• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Tankar om I väntan på Godot på jiddisch, gästspel på Dramaten

15 november, 2021 by Redaktionen

David Mandelbaum och Shane Baker. Bild från tidigare uppsättning. Foto: Cordula Treml.

I väntan på Godot
Av Samuel Beckett
Översättning till jiddisch Shane Baker
Regi Moshe Yassur
Skådespelare Michael Wex, Shane Baker, Allen Lewis Rickman, Luzer Twersky, Nicholas Aaron Jenkins
Gästspel på Dramaten 12-13 november 2021

Jiddish, det judiska språket, är perfekt för denna underbara absurda pjäs av Samuel Becket. Både rent språkligt men också kulturellt och historiskt är det en fantastisk bra kombination. Beckets två luffare, eller vad de två männen som väntar nu är, får ytterligare en dimension när det framförs av judiska skådespelare.

Föreställningen var ett gästspel på Dramaten, endast tre exklusiva föreställningar gavs. Jag önskar de kunde ge fler föreställningar. Att se Beckets pjäs på jiddisch, med engelsk text, är en stor upplevelse för alla teaterintresserade. Ja för alla intresserade av livets existentiella känslor, möjligen kan jag säga de existentiella frågorna, men Becket själv var oftast ganska emot att kategorisera eller tolka eller analysera denna pjäs för mycket. Den kan vara så mycket och tolkas på lika många sätt som det finns människor.

The New Yorker skrev efter premiären på Castillo Theatre i New York 2013:
Becketts pjäs har äntligen funnit sitt modersmål.

Jag kan bara hålla med. Föreställningen på Dramaten har delvis ny ensemble sedan dess.

Pressmeddelandet från Dramaten skriver om denna uppsättning:
I Moshe Yassurs uppsättning av Samuel Beckett klassiska pjäs väntar Estragon och Vladimir inte på gud, utan på att mänskligheten ska utvecklas och bryta ner alla de hinder som skiljer oss åt.

Nja. Ja och nej och inte alls och kanske. Vem säger att Estragon och Vladimir väntar på gud? Det finns de som gör den tolkningen men vad jag vet har Becket själv aldrig medgivit det. Vad Vladimir och Estragon väntar på kan tolkas på många andra sätt. Att tolka denna uppsättning som att mänskligheten ska utvecklas är visserligen möjligt, men det är långt ifrån det enda sättet att tolka den även om regissören tagit sig friheten att peka mot den tolkningen.

Om du är nyfiken på föreställningen och vill fördjupa dig i tankarna kring den finns ett samtal mellan Shane Baker och Tomas Woodski, bibliotekarie på Kulturhuset Stadsteatern, som hölls digitalt den 7/10. Samtalet är på jiddisch med svensk textning och finns
att lyssna på här: http://www.judiskkultur.se/events/yiddish-talks?locale=sv

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Lars Noréns Tiden är vårt hem får premiär på Stockholms stadsteater 12 november

29 oktober, 2021 by Redaktionen

Lars Noréns Tiden är vårt hem får premiär 12 november på Klarascenen på Stockholms stadsteater, berättar ett pressmeddelande:

Eirik Stubø sätter upp Lars Noréns Tiden är vårt hem med en namnkunnig ensemble

Rebecka Hemse, Henrik Norlén, Jacob Ericksson, Léonie Vincent, Sofia Ledarp, Magnus Krepper, Natalie Minnevik, Sven Ahlström, Annika Hallin och Johannes Bah Kuhnke medverkar i Eirik Stubø uppsättning av Tiden är vårt hem.

Det är äntligen sommar. Luften vibrerar av förväntningar när det är dags för syskon och barndomsvänner att mötas upp i ett somrigt Skåne. Men här pulserar också besvikelser från det förflutna. Stark kärlek binder den ena till den andra i en omöjlig ringdans. Blir detta deras sista sommar tillsammans?

– Lars Norén sa ofta till skådespelarna: Ni är mer intressanta än rollerna! Det tänker jag ofta på, hur sant det är. En skådespelare ska vara närvarande i nuet, och det är det som händer mellan skådespelarna som är det viktigaste, säger regissören Eirik Stubø
Han fortsätter: Tiden är vårt hem är både lekfull och sorglig och har storartade roller för hela min fantastiska ensemble. Pjäsen formligen sjuder av skriv- och berättarlust.

