotografier av världskända fotografen Pieter Ten Hoopen och illustrationer och konstverk av Olle Ljungström själv. Dessutom medföljer en dvd med nyinspelade versioner av nio låtar med video art. Dvd:en är värd att skaffa för sig själv också. Nio låtar, bland annat ”En förgiftad man”, ”En vanlig man” och ”Marrakesh” med Olle Ljungströms livsfinurliga texter och videoklipp med motiv från svensk natur.

Biografin består av en mängd olika texter av olika personer. Musikjournalisten Jan Gradvall berättar om när han som 15-åring lyssnade på Olle i bandet Reeperbahn, Olle Ljungtröms mamma berättar om uppvväxten. Olika vänner från skoltider berättar minnen. På gott och ont.
Det känns som en lagom brokig samling av berättelser för att de verkligen ska förmedla något.
Biografier kan annars kännas väl tillrättalagda.

Upplägget av boken gör att den är perfekt att ta fram en stund då och då och bläddra i. Alltid hittar jag något nytt om Olle och hans funderingar och det i sin tur säger ofta en hel del om hur Sverige och samhället fungerar. Hur det är att inte vara en i mängden.

Jag tänkte låta boken ligga framme i vardagsrummet – så våra gäster kan bläddra i den när vi fixar fika eller något. Det är en bok att återkomma till och som jag vill att många ska få tillgång till.

Ett pressmeddelande berättar om boken:
I Jag är både listig och stark framträder Olle Ljungström i helfigur – som musiker och som privatperson. Här skildras hans liv, från uppväxten i Stockholms skärgård till dagens tillvaro på landsbygden i Västergötland. Han berättar naket och rakt på sak och med omisskännliga olleljungströmska formuleringar om tiden med Reeperbahn och om solokarriären, turnéerna, missbruket och konsten. Från musikkarriärens start i tonåren och medverkan i kultförklarade ungdomsfilmen G till samarbetet med Heinz Liljedahl och det hyllande nittiotalet.

Få svenska artister är så dyrkade som Olle Ljungström. Hans fans är trogna år efter år, och som sångare och textförfattare har han påverkat och inspirerat svenska musiker under flera decennier. 2008 valde ett gäng svenska musiker – till exempel Eric Gadd, Jocke Berg och Tomas di Leva – att göra en hyllningsskiva till Olle Ljungström där de spelat in hans låtar. Plattan blev en succé. 2009 visades En film om Olle Ljungström, en film som berörde även långt utanför fanskaran.

I Jag är både listig och stark bidrar även ett stort antal vänner, till exempel Anna Ternheim, Ernst Billgren och Michael Nyqvist, med tankar kring och bilder av möten med honom.

Boken är rikt illustrerad med fotografier av världskända fotografen Pieter Ten Hoopen och illustrationer och konstverk av Olle Ljungström själv. Dessutom medföljer en dvd med nyinspelade versioner av nio låtar med video art. Hos Bokus och Akademibokhandeln säljs en begränsad upplaga som förutom boken även innehåller ett numrerat blad av Olle, allt förpackat i en exklusiv box.

Olle Ljungström, född 12 augusti 1961, är en svensk artist och målande konstnär. Hans genombrott som musiker var som sångare och gitarrist i kultbandet Reeperbahn, men sedan många år tillbaka är han soloartist.

Anna Hellgren i Expressen är däremot kritisk till frånvaron av kvinnor i boken:

Det är mycket manligt romantiserande anekdoter om fylleupptåg, om hål i själen som behöver fyllas, beundrande återblickar på den alltid charmigt opålitlige Olle. Ett slags sturm und drang-drömmar för medelålders och numera skötsamma kulturkarlar. De kvinnor som levt med och varit nära Olle Ljungström är så gott som osynliga.
Jag har helt enkelt lite ­tråkigt.

Om det beror på Olle eller på redaktören vet jag inte. Fast å andra sidan: om det vore en bok om en känd kvinna, skulle vi då efterlysa mer om männen i hennes liv?

