• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Andas inget av Marianne Cedervall – en svensk arvtagare till Agatha Christie

16 januari, 2023 by Rosemari Södergren

I gryningen andas inget
Författare Marianne Cedervall
Serie Anki Karlsson (del 6)
Utgivningsdatum 2023-01-09
Förlag Lind & Co
ISBN 9789180186117

Marianne Cedervall visar än en gång att hon är en svensk arvtagare till den brittiska mysdeckar-drottningen Agatha Christie i denna sjätte kriminalroman i serien om Anki Karlsson på Gotland,

Anki Karlsson på Gotland vaktar hunden Putte och sin vän och mångårige vapendragare Tryggve, före detta polisman. Tryggve har tröttnat på livet som änkling och begett sig till fastlandet för att träffa en dam han fått kontakt med via annons i en tidning för pensionärer. Anki är väl inte helt glad över att Tryggve är på väg att skaffa en ny kvinna. Anki och Tryggve är så goda vänner och trivs i varandras sällskap. Hon inser att vänskapen troligen inte kommer att kunna vara likadant mellan den när Tryggve skaffar flickvän, eller vad man nu ska kalla en kvinna i pensionsåldern.

Anki har fullt upp med att en långritt för en större grupp. Författaren känner verkligen till Gotland. Beskrivningarna av miljö, hästar och natur får mig att känna som att jag är där.

När Tryggve kommer tillbaka efter sitt friarstråt har han den nya kvinnan med sig. Anki känner sig skeptisk till den kvinnan. Anki blir inte direkt förtjust när Tryggve övertalar sin nya kvinna att följa med på långritten.

Det är många olika deltagare som har sina motiv till varför de vill följa med. När en deltagare ett några dagars långritt hittas död på stranden måste Anki och Tryggve samarbeta för att lösa mordgåtan. Situationen förvärras när en person ur gruppen dessutom försvinner. Att alla deltagare inte berättat sanningen om sitt förflutna och varför de ville med på långritten är uppenbart. Men vem är mördare och varför?

Trots att det är mord och våld är det ändå mysigt som dominerar. Det är en feelgood-deckare.
På ett sätt kan det kännas obehagligt att mord avhandlas på ett mysigt sätt, men samtidigt är människorna beskrivna så att det går att förstå dem. Som läsare kan jag känna med dem och de är alltid mänskliga på gott och ont. Det känns som att trots att det faktiskt sker mord skulle vilja vara med där i gänget. Visst kan jag tänka att lösningen på deckargåtan inte är helt realistisk men å andra sidan är människor och deras psyke stora gåtor i verkliga livet och därför kan jag trots allt känna att det är något som skulle kunna ske.

Fakta om författaren:
MARIANNE CEDERVALL är författaren bakom böckerna om det oerhört populära radarparet Mirjam och Hervor. 2020 inledde hon en ny cosy crime-serie om deckarprästen Samuel. I gryningen andas inget är den sjätte boken i hennes populära Gotlandsbaserade feelgood-deckarserie om mysterielösarduon Anki och Tryggve.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Feelgood-deckare, Marianne Cedervall, Mysdeckare

Bokrecension: Mr Ett av Jens Lapidus

27 december, 2022 by Rosemari Södergren

Mr Ett
Författare Jens Lapidus
Serie Top dog (del 4)
Utgivningsdatum 2022-10-27
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100173203

En underhållande och spännande del fyra i serien Top Dog. Mr Ett, är en fristående fortsättning på Top Dog, som består av böckerna VIP-rummet, STHLM Delete, och Top Dogg. Advokaten Emelie och den före detta kriminelle Teddy dyker upp igen tillsammans med några andra huvudkaraktärer, som en gangsterboss som vill hoppa av och leva lagligt, en polisman som samarbetar med en kommande gangsterkung för att han inbillar sig att det är ett sätt att få slut på de kriminella gängen och en jurist som gillar mycket pengar.

Som i de flesta av Jens Lapidus deckare ser vi att det inte är så stor skillnad på de som har höga inkomster på så kallad laglig väg som de kriminella. Alla som lyckas roffa åt sig stora högar av pengar gör det på bekostnad av moral och andras arbeten på olika sätt.

En av karaktärerna är gangsterbossen Isak som är trött på att vara den ledande gangsterkungen i Stockholm. Han har varit mycket smart och sett till att inte kunna åka fast. Nu ska han sälja sina tillgångar och bli vit, bli en laglig svensk. I kulisserna väntar en ny kung – Kerim – på att ta över, men inte bara han. En maktkamp kan bryta ut. Men då Isak är på väg att förverkliga sin plan att bli en laglydig medborgare blir hans tonårsson Max skjuten och försvinner. Isak måste ta itu med vad som hänt och rädda sin son. Sonen går före allt.

