Marianne Mörck ger sig återigen ut på Riksteaterturné med Britt-Marie var här. I höst turnerar hon från Övertorneå till Halmstad och kommer ha spelat rollen som Britt-Marie 130 gånger. Dessutom spelar hon alla 18 rollerna i pjäsen helt själv. Men Marianne Mörck tycker inte att detta är något särskilt att uppmärksamma.
Ett pressmeddelande berättar:
– Det är inget märkvärdigt att jag spelar Britt-Marie 100 gånger! Vad gör det för skillnad? Det som är oerhört är att man inte blir mätt på Britt-Marie, att riksteaterföreningarna tagit till sig henne och sett henne. Denna helt vanliga kvinna, en hemmafru som aldrig fått cred för sitt arbete men ändå är så stark på sitt sätt, säger Marianne Mörck.
Publik- och kritikersucceén, Britt-Marie var här, är en kärlekshistoria om en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes eget ska börja. Britt-Marie, 63, har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru och ska starta upp på nytt. Pjäsen är regisserad och skriven av Eva Dahlman utifrån Fredrik Backmans bästsäljande bok med samma namn.
– Det är så många som känner igen sig i Britt-Marie eller har en släkting som är som hon. Hennes inrutade liv och rädslor för män som pratar svenska med brytning eller människor som inte äter middag klockan 18. Hur hon måste öppna upp och titta ut och hur det då visar sig att det hon varit rädd för, är det som ger henne liv, säger Marianne Mörck.
Britt-Marie var här har premiär den 14 september i Söderhamn.
Den 28 september i Kiruna gör Marianne Mörck sin hundrade föreställning med Britt-Marie var här och kommer att ha spelat den 130 gånger när turnén är slut i december.
Medverkande
Marianne Mörck
Konstnärligt team
Dramatisering och regi: Eva Dahlman
Textdramaturg: Eva-Maria Dahlin och Lisa Lindén
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Ljusdesign: Peter Stockhaus
Mask- och perukdesign: Ulrika Ritter
America är regissör och har utifrån sitt och Veronicas livsöde också skrivit pjäsen. De träffades för två år sedan och förstod att de båda kom som fyraåringar till Sverige. America med hela sin chilenska familj, Veronica som ensamt adoptivbarn. Som titeln säger känner de sig sammanflätade. Tidigt i pjäsen symboliseras det vackert, rörande, med scener kring deras långa svarta lockliga hår. När de som systrar går nära varandra, tar på varandra vänligt stödjande, kämpar jag redan i början med att hålla tårarna tillbaka. Det blir väldigt starkt, men värdigt spelat, autentiskt som det är. Chiles öde lever ju även i mig. Med allt politiskt engagemang spreds det ju även till min generation, vi som var födda på 60-talet, främst via intellektuella vänner. Det går inte att värja sig.
Handlingen börjar 1940 där vi får följa tioåriga Erik som skickas från sin familj utanför Luleå och blir intagen på den så kallade sinnesslöanstalten utanför Lund. Erik kommer aldrig tillbaka. I pjäsen får vi följa intagna, anhöriga och läkare inne på anstalten. Vi får uppleva och känna med den ensamhet och förtvivlan som gör att Erik vandrar naken genom korridoren med en kungakrona på huvudet, vi får känna med vårdaren Olle som bara står ur med sitt jobb för att han super, nyanställda Anna som inte vågar förändra och självaste övervakaren över allt, sjukhuschefen Hugo Fröderberg.
Vipeholmsanstalten är kanske mest bekant för de fruktansvärda kariesexperiment de utförde då patienter matades med sötsaker för att läkare skulle forska på hur hål i tänder utvecklades. Filmen Sockerexperimentet som hade premiär i januari 2023 berättar om detta experiment. 
