• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

Recension – Bamse och världsmästaren i elakhet på Lorensbergsteatern

16 oktober, 2011 by Redaktionen

Premiärföreställningen av Bamse och världsmästaren i elakhet på Lorensbergsteatern i Göteborg var välgjord. För mig som är uppvuxen med Bamse och hans vänner så blev föreställningen onekligen en igenkännandets glädje. Bamse, världens starkaste och snällaste björn; ”är du stark måste du vara extra snäll”, resonerande som en politiskt tänkande person, försedd med farmors dunderhonung och vilja att kämpa för de små.

Föreställningen är en dryg timme lång. Linus Wahlgren är regissör. Ensemblen består av:

Johan Gustavsson (Bamse & Stollen) – blå hängselbyxor – 30-årig värmlänning från Balettakademin, Göteborg, och med rollen som Lill-Klippen i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter sommaren 2010
Kalle Rydberg (Lille Skutt & Slusken) – lätt igenkännbar i vit träningsoverall, utomhuständer, röd fluga – Stockholmsboende skånepåg, debuterade i julkalendern Trolltider, återkommande i Fredriksdalsteatern, Helsingborg, skådespelare i Hata Göteborg, kommande filmen Odjuret
Mathilda Simonsen Hebrand (Nina Kanin & Fixarsork) tv-reporter, stått på scen på Fredriksdalsteatern, Helsingborg, tre somrar i rad – nu senast i Viva la Greta
Viktor Åkerblom (Reinard Räv/ världsmästaren i elakhet) – ny bekantskap – bronsmedalj i Let’s Dance , 180 avsnitt av TV-serien Hotell Seger
Måns Nathanaelson (Skalman/Häxan Kraxa)- mästerlig rolltolkning, med identisk lik tecknad serieröst – Reidar Dahlén Jr i Rederiet, Vita Lögner, Livet i Fagervik
Morgan Svensson (Busifer) – medverkan i flertalet musikaler i Stockholm såsom My Fair Lady, Grease, Miss Saigon

Övrig personal:

Janne Andersson – producent
Martin Karlsson – musik
Jens Hansegård – manus
Erik Fredriksson – scenografi
2Entertain, Zeffer & Lovberg – produktion

På Intiman, Stockholm, har teaterföreställningen gått för utsålda hus i två säsonger. Det är första gången på 15 år som Bamse sätts upp som teaterföreställningen. Efter 6 november går föreställningen vidare till Malmö, fram till jul.

Föreställningen är verkligen för både unga barn (3 år) och gamla barn med både skratt, spänning, sprittande, taktfast och klappvänlig musik i den till gränsen fyllda salongen från en svunnen tid. Signaturmelodin är mycket igenkännbar. Barnen har dialog med Lille Skutt: ”jo, du måste hjälpa Bamse.” Definitivt politiskt tema: ”är du stark ska du hjälpa de små”, ”ingen blir snällare av att straffas.” Enkel scenografi med storskogen och interiörer från hemma hos Lille Skutt och i Tuffa Tuffingars föreningslokal.

När Bamse blir förstenad, efter att ha inmundigat basiliskelixir från samarbetet mellan häxan Kraxa och Reinard Räv, prövas vännen i nöden: lille Skutt som är rädd för spöken måste vara modig ändå. När problemen är lösta så sticker Bamse och Lille Skutt till farmor för att äta pannkakor. Det stora perspektivet, samtidigt med det lilla perspektivet, kommer till uttryck. En tanke stannar ändå kvar att i dagens samhälle så prövas barnasinnet hos både ung och gammal. Ont och gott och kamp mot orättvisor är ständigt aktuella teman, i vilken tidsera du än befinner dig.

Den är rolig för mig, den är definitivt rolig för barnen. Den är ett tidsdokument från en svunnen tid och en samtid och – mycket möjligt – för en framtid. Vi måste alla hjälpas åt för att elakheter och oansvarighet inte får breda ut sig, för då är vi illa ute.

Text: Katarina Bredberg, Göteborg

Läs mer på Lorenbergsteatern, Teaterns facebooksida, Bamseteater och i Svenska Dagbladets recension.

Kommentarer från tidigare föreställningar: ”Expressen skrattade högt”, ”En succéföreställning” (KANAL5), ”Måns Nathanaelson briljerar” (EXPRESSEN), ”En dundershow för stora & små.” (EXTRA)

Läs även andra bloggares åsikter om bamse, barnteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bamse, Barnteater, Göteborg, Lorensbergsteatern

Premiär för Mefisto på Uppsala stadsteater

16 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel på föreställning: Mefisto
Var den spelas: Uppsala Stadsteater
Premiärdatum: 15 oktober

Mefisto bygger på Klaus Manns roman som kom ut 1936. Under 40 år var den förbjuden i Tyskland. Klaus Mann är son till nobelpristagaren Thomas Mann

Hendrik Höfgen är verksam på en liten landsortsteater men drömmer om att får spela på de stora scenerna i europa. I början av pjäsen är han radikal och tycker att de borde spela mer engagerad teater på den lilla teatern Stormfågeln.

