Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

by

Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets - imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Pinocchio
Koncept och regi Alice Laloy
Kompani La Compagnie s’Appelle Reviens (Frankrike)
Medverkande Alice Amalbert, Mathilde Augustak, Matthias Beaudoin, Étienne Caloone, Ashille Constantin, Roxane Coursault, Robinson Courtois, Nina Fabiani, Léon Leckler, Valentina Papić
Och barnen Charlotte Adriaen, Marceau Bulteau, Léonie Flipo Leprêtre, Louise Lannoy, Juliette Martinez, Mourad Mboreha, Romane Sand, Elya Tilliez, Eléna Vermersch, Iness Wilmotte
Medverkar gör även slagverkarna Hector Yvrard och Mathis Rebiaï
Ljudkomposition Eric Recordier
Koreografi Cécile Laloy, assisterad av Stéphanie Chêne
Scenografi Jane Joyet
Kostym Oria Steenkiste, Cathy Launois & Maya-Lune Thieblemont
Rekvisita Benjamin Hautin, Maya-Lune Thieblemont och Antonin Bouvret
Ljusdesign: Julienne Rochereau
Teknisk ledning och scenmästeri: Sylvain Liagre
Ljud- och ljusteknik Éric Recordier
Invigningsföreställning 20 augusti 2026 på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets

Wow vilken imponerande och stark föreställning, nästan helt ordlös förmedlas en djup symboliskt mättad berättelse som dröjer sig kvar länge, länge. Tio barn skuttar omkring och leker som barn gör, men luras sedan in i händerna på vuxna som målmedvetet förvandlar dem till dockor som lyder minsta vink. Den välkända sagan om dockan Pinocchio som blir en levande pojke är här sin motsats, barn blir dockor.

Grönklädda vuxna, kanske är de föräldrar, kanske lärare, kanske trollkarlar – vad dessa rollfigurer är ligger i betraktarens ögon, vi i publiken kan själva bestämma hur vi tolkar dem. Dessa grönklädda vuxna tar hand om ett barn var och förvandlar målmedvetet och grundligt barnet till en docka. Men de grönklädda har inte makten. Där finns två andra person i närheten som styr över de grönklädda. När någon av de grönklädda inte hänger med i den förväntade takt de ska arbeta i får de ögonen på sig av de två trumslagare som symboliserar makten över föräldrarna. Vi ser hur vuxna är rädda att bryta mönstret i gruppen. Rädda vuxna är lätta att manövrera och det drabbar i förlängningen barnen, förstås.

Denna starka föreställning är ordlös och bygger på vad som görs och sker och på ljus och musik. Den är fylld av symboler och går att uppleva och tolka på många sätt. Helt fantastiskt.

En scenföreställning skapad för 22 medverkande – barn och vuxna – samt två tonåriga slagverkare. Föreställningen är resultatet av ett fotografiskt forskningsprojekt som Alice Laloy genomförde mellan 2014 och 2018 med titeln Pinocchio(s).

Föreställningen ingår i dockteater-festivalen Pop Up Puppets – Marionetteaterns internationella dockteaterfestival som på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm. Festivalen, som arrangeras vartannat år, presenterar kompanier från hela världen med olika uttryck. Den 20-23 augusti förvandlas Kulturhuset Stadsteatern till en internationell scen med allt från stora föreställningar till dockteater i miniformat.

Från festivalens hemsida:
Alice Laloy gestaltar ett dystopiskt samhälle där barn genomgår en övergångsrit via ett löpande band. Steg för steg formar vuxna dem till perfekta dockor. Men det är genom sin egen vilja som barnen återerövrar rörelsen, befriar sig från trådarna som styr dem och når fullständig frigörelse.

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

by

Blodsoffer

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton, berättar ett pressmeddelande:

År 1892 skrev en kille som bodde på övre delen av Drottninggatan en pjäs, strax efter en infekterad skilsmässa. Han hette August Strindberg och hans ex-fru, Siri von Essen. Och nu, 134 år efter den hade premiär, kommer det en helt nyskriven version av samma pjäs, fast i musikalform.

Pjäsen det handlar om är Moderskärlek, som har (gala)premiär den 5 september 2026 men spelas från 9 september på Strindbergs Intima Teater i Stockholm. På scen möts Frida Hallgren och Blossom Tainton i en intensiv uppgörelse där smärtpunkter, skarp humor och starka känslor vävs samman i en berättelse om det mytomspunna moderskapet.

Pjäsen utspelar sig på en badort i skärgården och kretsar kring relationen mellan den ensamstående modern Amelie och hennes dotter Hélène. Amelie talar ständigt illa om Hélènes far, men gradvis avslöjas familjehemligheter som kastar nytt ljus över deras relation. Inte minst att Hélènes bästa väninna även visar sig vara hennes halvsyster. Karaktären Amelie anses vara inspirerad av Siri von Essen. Moderskärlek har tidigare satts upp i flera olika format. Redan 1948 regisserade Ingmar Bergman en radioversion av pjäsen, med bland andra Anita Björk i rollen som Hélène. År 1967 följde en tv-film där Agneta Prytz spelade modern.

