• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

The Mental States of Sweden – skådespelarna är föreställningens stora behållning

15 november, 2013 by Rosemari Södergren

The Mental States of Sweden av Mattias Andersson

The Mental States of Sweden
Regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Linda Hyllengren
Komposition och ljuddesign Anna Sóley Tryggvadóttir
Urpremiär 14 november 2013
Dramatens lilla scen

För att försöka fånga det mentala tillståndet i Sverige 2013 har dramatikern och regissören Mattias Andersson låtit sociologer, intervjua människor runt om i landet. Resultat är massor aav personliga berättelser från en mjölkbonde från Öland, en lågstadielärare från Gävle, en renskötare från Kiruna, en yrkesmilitär från Linköping, en lokalvårdare från Säffle, en hemlös från Malmö, en montör på SAAB Trollhättan, en AD från Mölndal, en afghansk flykting på förvaret i Flen, en sjuksköterska från Landskrona, en gymnasieelev från Fittja, en maskinförare från Örnsköldsvik, en VD från Djursholm, en rumänsk tiggare på Stockholm gator och många, många fler. Mattias Andersson har plockat ur valda delar och låter skådespelare läsa upp dem och vissa delar låter han skådespelarna på ett distanserat, lustigt sätt spela upp.

Det är fascinerande att få möta alla dessa människors livsöden i Sverige idag. På sätt och vis påminner det om Lars Noréns nya drama 3.31.93 – även om skillnaderna är stora. Lars Norén har själv lyssnat på människor och gjort ett dramatiskt konstverk. Mattias Andersson har valt att låta scenen se ut som artistfoajén för Dramatens skådespelare och skådespelarna är också sig själva. Det blir en distans mellan det de spelar upp och berättar om som känns något kylig.

The Mental States of Sweden av Mattias AnderssonFöreställningens titel får oss kanske att tro att Mattias Andersson tagit tempen på tillståndet i Sverige. Det gör han bara delvis, det är inte det som jag upplever är föreställningens främsta syfte och behållning. Vad Mattias Andersson egentligen gör: han undersöker hur en människas berättelse blir teater eller förhållandet mellan allas våra liv och teaterscenen.

I programbladet säger Mattias Andersson:
– Jag och scenografen Ulla Kassius är intresserade av hur en människas berättelse blir teater, liksom vad är scenkonst och vad är teater?

Det är dock där föreställningens svaghet ligger. Det är en mängd röster som kommer fram, en kakofoni av olika människoöden. Det är ett medvetet val av regissören, men det gör också att föreställningen inte känns riktig färdig. Som att den spretar åt för många håll fortfarande, att den kan bearbetas mer, att det är för mycket som känns som bara tagit ur sammanställningen av intervjuerna, att det helt enkelt inte är dramatiserat.

Föreställningen är drygt tre timmar, men det går fort och den är både rolig och emellanåt stark och speciellt krocken före paus mellan alla långtidssjuka utförsäkrade människors öden direkt följt av en glättig hipster som är så nöjd med sitt lyxiga liv.

Föreställningen allra största behållning och som gör att den är i allra högsta grad är värd att se är skådespelarnas insatser. Att få se alla dessa duktiga skådespelare, Nanna Blondell, Julia Dufvenius, Lena B Eriksson, Björn Granath, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Omid Khansari, Hamadi Khemiri, Irene Lindh, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Alexandra Rapaport, Alexander Salzberger växla mellan så många olika roller, att med kropp, språk och utstrålning förmedla så många olika liv. Det är scenkonst. Hurra för dessa duktiga skådespelare.

Foto: Sören Vilks

I rollerna: Nanna Blondell, Julia Dufvenius, Lena B Eriksson, Björn Granath, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Omid Khansari, Hamadi Khemiri, Irene Lindh, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Alexandra Rapaport, Alexander Salzberger.

Lite fakta om Mattias Andersson:
Mattias Andersson är dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för Backa Teater i Göteborg. The Mental States of Sweden är en fortsättning på hans uppmärksammade föreställning The Mental States of Gothenburg från 2006. I år tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris, tillsammans med scenografen Ulla Kassius.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik

Den svenska apans 100 röda drömmar – inte en död minut med Turteaterns indianer

11 november, 2013 by Redaktionen

Den svenska

Den svenska apans 100 röda drömmar
Text, fritt efter Joakim Pirinen
Turteatern i Kärrtorp
Regi och bearbetning: Nils Poletti
Idé och koncept: Ramaj
Premiär 9 november 2013

Detta är en föreställning med fullt ös från början till slut, musiken dånar och Turteaterns indianer verkar närmast höga på Pirinens text. Vi ser en fri dramatisering av serietecknaren Joakim Pirinens begåvade och egensinniga novellsamlingar: Den svenska apan(2001), 100 noveller(2011) och Den röda drömmen (2013).
Scenografi och kostym är ofta magiska, på samma gång surrealistiska och dystopiska. Perfekta för Pirinens absurda universum. Jag tänker på Kabukiteater och kinesisk opera. Själva scenen är en apokalyptisk byggarbetsplats som verkar ha tagits över av infödingar. I inledningen svänger indianerna vilt i byggnadsställningarna och tjuter som apor, med bibeln (Den röda drömmen) i högsta hugg.

