Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Havsörnens skrik av Karin Smirnoff – det går inte att slita sig från denna deckare

by

Millennium 7 : Havsörnens skrik
Författare Karin Smirnoff
Serie Millennium (del 7)
Utgivningsdatum 2022-11-04
Förlag Bokförlaget Polaris
ISBN 9789177959229

Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander är tillbaka. Nu är det författaren Karin Smirnoff som fått axla Stieg Larssons mantel. Handlingen är förlagt till Norrland, ganska väntat då Karin Smirnoff ofta utgår från norrländska miljöer i sina romaner. Hon har lyckats träffa helt rätt och förmedla kärnan av Stieg Larssons berättelse. Det känns som att han varit med och skrivit. Det går inte att slita sig från denna deckare.

Millennium är tre deckare skrivna av Stieg Larsson. Innan han dog hann han skriva färdigt och lämna in böckerna till Norstedts Förlag som valde att publicera dem, och det blev en stor succé. Millennium är de svenska böcker som sålt bäst någonsin, uppger Wikipedia.

‎David Lagercrantz‎ fick därefter det ärofyllda uppdraget att skriva tre fortsättnings-deckare på Blomkvists och Salanders äventyr. Nu har Karin Smirnoff som 2018 var Augustprisnominerad för romanen ”Jag for ner till bror” tagit över stafettpinnen. Och detta gör hon med glans. Det känns som att det Stieg Larsson som varit med att skriva. Det är spännande, det är samhällskritiskt och dessutom introduceras Karin Smirnoff en ny intressant karaktär. Egentligen två nya karaktärer som säkert kommer att följa med i kommande delas i serien.

Lisbeth Salander hamnar helt oplanerat i Norrland för att träffa en ung släkting. Salander är fortfarande besviken på Mikael Blomkvist också också råkar hamna i Norrland. Blomkvist tar tåget till Älvsbyn för att gå på sin dotters bröllop men dras in i händelser som får honom att hitta tillbaka till sina rötter som grävande journalist.

Norrland är långt ifrån ett paradis för älgjägare som vill leva lugnt med nära till skog och fjäll. Stora giriga företag vill känna grova pengar genom rovdrift i Norrland. Smirnoff låter Salander och Blomkvist möta människor som drabbas när när rika storföretag inte skyr några medel för att komma åt naturtillgångar och landytor. I företagens skugga agerar kriminella gäng, lockade av det enorma inflödet av nya pengar.

Det ska bli spännande att läsa följande delar, skrivna av Smirnoff. Fast jag erkänner att den största skurken har jag lite svårt att tro på. Hen är inte helt realistisk, kanske.

Lite bakgrundsfakta från Wikipeda om Karin Smirnoff:
Smirnoff föddes i Umeå men flyttade som liten till Stockholmsområdet där hon bodde i Södertälje, Tullinge, Huddinge och olika förorter innan hon i 20-årsåldern återvände till Västerbotten. Hon har sedan bott 10 år i Skåne och några år i Paris och bor sedan 2021 i Hertsånger och Stockholm.

Hon har bland annat arbetat som egenföretagare med gatukök i Hammenhög 2003–2005 och som journalist åren 2003–2012. Smirnoff driver sedan 2013 Componenta Wood AB i Piteå.

Smirnoff utbildade sig i början av 1990-talet vid Kulturama till fotograf, kompletterade med kurser i redigering, och jobbade därefter som journalist och marknadsförare. Åren 1994–1995 läste hon Skapande svenska vid Umeå universitet. Hon vidareutbildade sig i litterär gestaltning vid Lunds universitet 2017–2019 och debuterade 2018 med romanen Jag for ner till bror. Den nominerades till Augustpriset 2018 och är den första boken i en romantrilogi.

Bokrecension: Björnjägarens dotter av Anneli Jordahl

by

Björnjägarens dotter
Författare Anneli Jordahl
Utgivningsdatum 2022-09-02
Förlag Norstedts
ISBN 9789113118383

En skrämmande burlesk skröna om sju systrar som ger sig ut för att leva i vildmarken när båda deras föräldrar dött. En skildring av hjärntvätt och grupptvång, om klassklyftor och om kreativitet som befriande kraft.

