Björnjägarens dotter
Författare Anneli Jordahl
Utgivningsdatum 2022-09-02
Förlag Norstedts
ISBN 9789113118383
En skrämmande burlesk skröna om sju systrar som ger sig ut för att leva i vildmarken när båda deras föräldrar dött. En skildring av hjärntvätt och grupptvång, om klassklyftor och om kreativitet som befriande kraft.
Anneli Jordahl har nominerats till Augustpriset 2022 för denna tankeväckande, berörande skildring av sju utsatta systrar. Deras pappa var björnjägare och han knöt flickorna till sig som en sektledare. Pappan såg till att mamman hamnade utanför gemenskapen och inte hade nära kontakt med sina döttrar. ”Ni ska hålla er undan män, de vill bara under byxorna på er, och ni ska hålla er undan myndigheter och samhället, de vill bara förslava er” var pappans ständiga predikan.
Anneli Jordahl har inspirerats av Aleksis Kivis Sju bröder från 1870 men har valt att flytta berättelsen till nutid och med sju systrar istället och namnlösa platser. Liksom de sju bröderna i Kivis roman är systrarna sjövilda, super, slåss och röker och är hopplösa på att sköta ett hem.
Systrarnas berättelse skildras av en kvinna som har ansvar för hembygdsföreningens årsbok. Hon ser några av systrarna på ortens marknad när de är där och säljer björnskinn och dansar uppspelta. Kvinnan kände till deras pappa Leskinen som var en av bygdens original och nu vill hon teckna systrarnas historia. Liksom många andra i bygden är hon nyfiken på deras liv och undrar hur de kan undgå att gå i skolan och hur kan några av dem inte ens finnas med i samhällets förteckning över medborgare.
Systrarna beter sig som grovhuggna pojkar och äldsta dottern, Johanna, leder systra-skaran som en diktator. Johanna har bara förakt för deras mor medan hon hyllar fadern som en gud som enligt henne alltid finns nära dem. Fadern finns i naturen och hjälper dem från andevärlden, hävdar Johanna.
Anneli Jordahl har ett fantastiskt språk och beskrivning gör att det känns som att jag är där, i lervällingen och i vinterkylan. Livet i vildmarken är tufft och hårt och systrarna får gå hungriga många dagar och kläderna är trasiga. Det är en berättelse om ett hårt liv och jag får nästan ont i magen av hur nedtryckta några av systrarna blir av Johanna. Den som inte är som en karlakarl får mycket stryk. Johanna blir en symbol för det manliga patriarkatets sämsta sidor.
En spännande del av romanen är berättaren, kvinnan som tecknar ned systrarna berättelse. Hon blandar verklighet och egna iakttagelser med dikt, precis som författare gör. Denna kvinna är en av romanens små strimmor av hopp, liksom de tre systrar som har var sin kreativa talang: Aune som är den muntliga berättaren, Laura som kan skapa konst i lera och Elsa som kan berätta i skrift.
Det är en annorlunda och överraskande och stark sköna om grupp-påverkan och individens rätt att söka sin egen väg och hur svårt det kan vara att bryta med de som står en nära.
Ur intervju med Anneli Jordahl från Norstedts hemsida:
Vad är det som är så intressant med livet i vildmarken, långt bortom civilisationens gränser?
– Det intressanta för mig var att försöka sätta ord på varför de väljer att leva så långt bort från civilisationen som möjligt. Och varför de tror att isoleringen gör dem starka och osårbara. För övrigt är jag road av att skriva naturlyriskt. Tror jag har en fallenhet för det.
Expressen: en skröna dränkt i förtrollande natur och brutalt familjevåld.