Att barnen är det viktigaste vi har är en röd tråd genom alla karaktärers liv och vad som styr deras ageranden. Teddy från de tidigare tre böckerna har separerat från Emelie. De har en liten son på tre år. Teddy klarar inte av att bli en vanlig laglydig svenne, han vet inte hur han ska agera för att vara en sådan. Han tycker att hela hans inre gör motstånd till det, det känns helt onaturligt för honom. Emelie vill inte att hennes son ska växa upp med en kriminell pappa. Teddy får då en chans att göra något som är farligt men som både kan ge trygg ekonomi och kan göra att Emelie och hans son ska bli stolta över honom.

Polismannen Gabriel arbetar i en specialgrupp som specialiserat sig på att bryta upp de kriminella nätverken. Sedan hans fru dog är han ensam med deras tonårsdotter. Nu är det något som inte stämmer med henne, hon verkar vara tillsammans med någon kriminell, misstänker Gabriel. Också han styrs av sin kärlek till sitt barn.

Jens Lapidus är duktig på att skriva deckare och det märks att han känner till miljöerna. Mr Ett är både mörk och skrämmande men också mycket bra skriven där vi olika kapitel får följa de olika personerna och leva oss in i deras liv. Han har ett otroligt driv i sitt skrivande och när jag börjat läsa kan jag inte slita mig från boken.

Det som dock förvånar mig är att ändå bara lite närmar sig de skjutningar som har eskalerat med kriminella gäng med ungdomar. Det finns med något men är inte alls skildrat på den nivån som det förekommer idag.

Jag har läst många som berömt denna deckare, bland annat Lotta Olsson i Dagens Nyheter
Det bästa jag har läst av Jens Lapidus […] Berättelsen är mer Gudfadern än Tarantino […]. Det är inte bara snygg action, utan en gigantisk sorg över såväl individernas öden som en värld som till synes obönhörligt går mot undergång.

Om det är det bästa han skrivit kan jag inte säga. Jag har läst det mesta och tycker flera andra deckare av honom varit starka också. Men Mr Ett är absolut värd att sätta sig ned med och läsa.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Teatern av Jenny Andreasson – känns i magen hur maktlös personal kan vara

22 december, 2022 by Rosemari Södergren

Teatern
Författare Jenny Andreasson
Utgivningsdatum pocket 2022-12-14
Utgivningsdatum inbunden 2022-03-16
Förlag Norstedts
ISBN 9789113123455
ISBN 9789113116983

En stark skildring av maktens strukturer på en arbetsplats. Det känns i magen hur all personal sluter sig kring chefen, den som har makten, när en konflikt uppstår. Var och en är rädd om sitt jobb och sin situation.

Teatern handlar om något som händer på en stor teater. Men det skulle kunna vara en berättelse från många arbetsplatser och speciellt när det är företag, institutioner eller organisationer som fackförbund som bygger på medarbetarnas kreativa förmåga.

Men denna roman handlar om ett stort teaterpalats mitt i Stockholm och det är uppenbart att det som skildras är Dramaten och bygger till stor del på händelser kring 2015-2016 då en ny chef tillträdde och en kvinnlig ung regissör fick uppdraget att sätta upp Hamlet. Några veckor före premiär lades föreställningen. Teaterchefen skyllde på att regissören var sjuk. Men regissören ansåg absolut i inte att hon var sjuk. Däremot var hon tydlig med att hon och skådespelarna inte kunde komma överens, att det var kreativa konflikter. Av någon anledning ansåg teaterchefen att det skulle vara så negativt om det kom ut i medier. Att regissören var sjuk skulle låta bättre.

Jag har väldigt svårt att begripa varför det skulle vara så förfärligt att säga sanningen? På vilket sätt skulle det vara så negativt att erkänna att en ensemble och regissör inte kommer överens. Det är väl helt naturligt att sådant kan hända i sammanhang där något kreativt ska presteras tillsammans.

Det tog ett par år innan regissören, Jenny Andreasson, berättade för medier att hon inte varit sjuk utan det var något som chefen bestämde. Romanen bygger till stor del på händelserna kring nedläggningen av föreställningen av Hamlet, skildrat ur regissörens synvinkel. Det är hennes berättelse, hennes synvinkel, och det gör hon berörande. Det går bara inte att slita sig från att läsa. Samtidigt som jag blir ledsen över att inse vilka konflikten som ligger och jäser hos personalen på denna magiska teater. Jag hoppas och tror att stämningen är bättre där nu under nya teaterchefen Mattias Andersson.

