Sufflören – en teaterviskning
Dramaten, Lilla scen
Premiär den 20 september 2013
Förra året skrev och framförde Andreas T Olsson monologen Sufflören – en teaterviskning som examensarbete på Stockholms dramatiska högskola. Nu spelar han pjäsen på Dramaten. Publiken var eld och lågor på premiären och Andreas T Olsson var verkligen värd de stående ovationerna som mötte honom – både för manuset och för sitt skådespel.
Vi får genast en stark känsla för den timide sufflören och hans marginaliserade tillvaro på teatern. Vi möter en man med stor yrkesstolthet som utför sin uppgift med precision och omsorg om allt från det specialinköpta prasselfria manuspapperet till de diskreta kläderna.
Ändå finns det ett underliggande vemod hos den litteraturälskande sufflören som i mellanstadiet fick tomma papper från sin danske brevvän Mikael, och som på håll förälskar sig i skådespelerskan Amanda. Sufflören lever för teatern och blandar in citat och scener från de stora verken i berättelsen om sitt liv – ett liv som han lever i ett hål i verkligheten: ”Jag sufflerar, alltså är jag – inte”.
Anders T Olsson växlar skickligt från sin sufflör till andra skiftande karaktärer – buffliga skådespelare, pretentiösa regissörer, oförstående personalchefer – i sin berättelse. Sufflören är en skarpsinnig monolog med många överraskande vändningar som får publiken att skratta. Ett riktigt befriande skratt utbryter till exempel när allt ser som mörkast ut och – som i det grekiska dramat – Deus ex machina stiger ned från himlen i form av gudarnas konung Leif Zern (teaterkritikern) och allt ordnas till det bästa.
Medverkande:
Av och med Andreas T Olsson
V.I.S. (Vän i salongen/regiöga) Gösta Ekman
Kostym Barbro Hellsing
Ljus Arne Lindberget
Relaterat: Teatermagasinet.