Jag är både listig och stark
Författare: Olle Ljungström
Norstedts
ISBN10: 9113031821
ISBN13: 9789113031828

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Socialisten Guillou kan inte skriva ur arbetarnas perspektiv – Mina tankar om Brobyggarna av Jan Guillou

by

Brobyggarna är Jan Guillous krönika över 1900-talet.
Brobyggarna, del ett i serien, är en äventyrsberättelse om tre norska fiskarpojkar som av en slump får chansen att utbilda sig till ingenjörer i den tidens finaste tekniska utbildning i tyska Dresden.

Det var svårt att slita sig från boken, som det är med bra äventyrsberättelser. Fast efter att ha läst två tredjedelar av boken började jag tröttna. Då var det inte så spännande längre. Gossarna som vuxit upp till unga män är lite för skickliga på allt, inget blir osäkert, jag vet att de klarar att vandra i iskyla i dagar trots blåsor på fötterna och de klarar att döda vildsinta lejon.

Jo, att Jan Guillou behärskar konsten att berätta något, det vet vi. Som äventyrsberättelse är det en rapp bok, fast som litteratur har den mycket att önska. Alldeles för ofta berättar författaren att några samtalar om något istället för att han skildrar deras dialog. Han berättar att någon är melankolisk istället för att använda språket för att förmedla detta mellan raderna,

Handlingen kretsar kring tre norska unga män. När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna Lauritz, Oscar och Sverre på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.

De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen. Bara en återvände till Norge, en drog till Afrika och en till London istället.

Genom att skildra de tre unga männens liv ska 1900-talet skildras. Jan Guillou lär ha sagt att han är den enda just nu levande svenska författaren som klarar att skildra 1900-talets historia.

Fast en sak är säker: trots att han är socialist kan Jan Guillou inte skildra arbetarklassens liv. (I sin självbiografi som jag nyligen läst påpekar han tydligt och klart att han är socialist.) Att han trots det inte kan berätta en historia ur arbetares perspektiv verkar han högst medveten om också. Han låter snabbt de fattiga pojkarna bli välbeställda och då är det problemet löst.

Det är som om Hamilton flyttat in i dessa tre unga mäns karaktärer, i alla fall de två som handlingen fokuseras på i första boken: Lauritz och Oscar. De är smarta, duktiga, envisa, smidiga, vältränade, duktiga, ja helt enkelt framgångsrika i allt vad de företar sig. De är i princip samma karaktär som Hamilton i spionböckerna. Några djupa karaktärsskildringar finns inte i boken. Det är svårt att upptäcka några skillnader mellan Lauritz och Oscar, de är båda genomstarka personer. Inte heller kvinnoskildringarna känns som några levande människor. Jag har svårt att tro på att det finns  så perfekta personer som Lauritz kvinna Ingeborg, så duktig om mamma, så sexuellt frigjord, så duktig att studera och så klok.
Det är som om Jan Guillou skildrar en drömvärld, en fantasivärld.

En del grepp är riktigt intressanta, som att skildra första världskriget ur det tyska Afrika-styrkornas perspektiv. Intressant om det stämmer som boken berättar är de afrikanska styrkorna de tyska styrkor som aldrig besegrades under första världskriget. Också intressant hur Guillou skildrar vansinnet i kriget och med vilket förakt för andra raser framför allt engelsmän och belgare drev kriget.

Imponerande vad mycket förarbete Jan Guillou måste ha gjort. Som alla detaljer kring bro- och tunnelbygget i Norge och om striderna i Afrika under första världskriget och detaljer kring jakt på afrikanska djur som elefant, lejon och flodhästar.

En sak jag undrar hur mycket fakta som ligger bakom och hur mycket som är fantasi är att Guillou i boken berättar om ett afrikanskt folkslag, barundifolket, som hade utrotat malaria. De hade besegrat malarian utan minsta hjälp från den vite mannen. Sorgligt att de vita männen i sitt krig utrotade ett folkslag som hade kunskaper mänskligheten kunde haft stor nytta av.

