Teater

Euripides drama i brännande nytolkning – Nordenpremiär för Hekabe på Göteborgs stadsteater

19 mars, 2026 by Redaktionen

Mia Höglund-Melin som Hekabe och Jesper Söderblom som Agamemnon. Premiär för Hekabe 25 mars. Foto: Ellika Henrikson

Den 25 mars 2026 är det premiär för Hekabe, Euripides drama i modern nytolkning av Marina Carr, en av Irlands mest betydande samtida dramatiker och som nu introduceras för en nordisk publik. Pjäsen, som regisseras av Helena Sandström Cruz, handlar om krig och förlust men också om försoning.

Ett pressmeddelande berättar:
Troja har fallit. Staden ligger i ruiner. Drottning Hekabe sitter sörjande på sin makes tron med hans avhuggna huvud i sina händer. Sönernas lik ligger vid hennes fötter. Men tre av hennes barn är ännu vid liv, och den yngste sonen Polydoros, tronarvingen, gömmer sig för segerherren Agamemnon.

En tidlös berättelse om krigets civila offer, om eviga våldsspiraler och om hur dessa våldsamma konflikter inte har någon vinnare. Dramat växlar sömlöst mellan berättande och gestaltning och låter karaktärerna från båda sidor uttrycka en mängd olika känslor: tvivel, skam, ilska, sorg och empati.

– Hekabe utspelar sig i efterspelet av det trojanska kriget och fokuserar på kvinnornas och barnens situation. Marina Carr tar dramat rätt in i vår samtid. Hon har moderniserat språket och fört in ett feministiskt perspektiv där hon lyfter fram Hekabe mer som en modern människa med olika lager, säger regissören Helena Sandström Cruz.

I uppsättningen möter den brännande texten också starka visuella grepp av Josefin Hinders, som står för scenografi, kostym och ljus, och nykomponerad musik av Stefan Johansson.

I rollerna
Hekabe, drottning av Troja – Mia Höglund-Melin
Agamemnon, akajernas kung – Jesper Söderblom
Kassandra, Hekabes dotter – Marta Andersson-Larson
Polyxena, Hekabes dotter – Oméya Simbizi
Polymestor, kung av Thrakien – Johan Friberg
Odysseus, kung av Ithaka – Emil Ljungestig
Neptolemos, Akilles son/Polydoros, Hekabes son – Casper Karlsson*
* Praktikant från Teaterhögskolan vid Luleå tekniska universitet

Helena Sandström Cruz är skådespelare och regissör och har satt upp både klassiker och samtida dramatik, på bland annat Uppsala Stadsteater och Dalateatern. 2023 regisserade hon Euripides Backanterna på Borås Stadsteater och hösten 2025 Macbeth på samma teater. Under sitt magisterår på Stockholms Konstnärliga Högskola fördjupade hon sig specifikt i Euripides verk.

Pjäsen Abrahams barn ska öppna för religionsdialog bland unga i Västsverige

13 mars, 2026 by Redaktionen

Foto Jonas Kündig

Hösten 2025 hade pjäsen och den gestaltade föreläsningen Abrahams barn premiär på Göteborgs Stadsteater och spelade för fulla salonger. Pjäsen är en personlig betraktelse över de tre världsreligionerna judendom, kristendom och islam med utgångspunkt i likheterna emellan dem. Nu ingår Göteborgs Stadsteater ett samarbete med Svenska kyrkan för att främja en religionsdialog bland unga vuxna i västra Sverige.

Ett pressmeddelande berättar:
– Abrahams barn väcker viktiga frågor som får oss att reflektera över vår egen och andras religion. Vi hoppas att vi gemensamt genom föreställningen kan främja den religionsdialog som vi ser att samhället i allra högsta grad är i behov av, säger Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift.

Monologföreställningen Abrahams barn skapades av den norska skådespelaren Svein Tindberg för Det Norske Teatret i Oslo. I Sverige är det skådespelaren och regissören Johan Gry som tagit vid och utforskar berättelserna om centralgestalten Abraham. Föreställningen blandar historieberättande, humor och reflektion, och tar med publiken på en resa genom Abrahams liv, hans söner och de tre religionernas syn på honom.