I denna nytolkning står Annika Kofoed för både manus och regi och den nyskrivna musiken och sångtexterna är skapade av P-O Nilsson.

Teaterkritik: Höga visan i Benhuset, Katarina kyrkogård – En dans där alla våra mänskliga känslor spelas upp

by

Höga visan i Benhuset, Katarina kyrkogård

Höga visan
Premiär 14 augusti 2026
Skådespelare Enbart Lotti Törnros (monolog).
Upphovskvinna Hanna Nygårds.
Teatergruppen Hög produktion.
Scen: Benhuset, Katarina kyrkogård i Stockholm

Höga visan i Gamla testamentet är en poetisk och vacker text om evig kärlek. Den har som de flesta bibliska texter tolkats på flera olika sätt, ibland symboliskt och ibland bokstavstroget. Inom judendomen tolkas den ofta som Guds kärlek till Israel och inom kristendomen som kärleken mellan Kristus och kyrkan. Hanna Nygårds och Lotti Törnros tolkning är dock mindre symbolisk och mer bokstavstrogen. Det är tvåsamhetens kärlek som är i centrum och framför allt, enligt Lottis monolog, kärlekens baksida eller pris: sorg och förtvivlan. En kärlek som ofta är självupptagen och drivs av en längtan efter någon utomstående som förväntas rädda mig och fylla mina känslor av inre tomrum. En förälskelse där den andre till en början upplevs som i det närmaste perfekt, som den enda rätta. En illusion som tenderar att övergå i besvikelser när sprickorna i fasaden visar sig. Något som Lotti spelar upp på scenen på alla möjliga sätt.

Pjäsen handlar om den övergivnas besvikelser och inre och yttre kamp mellan förtvivlan och strimmor av hopp. En dans där alla våra mänskliga känslor spelas upp: sorg, förtvivlan, ilska, anklagelse och hat. Du har förstört mitt liv. Du lovade att vi alltid skulle vara ihop. Du sa att jag var din största och eviga kärlek. Vi skulle vara öppna mot varandra och ta upp allt det som skavde. Du din lögnare. Men också minne av vackra kärleksfulla stunder. Och naturligtvis, meningslösa försök att skriva om historien. Varför vågade jag inte se det som var på gång? Vi slutade ju att intressera oss för varandra för länge sedan. Varför kysstes jag inte oftare. Varför sa eller gjorde jag så och inte så? Men mitt i alla förtvivlan visar sig också, visserligen ansträngt, men ändå strimmor av hopp: jag klara mig själv, jag ska ta hand om mig själv, det som har hänt är inte så allvarligt egentligen.

Till slut finns det ingen kraft kvar för allt meningslöst ältande. Det illustreras av en kruka med en liten ekplanta som Lotti en gång gav sin älskade som bevis på den eviga kärlek som de lovade varandra när förälskelsen blommade. Plantan var en symbol för drömmarna om att ha träffat den rätta som kan tillfredsställa de flesta behov. Nu visar den en väg ut ur den destruktiva rundgången av känslor och tänder ett hopp om något nytt. Tillsammans med publiken planterar Lotti om ekplantan ute på Katarina kyrkans kyrkogård. Men en fråga som dröjer sig kvar är om det som planteras om är samma gamla ekplanta och samma självupptagna drömmar om tvåsamhet som räddning. Eller har det hänt något med Lotti. Har hon fått syn på sin egen roll i det som har hänt. Eller är det samma gamla planta och samma drömmar som planteras om med risk för upprepningstvång i nya förälskelser, besvikelser, tystnad och kanske nya uppbrott.

Lotti Törnros monolog är mycket trovärdig vilket gör att man kan känna igen sig i och kanske lära sig något av det som utspelas på scenen. Hennes verbala tal, kroppsspråk och rörelser på scenen uttrycker besvikelsens och sorgens känslor på ett imponerande sätt.

Familjemusikalen Mrs. Doubtfire får nordisk premiär på Östgötateatern

by

Familjemusikalen Mrs. Doubtfire får nordisk premiär på Östgötateatern!

Familjemusikalen Mrs. Doubtfire får nordisk premiär på Östgötateatern, berättar ett pressmeddelande:

Östgötateatern är stolta över att ge nordisk premiär för den hyllade Broadwaymusikalen Mrs. Doubtfire. Hösten 2026 får publiken möta den älskade berättelsen om Daniel Hillard och hans alter ego Mrs. Doubtfire – i en varm och fartfylld familjemusikal fylld av humor, hjärta och igenkänning.

