Titel på föreställning: Mefisto
Var den spelas: Uppsala Stadsteater
Premiärdatum: 15 oktober
Mefisto bygger på Klaus Manns roman som kom ut 1936. Under 40 år var den förbjuden i Tyskland. Klaus Mann är son till nobelpristagaren Thomas Mann
Hendrik Höfgen är verksam på en liten landsortsteater men drömmer om att får spela på de stora scenerna i europa. I början av pjäsen är han radikal och tycker att de borde spela mer engagerad teater på den lilla teatern Stormfågeln.
Hendrik Höfger spelas av Victor Trägårdh och Eli Ingvarsson. Ett starkt grepp för att samtidigt gestalta två sidor av huvudpersonen. Stundtals spelar de mot varandra i Hendriks försök att tygla sin kreativa, lustfyllda sida som protesterar mot kompromisserna och sveken.
Föreställningen är våldsam med sexuella inslag och vi konfronteras med nazismens tilltagande grepp om Tyskland och människorna. Vi finns inga marscherande soldater eller poliser på scen. All kontroll och våld utövas av de medverkande själva. Nazismen finns som en styrande kraft som de medverkande själva anpassar sig till. Hendrik offrar allt under sin anpassning. Han sviker vänner, mentor, älskarinnan och sin fru. Till slut är han ensam med en roll som han inte vet hur han skall spela.
Jag blir både förskräckt och imponerad av den här föreställningen. Den är utmanande i sin våldsamhet. Andriy Zholdak gör här sin första uppsättning på svensk mark och det verkar som han är bestämd på att lämna ett bestående intryck. Skådespelarna får ligga i med mycket fysiskt krävande roller och gör det med glans. Ljud, ljus, scenografi och kostym är på samma höga nivå. Läs mer om föreställnignen här.
På samma sida hittar du länkar till Uppsala Tidnings reportageserie om hur föreställningen växte fram. Det är spännande läsning.
Mefisto på Uppsala Stadsteater är en teaterupplevelse utöver det vanliga. Rekommenderas!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Stadsteater, Mefisto, scen, premiär, recension