Genom att väva samman texter från Tanach, Nya testamentet och Koranen blottläggs religionernas gemensamma rötter, konflikterna och möjligheten till förståelse.

I ett samarbete med Svenska kyrkan ges nu kulturhus, folkhögskolor, gymnasier, bibliotek och andra aktörer i västra Sverige, och som har tillgång till en scen, möjlighet att boka föreställningen utan kostnad. Satsningen riktar sig främst till unga vuxna och ska främja religionsdialog.

– Inför detta bjuder vi in dessa aktörer att se Abrahams barn 22 och 23 april för att därefter undersöka intresset för att kostnadsfritt boka föreställningen under våren 2027, då primärt för en ung vuxen publik. Genom samarbetet med Svenska kyrkan hoppas vi kunna nå fler unga och bidra till viktiga samtal om religion, historia och våra gemensamma rötter, säger Frida Edman, vd för Göteborgs Stadsteater AB.

Fakta: Abrahams barn – visning för arrangörer
• Föreställningen visas för inbjudna arrangörer 22-23 april på Göteborgs Stadsteater
• Inbjudan riktar sig till kulturhus, gymnasier, folkhögskolor, bibliotek och andra aktörer i Västsverige med tillgång till scen
• Aktörerna erbjuds därefter möjlighet att kostnadsfritt boka föreställningen under våren 2027, i mån av tillgängliga speldatum.
• Satsningen riktar sig främst till en ung vuxen publik
• Initiativet genomförs i samarbete mellan Göteborgs Stadsteater och Svenska kyrkan

Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

8 mars, 2026 by Ulf Olsson

Foto: Sören Vilks

Personkrets 3.1
Av Lars Norén
Regi och bearbetning Alexander Salzberger
Ljus och scenografi SUTODA
Kostym Jasminda Asplund Blanco
Mask Rebecca Afzelius
Kompositör Pekka Tuppurainen
Dramaturg Åsa Lindholm
Premiär Stockholms Stadsteater, Klara scenen, 6 mars 2026
I rollerna: Leonard Terfelt, Sandra Huldt, Robert Fux, Bahador Foladi, Matilda Ragnerstam, Bengt Braskered, Jens Hultén, Ann-Sofie Rase, Helena af Sandeberg, Shebly Niavarani, Isak Warrol Karlsson, Pella Appelfeldt Wahlberg, Elsa Wörmann och Carlos Romero Cruz.

I Stockholms innerstad samlas en grupp marginaliserade och utstöta människor som missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka och prostituerade. Dramat handlar alltså om människor som har fallit igenom det sociala skyddsnätet i ett folkhem som har eller håller på att monteras ner. Vi möts av missbruk, beroenden, sociala arv, medberoenden och hat/kärlek mellan föräldrar och barn. Åskådarna, som tittar på den misär som spelas upp på scenen, tillhör en helt annan samhällsgrupp. De mer socialt lyckade som lever ett förhållandevis gott liv. Men är det så enkelt? Hur långt är steget från att tillhöra samhällets innegrupper till att plötsligt hamna bland de marginaliserade. Kan vi vara helt säkra på att gränserna är absoluta i ett samhälle där den tekniska utvecklingen omstrukturerar arbetsmarknader och en skilsmässa kan leda till att man plötsligt inte har råd med ett eget boende. Var går gränsen mellan oss och dom? Frågan ställs gång på gång när aktörerna riktar sig utåt mot åskådarna och ställer lätt obehagliga frågor till alla de som sitter tysta och tittar på. Särskilt brännande blir det när en av aktörerna frågar åskådarna: Varför går ni på teater? Är det för att förändra världen eller är det för att slippa förändra världen? Samma fråga kan naturligtvis ställas till skådespelarna som privata personer: Varför spelar ni teater? Är det för att förändra världen eller för att slippa förändra världen? När frågorna ställs luckras gränserna mellan scenens aktörer och publiken upp. Såväl aktörerna som publiken deltar på något sätt i samma spel, där vissa, ”de ännu ej utstötta” intresserat men tyst ser på när samhället faller samman på scenen. Teatern blir plötsligt ett miniatyrsamhälle av samhället i stort. Det som pågår inne på teater pågår samtidigt på plattan utan för teatern. Vissa lider, missbrukar och andra ser på. Det reser frågor om teaterns, kanske kulturens, roll i samhället. Synliggörande och medvetandegörande samt osynliggörande och normaliserande på en och samma gång. Både se och se bort.