Regissören Eirik Stubø kommer tillbaka till Stadsteatern med iscensättningen av Lars Noréns pjäs från 1992. På Stadsteatern har Stubø tidigare satt upp flera kritikerrosade föreställningar som Stillheten av Lars Norén, Onkel Vanja och Körsbärsträdgården samt senast Ingenting av mig av Arne Lygre.

– Min första kontakt med Norén var som ung tonåring i Strömsund, säger Johannes Bah Kuhnke som är tillbaka på Stadsteatern efter flera års filmande. Jag och min mamma såg både Natten är dagens mor och Kaos är granne med gud på SVT. Jag hade aldrig sett något liknande. Saftiga svordomar, svart humor och språket, så direkt och allmänmänskligt. Min mamma spelade in all SVT:s tv-teater på VHS. Vi hade en hel vägg med videoband som vi ofta tittade på. Men det var Norén vi alltid återvände till. Pommac , varma mackor och Norén. Det var vårt fredagsmys!

Johannes Bah Kuhnke var på Stockholms stadsteater 2004-2014 och medverkade bland annat i De tre musketörerna, Leka med elden och Lolita.

– Jag såg Tiden är vårt hem när den gick på Dramaten 1992 och den gjorde ett enormt intryck på mig. Sen lärde jag faktiskt känna Lars Norén litegrann när vi filmade Detaljer i början av 2000-talet, säger Rebecka Hemse. Och fortsätter: När Eirik frågade om jag ville vara med i den här uppsättningen bara måste jag tacka ja! Jag tycker han är en väldigt spännande regissör som jobbar nästan filmiskt och kan hantera ett sånt här stort och komplext material. Han kräver inte prestation, brister och osäkerheter kan bli en styrka – han söker närvaro. Och när jag såg vilka som var med i ensemblen klev pjäsen genast ut från pappret och fick liv.

Rebecka Hemse tillhör Dramatens fasta ensemble sedan 2004, hon fick sitt genombrott i Frank Wedekinds drama Lulu som Staffan Waldemar Holm satte upp 1993 på Malmö Dramatiska Teater. Tiden är vårt hem är hennes första uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern.

Lars Norén (1944-2021) är svensk samtids mest internationellt spelade dramatiker. Blandningen av tungsint relationsdriven dramatik och en svart humor har i folkmun skapat begrepp som ”Norén-jul”. Han debuterade som poet och fick sitt stora genombrott som dramatiker i början av 1980-talet med Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud.
Han gjorde ett stort antal uppsättningar för radio, tv och på scener som Dramaten, Comédie Française i Paris och Det norske teatret i Oslo. Han var konstnärlig ledare för RiksDrama (Riksteatern) 1999-2007 och för Folkteatern i Göteborg 2009–2012.

Tiden är vårt hem hade sin urpremiär på Dramaten 1992 i regi av Björn Melander och har även satts upp 1994 på Göteborgs stadsteater och 2002 på Skillinge teater, i den senare med Sven Ahlström i rollen som Harald.

TIDEN ÄR VÅRT HEM
Av Lars Norén
Regi Eirik Stubø
Scenografi och kostym Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Ljud Camilla Näsström
Mask Maria Lindstedt

I rollerna:
Anna: Rebecka Hemse
Harald: Henrik Norlén
Jakob: Jacob Ericksson
Muller: Léonie Vincent
Prick: Sofia Ledarp
Nils: Magnus Krepper
Julia: Natalie Minnevik
Erik: Sven Ahlström
Greta: Annika Hallin
Tomas: Johannes Bah Kuhnke

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Lars Norén

Solitaire, en av Lars Noréns sista pjäser, får uruppförande

29 oktober, 2021 by Redaktionen

Solitaire, en av Lars Noréns sista pjäser, får uppförande i ett samarbete mellan flera teatrar.