Vi ser en mängd sång och dansnummer bl.a. en fantastisk sjukhusschlager, vilda western med pang pang pistoler som smäller i öronen, en jättedinosaurie vräker in och vill bli klappad av publiken, andra världskriget spelas baklänges, bostadsmarknaden kritiseras, en hel del sex i olika former, Evert Taube, diverse fåglar, en bögsång, en kvinna som visar sig vara ett slagbord, en hyllning till Guden Pirinen och mycket mera.

Publiken skrattar ofta och igenkännande. Det är både storslaget och meningslöst, en bild av konsten och våra mänskliga villkor. I en scen skrider en ödesmättad hjälmprydd gestalt in på styltor. Men i änden på hennes spjut sitter i själva verket en mopp. För ett Pirinenfan måste detta vara himmelriket och för oss andra räcker det lååångt. Den svenska apans 100 röda drömmar är en riktig konstupplevelse. Ibland är Pirinens humor lite för grabbig för mig. Men jag inser på nytt att humor är den bästa samhällskritiken. Och konsten är evig, amen.

Foto: KlaraG

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik

moment on ice – humor och allvar i en budgetföreställning om succé

10 november, 2013 by Redaktionen

moment on ice
moment:teater, lilla scenen
Urpremiär: 9 november 2013

Manus/regi/ljus: Andreas Boonstra
Scenografi: Mathias Olsson
Musik: Erik Stenberg
Producent och program: Anna Stigert
Medverkande: Andreas Boonstra och Erik Stenberg

on-ice_0444_press-1-490x326

Det är en regnig lördagkväll och jag tar tunnelbanans gröna linje ut till Gubbängen i Stockholm. Regnet smattrar mot fönstren och en grupp människor skyndar sig in i värmen och undan regnet in i moment:teaters lokaler. Det är en skön, avslappnad stämning och redan innan föreställningen börjar förstår jag att jag kommer få att vara med om någonting annorlunda.

Hur gör man egentligen succé? Hur vet man vad som blir flipp och vad som blir flopp? Moment on ice spelas ungefär samma tid som Backa teater i Göteborg sätter upp Blood on ice med liknande koncept men ändå inte. En teater med helt andra förutsättningar än vad moment har. Andreas Boonstra jämför även med Disney on ice. Kan det vara själva isen som är förklaringen till att det blir succé? Det måste på något vis testas!

on-ice_1105_press-490x326

Moment on ice är en föreställning som blandar humor med allvar även om publiken till största delen har ett leende på läpparna och skratten ekar tätt. Utrustad med en färgglad jacka och rullskridskor varvar Andreas Boonstra svenska med nederländska i sina olika resonemang och förvandlar scenen till det han för stunden behöver och har möjlighet till. Publiken, pressen, politiker, skådespelare och producenter – alla får de en plats i Andreas Boonstras funderingar kring möjligheterna och konsekvenserna med eller utan en succé. Erik Stenberg får även han en roll i föreställningen som en arbetslös som nu fått en lärlingsplats.

Det som utspelar sig på scenen är kanske inte riktigt vad den vane teaterbesökaren förväntar sig av en föreställning och kanske kräver det en liten varning. Å andra sidan är det just det som är det underbara.

Foto: moment

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik

Timber! Imponerande skogshuggarcirkus

7 november, 2013 by Redaktionen

id56_ATimber_hires

Timber!
Kompaniet Cirque Alfonse
Var: Subtopia Hangaren
Regi: Alain Francoeur
Ljus och scenografi: Nicolas Descôteaux
Kompositör: David Boulanger
Premiär: 6 november 2013

I cirkusföreställningen Timber! Möter man fem akrobater och tre musiker som tillsammans utgör cirkusfamiljen Cirque Alfonse. Äldst är farfar Alain 66 år, yngst barnbarnet Arthur 2 år och där emellan Arthurs pappa och resten av artisterna. Inspiration till föreställningen har kompaniet hämtat från den kanadensiska timmerskogen som är deras hembygd. Där är ”Timber!” ett varningens ord som skogshuggarna utfärdar när ett fallande träd är på väg.