– Vi är otroligt stolta att få ge Östgötateaterns publik denna fantastiska musikal som på ett utmärkt sätt blandar humor med en berörande historia. Jag är helt övertygad om att publiken i alla åldrar får med sig såväl ett gott skratt som en skvätt tårar från teatern efter denna föreställning, säger teaterchef Kristoffer Berglund.

Musikalen bygger på den filmen med samma namn från 1993 med Robin Williams och Sally Field i huvudrollerna.

Vi får följa Daniel Hillard – en nyskild och arbetslös skådespelare, som i ett desperat försök att få vara nära sina barn kliver in i rollen som den äldre, kvinnliga hushållerskan Mrs. Doubtfire. När han lyckas få jobb hos sin exfru Miranda inleds ett dubbelliv fyllt av skratt, känslor och kaotiska förvecklingar.

Med högt tempo, medryckande musik och massor av humor kastas vi mellan Mrs. Doubtfires vilda upptåg och Daniels utmaningar. Men bakom förklädnaden döljer sig också en djupare berättelse – om föräldraskap, identitet och kärleken till familjen, oavsett hur den ser ut.

Spelperiod
Nordisk premiär: lördag 5 september kl 15.00, Östgötateatern i Linköping
Linköping: 5 september–24 oktober 2026
Norrköping: 7 november–31 december 2026

Medverkande skådespelare
Peter Jansson, Karin Oscarsson, Eric Hallengren, Moa Eklöf, Camilo Ge Bresky, Rachelle Larsson, Marika Strand, Sven Angleflod, Vide Wilson Levahn, Julian Blomqvist Vilenius, Alexander Sherwood, Gustav Kvale, Hjalmar Freij, Astrid Skogh, Thalia SpyrouKambanou, Julie Marlow, Sara Östberg Diakité, Hanna Ulvan, Elin Malmborg, Martin Henriksson-Urech, Emma Wihlborg

Orkester
Kristin Stenerhag, Tomas Nordebrink, Niclas Lindblom, Alexander Walldén, Marcus Österlund, Ella Björkdahl, Michael Lindholm, Johan Nilsson, Magnus Jacobson, Magnus Fritz, Fredrik Ingå.

Inspelad musik, musiker:
Åse-Maria Bygland Larsen, Henrik Westerberg, Lars Hedlund, Pelle Anelid

Konstnärligt team
Regi och koreografi: Anna Ståhl
Scenografi: Marcus Englesson
Kostymdesign: Annsofi Östbergh Nyberg
Ljusdesign: Per Hörding
Ljuddesign: Michael Andersson
Musikaliskt ansvarig och kapellmästare: Kristin Stenerhag
Peruk- och maskdesign: Anna Stålfelt
Översättning: Calle Norlén

Hamlet möter Lejonkungen i personligt gästspel på Dramaten

by

Hamlet möter Lejonkungen i personligt gästspel på Dramaten
Joakim Fernström i Människokung Hamlet Foto. Martin Nauclare

Människokung Hamlet är en soloföreställning om tre blivande kungar framtagen av Joakim Fernström, skådespelare med Downs syndrom på Mosaikteatern. Det är en berättelse om Lejonkungen, Hamlet och Joakims egen födelse – en personlig pjäs som balanserar mellan galenskap och kärlek, sorg och lycka. Ges på Lilla scenen den 8 oktober 2026.

Ett pressmeddelande berättar:
Joakim har alltid velat spela Hamlet. Han frågade Daniel Rudholm, konstnärlig ledare på Mosaikteatern, om han ville gå in som medskapare och tillsammans började de utforska den berömda pjäsen. Efter att först velat ha en stor ensemble, tyckte de båda snart att det var mer intressant att göra pjäsen med bara de två på scenen. Joakim som skådespelare och Daniel som musiker.

Under arbetets gång framkom ytterligare två historier till Shakespeares: nämligen sagan om Lejonkungen som betytt mycket för Joakim under hela hans uppväxt och berättelsen om Joakim själv och hans födelse. Resultatet blev Människokung Hamlet – en uppsättning som använder bilder, ljud, musik och rörelse snarare än text som konstnärligt uttryck. Föreställningen är ett gästspel från Mosaikteatern.

Mosaikteatern är en daglig verksamhet med scenisk inriktning för personer med intellektuella funktionsnedsättningar som drivs av Stiftelsen Mosaik, en idéburen organisation och en icke-vinstdrivande stiftelse.

Nypremiär för Hamlet – The Death of Theatre
Mattias Andersson föreställning Hamlet – The Death of Theatre, som spelade på scenen Elverket under våren sätts nu upp på Stora scenen med nypremiär 3 oktober 2026. Gustav Lindh och Gizem Erdogan spelar Hamlet och Ofelia och som kung Horatius syns Danilo Bejarano som ersätter Shanti Roney.