Ett pressmeddelande berättar:
En grupp människor, oklart hur många, står instängda och sammanpressade inom en rektangel, mitt på scenen. Det finns inga väggar som stänger in dem. De kan ändå inte ta sig därifrån, och vet inte heller varför de befinner sig där.

Men denna scenanvisning inleds den här pjäsen av Lars Norén, en av de sista han skrev innan sin död. Solitaire får urpremiär på Dramaten den 22 januari 2022 och åker sen på nordisk turné till samtliga samarbetsscener och landar i Göteborg och på Folkteatern i augusti och september 2022. För regin svarar Sofia Adrian Jupither.

Solitaire är pjäs som visar hur Lars Norén ständigt utvecklades som dramatiker, hur han aldrig slutade förnya sig själv. Sofia Adrian Jupither och Lars Norén hade ett långvarigt samarbete, och hon har tidigare gjort en rad uruppföranden av hans pjäser, senast Vintermusik och Episod och på Folkteatern Skalv och Fragmente.

– Det känns väldigt fint att vara en del av det här nordiska samarbetet och att vi på detta sätt kan få en av Lars Norén sista pjäser just hit till Göteborg och Folkteatern, där han ju under en period verkade och var oerhört betydelsefull, säger Frida Röhl, konstnärlig ledare på Folkteatern.

Uppsättningen är en samproduktion mellan Dramaten och Jupither Josephsson Theatre Company i samarbete med Folkteatern i Göteborg, Riksteatern, Nationale Scene Bergen, Svenska Teatern i Helsingfors och Uppsala Stadsteater. Från Folkteatern medverkar skådespelaren Jonas Sjöqvist.

Solitaire

Av: Lars Norén
Regi: Sofia Adrian Jupither
Scenografi: Erlend Birkeland
Kostym: Maria Geber
Ljus: Ellen Ruge
Peruk och mask: Peter Westerberg
Ljud: Robin Auoja
Dramaturg: Anneli Dufva

Medverkande: Thérèse Brunnander, Per Burell, Otto Hargne, Irene Lindh, Marianne Nielsen, Andreas T Olsson, Mikaela Ramel, Siham Shurafa, Jonas Sjöqvist, Niklas Åkerfelt

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Lars Norén

Våren 2022 på Dramaten: Gorkijs Natthärbärgen med musik av Anna von Hausswolff och uruppförande av Noréns Solitaire och klassiker som Macbeth och Fröken Julie

28 oktober, 2021 by Redaktionen

Foto Klara G, Dramaten, KDT, Kungliga Dramatiska Teatern, Solitaire, Lars Norén, Sofia Jupither, Siham Shurafa

Våren 2022 på Dramaten bjuder på ett spännande neddykande i klassiker men också ett uruppförande av en av Lars Noréns sista pjäser: Solitaire. Vårens program presenterades torsdagen den 28 oktober av Dramatens teaterchef och konstnärlige ledare Mattias Andersson på en pressträff.

Ett pressmeddelande från Dramaten berättar:
bjuder på den ungerske regissören János Szász som sätter upp Gorkijs Natthärbärget med nyskriven musik av Anna von Hausswolff och Sofia Adrian Jupither som regisserar ett uruppförande av en av Lars Noréns sista pjäser SOLITAIRE. Dessutom ges två klassiker i helt nya tappningar; (Macbeth) av radarparet Jens Ohlin och Hannes Meidal och Fröken Julie av Marie-Louise Ekman. Samarbetet med The National Black Theatre of Sweden fortsätter när Josette Bushell-Mingo sätter upp Den omättliga vägen baserad på två romaner av Ben Okri.

– Vi har dragit igång med full fart i höst efter pandemistängningen och redan haft en lång rad premiärer, nypremiärer och gästspel. Att nu med vårens repertoar kunna addera ytterligare ett antal nya föreställningar hoppas jag kan bidra till att göra Nationalscenens utbud än mer pluralistiskt, attraktivt och relevant för ännu fler människor som befinner sig innanför Sveriges gränser.

Bland vårens premiärer märks även scenkonstnären Markus Öhrns The Unknown, som ges vid tolv tillfällen med helt nytt innehåll vid varje tillfälle. Det hyllade israeliska danskompaniet Batsheva Dance Company gästar Lilla scenen med föreställningen Decadance och publik- och kritikerframgången Linje Lusta i regi av Stefan Larsson får nypremiär på samma scen. Sårad Ängel av Sara Stridsberg, i regi av Rebecka Hemse får också premiär på Målarsalen i februari.