Cirkussällskapet Cirque Alfonse kommer från den lilla staden ”Saint-Alphonse-Rodriguez” i Quebec, Kanada. Kompaniet bildades 2005 och är en familjekonstellation med tre generationer. Kompaniets grundare har arbetat med några av världens mest välrenommerade kompanier, däribland Cirque du Soleil, Cirkus Cirkör och The 7 Fingers.

I Timber! Får vi se akrobatik och cirkusnummer med sågar, yxor och stockar från familjegården. De mest vardagliga sysslor övergår till djärv, vacker och underhållande cirkuskonst, ackompanjerat av banjo, fiol och sång. Scenografi och ljus skapar värme och närhet till publiken som får följa med artisterna från skogen, till köket, upp i luften, och ovanpå ”dasstaket” alltmedan artisterna utmanar varandra i riskfyllda kraftprov. Det är cirkus, teater, dans och musik men idén med att göra en cirkusföreställning om skogsarbete gör den unik. Allt ger ett ”oborstat” intryck av skogshuggarkoja. Några av artisterna ser ut som om de är hämtade direkt från skogen.

Det hade varit roligt med något som bröt av det där lite stereotypa skogshuggarmachointrycket, t ex att de två kvinnorna i föreställningen hade fått en större och annorlunda roll. Nu är de i bakgrunden, även om det i alla fall finns en kvinna som jonglerar med yxor. Naturligtvis är cirkuskonsterna mycket imponerande och man sitter och undrar hur det är möjligt att använda sina kroppar på detta sätt. Hangaren i Subtopia ligger som det verkar mitt ute på en åker och passar utmärkt till den här föreställningen. Jag tycker, liksom publiken verkade tycka med sitt entusiastiska bifall efter föreställningen, att Timber! i var väl värd resan till Alby.

Text: Anna Vikström

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Akrobatik, Cirkus

Aniara 2 på Soppteatern – stark, vacker, vemodig och nödvändig

7 november, 2013 by Rosemari Södergren

aniara

Aniara.2
AV HARRY MARTINSON
Regi: Helge Skoog
Scenografi: Sven Haraldsson
Musik och ljuddesign: Fredrik Meyer
Ljus: Albin Flinkas
Medverkande: Albin Flinkas
Premiär 6 november på Klara Soppteater

Människorna på Aniara färdas i rymden, omgivna av ett mörker men ser till att få struktur på tillvaron på det gigantiska rymdskeppet som kom ur kurs. De dansar och har ett idiotiskt nöjesliv och de bildar sekter och sexklubbar och ledningen gör sig viktig och tar sig förmåner. Livet på Aniara är en skrämmande beskrivning av mänsklighetens liv på jorden.

Harry Martinssons epos Aniara är en av svensk litteraturs starkaste, vackraste och vemodigaste skatter. Nu görs den i en fantastisk version av Albin Flinkas på Soppteatern på Stockholms stadsteater.

Goldondern Aniara i Helge Skoogs dramatisering har gjorts i 30 år och nu har Helge Skoog klivit av av uppdraget som publikens rymdskepps-ciceron och lämnar över uppdraget till Albin Flinkas,
som därmed blir Helges arvtagare på dubbla plan. Albin Flinkas är nybliven chef för Klara Soppteater.

– När jag blev chef för Klara Soppteater lunchade jag med Helge Skoog för att höra vilka hans tankar var när han startade Soppan, säger Albin Flinkas i ett pressmeddelande. Då tog han upp en pocketversion av Harry Martinsons Aniara och sade: Var så god! Jag tackade och sade att jag faktiskt redan har boken. Då sade Helge: det är dags att lämna över nu. Jag har spelat den här föreställningen i 30 år och jag ser dig som en värdig arvtagare, Albin.

– Det var oerhört hedrande och jag frågade: Vill du regissera, Helge? Jo, det hade jag tänkt, svarade han – och så är det. Vi känner varandra från Lars Rudolfssons Aniara som vi både
medverkade, fortsätter Albin.

Albin Flinkas är en oerhört skicklig skådespelare. I hans gestaltning blir monologen ingen monolog utan levande dialog. Han träder in i de olika rollerna. Med kropp, språk och ljussättning blir han en gammal åldrad man, han blir en fyllig kvinna, han blir en stel tekniker och han är den mer avslappnade journalisten som är rymdskepps-ciceron. Albin Flinkas har dessutom en stark musikalröst, perfekt för sånginsatserna.

När Aniara i den långa versionen sattes upp på Stockholms stadsteater senast, i oktober 2010, var det en stark föreställning som säkert inte lämnade någon opåverkad. Jag sticker ut hakan och säger att den kortare versionen som nu visas på Soppteatern är lika stark, vacker och vemodig. Om du är teaterintresserad och har vägarna förbi Stockholm är den nödvändig för dig. Ett måste att se, helt enkelt.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Sida 222
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 293
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

vecka 45 2-6/11 2026 Göteborgs … Läs mer om Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in