• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Dödsritten av Maggie Stiefvater – lagom läskig tonårsroman

14 januari, 2013 by Redaktionen

Ritten

Titel: Dödsritten
Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B Wahlströms
Utgiven: 2012-11
Översättare: Carina Jansson
ISBN: 9789132162053
Läsålder: Tonår

Den 31-åriga Maggie Stiefvater har enligt Författarens tack i slutet av Dödsritten lätt för att snabbt få ur sig roman efter roman, bra eller dålig. Dödsritten var dock undantaget. Efter ett flertal framgångsrika böcker för ungdomar kände hon sig redo att skriva ner romanen om vattenhästar, som har funnits i hennes bakhuvud ett flertal år. Man märker att boken har skrivits om, och skrivits om igen. Stiefvater har tolkat sägnen om vattenhästar på sitt eget sätt, vilket fungerar utmärkt.

Boken kretsar kring Kate ”Puck” Connolly och Sean Kendrick. De är bosatta på en frostig ö som är känd för att varje år anordna Scorpio-loppet, där Sean Kendrick är fyrfaldig vinnare. De farliga vattenhästarna, Capaill Uisce, fångas in och används i loppet. Det är en lek på liv och död och när Puck, som första kvinnliga deltagare, anmäler sig blir stämningen på ön mycket hotfull. När hon träffar Sean uppstår starka känslor, men endast en kan vinna den stora prissumman som skulle förändra både Sean och Pucks liv för alltid.

Stiefvater har en bra fingertoppskänsla gällande karaktärer. Puck och Sean är utmärkt karaktäristiska utan att det blir överdrivet. Det ligger mer mellan raderna hur deras persona är utvecklad, vilket tillför något mer levande till dem.

Något som är desto mer beskrivet, är vattenhästarna. De beskrivs som oerhört vackra, stora och starka, men även deras doft av hav och blod, deras rovdjurständer och hungriga ögon. Dock är det svårt för någon som knappt har rört en häst att hänga med i alla termer kring hästsporter, attiraljer och benämningar. Det känns inte helt rätt att kalla detta för en ”hästbok”, men det är ett stort plus om man är hästintresserad. Stiefvater lyckas, trots detta, med att ge en oerhört bra visuell bild med väldigt få ord.

Det finns ett skräckelement i det hela som också är otroligt utstuderat. Lagom läskigt även för de yngre läsarna. Även här finns det något mellan raderna som bitvis är fruktansvärt otäckt, till och med i de händelselösa bitarna av boken.

Allt vävs överraskande bra ihop till en historia som framförallt handlar om lojalitet och mod. Det är ett flertal sidohistorier som aldrig tappar tråden, utan följs ända till slutet, bland annat om Pucks fastlandslängtande storebror och Seans rival som vill knuffa undan Sean från tronen.

Det som däremot stör läsupplevelsen är Stiefvaters märkliga användning av språket. Det är inte en fråga om översättningen i det här fallet, utan att författaren vrider och vänder på ord. Om det är hennes unika sätt att skriva på, eller bara felaktigheter vet jag inte, men många meningar är så uppstakade att man tvingas läsa om. När Puck säger ”Tre saker jag vill”, är det svårt att förstå om det är meningen om det ska vara påhittat dialektalt. Kanske är det att peta i en annars välskriven bok, men faktum är att språket irriterar.

Dödsritten riktar sig till ungdomar mellan 12 och 15, men den är nära en potential att jämföras med den bredd som exempelvis Twilight-böckerna har fått. Dock ser det inte ut i nuläget som att Dödsritten är första delen av en serie, men om Stiefvater någon gång skulle vilja fortsätta berätta om Sean och Puck, är jag säker på att det finns många tonåringar där ute som skulle bli ivriga anhängare.

Text: Cecilia Rådén

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: ungdomsbok

1974 av David Peace – första boken i Yorkshire-kvartetten

11 januari, 2013 by Redaktionen

1974

Titel: 1974
Författare: David Peace
Förlag: Modernista
Utgiven: 201212
ISBN: 9789186629854

Det är december 1974 i ett kyligt och grått England. Edward Dunford arbetar som kriminalreporter på Yorkshire Post. Han får i uppdrag att skriva en artikel om den mördade skolflickan, Clarie Kemplay, som hittades död med fastsydda svanvingar på ryggen. Ett mord han kopplar till tidigare händelser.

Boken har en stark öppning och ger en talande bild av språket i boken. ”Jag satte på kvinnor jag inte älskade och den enda jag älskade satte jag dit, utan återvändo. Jag dödade en ond man men lät andra leva. Jag dödade ett barn. Yorkshire, veckan före jul 1974. Jag har det här”.

Vad som börjar lite trevande drar sedan iväg i full fart i takt med att Edward kommer närmare sanningen och han blir varnad för att fortsätta sitt sökande. Samtidigt som en hand dras ifrån honom sträcker sig en annan hand ut till honom. Edwards tankar far runt i huvudet samtidigt som han försöker göra det bästa av situationen som uppstått.