Hendrik Höfger spelas av Victor Trägårdh och Eli Ingvarsson. Ett starkt grepp för att samtidigt gestalta två sidor av huvudpersonen. Stundtals spelar de mot varandra i Hendriks försök att tygla sin kreativa, lustfyllda sida som protesterar mot  kompromisserna och sveken.

Föreställningen är våldsam med sexuella inslag och vi konfronteras med nazismens tilltagande grepp om Tyskland och människorna. Vi finns inga marscherande soldater eller poliser på scen. All kontroll och våld utövas av de medverkande själva. Nazismen finns som en styrande kraft som de medverkande själva anpassar sig till. Hendrik offrar allt under sin anpassning. Han sviker vänner, mentor, älskarinnan och sin fru. Till slut är han ensam med en roll som han inte vet hur han skall spela.

Jag blir både förskräckt och imponerad av den här föreställningen. Den är utmanande i sin våldsamhet. Andriy Zholdak gör här sin första uppsättning på svensk mark och det verkar som han är bestämd på att lämna ett bestående intryck. Skådespelarna får ligga i med mycket fysiskt krävande roller och gör det med glans. Ljud, ljus, scenografi och kostym är på samma höga nivå. Läs mer om föreställnignen här.

På samma sida hittar du länkar till Uppsala Tidnings reportageserie om hur föreställningen växte fram. Det är spännande läsning.

Mefisto på Uppsala Stadsteater är en teaterupplevelse utöver det vanliga. Rekommenderas!

 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Stadsteater, Mefisto, scen, premiär, recension

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Mefisto, premiär, Recension, Scen, Uppsala Stadsteater

Leka med elden på Stockholms stadsteater – visar passionens kraft och lättflyktighet

15 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Leka med elden av August Strindberg
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär 14 oktober 2011

Passion kan vara en förtärande kraft, men också flyktig och inte mycket att lita på. August Strindbergs skrev ”Leka med elden” 1892. Pjäsen handlar om Knut och Kerstin, gifta sen tio år, som väntar på att deras vän Axel ska komma på besök. Knut och Kerstin bor i sitt sommarställe i skärgården. Förra sommaren gästade Axel dem också men gav sig av hals över huvud. Knut misstänker att det var för att han blev förälskad i Knuts fru Kerstin. Det kan vara farligt att leka med passionen.

Strindberg var helt klart inspirerad av egna upplevelser. Sommaren 1891 vistades August Strindberg på Dalarö och umgicks flitigt med målaren Robert Thegerström. Efter en tid blev Strindberg känslomässigt intresserad av Thegerströms fru Elin. Då gav Strindberg sig brådstörtat iväg. Programbladet för föreställningen berättar att Strindberg i ett brev till sin kusin Gotthard skrev: ”Är upprigtigt rädd för mina känslor gentemot Fru Thegerström, och vill varken bli olycklig eller göra andra olyckliga.”

Författaren har fångat något mycket allmänmänskligt. Händelserna skulle kunna utspela sig i dag också, med nutida människor. Passionen kan slå till och vara stark och helt omöjlig att stå emot, men den är inte att lita på. Att följa passionen kostar och vem är beredd att betala vad det kostar?

Knut och Kerstin är dessutom oförskämt förmögna. De lever på räntor och behöver inte arbeta. Knut är konstnär men har inte klarat att måla på senare tid och Kerstin är uttråkad hemmafru och lever i tristess. Kusinen Adele lockar både Knut och Knuts pappa. Knuts rika föräldrar bor nära dem och springer ut och in i huset och lägger sig i. Knuts pappa har byggt huset åt dem för att på så sätt kunna tvinga dem att tillbringa somrarna i deras närhet. Den delen av föreställningen är förstås svår att ta till sig för en person som mig, som alltid försörjt mig själv och aldrig fått något till skänks. Att de lever i ett sådant bortskämt tillstånd både har och har inte med passionen att göra. Kanske människor som måste jobba för att försörja sig inte har tid att falla för tillfälliga passioner? Kanske uttråkade människor har lättare att ta till lek med andras känslor?

Föreställningen är mycket välspelad. Gerhard Hoberstorfer som Knut är klockrent rätt. Han imponerar alltid, jag tror inte jag sett Gerhard Hoberstorfer göra en dålig roll. Behöver jag ens nämna att Johannes Bah Kuhnke är lika rätt i rollen som Strindbergs alter ego: kluven och bränd efter skilsmässan han håller på att genomföra med sin fru, han både dras till Kerstin men vill ändå inte komma henne för nära. Petronella Barker är lite obehaglig i rollen som Kerstin, vilket jag tror är meningen. Vad är det för spel hon driver med sin man och med vännen?