Det ska bli intressant att följa den här serien om 1900-talet. Men fortsätter det som i första boken kommer det att vara en resa med stort fokus på den tekniska utvecklingen, framför allt sedd ur den framväxande övre medelklassens välbärgade perspektiv.

I sin självbiografi skriver Jan Guillou själv flera gånger att han är socialist. Det gör inte att han kan skriva ut arbetarnas perspektiv. Så jag hoppas att det också kommer en serie om 1900-talet ur den framväxande arbetarklassens perspektiv. För under 1900-talet växte industriarbetarna fram och också politiska rörelser som fångar upp klassperspektivet. Därför tycker jag det är en viktig och intressant del ur 1900-talets historia. Det perspektivet försvinner förstås inte helt. Guillou berättar tydligt om hur de välbärgade förtrycker de mindre bemedlade, på flera sätt tar han upp det. Men ingen huvudperson lever i fattigare miljöer – och det är en del av verkligheten som jag gärna skulle läsa om i en sådan här serie.

Brobyggarna
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget
Serie: Det stora århundradet 1
ISBN10: 9164203190
ISBN13: 9789164203199

Fler recensioner: Expressen, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Aftonbladet, Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Strimmor av hopp av Ruta Sepetys – en viktig bok för alla från 15 år

by

Strimmor av hopp är en bok som rekommenderas för ungdomar från 15 år och uppåt som handlar om Lina och hennes familj i 1940-talets Litauen. En kväll slår Sovjets hemliga polis i dörren och för bort familjen. Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från pappan och tvingas upp i en smutsig tågvagn på väg mot ett fångläger i det kalla och ogästvänliga Sibirien.

Stalins förtryck av och förföljelse av medborgarna i de baltiska länderna är ett del av vår historia som det inte talas så mycket om. Boken bygger delvis på samma berättelser, författarinnans släkt drabbades hårt av Stalins utrensningar på 1940-talet.

Ett av många starka stycken i boken:

Mamma tog upp en sedelbunt ur fickan och visade den diskret för vakten. Han tog den, sa någonting och gjorde en gest med huvudet. Mammas hand flög upp, hon slev av sig bärnstenshalsbandet och tryckte det i mannens hand. Han verkade inte nöjd ändå Mamma fortsatte att prata ryska och tog fram ett fickur ur kappan. Jag kände igen det. det var hennes fars ur, och hans namn var ingraverat i det lena guldet på baksidan. Vakten nappade åt sig uret, släppte Jonas och började istället skrika åt dem som stod bredvid oss.
Har du någonsin undrat vad ett människoliv är värt? Den morgonen var min brors liv värt ett fickur.

Boken är fylld av sådana starka scener. Ruta Sepetys är en säker författare som berättar med ett flyt språket, med bilder och dramatik. Hon har studerat opera på college vilket färgar hennes konstnärliga uttryck.

Under hela sin barndom fick Ruta höra berättelser om hur hennes pappa som barn flydde från Litauen under Stalins utrensningar av balterna. När hon insåg att det var en historia som sällan berättades bestämda hon sig för att själv berätta den.

Boken är viktig, det är en brutal och poetisk debut om ondska och medmänsklighet. Det är fruktansvärt sorgligt att inse vad människor kan göra mot människor. Ruta Sepetys berättar med hög litterär kvalitet. Jag kunde inte slita mig från boken, jag kände det som att jag var med där och alla karaktärerna var så levande inför mig.

Jag hoppas den här boken läses av alla ungdomar i nionde klass och i gymnasiet – och för den delen av alla vuxna.

Strimmor av hopp
Originaltitel: Between Shades of Grey
Författare: Ruta Sepetys
Översättare: Lina Erkelius
Förlag: B Wahlströms
ISBN10: 9132159587
ISBN13: 9789132159589

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Camilla Läckberg: Änglamakerskan – ännu en storsäljare förstås

by

Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.

Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.

Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.

Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.

Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.

Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.

Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.

Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.

Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.

Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.

Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.

Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.

Titel: Änglamakerskan
Författare: Camilla Läckberg
ISBN: 9789137137728
Förlag: Bokförlaget Forum

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,