Anneli Jordahl har nominerats till Augustpriset 2022 för denna tankeväckande, berörande skildring av sju utsatta systrar. Deras pappa var björnjägare och han knöt flickorna till sig som en sektledare. Pappan såg till att mamman hamnade utanför gemenskapen och inte hade nära kontakt med sina döttrar. ”Ni ska hålla er undan män, de vill bara under byxorna på er, och ni ska hålla er undan myndigheter och samhället, de vill bara förslava er” var pappans ständiga predikan.

Anneli Jordahl har inspirerats av Aleksis Kivis Sju bröder från 1870 men har valt att flytta berättelsen till nutid och med sju systrar istället och namnlösa platser. Liksom de sju bröderna i Kivis roman är systrarna sjövilda, super, slåss och röker och är hopplösa på att sköta ett hem.

Systrarnas berättelse skildras av en kvinna som har ansvar för hembygdsföreningens årsbok. Hon ser några av systrarna på ortens marknad när de är där och säljer björnskinn och dansar uppspelta. Kvinnan kände till deras pappa Leskinen som var en av bygdens original och nu vill hon teckna systrarnas historia. Liksom många andra i bygden är hon nyfiken på deras liv och undrar hur de kan undgå att gå i skolan och hur kan några av dem inte ens finnas med i samhällets förteckning över medborgare.

Systrarna beter sig som grovhuggna pojkar och äldsta dottern, Johanna, leder systra-skaran som en diktator. Johanna har bara förakt för deras mor medan hon hyllar fadern som en gud som enligt henne alltid finns nära dem. Fadern finns i naturen och hjälper dem från andevärlden, hävdar Johanna.

Anneli Jordahl har ett fantastiskt språk och beskrivning gör att det känns som att jag är där, i lervällingen och i vinterkylan. Livet i vildmarken är tufft och hårt och systrarna får gå hungriga många dagar och kläderna är trasiga. Det är en berättelse om ett hårt liv och jag får nästan ont i magen av hur nedtryckta några av systrarna blir av Johanna. Den som inte är som en karlakarl får mycket stryk. Johanna blir en symbol för det manliga patriarkatets sämsta sidor.

En spännande del av romanen är berättaren, kvinnan som tecknar ned systrarna berättelse. Hon blandar verklighet och egna iakttagelser med dikt, precis som författare gör. Denna kvinna är en av romanens små strimmor av hopp, liksom de tre systrar som har var sin kreativa talang: Aune som är den muntliga berättaren, Laura som kan skapa konst i lera och Elsa som kan berätta i skrift.

Det är en annorlunda och överraskande och stark sköna om grupp-påverkan och individens rätt att söka sin egen väg och hur svårt det kan vara att bryta med de som står en nära.

Ur intervju med Anneli Jordahl från Norstedts hemsida:
Vad är det som är så intressant med livet i vildmarken, långt bortom civilisationens gränser?
– Det intressanta för mig var att försöka sätta ord på varför de väljer att leva så långt bort från civilisationen som möjligt. Och varför de tror att isoleringen gör dem starka och osårbara. För övrigt är jag road av att skriva naturlyriskt. Tror jag har en fallenhet för det.

Expressen: en skröna dränkt i förtrollande natur och brutalt familjevåld.

Bokrecension: Kulan som inte träffade av Richard Osman – ännu en underbar bok om Torsdagsmordklubben

by

Kulan som inte träffade
Författare: Richard Osman
Serie Torsdagsmordklubben (del 3)
Utgivningsdatum 2022-10-26
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Ing-Britt Björklund
Originaltitel The Bullet That Missed
ISBN 9789100198534

Ännu en hjärtevärmande mysdeckare om de mordlösande pensionärerna i Torsdagsmordklubben. Detta är bok nummer tre i serien om pensionärerna Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott.

Denna deckarserie slår ett starkt och tydligt slag för årsrika människor, den visar att bakom ett rynkigt ansikte kan det gömma sig en skarp hjärna och en människa med mycket erfarenhet. En pensionär kan ha haft ett spännande yrkesliv och kan ha mycket att ge sin omgivning. Gänget i torsdagsmordklubben består av en spännande blandning: en duktig psykiatriker, en tidigare spion och en färgstark envis fackföreningskämpe och ledare.