Unga Dramaten presenterar Exit Parkour, en föreställning om och med Matar, en av världens främsta parkourutövare. En berättelse sammansatt av Ada Berger, konstnärlig ledare för Unga Dramaten och i regi av koreograf Örjan Andersson.

Även Unga Dramaten har en efterlängtad nypremiär med barnmusikalen Får jag vara med? av Stina Wirsén, Sara Riedel och Anna Vnuk. De livrädda, om rädsla och syskonskap av systrarna Talajeh och Marall Nasiri och Fakk alla om unga kvinnors alltmer framträdande roller i kriminella nätverk får premiär i vår.

Höstens uppsättningar; LIV DÖD SEX POP, Den yttersta minuten, Bergets topp, Cabaret, Alkestis, Liv Strömquist tänker på sig själv, Måsen och Tillbaka till Reims kommer alla tillbaka på repertoaren våren 2022.

Vårens premiärer och nypremiärer i datumordning.

SOLITAIRE, av Lars Norén, urpremiär 22 januari, Lilla scenen
En grupp människor, oklart hur många, står instängda och sammanpressade inom en rektangel, mitt på scenen. Det finns inga väggar som stänger in dem. De kan ändå inte ta sig därifrån, och vet inte heller varför de befinner sig där.
Med den scenanvisningen inleder Lars Norén en av de sista pjäser han skrev före sin bortgång, som nu regisseras av Sofia Adrian Jupither.
SOLITAIRE är en samproduktion med Jupither Josephsson Theatre Company i samarbete med Den Nationale Scene Bergen, Folkteatern i Göteborg, Riksteatern, Svenska Teatern i Helsingfors och Uppsala Stadsteater där den sedan kommer att spela. Medverkar gör skådespelare från alla teatrar i samarbetet.
Av: Lars Norén. Regi: Sofia Adrian Jupither. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge. Peruk och mask: Peter Westerberg. Ljud: Robin Auoja. Dramaturg: Anneli Dufva. Medverkande: Thérèse Brunnander, Per Burell, Otto Hargne, Irene Lindh, Marianne Nielsen, Andreas T Olsson, Mikaela Ramel, Siham Shurafa, Jonas Sjöqvist, Niklas Åkerfelt.

(Macbeth), av Hannes Meidal och Jens Ohlin, urpremiär 2 februari, Stora scenen

Macbeth. Foto: Klara G.

Med Shakespeares bloddrypande Macbeth som klangbotten har Jens Ohlin och Hannes Meidal skapat ännu en uppdaterad klassiker där inte ett ord är kvar från originalet. Deras Hamlet på Galeasen blev den mest prisbelönta svenska uppsättningen 2017 och Jens Ohlins omtolkning av Molières Misantropen gjorde succé på Folkteatern i Göteborg 2020/21.
Om natten får sjuåriga Baby Macbeth besök av tre väsen som kommer med profetior om en blodig framtid. Babys föräldrar, paret Macbeth, är övertygade om att Skottlands våldsamma förflutna är på väg tillbaka och att det är deras plikt mot Baby att stoppa det onda även om det betyder att de måste ta ett liv. I rollerna ses bland andra Christina Schollin, som är tillbaka på Dramaten för första gången sedan 1993.
Av: Hannes Meidal och Jens Ohlin. Regi: Jens Ohlin. Scenografi och ljus: Susanna Hedin. Kostym: Matilda Hyttsten. Musik: Foad Arbabi. Peruk och mask: Anne-Charlotte Reinhold, Mimmi Lindell. Dramaturg: Irena Kraus. Medverkande: Leif Andrée, Maia Hansson Bergqvist, Electra Hallman, Hannes Meidal, Razmus Nyström, Tina Pour-Davoy, Agnes Rase, Christina Schollin, Helmon Solomon, Kjell Wilhelmsen m. fl.

