Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Teaterkritik: Lehmantrilogin – Fyra timmar stor teater

by

Foto: Sören Vilks

Lehmantrilogin
Av Stefano Massini
Översättning Johanna Hedenberg
Bearbetning Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Scenografi och kostym Charlotta Nylund
Ljus Karl Svensson
Ljud Andreas Huumonen, Johan Stohne, Ellinor Blixt, Fabian Grytt*
Mask Linda Gonçalves
Koreograf Anna Ståhl
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm, 24 februari 2022
Medverkande Emil Almén, Robin Keller, Anders Johannisson
Statist Erwin Semler, Kim Larsson Gardell, Jesper Linde, Max Backholm, Rutger Lidgard, Sebastian, Adegren Morad, Sebastian Johansson Micci

Fyra timmar stor teater. En fascinerande och stark föreställning som sätter igång många tankar.

Vi år följa en släktkrönika från åren 1844 till 1983; kraschen 2008 avhandlas således inte. Det är framgångsfaktorerna bakom rikedomen som belyses av skådespelare och regissör på ett mycket ”direkt”(pedagogiskt) sätt. Publiken sitter uppmärksamt lyssnande till alla ord som uttalas.

Berättelsen om bröderna Lehman och deras framgångar i USA börjar en kall septembermorgon 1844 då en ung man från Bayern stiger i land i New Yorks hamn. Passkontrollanten uppfattar inte hans judiska namn, så nu är han Henry Lehman. Det är detalj som berättas i många olika sammanhang. Kanske är det sant, kanske är det mest en metafor för illusionen om den amerikanska drömmer, om att en man kan komma till USA helt utfattig, inte ens få behålla sitt namn men ändå kan bygga sig en förmögenhet.

Tillsammans med sina två bröder börjar Henry Lehman handla med bomull i den amerikanska södern och bygger en förmögenhet. De flyttar verksamheten till New York och är bland de första att se möjligheterna i samtidens stora uppfinningar. Järnvägar, flygplan och olja expanderar företaget i ett skeende som följer den moderna kapitalismens historia. Men hur började undergången. Föreställningen ger oss några möjliga svar. Brist på verklighetsuppfattning anas. Är det kapitalismens undergång?

Ibland sägs det teorin ”too big to fail” inom finansvärlden bevisar att de allra rikaste ägarna av banker och finansinstitut är så sammankopplade med varandra att staten aldrig skulle låta det gå i konkurs. För många skulle falla om någon faller. Det skulle äventyra andra företag, låntagare och sparare. Ändå hände det med Lehman Brothers. Kanske vill författaren till dramat berätta att det kan hända alla.

Robin Keller, Emil Almen och Anders Johannisson och sju statister gör strålande insatser. Tack regissören Carolina Frände. Föreställningen är välgjord på alla plan, regi, skådespelare, kostym, mask, ljud, ljus.

Fakta om författaren:
Lehmantrilogin är skriven av den italienska författaren Stefano Massini, den hade urpremiär i Paris 2013 och har sedan spelats runt om i Europa, i New York och på West End. I sin pjäs följer han västerlandets kapitalistiska system genom berättelsen om en judisk familj som immigrerar till USA. Pjäsen följer familjen Lehman fram till 1980-talet.

Teaterkritik: Sårad Ängel – Skoningslöst om det svåra i att kunna förlåta

by

Regi: Rebecka Hemse
Scenografi: Bente Lykke Möller
Ljus: Jens Sethzman
Mask: Linda Hyllengren
Musik: Sibelle Attar
Dramaturg: Irene Kraus
Medverkande: Jakob Eklund och Melinda Kinnaman.

En dialog mellan två människor, en far och en dotter. Svårigheterna med att förlåta och gå vidare och en sårad ängel som påverkar hela deras upp och ner vända tillvaro. Sara Stridsbergs nyskrivna Sårad ängel är en avskalad smärtsam pjäs om det oerhörda, närmast omöjliga i att kunna förlåta en annan människa.

Den sårade ängeln är en symbolisk målning gjord av finländska konstnären Hugo Simberg. Målningen föreställer två pojkar som bär på en bår med en ängel med bandage över ögonen och en nedblodad vinge. Fresken tillhör en av Finlands mest kända konstnärliga verk.

I Sara Stridsbergs tolkning är det är två människor som bär på skuld. En individ de sårat och lämnat därhän. En pappa som försummat sitt eget barn och en dotter som lägger all skuld på fadern. Samtidigt fortsätter de att ses hela livet ut. Vi följer dem på livets färd från att dottern bara är ett litet barn tills hon är vuxen och har egna ungar. Fadern pendlar mellan boenden och har alltid spritflaskan nära till hands. Han känner stark sorg inför de fakto att han lämnade dotterns mamma. Hon var en ängel som dansade i midsommarnatten. Men pappan försakade henne. Hans alkoholstinna ansiktsuttryck och livströtta filosofi alstrar Dramatenskådespelaren Jakob Eklund väl. Och Melinda Kinnaman som dotter som önskade att hans barn var hennes eget utstrålar en säkerhet och självklarhet vi sällan ser på ett scengolv.