För mig är denna roman först och främst en bedövande skildring av hur det kan gå till på en arbetsplats. En del recensenter skriver om att det är på arbetsplatser med typisk patriarkalisk struktur. Nja, för min del är min upplevelser att det beror på hur ”patriarkalisk struktur” definieras. Det har inte med kön att göra. Jag har upplevt arbetsplatser med liknande nedbrytande förtryckande händelser och cheferna kan ha varit kvinnor också och de som står och hejar på chefen kan lika ofta vara kvinnor som män. Det har med strukturer där några har mycket makt, att göra. Det kanske är vad som ska definieras som patriarkalisk struktur.

Bokförlaget skriver om boken:
Teatern är en obarmhärtig, mörkt humoristisk och ömsint skildring av livet innanför den guldbeprydda fasaden, en skarp blick in bakom de tjusiga kulisserna. Om konstens pris och om vad som händer när makten på en arbetsplats skiftar, flyter, blir farlig. Om att ställa sig den avgörande frågan: vill jag leva eller dö?

Jenny Andreasson lyckas suveränt fånga känslorna, hon har en rytm i språket som gör att jag som läsare dras in i det och känner mig väldigt nära huvudpersonen. Jag känner hennes känslor och hennes förvirring i vissa stunder, hennes förtvivlan ibland och hennes styrka som glimtar fram då och då också. Jag ser fram emot att läsa fler romaner av henne, hon har ett mycket levande språk.

Men jag vill inte veta hur det kan gå till bakom kulisserna på teatern. Jag vill inte veta vilka skådespelare som satte sig på tvären för en annorlunda mer feministisk tolkning av Hamlet.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Hybris av John Lapidus – sätter igång funderingar kring intelligens

21 december, 2022 by Rosemari Södergren

Hybris
John Lapidus
Utgivningsdatum 2022-11-10
Förlag Lava Förlag
ISBN 9789189569676

Hur kommer framtiden att bli när artificiell intelligens omger oss människor? Är lösningen att som Elon Musk förespråkar inplantera den artificiella intelligensen i människors hjärnor? Romanen Hybris skildrar en möjlig utveckling kring artificiell intelligens, vetenskap och människor.

2020 har Lava Förlag i samarbete med Adlibris genomfört Sveriges största manustävling, i kategorin bästa feelgood eller deckarmanus. Närmare tusentals manus skickades in. Hybsis av John Lapidus vann. Det är imponerande att vinna en så stor manustävling. Författaren John Lapidus säger:
— Jag är väldigt glad och tacksam över det här priset. Det sporrar mig att spinna vidare på mitt långsiktiga bokprojekt, vilket har hybrisartade ambitioner.

Nu blir jag ju oerhört nyfiken på vad han har för fler långsiktiga bokprojekt. Hybris är mycket välskriven, med ett enormt driv i berättandet. Jag vill gärna läsa fler böcker av honom.

Huvudpersonen i Hybris är den svenske ingenjören Jonas som i Silicon Valley jobbar nära en legendarisk storföretagare, tekniknörd och mångmiljardär, Byron Frost. Frost bygger en rymdraket som ska föra människor till Mars, utvecklar el-bilar och har ett utvecklingsprojekt kring artificiell intelligens, i Synapsföretaget. Det är tydligt att Frost bygger på verklighetens Elon Musk. Frost har till och med både tvillingar och trillingar, precis som Elon Musk.

Jonas är en anonym men viktig medarbetare till Byron Frost och kan röra sig fritt mellan rymdraketer och elbilar men han är speciellt intresserad av Synapsföretaget. Där utvecklas en robotkirurgi för att operera in trådar i hjärnan, och på så sätt skapa direktkontakt med den artificiella intelligensen. I ett första steg ska försök göras med apor. Men Jonas och hjärnkirurgen Melissa bestämmer sig för att experimentera bakom ryggen på Frost.

John Lapidus har stor kunskap om teknik, det märks då han skriver om dessa tekniska ämnen. Han har ett flyt i sitt skrivande som gör att också vi som inte är tekniknördar kan förstå och hänga med. Det är en roman som sätter igång en hel del tankar.

Jag har många funderingar efter att ha läst den och tänker att ämnet kan utvecklas väldigt mycket mer. En fråga jag ställer mig: Är intelligens bara att ha tillgång till all världens samlade kunskap? Handlar det inte om en förmåga till fantasi och känslor också?