Fröken Julie, Strindbergs klassiker i händerna på Marie-Louise Ekman, premiär 24 februari, Lilla scenen
Marie-Louise Ekman återvänder till Dramaten med en egensinnig version där tre äldre skådespelare framför Strindbergs laddade tragedi på en riktig teater efter en livslång turné i gympasalar, föreningslokaler och bibliotek.
Av: August Strindberg/Marie-Louise Ekman. Regi, scenografi och kostym: Marie-Louise Ekman. Biträdande scenograf: Peder Freiij. Musik: Benny Andersson. Ljus: Erik Berglund. Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives. Dramaturg: Emma Meyer Dunér. Medverkande: Marie Göranzon, Krister Henriksson, Per Svensson.

Sårad ängel, av Sara Stridsberg, urpremiär 25 februari, Målarsalen
En nyskriven pjäs av Sara Stridsberg med Jakob Eklund och Melinda Kinnaman som spelar far och dotter. Regi av Rebecka Hemse och nyskriven musik av artisten Sibille Attar. Sårad ängel skulle haft premiär våren 2021 men får nu premiär våren 2022 istället.
Av: Sara Stridsberg. Regi: Rebecka Hemse. Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller. Ljus: Jens Sethzman. Mask och peruk: Linda Hyllengren. Musik: Sibille Attar. Medverkande: Jakob Eklund, Melinda Kinnaman.

Natthärbärget, av Maksim Gorkij, premiär 3 mars, Stora scenen

Natthärbärget. Foto: Klara G.

Den ungerske film- och teaterregissören János Szászs uppsättning av Maksim Gorkijs pjäs utspelar sig på en teaterscen, i en nära förestående framtid. Därute har en katastrof just ägt rum och mörkret är i det närmaste totalt. Därinne – på teatern – utkämpar en grupp vilsna individer en kamp för sin överlevnad. Nyskriven musik av Anna von Hausswolff.
Av: Maksim Gorkij. Regi: János Szász. Musik: Anna von Hausswolff. Översättning: Kajsa Öberg Lindsten. Bearbetning: Irena Kraus, János Szász.- Scenografi: Márton Ágh. Kostym: Kajsa Larsson. Ljus: Tamás Bányai. Peruk och mask: Frida Ottosson, Melanie Åberg. Dramaturg: Irena Kraus. Medverkande: Erik Ehn, Karin Franz Körlof, Thomas Hanzon, Johan Holmberg, Ingela Olsson, Torkel Peterson, Shanti Roney, Andreas Rothlin Svensson, Kristina Törnqvist, Pierre Wilkner m. fl.

Den omättliga vägen, av Ben Okri, världspremiär 9 april, Stora scenen
Den hyllade nigerianske författaren Ben Okri slog igenom stort med The Famished Road, den första boken i trilogin om pojken Azaro, som belönades med det prestigefulla The Booker Prize 1991. Dramatiseringen av de två böckerna The Famished Road och Songs of Enchantment är gjord av Oladipo Agboluaje, dramatiker på The National Theatre i Storbritannien. Josette Bushell-Mingo regisserar nu världspremiären av pjäsen som blir en fantasirik och visuell föreställning med en stor ensemble, masker, dockor och film.
Azaro är en abiku, ett andebarn, som slits mellan jorden och andevärlden. Samtidigt som han kämpar med sina föräldrar i ghettot där han bor, utsätts han hela tiden för lömska attacker från andarna som vill att han ska återvända till deras värld – en förbryllande, febrig och fantastisk värld. I samarbete med The National Black Theatre of Sweden.
Regi: Josette Bushell-Mingo. Scenografi: Lotta Nilsson. Ljus: Mats Ohlin. Kostym: Kalere A Peyton. Musik och video: Lamin Daniel Jadama. Koreograf: Aurelia Dey. Översättning: Nancy Ofori. Dramaturg: Emma Meyer-Dunér, Anneli Dufva. Medverkande: Astrid Assefa, John Alexander Eriksson, Mike Gamble, Christopher Lehmann, Kayo Shekoni, Helmon Solomon, Joel Valois m. fl.