Det finns en splittring karaktärerna emellan, en sårade ängel, barnet som skadades, indirekt av pappans handlingar. Sara Stridsberg närmar sig temat med försiktighet och respekt för människorna. Och utan pekpinnar eller sentimentala känslor målar hon fram sin fresk. Sårad ängel är ett nyanserat och mänskligt drama om det oerhörda i att kunna förlåta. Det avskalade scenrummet med endast ett kylskåp i mitten gör intrycken och skådespelet än starkare. Det krävs sin kvinna och man för att lyckas bära upp detta. Men Melinda och Jakob har de rätta virket.

Regissör Rebecka Hemse som debuterar som teaterregissör lyckas väl i det avskalade att fånga emotionerna, inkapsla och levandegöra dem. Den tryckta stämningen i rummet förstärks ytterligare av Sibelle Attars suggestiva musik.

Sårad ängel är ett smärtsamt drama om relationer som flytt, om skuld, skam och hoppet som tryter. Vi kämpar alla på i det stora hav som är livet. Och regissör Rebecka och pjäsförfattare Sara styr skutan lugnt i hamn.

En sårad ängel är Sara Stridsbergs första skrivna pjäs och en av Rebecka Hemse första uppsättningar inom Dramatens regi. Hon har tidigare regisserat Evakuering: De förskräckliga föräldrarna och stått för Dramatens bidrag till det nationella projektet Osäkerhetens tid.

Petter Stjernstedt

Charlie Chaplins ”Moderna tider” får urpremiär på Folkteatern i Göteborg

by

Charlie Chaplins ”Moderna tider” får urpremiär på Folkteatern i Göteborg i Erik Holmströms fria bearbetning.

Ett pressmeddelande berättar:
Folkteatern öppnar återigen upp Stora Scenen för teater utan publikrestriktioner. Som förr i tiden? Nej, nu är det äntligen dags för Moderna tider. Charlie Chaplins ikoniska stumfilm från 1936 får nytt liv i Erik Holmströms och Pontus Lundkvists helt fria bearbetning. Urpremiär lördagen den 5 mars.

Publiken kommer att få åka på en tidsresa och möta sex stycken Charlie Chaplin som alla tappat bort sig själva i tiden. Moderna tider på Folkteatern är en absurd, humoristisk och existentialistisk föreställning.

– Vi inspireras av Chaplins fantastiska blick på sin värld och hans sätt att göra parodi på sin samtid. Sen har vi försökt bearbeta vår egen värld och samtid utifrån oss själva, det blir som en surrealistisk hypnos om löpande band och den sentida kapitalismen, säger Erik Holmström som skrivit manus och regisserar föreställningen.

På scen finns också kompositörerna och musikerna Cecilia Nordlund och Lotta Wenglén som senast sågs på Folkteatern i Don Quijote, även då med Erik Holmström som regissör.

– Folkteatern är en fantastiskt kreativ plats med höga konstnärliga ambitioner. Med Moderna tider på Stora scenen utmanar vi teaterformen och problematiserar tiden vi lever i, säger Frida Röhl, konstnärlig ledare vid Folkteatern i Göteborg.

Världen har aldrig funnits längre än när du läser det här. Vi lever minst sagt i moderna tider. Men vem har inte gjort det? Varenda människa som någonsin levt har levt på randen av tiden, alltid varit den mest moderna människa som världen skådat. Går det att vara mer modern än den första människan vid löpande bandet? För att inte tala om den som tog första steget på ett löpband. Mest modern måste väl ändå den första sushibiten vara, när den rullades ut på löpande band? Kanske har någon av de sex Charlie Chaplin svaret? De som åkt genom tiden fram och tillbaka tills de tappat bort sig själva. Är de kloner? Är de döda allihop? Eller en och samma person? Vilka tider är värst att jobba i och vilka epoker skulle de helst sälja sig till? Det enda de vet är att de skrivit upp innehållet på manschetten, men den tappade de bort i en dansrörelse.