Liksom de två tidigare deckarna i serien är det en puzzeldeckare i Agatha Christies efterföljd. En kriminalhistoria som är lättläst och underhållande, med humor och värma och spänning. Denna serie skulle kunna bli en helt underbar brittisk tv-serie. Författaren sade från början att det skulle bli tre böcker i denna serie men med tanke på att han i sitt efterord skriver ”På återseende” är jag säker på att det kommer fler deckare med Torsdagsmordklubben.

Denna tredje del är minst lika rolig och klurig som de tidigare två. Gänget har bestämt dig för att kika närmare på ett mord som skett tio år tidigare då journalisten Bethany Waites försvann då hon körde över ett bergsstup. Var det självmord eller mord? Och varför har kroppen inte återfunnits? För att undersöka fallet bjuder gänget in en tv-stjärna med sin sminkös. Samtidigt som Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron undersöker detta mord blir Elisabeth mordhotad och måste ta beslut om hon ska bli dödad eller ska döda någon.

Joyce har skaffat sin fina hund Alan och får nya ideer utöver att uppdatera sitt instagramkonto. Rom blir förälskad och Ibrahim besöker en knarkdrottning i fängelser. En KGB-agent dyker upp och en expert på kryptovalutor rör om i grytan. Berättelsen tar många lustiga vändningar och poliserna Chris och Donna har fullt upp.

Copyright/fotograf: Penguin Books UK

Lite fakta om författaren:
Richard Osman, född 1970, är en brittisk tv-programledare, producent och komiker. Han debuterade med Torsdagsmordklubben (2021) som följdes av Mannen som dog två gånger (2021) och Kulan som inte träffade (2022). Torsdagsmordklubben gick direkt in på förstaplatsen på bästsäljarlistan i Storbritannien när den kom ut i september 2020, rättigheterna är sålda till mer än 30 länder och Steven Spielberg har köpt filmrättigheterna till boken.

Nordiska gudasagor i levande och ny form

by

Nordiska gudasagor
Författare Katarina Harrison Lindbergh
Utgivningsdatum 2021-05-03
Förlag Historiska Media
ISBN 9789177896470

Jag tänkte börja denna recension med att ursäkta mig för att läsa den här lilla pärlan till bok alltför sent. Ursäkten: sagor – inkluderat gudasagor – är mysigast att läsa under de kalla månaderna av året. Vare sig denna ursäkt rättfärdigar mitt beteende eller inte, är jag mycket glad över att äntligen ha öppnat denna bok, och äntligen kunnat ha färdats bort till en sagovärld – så olik, och ändå så lik vår egen. 

Nordisk mytologi har varit populärt utomlands under de senaste åren, till stor del tack vare Neil Gaimans bok gällande ämnet, möjligtvis mer populärt än i själva Norden. Själv kom jag på att detta är första gången jag på riktigt kom i kontakt med nordisk mytologi. När jag säger kontakt menar jag självklart en sorts närmare kontakt, med tydliga skildringar och berättelser – sagor – som har en början och ett slut. Jag undrar hur många av oss som har hört lite här och där, men kanske aldrig satt oss ner och läst berättelserna från början till slut.  

Nordiska gudasagor är en relativt lättläst kort bok, berättad i en någorlunda lättsam ton, med djupa underströmmar som får läsaren att tänka till, och ett par mer sorgsna berättelser som hugger ens hjärta med skarpa dolkar. Om det är någonting jag gillar med förlaget Historiska media så är det klockrena urvalet av skarpa berättarröster – framför allt Katarina Harrison Lindbergh vars bok Dracula myt och verklighet också var mycket läsvärd –, författarröster som skickligt lyckas pendla mellan fakta och en sorts levande passion som gör texten spännande. Med andra ord är fakta och saga i perfekt harmoni hos Harrison Lindbergh. 

Två koncept i Nordiska gudasagor framstod som mest tankeväckande. Det första gäller tiden – ett slut som utmynnar i en ny början och en början som så småningom utmynnar i ett slut. Idén av världen som befinner sig i en cykel där det inte finns några definita slut eller början – på samma sätt som det är med de fyra årstiderna – var särskilt tydlig i denna skildring av nordiska gudasagor. Det andra konceptet som väckte stort intresse hos mig är de dödas rik, styrd av en vacker mörkögd Hel. Hel passade aldrig in i de levandes värld, och hennes mäktighet framhävs desto tydligare när hon får sin egen värld att vara i och styra över. Att hels värld är någonstans man hamnar för att man blir straffad är en missuppfattning. De dödas värld är en fridfull plats, där träden blommar och det växer smultron på marken. 