The Unknown, av Markus Öhrn,urpremiär 5 maj, Målarsalen
The Unknown är en serie om tolv föreställningar som ser olika ut varje kväll. The Unknown är en chans för besökaren att slippa välja annat än att befinna sig på en plats vid en specifik tid. Ett projekt som inte kommunicerar innehåll eller deltagande konstnärer. The Unknown är en plats i ständig transformation och en kärlek till det som händer i rummet.
Markus Öhrn är en internationellt hyllad svensk scenkonstnär som hittills framförallt varit verksam utomlands, och medverkat på en rad internationella scener och festivaler såsom Festival d Avignon, Wiener Festwochen och Theater Treffen.

Decadance med Batsheva Dance Company, 3-5 juni, Lilla scenen
I snart 20 år har Batsheva Dance Company förtrollat världen med föreställningen Decadance. Den framförs av danskompaniets yngre grupp Batsheva – the Young Ensemble – som i takt med att medlemmar löpande byts ut utvecklar och ger uppsättningen ny energi. Decadance är ett slags potpurri av den hyllade koreografen Ohad Naharins övriga arbeten – men ändå ett komplett verk i sig självt. Batsheva Dance Company, som har sin bas i Tel Aviv, är ett av världens mest ansedda moderna danskompanier.

Linje Lusta, av Tennessee Williams, nypremiär 7 maj, Lilla scenen
Publik- och kritikersuccén Linje Lusta i regi av Stefan Larsson får nypremiär i vår. Föreställningen spelade för utsålda salonger efter premiären 2019 och Livia Millhagen fick, för rollen som Blanche, både SvD:s Thaliapris och Sveriges Teaterkritikers Förenings pris. Hela ensemblen mottog samma år Expressens kulturpris.
Av: Tennessee Williams. Översättning: Einar Heckscher. Regi: Stefan Larsson. Scenografi: Sven Haraldsson. Videofotografi: Andrea Grettve. Ljusdesign: Torben Lendorph. Kostym: Ann Bonander Looft. Peruk och mask: Thea Holmberg. Medverkande: Danilo Bejarano, Rebecka Hemse, Livia Millhagen, Shanti Roney, Alexander Salzberger, m. fl.

Unga Dramaten

De livrädda, av Talajeh och Marall Nasiri, premiär 18 januari, Tornrummet
En humoristisk och spännande berättelse om två systrars minnen och upplevelser av rädsla och om syskonskap. Om att vara äldst och yngst, om att vara utlämnade till varandra för att klara av det livsfarligaste som finns – att ligga i sin säng, att blunda och inte kunna somna. Eller värst av allt: att vara den som ensam ligger kvar när den andra somnat. I samarbete med Riksteatern.
Manus: Talajeh Nasiri. Regi: Marall Nasiri. Medverkande: Kimiya Faghih och Nina Rashid. Scenografi och kostym: Moa Möller. Ljuddesign: Safoura Safavi. Ljusdesign: Mira Svanberg. Maskdesign: Anna Olofson.

Fakk alla, av Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten, urpremiär 10 februari 2022, Lejonkulan
Att unga kvinnor får mer framträdande roller i kriminella nätverk är en trend Teater Fryshuset varnat för i många år, och samtidigt efterlyst större förebyggande och uppföljande insatser mot. Uppsättningen är ett samarbete mellan Unga Dramaten och Teater Fryshuset, som nu följer upp de uppmärksammade uppsättningarna Klipp han och Bye Bye Bror med en avslutande del i trilogin om skjutningarna och morden bland unga. I likhet med de två tidigare uppsättningarna baseras Fakk alla på intervjuer, denna gång med ett antal kvinnor från skilda delar av Sverige, som är eller har varit livsstilskriminella. Efter varje föreställning följer publiksamtal.
Manus och regi: Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten. Medverkande: Sofia Karemyr. Peruk och mask: Klara Jorméus. Ljus: Jesper Larsson

Får jag vara med? av Stina Wirsén, Anna Vnuk och Sarah Riedel, nypremiär 1 april, Lejonkulan
”en underbart finurlig barnmusikal” skrev Svenska Dagbladet efter premiären i februari 2020. Nu får musikalen av barnboksförfattaren Stina Wirsén och kompositören Sarah Riedel i regi av Anna Vnuk nypremiär. En föreställning från 4 år om lek, gemenskap, makt och integritet
Text, scenografi och kostym: Stina Wirsén. Regi: Anna Vnuk. Musik och bearbetning
sångtexter: Sarah Riedel. Ljus: Jesper Larsson. Ljud: Björn Lönnroos. Peruk och mask: Thea Holmberg. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Sarah Riedel, Dejmis Rustom Bustos m.fl.