Dekoren är enkel med en liten lätt soffa i mitten, en stol på vänstra sidan och stora luftiga halvt genomskinliga vita gardiner på sidorna som fladdrade i luftdraget och gav små skuggor som gav känslan av att allt kunde tjuvlyssnas på.

Dialogen är rolig men ändå fylld av allvar. August Strindberg är definitivt en av världens bästa dramatiker som träffsäkert skildrar människor som vi är, varken onda eller goda.

”Leka med elden” är en föreställning att rekommendera för den som vill se bra teater men inte vill att det ska ta hela kvällen. Föreställningen är en timme, utan paus. Den passar in perfekt för den som vill se något bra på teatern men också hatid över att gå ut och äta något efteråt eller ta ett glas vin med en vän.

Från Stockholms stadsteater om ”Leka med elden”:

August Strindberg debuterade som dramatiker 1869 och hann därefter skriva ett 60-tal dramer innan sitt sista drama Den stora landsvägen 1909. Leka med elden tillkom under 1892 då han gjorde comeback som dramatiker med hela sju pjäser varav sex enaktare. ”Det är komedi, och icke lustspel; och en mycket allvarlig komedi, der menskorna dölja sin tragedi under en viss cynism”, skrev August Strindberg själv om Leka med elden.

Fotograf Carl Thorborg Bildtext Petronella Barker och Johannes Bah Kuhnke i Leka med elden. Premiär 14 oktober på Klarascenen.
Premiär 14 oktober på Klarascenen
Regi: Sofia Jupither
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Annsofi Nyberg
Ljus: Ellen Ruge
Ljud: Michael Breschi, Håkan Åslund
Mask: Maria Lindstedt

I rollerna:
Fadern Niklas Falk
Modern Yvonne Lombard
Sonen Gerhard Hoberstorfer
Sonhustrun Petronella Barker
Vännen Johannes Bah Kuhnke
Kusinen Josefin Ljungman


Foto: Carl Thorborg
Petronella Barker och Gerhard Hoberstorfer i Leka med elden.

Läs även andra bloggares åsikter om Leka med elden, Stockholms stadsteater, August Strindberg

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, Leka med elden, Stockholms stadsteater

Fahrenheit 451 om litteraturens kraft på Mittiprickteatern

14 oktober, 2011 by Redaktionen

Fahrenheit 451
Mittiprickteatern, Teater Påfågeln, Stockholm
Premiär: 3 oktober 2011

Mittiprickteatern har gett sig på att dramatisera Ray Bradburys roman Fahrenheit 451. På teaterns hemsida berättas:

Fahrenheit 451 är den temperatur när papper självantänder – ungefär 233 grader Celsius – det är också namnet på brandkåren i pjäsen med samma namn. Romanen som pjäsen bygger på skrevs 1953 och var då en dystopisk framtidsskildring. Idag har mycket av det den berättar om slagit in – men inte allt.

I pjäsens samhälle är böckerna på väg att utrotas. Istället för att släcka bränder är brandmännens uppgift att bränna böcker. På scenens skärmar projiceras de eldslågor som slukar det skrivna ordet. Där framträder också den mekaniska mördarhunden Baskerville 9, som brandmännen tagit fram i kampen mot litteraturen. Men efter tio år i tjänst börjar en av brandmännen, Guy Montag, ana att det finns något mer än sport, kortspel och tv-underhållning och att vägen dit kan gå genom böckerna. I Teatermagasinet skriver jag:

Mittiprickteatern visar upp en duktig ensemble. Henrik Gustafsson gör ett starkt porträtt av den uppvaknande Montag. Per-Johan Persson lyckas ge en flerbottnad bild av den tuffa brandchefen Beatty som spelat in hälsningsfraser för att känna sig mindre ensam och i hemlighet har sparat böcker som han låter bli att läsa. Ulrika Hansson växlar skickligt mellan de två kvinnorna, som är varandras motsatser.

Läs vidare i Teatermagasinet.

Fahrenheit 451 spelas för högstadieklasser på dagtid och på torsdag den 20 oktober finns det möjlighet att se föreställningen på kvällstid.