Den här vintern läser jag alltså nordiska gudasagor, drömmer mig bort till döda smultronställen och tänker på hur årstiderna förändras. Allt detta med hjälp av Historiska media och Katarina Harrison Lindbergh som än en gång publicerat en bok som uppskattas. När vintern tar slut kommer våren igen.  

Bokrecension: Djävulsgreppet av Lina Wolff – en symbol för principen om Kejsarens nya kläder

by

Djävulsgreppet
Av Lina Wolff
Antal sidor 270
Utgivningsdatum 2022-08-05
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100196493

En förfärande resa med expressfart mot katastrofen. Varför skriver man en sådan här roman överhuvudtaget? Vi får följa en kvinna i trettioårs-åldern som av något oklart skäl gett sig av till Florens i Italien och där träffar en man hon flyttar ihop med. Deras förhållande är osunt och det ryker av våld kring relationen och romanen skildrar raksträcka mot en katastrof. Den säger mig ingenting, för mig som i hela mitt liv inte haft något annat val än att försörja mig själv är denna berättelse helt intetsägande. Att kvinnan, som kallas Minnie av den våldsamma mannen, inte får hjälp i tid beror väl på att hon inte behöver gå till något jobb, inte har några människor omkring henne som kan reagera.

Dessutom är denna roman nominerad till Augustpriset. Här får jag verkligen en symbol för Kejsarens nya kläder-fenomenet inom svenska litteratureliten. Författaren, Lina Wolff, har fått Augustpriset tidigare och en lång rad andra förnämliga litteratur-pris.

Jo, utan tvekan kan Lina Wolff skriva. Det är skickligt skrivet. Orden och meningarna är skrivna i en takt och rytm som gör att vi läsare känner det som att vi är inne i Minnies psyke. Jag blir helt sönderstressad när jag läser och vill bara gripa tag i Minnie och väcka henne från hennes förvirrade tankar och känsloliv.

Som en beskrivning av hur det kan snurra runt inne i en kvinna från övre medelklassen och hur en kvinna med ekonomisk trygghet kan fastna i en sjuk och förgörande destruktiv relation är den välgjord. Men det räcker inte. Den säger inget till den som inte tillhör den välbärgade övre medelklassen. Det är bara en långt besök inne i Minnies förvirrade psyke och i stort sett inget mer. Det enda romanen tydligt bevisar för mig är att det är den övre medelklassen som styr över kulturvärlden och svenska medier till stor del tillhör den. För den som aldrig skulle ha råd att bara släppa allt och dra till Italien och leva på besparingar under lång tid är är denna berättelse obegriplig. Om du måste arbeta för att försörja dig då skulle varningssignalerna synas och förhoppningsvis skulle någon ingripa. Jag menar inte att en roman nödvändigtvis måste utspelas bland människor som måste arbeta för att försörja sig för att ha kvalitet. Men den ska beröra mig, helst få mig att känna att den säger mig något. Det gör denna inte, den är bara rotande i psykisk sjukdom och trasighet utan att jag känner att det är meningsfullt att läsa den. Fast nu ha jag läst den och är bara ledsen.

Foto: Gustav Bergman

Fakta om författaren från förlagets hemsida:
Lina Wolff (1973) bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien där hon jobbat som tolk och handelsagent. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) fick Tidningen Vi:s litteraturpris och rönte framgångar i engelsk översättning. Hennes tredje bok, De polyglotta älskarna (2016) belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Romanen Köttets tid (2019) blev nominerad till Sveriges Radios romanpris och Eyvind Johnson-priset 2019. 2020 tilldelades Lina Wolff Aftonbladets litteraturpris 2019. Samma år belönades hon också med Piratenpriset. Hon fick även 2020 års Aniarapris för sitt författarskap. För sin översättning av Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo nominerades hon till Kulturhuset Stadsteaterns Internationella litteraturpris 2020. 2021 mottog Lina Wolff Samfundet De Nios Vinterpris.