Men vi om ändå vänder blicken mot det som pågår på själva scenen ser och hör vi icke-dialogiska dialoger mellan skådespelarna: snabba, aggressiva, kärleksfulla, självupptagna och ibland hoppfulla. Något slags icke-solidarisk solidaritet fylld av svart humor. Skådespeleri när det är som bäst.

När pjäsen hade urpremiär 1998 regisserades den av upphovsmannen själv, Lars Noren. Han ville beskriva den tid då maskorna i välfärdens nät blev större och större och den samhälleliga solidariteten ersattes med att individen förväntades klara sig själv. Noréns uppsättning, som var 6 timmar lång, har skurits ner till två och en halv timme i Alexander Salzberger nytolkning. Det är tydligt att inget positivt har hänt med sprickorna i skyddsnätet under de senaste 30 åren. Har det hänt något så är det till det sämre. När de välförtjänta applåderna och de många inropningarna tar slut skyndar publiken ut på plattan, som är granne med teatern, och försvinner uppfyllda men icke-seende ner i tunnelbanan.

Teaterkritik: Les Misérables – engagerande från början till slut

8 mars, 2026 by Anna Vikström

Foto: Märta Thisner

Les Misérables
Av Victor Hugo
Dramatisering Åsa Lindholm
Regi Johan Paus
Scenografi och kostym Jenny Ljungberg
Ljus Christoffer Lloyd
Komposition Adam Hagstrand
Dramaturg Mia Winge
Premiär 7 mars 2026 på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby

En av världslitteraturens mest älskade klassiker, Les Misérables av Victor Hugo, uppsatt i Vällingby är en engagerande föreställning från början till slut. Föreställningen har genomgående högt tempo vilket också innebär många scenbyten. De snabba scenbytena innebar samtidigt att flera av skådespelarna hoppade in i nya roller, vilket bitvis kunde göra att6 det var svårt att hänga med och veta vem de spelade, speciellt för den som inte har stenkoll på grundberättelsens alla karaktärer.

Victor Hugos Les Misérables handlar om Jean Valjean, en straffånge som brännmärks för livet efter att ha stulit en bit bröd. En annan viktig karaktär i Victor Hugos berättelse är den den ensamma modern Fantine som kämpar för sin dotter i ett samhälle som spottar på henne. En annan viktig karaktär i berättelsen är polisen Javert, fångad i sitt eget hat.

På Kulturhuset Stadsteaterns hemsida står:
Det är en historia om våld och överlevnad, om straff och nåd. Den nya dramatiseringen av romanen Les Misérables, i regi av Johan Paus, sliter och drar i historien för att bli ett med vår tid.

En berättelse som Victor Hugos behöver inte översättas till vår tid, den är stark i sig själv. Jag är lite tveksam till huruvida blinkningarna till vår tid var tydliga eller nödvändiga.

Föreställningen har många stor plus. Scenografi är mycket bra utförd där föreställningen utnyttjar torget och gör mycket med lite scenografi. Många duktiga skådespelare och Ester Claesson får allra högsta betyg. Ensemblen har med flera praktikanter som var duktiga och imponerade. Det är märks att regissör och hela ensemblen nnsträngt sig när det gäller karaktärer i biroller, som ofta har mycket bra djup i sig. Men jag skulle gärna ha med information och mer utförliga CV på hemsidan för de olika skådespelarna.

Föreställningen har många genomtänkta överraskande scenbyten och där finns inte en lugn stund och det är kryddat med mycket humor. Även om det var lite rörigt första halvan med många byten av rollen växte spelet som var lite trevande i början. Andra akten höjde sig rejält och alla var varma i kläderna. Som publik var det lättare att hänga med i berättelsen och de olika rollkaraktärerna i andra akten.