Korrupta poliser, konkurrens inom yrkeskåren, skumma typer på barer, sexuella kontakter, det är många olika karaktärer som dyker upp i boken, och det tar ett tag innan man förstår deras betydelse för berättelsen i boken. Det som utspelar sig i berättelsen är långt ifrån en dans på rosor för någon av karaktärerna , och boken känns väldigt rå och mörk i sitt innehåll.

Vissa partier i boken känns överdrivet beskrivna, samtidigt som andra partier kunde ha varit lite längre för att ge mer tyngd åt berättelsen. Kanske är det en fråga om tyckte och smak vilken typ av deckare som man föredrar att läsa.

1974 är första boken i Yorkshire-kvartetten och utkommer nu äntligen kommit ut på svenska. De andra böckerna i serien är också uppkallade efter årtal och heter 1977, 1980 respektive 1983.

Jag ser fram emot att få reda på om de andra böckerna i serien kommer att vara lika kraftfulla i sitt språk och lika fulla av otäcka karaktärer som 1974 var. Innan jag läser vidare behöver jag dock få läsa något helt annat för att komma ifrån den råa stämningen som boken efterlämnar.

Text: Jenny Lagebjörk

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

En storm kom från paradiset – en stark roman om Johannes Anyurus far

8 januari, 2013 by Redaktionen

En storm kom 2Titel: En storm kom från Paradiset

Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201207
ISBN: 9789113041797

Johannes Anyurus pappa växte upp i Uganda och studerade vid flygvapenakademien i Aten för att bli stridspilot i Uganda. Hans planer förändrades totalt när Idi Amin tog makten i Uganda 1971. I stället för att åka tillbaka till hemlandet inledde den unge mannen en resa som till slut ledde till Sverige.

Om vad som hände fadern – i boken kallad P – däremellan berättar Anyuru i En storm kom från paradiset.  Jag har lite svårt att ta mig igenom de första kapitlen, när P sitter i förhör i Tanzania, men även om läsningen känns obehaglig så är det här vi börjar lära känna P, hans flygardrömmar och hans bakgrund.

Snart tar historien fart och vi kastas mellan Ps barndom, pilotutbildningen i Grekland, fånglägret i Tanzania och glimtar av Johannes egen barndom och nutiden med den döende fadern. Det är en spännande och fascinerande skildring av hur P flera gånger lyckas bryta sig fri och hur han till slut hamnar i Sverige. Först lyckas han ta sig ifrån sin misshandlande bror till drömlivet i Aten, för att sedan hamna i Limbo efter Amins statskupp. I nästa steg klarar han av att rymma från en till synes hopplös situation som fånge och blivande gerillasoldat till en nästan lika tröstlös tillvaro som hemlös i Nairobi.

Den är en trasig själ som blir Johannes pappa och jag förstår att det var svårt för honom att få fungerande relationer till fru och barn. En storm kom från Paradiset är en stark roman om hur en människa kan klara sig igenom tuffa förhållanden, men hur det sätter spår – även i nästa generation. Boken ger också en intressant glimt av skeendena i Östafrika under 70-talet.

Johannes Anyuru fick nyligen Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2013 för En storm kom från paradiset. Boken har dessutom blivit nominerad till Augustpriset 2012  Nordiska rådets litteraturpris 2012 och Sveriges Radios Romanpris 2013 .

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Augustpriset, Ivar Lo-Johanssons pris, Sveriges Radios romanpris

Torka aldrig tårar utan handskar – Sjukdomen del två i Jonas Gardells trilogi

8 januari, 2013 by Redaktionen

Torkaaldrigtararutanhandskarsjukdomen

 Titel:Torka aldrig tårar utan handskar – Sjukdomen
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013-01-02
ISBN: 9789113044187

Andra delen av Jonas Gardell´s romantrilogi ”Torkar aldrig tårar utan handskar -Sjukdomen”  finns nu tillgänglig i handeln och kanske också på stadsbiblioteken runt om i landet.

Första delen av serien som kom ut i augusti förra året fick goda recensioner i de stora ”drakarna”, men om jag skall vara helt ärlig så var jag inte alltför imponerad. Boken var inte helt lätt att ta till sig vilket i huvudsak förmodligen berodde på symbolspråket och alla dessa återblickar, som jag inte riktigt förstod vitsen med i varje fall inte när jag läste första delen i höstas.

Under oktober kom sedan tv-serien med samma namn och som jag uppfattade byggde på trilogin i sin helhet. Det blev en förvirrande upplevelse, men nu när jag har läst ”Sjukdomen” så börjar tioöringen att komma på plats. Alltså, som jag uppfattar det är trilogin en sak och tv-serien en annan sak , men det är ju Gardell som också har skrivit manuset till tv-serien.

