Aniara.2
AV HARRY MARTINSON
Regi: Helge Skoog
Scenografi: Sven Haraldsson
Musik och ljuddesign: Fredrik Meyer
Ljus: Albin Flinkas
Medverkande: Albin Flinkas
Premiär 6 november på Klara Soppteater
Människorna på Aniara färdas i rymden, omgivna av ett mörker men ser till att få struktur på tillvaron på det gigantiska rymdskeppet som kom ur kurs. De dansar och har ett idiotiskt nöjesliv och de bildar sekter och sexklubbar och ledningen gör sig viktig och tar sig förmåner. Livet på Aniara är en skrämmande beskrivning av mänsklighetens liv på jorden.
Harry Martinssons epos Aniara är en av svensk litteraturs starkaste, vackraste och vemodigaste skatter. Nu görs den i en fantastisk version av Albin Flinkas på Soppteatern på Stockholms stadsteater.
Goldondern Aniara i Helge Skoogs dramatisering har gjorts i 30 år och nu har Helge Skoog klivit av av uppdraget som publikens rymdskepps-ciceron och lämnar över uppdraget till Albin Flinkas,
som därmed blir Helges arvtagare på dubbla plan. Albin Flinkas är nybliven chef för Klara Soppteater.
– När jag blev chef för Klara Soppteater lunchade jag med Helge Skoog för att höra vilka hans tankar var när han startade Soppan, säger Albin Flinkas i ett pressmeddelande. Då tog han upp en pocketversion av Harry Martinsons Aniara och sade: Var så god! Jag tackade och sade att jag faktiskt redan har boken. Då sade Helge: det är dags att lämna över nu. Jag har spelat den här föreställningen i 30 år och jag ser dig som en värdig arvtagare, Albin.
– Det var oerhört hedrande och jag frågade: Vill du regissera, Helge? Jo, det hade jag tänkt, svarade han – och så är det. Vi känner varandra från Lars Rudolfssons Aniara som vi både
medverkade, fortsätter Albin.
Albin Flinkas är en oerhört skicklig skådespelare. I hans gestaltning blir monologen ingen monolog utan levande dialog. Han träder in i de olika rollerna. Med kropp, språk och ljussättning blir han en gammal åldrad man, han blir en fyllig kvinna, han blir en stel tekniker och han är den mer avslappnade journalisten som är rymdskepps-ciceron. Albin Flinkas har dessutom en stark musikalröst, perfekt för sånginsatserna.
När Aniara i den långa versionen sattes upp på Stockholms stadsteater senast, i oktober 2010, var det en stark föreställning som säkert inte lämnade någon opåverkad. Jag sticker ut hakan och säger att den kortare versionen som nu visas på Soppteatern är lika stark, vacker och vemodig. Om du är teaterintresserad och har vägarna förbi Stockholm är den nödvändig för dig. Ett måste att se, helt enkelt.