Medverkande

Manus: Ray Bradbury
Översättning: Cleo Boman
Regi: Cleo Boman
Scenografi: Carina Søe-Knudsen
Kostym: Anna Sigurdsdotter
Mask: Helena Bernström
Musik: Anders Nyström
Ljus: Tobias Hallgren
Animation: Alphaville
Skådespelare:
Jesper Arin, Henrik Gustafsson, Lennart Gustafsson, Ulrika Hansson, Magnus Munkesjö, Per-Johan Persson

Relaterat: Recension i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Fahrenheit 451, Mittiprickteatern, Ray Bradbury

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: framtiden, Mittiprickteatern, Ray Brandbury

Mänskliga dockskåpsfigurer i Tjuvar på Dramaten

13 oktober, 2011 by Redaktionen

Foto: Sören Vilks

Tjuvar
Dramaten, Lilla scenen
Premiär: 12 oktober

Scenen i Tjuvar på Dramatens lilla scen liknar ett gigantiskt dockskåp, med sex sparsamt möblerade rum. Pjäsen börjar med ett sprakande ljus, som ”myrornas krig” i tv-apparaten, som om scenen söker efter rätt signal. Och så får vi kontakt och dockskåpsfigurerna får liv. Vi kastas rätt in i vardagen för tolv personer, vars öden är sammanvävda på olika sätt.

Ett medelålders par är rädda för att någon iakttar dem och hotar att förändra deras liv, ett yngre par glider isär för att frun drömmer om förändring, en äldre kvinna har väntat i 38 år på sin make som försvann på bröllopsresan. Provrörsbarnet Mira vill inte ha barn eftersom hon aldrig lärt känna sin egen far, ensamstående Linda drömmer om en egen familj, hennes pappa Erwin känner sig övergiven på sitt äldreboende och brodern Finn, som varit framgångsrik försäkringsmäklare, lämnar inte längre sin säng.

Flera av personerna heter Tomason – ett begrepp som står för människor som förlorat eller är på väg att förlora sin funktion i det moderna samhället. Läs om ursprunget till begreppet Thomasson på JAPANavi.

Egentligen är allt ganska mörkt. Det handlar om drömmar som inte blir uppfyllda, rädslor som hindrar personerna att leva fullt ut, om deras oförmåga såväl att leva i nära relationer som att vara ensamma. Men pjäsförfattaren, tyska Dea Loher, berättar med en humor och värme som gör att det inte känns helt tröstlöst. Kanske kan vi ställa in mottagningen på nytt och justera händelseutvecklingen, ge personerna chans att göra nya val?

Malin Ek. Foto: Sören Vilks

Malin Eks karaktär Ira ger citatet som förklarar pjäsens namn:

Tror du att det finns många människor som jag, som lever som om de inte levde. Som stjäl sig igenom hela sina liv, försiktigt och skyggt, som om ingenting tillhörde dem, som om de inte hade någon rätt att uppehålla sig där. – Som om vi vore tjuvar.

Alla rollerna i Tjuvar är lika viktiga. Alla personerna bidrar till historien, som är som ett collage av berättelser. Det är en skicklig ensemble som lyckas lyfta fram var och ens personlighet och dessutom emellanåt agera i biroller eller som berättare.

Pjäsen hade urpremiär i Berlin förra året och Sverigepremiär på Helsingborgs stadsteater, där den spelas sedan den 23 september. Tjuvar har ett budskap som är allmänmänskligt och tidlöst och vi kommer nog få se den på fler scener framöver.

Tjuvar av Dea Loher

I rollerna: Johan Holmberg, Annika Hallin, Hannes Meidal, Jessica Liedberg, Magnus Ehrner, Malin Ek, Shima Niavarani, Claes Ljungmark, Lotta Tejle, Björn Granath, Lil Terselius, Filip Alexanderson

Översättning: Maria Tellander
Regi: Jenny Andreasson
Ljus- och videodesign: SUTODA
Scenografi och kostym: Marika Feinsilber
Koreografi: Dorte Olesen
Peruk och mask: Nathalie Pujol, Linda Hyllengren

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Dea Loher, Dramaten

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dea Loher, Dramaten, Tjuvar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 266
  • Sida 267
  • Sida 268
  • Sida 269
  • Sida 270
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 293
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

I den brittiska kriminalserien Skulden … Läs mer om Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

A busstop in Vasco da Gama Av Dan … Läs mer om Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Peter Asplund Aspiration In One … Läs mer om Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Filmrecension: Wicker – vacker, magisk med doft av Oscarspris

Wicker Betyg 5 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wicker – vacker, magisk med doft av Oscarspris

En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

1/11 2026 Dergårdsteatern i Lerum … Läs mer om En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

Godzilla Minus Zero – storslagen och medryckande

Godzilla Minus Zero Betyg 4 Svensk … Läs mer om Godzilla Minus Zero – storslagen och medryckande

Filmrecension: Jävla karlar

Jävla karlar Betyg 3 Svensk biopremiär 6 … Läs mer om Filmrecension: Jävla karlar

Recension av tv-serie: Bytet – välgjord läskig rysare

Bytet Betyg 4 Global premiär på Netflix … Läs mer om Recension av tv-serie: Bytet – välgjord läskig rysare

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in