Blodsbröder
Av Willy Russel
Översättning Klas Östergren
Översättning sångtexter Sven Hugo Persson
Regi och koreografi Alexander Öberg
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym Elin Hallberg
Kapellmästare, arrangör Joel Sahlin
Ljus Anders Ekman
Ljud Tomas Florhed
Terese Johansson
Mask Patricia Svajger
Premiär Stockholms stadsteater 20 september 2013
Har ni hört historien om kvinnan som föder
ett tvillingpar en dag, det var två bröder?
De var lika som bär, precis samma sort
den ena hon behöll och den andra gav hon bort.
När Fru Johnsson blir lämnad av sin man verkar livet inte kunna bli mycket sämre. Tillsammans med sina sju hungriga barn är hon fast i ett dåligt område. Hon försöker mätta deras hungrikg, skrikande magar med ett dagsjobb som städerska men pengarna tycks aldrig räcka till. bNär fru Johnsson får veta att hon är gravid med tvillingar slås hon av panik, hur ska det gå? Socialen har redan hotat med att ta hennes barn från henne.
Av en händelse nämner fru Johnsson detta för sin arbetsgivare fru Lejon, en lyxhustru från Östeuropa som inte själv kan ge sin man några barn. I stundens hetta sluter de båda kvinnorna upp i en pakt att ge det ena tvillingbarnet till fru Lejon. Ingen får någonsin veta.
När barnen är födda skiljs de båda kvinnorna åt med var sin unge, allt går enligt plan tills pojkarna Micke och Edward möts på lekplatsen sju år senare och bildar sin egna pakt och blir blodsbröder, intet ont anande om sitt sanna band.
Blodsbröder är en musikal skriven av Willy Russell och premierade i England under början av 1980-talet. Musikalen har sedan spelats framgångsrikt på West End och även satts upp på Broadway. Att det tagit den över 30 år att nå Sverige är underligt men nu är väntan över. Stockholms stadsteater har med bravur tagit Blodsbröder under sina vingar och översatt den till svenska med rättvisa.
Första akten av Blodsbröder är väldigt underhållande. Det är färgsprakande och hyperaktivt och det händer saker på scenen konstant. Publiken kan inte hålla sig och folk klappar och visslar i ett. Kulissen är avskalad och man har istället fokuserat mycket på den lilla rekvisitan och en fin ljussättning, minimalt men mäktigt i sig och det fungerar väldigt bra.
I akt två blir det dystert och våldsamt. Det går från färgsprakande till svartvitt. Allvaret i konfrontationerna mellan karaktärerna lämnar publiken knäpptyst och gravallvarlig. Jag måste dock klaga lite på upptempot mot slutet. Sista kvarten har man klämt in lite för mycket och slutet känns framhetsat, vilket är tråkigt när man lagt ner så mycket tid på att berätta historien från början.
Då man valt att inte förlita sig på storslagna kulisser är skådespelarinsatserna viktiga. Man märker direkt om något inte stämmer. Här har man lyckats något otroligt med att sätta rätt skådespelare på rätt karaktär. Albin Flinkas som spelar Micke är riktigt grym och när han sitter i en kartong och berättar om allt han inte får göra fastän han nästan är åtta år är han så rolig att folk viker sig i sina stolar av skratt.
Under hela föreställningen leds vi av Berättaren som spelas av Niklas Hjulström, känd under senare 1990-talet som ena halvan av Cue. Under pausen går han upp på scenen och spelar sin hit ’Burnin’ till publikens stora förtjusning.
Jag gillar i princip allt kring föreställningen förutom två saker, de båda mödrarna. Fru Lejon är under hela föreställningen väldigt hyper, vilket är kul till en början men efter tre timmar blir man helt slut och nästan irriterad när hon står där och skriker med slavisk brytning. Fru Johnsson är lågmäld och härlig, men efter ett tag inser man att varje gång hon kliver in på scen så sjunger hon samma visa om Marilyn Monroe och det blir liksom för mycket. Jag förstår grejen med att ha en signatur som återkommer som i ex RENT med Seasons of Love, men hooken i Blodsbröder är inte tillräckligt catchy för att den ska bli minnesvärd, alltså blir det bara smörja. Varje gång hon kliver in på scen med mikrofon vet man att det är dags och tänker ”åh nej, inte igen”.
I det stora hela gillar jag verkligen Blodsbröder. Det är en fin historia och den är underhållande från början till slut, definitivt en föreställning för alla i familjen som är över tretton år.
Medverkande på scen:
Berättaren Niklas Hjulström
Fru Johnsson Jennifer Brown
Micke Albin Flinkas
Eddie Anton Lundqvist
Linda Maja Rung
Sammy James Lund
Fru Lejon Tove Edfeldt
Herr Lejon Michael Jansson
Kör m m:
John-Alexander Eriksson, Mohammed Lachi, Eva Rexed, Cilla Silvia, Hanna Roth och Sandra Redlaff
Musiker:
Magnus Anderfjärd, Johan Bengtsson, Isabel Blommé, Karolina Weber Ekdahl och Carl Flemste
Foto: Petra Hellberg