När jag började läsa första delen av ”Torkar aldrig tårar utan handskar”, är jag inte säker på att jag var medveten om att det skulle komma en tv-serie åtminstone inte så tidigt. När detta stod klart hade jag egentligen bestämt mig för att jag inte skulle se tv-serien före jag hade läst trilogin, men det var ett löfte som visade sig var omöjligt att hålla. Tror också att jag har skrivit i något sammanhang att jag skulle vänta med att recensera böckerna till dess att jag hade läst alla tre. Det löfte som jag alltså nu helt bortser från.

Andra delen är en helt annan läsupplevelse än första delen och vad det riktigt beror på har jag svår att svara på, men tilltalet är utomordentligt.  Det är berörande, gripande, romantiskt, vackert och helt enkelt lysande i all sin enkelhet. Boken är mycket lättläst utan att för den sakens skull kunna betraktas som lättviktig och kanske beror det på att mycket av dialogen i tv-serien finns med  här om än med nyansskillnader.

I princip finns det bara några tillägg i boken utöver vad som förekommer i  tv-seriens andra del och det handlar om ett avsnitt med Benjamins föräldrar där familjesituationen framgår lite tydligare än i tv-serien.

Det finns också ett avsnitt som handlar om när Rasmus åker tillbaka till Koppom för att i akt och mening bli firad på sin tjugoårsdag även om Rasmus egentliga syfte är att som det heter komma ut dvs berätta för föräldrarna att han är homosexuell.

I början finns också ett stort antal sidor som handlar om Reine en av dessa personer som inte fick någon större plats i tv-serien. Avsnittet fyller säkert sin funktion, men jag har svårt att förstå syftet, särskilt som det omfattar en rätt stor del av innehållet, men det finns säkert en rimlig förklaring. Dessutom finns det ett avsnitt om hur samhället dvs olika myndigheter och såg på de homosexuella, men avsnittet är inte kopplat till personerna i berättelsen och det upplever jag som en svaghet.

Vi får inte  reda på vad  personerna i boken  arbetar med, annat än i några bisatser  där det framgår  vad tre av huvudfigurerna arbetar med. Boken hade vunnit mycket på att vi hade fått en närmare kännedom om  vad bokens gestalter arbetade med.  Det är ju en  sann historia och handlar om människor av kött och blod.

Men mitt slutomdöme är annars mycket positivt och precis som jag har längtat till denna del längtar jag redan till nästa del som kommer att vara tillgänglig under augusti månad 2013.

Här kan du läsa mer om första delen av ”Torka aldrig tårar utan handskar” men också mycket mer eller här

 

Andra recensioner

Kristofer Folkhammar i Aftonbladet

Kajsa Öberg Lindsten i GP

 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: del två i Jonas Gardells trilogi, Torka aldrig tårar utan handskar - Sjukdomen

I fyra par skor av Detta Prata – en debutroman som engagerar

6 januari, 2013 by Redaktionen

I fyra par skor
Titel: I fyra par skor
Författare: Detta Prata
Förlag: Mimer
Utgiven: 2012-08
ISBN: 978-91-979277-5-8

I fyra par skor är en debutroman skriven av Detta Prada, civilekonom och fil kand i psykologi. I boken skildras fyra personer, vars öden är sammanvävda på olika sätt.

Fabio Sinclair Abascal och Elektra Kouklakis är gifta och försöker i början av boken skaffa barn. Fabio kommer från Argentina och har lämnat sitt jobb som lektor i litteratur på universitetet i Buenos Aires för att flytta till Elektra i Stockholm.

Elektra jobbar som kommunikationskonsult och får ett uppdrag av sin gamla ungdomskärlek Peder von Essen. Peder har haft framgång i karriären, som börsens yngste VD, men relationen med hustru och barn är svag och han söker ständig bekräftelse.

Jacqueline Hansen, Peders oönskade tonårsdotter, är på väg att komma på glid när hon genom Peder och Elektra träffar Fabio, som hjälper henne med spanskan och får henne att börja se sig själv med nya ögon.

I fyra par skor visar på hur vi människor formas och styrs av vår bakgrund och våra erfarenheter och ställer frågan om det fria valet på sin spets. Bokens huvudpersoner pendlar också mellan de två drifterna att höra till och att vara oberoende.

Detta Prada har en driven stil, vilket tillsammans med växlingen mellan de fyra olika personernas perspektiv, gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Man blir snabbt intresserad av de fyra personerna och hur det ska gå för dem. Närmast tycker jag att man kommer Fabio i hans sökande efter sig själv och sin vilsna tillvaro i Sverige. Men sökandet och vilsenheten är nog gemensam för dem alla fyra.

Det är också en bok som väcker känslor, sympatier och motvilja, vilket jag ser som ett tecken på att människorna känns äkta. Även företagsskildringen känns genuin och det märks att författaren har arbetat i näringslivet.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in