Föreställningens tema handlar framför allt om att barn far illa och är de som är mest utsatta i ett ojämlikt samhälle. Ensemblen på Stadsteatern i Vällingby fick stående ovationer på premiären och det är de väl värda för en djupt engagerande föreställning som sitter kvar i mina tankar länge.

Alma Lindés politiska pjäs skrivs färdigt efter valet 2026

8 mars, 2026 by Redaktionen

Släkten Murkelsson med Frida Beckman, Dilan Amin, Sophia-Ismini Patras (praktikant från Göteborgs universitet) och Adam Högblom (praktikant från Teaterhögskolan i Malmö). Urpremiär 3 oktober på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen. Foto: José Figueroa.

Ett nyskrivet historiskt epos om en släkt i Skärholmen som sträcker sig från 1752 till 2026, efter riksdagsvalet. Släkten Murkelsson är en brutalt rolig och mörk föreställning om klass, arv och överlevnad, skriven av Alma Lindé. Slutscenen skrivs klart först efter att rösträkningen är avslutad för det svenska valet hösten 2026. För regin står Maja Salomonsson. Urpremiär 3 oktober 2026 på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen.

Ett pressmeddelande berättar:
– Det är en skruvad fantasi som grundar sig på gedigen research. Lagar, levnadsvillkor och
språkliga detaljer är historiskt korrekta, även när verkligheten framstår som mest absurd. I mitt arbete har jag förstått hur svårt livet har varit för vanliga jeppar i Sverige genom historien. Fattiga barn såldes på auktion ända fram till 1918. Och hade man ont i huvudet eller var ledsen under 1800-talet blev man behandlad med blodiglar. Det är svindlande när man tänker på det, berättar manusförfattaren Alma Lindé.

– Slutscenen i pjäsen skriver jag färdigt först efter valet. I den ska 18-åriga Tiffany Murkelsson för första gången rösta, och vara med och bestämma vilket samhälle hon vill leva i, säger Alma Lindé.

Släkten Murkelsson börjar år 1752, när ett övergivet spädbarn hittas i ett murkelsnår. Pojken förs till fattighuset och får namnet Murkel Murkelsson. Ur honom växer berättelsen om tio generationer Murkelsson fram. Varje generation bär sitt sociala arv – sina utmaningar, drömmar, tillfälliga segrar och oundvikliga nederlag.
Det blir en berättelse om barnauktioner, folkskolereformer, kärlek, tandborstar, svält, sköldpaddor, korsetter och rösträtt. Där samhällets strukturer formar människorna, och människorna ibland lyckas förändra strukturerna.

– Vi lever på många sätt i en historielös tid – där den gemensamma tolkningen av det förflutna är splittrad och tempot så högt att vi sällan orkar fördjupa perspektiven. Just därför känns det viktigare än någonsin att blicka bakåt. På teatern får vi tiden att stanna upp, dåtiden att leva – och inser att historien formar vilka vi är idag, säger Maja Salomonsson, regissör och konstnärlig ledare på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen.

Alma Lindé har en kandidatexamen i dramatik/dramaturgi vid Stockholms Konstnärliga Högskola, och har skrivit ett trettiotal pjäser som satts upp på olika teatrar runtom i Sverige. Lindé skriver ofta med ett klassperspektiv och om det dråpligt svåra i folks vardag. Detta är hennes första produktion för Kulturhuset Stadsteatern.

Släkten Murkelsson, urpremiär 3 oktober 2026 på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen
På scenen: Dilan Amin, Frida Beckman, Sophia-Ismini Patra (praktikant från Göteborgs universitet) och Adam Högblom (praktikant från Teaterhögskolan i Malmö)

Av: Alma Lindé
Regi: Maja Salomonsson
Scenograf: Johanna Mårtensson
Kostymör: Jenny Ljungberg
Ljussättare: Raimo Nyman
Maskör: Linda Sandberg
Kompositör och ljuddesigner: Safoura Safavi

Teater

Footer

Om oss