Fakta om författaren:
John Lapidus är författare, samhällsdebattör och doktor i ekonomisk historia. Hans tidigare romaner utspelar sig i Zimbabwe och Nicaragua, där han verkat som biståndsarbetare. Hans fackböcker fokuserar på välfärdsstatens förändring via privatisering av vård, skola och omsorg. Som debattör skriver han ofta i dagspress.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Ixelles av Johannes Anyuru – berör inte riktigt, för spretig

12 december, 2022 by Rosemari Södergren

Ixelles
Författare Johannes Anyuru
Utgivningsdatum 2022-09-16
Förlag Norstedts
ISBN 9789113121741

En roman om sorg och om samhällets klyftor och om falska nyheter eller troll. Jag har dåligt samvete för att jag inte kan stämma in i hyllningskören för denna Augustpris-nominerade roman av Johannes Anyuru. Romanen spretar för mycket och skulle kunna förbättras mycket om något av dess teman fick dominera tydligare. Romanen börjar med en inledningsrad på försättsbladet som är en hyllning till den muslimska gudomen. Med tanke på dödsdomarna i den islamska staten Iran mot människor som protesterar mot förtrycket av kvinnor känns det obehagligt med en sådan inledning. Det låser läsarens möjligheter till tolkning.

Jag tänker bland annat på hur författaren beskriver kommunikationen från de döda som för mig känns krystat. Även konflikten kring samhällets planering av att riva ett utsatt område känns förenklad. Huvudpersonen Rut lever ensam med sin son. Sonens pappa Mio dog tio år tidigare. Rut och Mio bodde i ett fattigt, nedslitet område. Men Rut har inte berättat för sin son att hon bott i det nedslitna området. Hon bor i ett finare området i Ixelles och har ett välbetalt arbete på en form av PR-byrå.

Samhället har beslutat att det fattiga, slemmiga området ska rivas för att något nytt ska byggas där. Den delen av berättelsen blev på sätt och vis extra aktuell i år där politiker föreslog att samhället ska försöka blanda befolkningar bättre, så att utsatta grupper inte bor åtskilda från andra grupper som har kommit in i samhället. Jag kan inte alltid hålla med författare som i detta fallet Anyuru som tydligt verkar mena att det är förfärligt för människor att behöva flytta från ett slumområde. Jag kan inte hålla med om att det är en katastrof att flytta över huvudtaget. Det finns många filmer och böcker som skildrar hur synd det är om människor som måste flytta från en plats där de bott i tio generationer. Men att flytta för ett jobb skull, flytta för kärlekens skull eller för studier eller för att flytta till något som är mindre slum, det kan vara något bra. Människor har flyttat i alla årtusenden.

Ixelles är namnet på ett område i huvudstadsregionen Bryssel i Belgien. Ur wikipedia:
Ixelles är en av de 19 kommunerna i huvudstadsregionen Bryssel i Belgien. Ixelles gränsar till kommunen Bryssel i söder-sydost och är helt sammanvuxen med Bryssels innerstad. Den har cirka 87.600 invånare (2020). Ixelles, som ligger nära såväl innerstaden som EU-kvarteren i östra Bryssel, har en relativt hög andel icke-belgiska EU-medborgare bland sina invånare.
Kommunen innehåller områden av bebyggelse- och invånarmässigt olika karaktär. Étangs d’Ixelles med sina dammar och grönområden utgör ett vackert område med jugendhus och ambassadörsresidens, och här finns några av Brysselområdets dyrare bostadskvarter. En annan del, Matonge, döpt efter en marknadsplats i Kinshasa i Kongo-Kinshasa, är dominerad av invandrare av afrikanskt ursprung och karaktäriseras av mycket låg medelinkomst och delvis förfallna hus.

Romanens mest intressanta tema är Ruts jobb på agenturen där hon med hjälp av fiktiva röster manipulerar offentligheten. De skapar personer som ska ge sken av att vara verkliga, som trollmaskiner gör idag i exempelvis Facebook men agenturen tar detta flera steg till: de påhittade personerna kan få både röst och kropp, bli inspelade i videoklipp och ljud. Det är fängslande, sätter igång tankar kring såväl kultur som de rent existentiella frågorna. Detta tema hade räckt för en egen roman.

Bokens tema om sorg slingrar sig delvis kring det temat. En dag får Rut höra att det på ett sjukhus finns en medvetslös pojke som har en inspelning med Mios röst. Hon tar sig till sjukhuset och tar reda på cd-skivan och lyssnar på den. Det är Mios röst som talar från en plats som han säger är biblioteket över ingenting.

Romanen är hyllad på många håll så även om den inte träffade mig och inte fick mig engagerad ger den säkert andra saker att tänka på. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen heller även om det som händer inte är det viktiga. Romanens viktigaste budskap sägs mellan raderna och handlar om vad liv och död är, vad sorg är, vad som finns eller inte finns. Men som sagt: för min del har jag läst många andra romaner som tar upp detta på ett för mig mer berörande sätt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Augustprisnominerad, Bokrecension, Ixelles, Johannes Anyuru

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in