Kulla-Gulla får nytt liv på scen, premiär på Kulturhuset Stadsteatern i mars

by

Kulturhuset Stadsteatern

Kulla-Gulla får nytt liv på scen i en pjäs på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Ett pressmeddelande berättar:
För första gången någonsin blir barnboksklassikern Kulla-Gulla pjäs. Berättelsen om barnhemsbarnet Gulla och hennes osvikliga godhet och civilkurage, som fängslat flera generationer bokälskare sedan debuten 1945. Historien utspelar sig i början av förra sekelskiftet, men Kulla-Gullas rättskaffenhet och mod att stå upp för de svaga är lika aktuell nu som då. När hon tar klivet ut på Stora scenen bjuds publiken på nedslag i bokens många händelser presenterat av en stor ensemble, specialskriven musik och mycket dans. Titelrollen som Kulla-Gulla görs av Maja Rung. Regisserar gör Maria Sid, tillika teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Kulla-Gulla är synonymt med moral och omutbar präktighet, men berättelsen handlar framför allt om svåra livsvillkor i ett orättvist Sverige. En tid då barn fortfarande såldes på auktion. Den unga Gullas berömda rättvisepatos, styrka och solidaritet, trots hårda förhållanden, gjorde henne till en av 1900-talets mest älskade, och ibland utskällda, hjältar i svensk barnbokslitteratur. Böckerna är skrivna av Martha Sandwall-Bergström och 2020 firade Kulla-Gulla 75 år. Den 4 mars 2022 kliver hon för första gången upp på teaterscenen.

– En Kulla-Gulla som tar tag i orättvisor behövs i alla tider, oberoende vilken skepnad hon kommer i. I mina ögon är hon en slagkraftig hjälte som inger hopp. Berättelsen är generationsöverskridande och passar alla åldrar och för den som läst sin Kulla-Gulla kommer många av pjäsens karaktärer bli ett kärt återseende, säger Maria Sid.

Gulla växer upp på Kullatorpet hos familjen Karlberg dit hon kommit som tjänstehjon, endast sju år gammal. Hon är stark och verkar ha ett ljus inuti som ger henne en outsinlig kraft. Trots svält och fattigdom tar hon hand om de fem barnen, farmodern, och alla hussysslor, ja allt för att göra livet bättre i det fattiga hemmet. När det så småningom avslöjas att hon är barnbarn till den rike patronen vägrar hon lämna fattigdomen för ett liv i lyx. Patronen, som inte ger upp på sitt barnbarn, vill ge henne det liv hon en gång var född att leva. Men ju äldre Gulla blir, desto tydligare ser hon orättvisorna i samhället.

Kulla-Gulla, Urpremiär 4 mars 2022, Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern
Av: Martha Sandwall-Bergström
Dramatisering: Åsa Lindholm
Regi: Maria Sid
Scenografi: Zofi Lagerman
Kostym: Kersti Vitali Rudolfsson
Ljus och bild: Joonas Tikkanen
Musik och komposition: Iiro Rantala
Ljud: Magnus Ericsson
Mask: Katrin Wahlberg
Koreografi: Catharina Allvin
Dockmakare: Jenny Bjärkstedt
Medverkande: Maja Rung, Eva Stenson, Odile Nunes, Ludde Hagberg, Sandra Medina, Manuela Gotskozik Bjelke, Matilda Ragnerstam, Tove Edfeldt, Simon Edenroth, Carlos Romer Cruz, Yngve Dahlberg, Lars Göran Persson, Robert Noack, Karim Rahali, Rebecca Seward, Björn Vårsjö, Oscar Karlsson.

Teaterkritik: En tillfällig ensemble sätter upp kung Lear – Soppteater med underbar humor

by

En tillfällig ensemble sätter upp kung Lear
Manus, regi och scenografi Johanna Lazcano
Kostym Gudrun Rösnes
Komposition Mathias Venge
Ljus Petter Ekström
Ljud Sebastian Darth
Mask Anna Jensen Arktoft
Rekvisita Anja Liedtke
Rollerna: Ulf – Johan Rabaeus
Larissa – Johanna Lazcano
Berit – Mia Benson
Andreas – Fredrik Meyer

Här är en soppteater med underbar humor. Att på 55 minuter få med det mesta som rör sig i tiden är starkt. Här är det en heterogen kvartett som ska sätta upp Shakespeares klassiker Kung Lear.

En svag regissör Andreas (Fredrik Meyer) som slits mellan sjuka barn och jobb.
En gammal skådespelerska Berit (Mia Benson) från 70-talets Tältprojektet med minnen av röda flaggor och demonstrationer.

Den unga spokenworld-poeten Larissa (Johanna Lazcano) inläst på genusperspektiv, Me too och utanförskap. Klädd i Adidasoverall vill hon vara en representant för orten.
Till sist , den store stjärnan Ulf (Johan Rabeus) som blivit avpolletterad från de stora scenerna. Med stort ego och mycket kraft gör han sitt eget drama på scen.
Kaoset är totalt när alla driver sin egen linje och regissören saknar pondus.

Så kommer direktiv från ledningen om att skapa en föreställning som kan locka den publik som inte vill se teater. Det hela utmynnar i en kortkort version av Kung Lear och avslutas med en glittrande Melodifestivalshow och ett trapetsnummer.

Föreställningen lockar till många skratt med sina dråpliga situationer. En komedi med många poäng för de som vill bli roade. Men den är också tankeväckande att bakom
varje scen finns individer med olika egenheter och idéer. För de som gillar drama är Rabeus utspel från Kung Lear ett härligt prov på stor skådespelarkonst.
En pjäs om hur en pjäs blir till som också lockar till fler teaterbesök.