Exit Parkour, urpremiär 28 maj, Lilla scenen
Exit Parkour handlar om Matar, en av världens främsta parkourutövare. Föreställningen är baserad på intervjuer med honom, sammanställd av Ada Berger, konstnärlig ledare för Unga Dramaten, i regi av Örjan Andersson. När Matar var 9 år upptäckte han parkour och började träna på gatorna i Gaza. Snart var han och hans vänner så duktiga att filmerna de lade ut väckte internationell uppmärksamhet och öppnade dörrar till världen. Till slut kunde Matar ta sig till Sverige. Det här är Matars egen berättelse om att välja friheten, men att samtidigt tvingas lämna sin familj. Om att älska livet men aldrig frukta döden.
Örjan Andersson är en av Sveriges mest uppmärksammade koreografer. 1996 grundade han sitt eget danskompani, Andersson Dance.
Av: Ada Berger. Regi och koreografi: Örjan Andersson. Scenografi och kostym: Chrisander Brun. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Ahmed Matar m.fl.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Teaterkritik: Måsen på Dramaten – en total helhetsupplevelse

23 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Foto Sören Vilks.

Måsen
Av Anton Tjechov i en version av John Donnelly
Översättning Pamela Jaskoviak
Regi Lyndsey Turner
Scenografi Michael Levine tillsammans med Charlotte Henery
Kostym Evie Gurney
Ljus Linus Fellbom
Peruk och mask Linda Hyllengren, Barbro Forsgårdh
Musik Philippe Boix-Vives
Dramaturg Jacob Hirdwall.
Medverkande Rasmus Luthander/Konstantin, Elin Klinga/Irina, Agnes Rase/Nina, Alexander Salzberger/Boris, Magnus Ehrner/Peter, Magnus Roosmann/Jevgenij, Marall Nasiri/Masja, Per Svensson/Ilja, Kristina Törnqvist/Polina, Hampus Hallberg/Semjon, Niklas Blomqvist/Jakov.
Premiär på Dramaten, Stora scenen, 22 oktober 2021

Att publiken längtar efter teater med en lång rad duktiga skådespelare, med fantastisk scenografi och kostym och mask, mycket dialog och en total helhetsupplevelse på scen – det är tydligt. Premiären fick stående ovationer och det var välförtjänt. Denna uppsättning av Tjechov Måsen innehåller mycket, mycket och jag hoppas att jag får tillfälle att se den fler gången för att kunna smälta allt och upptäcka detaljer.

Måsen av Tjechov är ett fantastiskt drama med mycket djup. Inför premiären var det poängterat att det vi skulle få uppleva är en modernare version. Det håller jag både med om – och inte. Föreställningen som regisserats av den brittiska regissören Lyndsey Turner må vara en version anpassad till vår tid och vårt språk, delvis. Det är ändå Tjechov. Som i alla dramer av Tjechov är det mycket dialog, mycket prat och inte så mycket handling – det som händer, det händer under ytan, mellan raderna. Orden är bara halva berättelsen, om ens det. Det som inte sägs är minst lika viktigt.

Grundhandlingen kretsar kring några människor som vistas på ett gods på den ryska landsbygden. I centrum står den unge mannen Konstantin (skickligt spelad av Rasmus Luthander). Konstantin mår dåligt, han känner sig inte uppmärksammad eller älskad. Hans mamma är den berömda och hyllade skådespelerskan Irina (fantastiska Elin Klinga). Konstantin vill skapa teater men han vill göra det på nytt vis, han vill vara en rebell som krossar den gamla teatern som han menar är förlegad. Han är passionerat förälskad i Nina som bor i närheten. Nina drömmer också om att bli stor och hyllad. För mig symboliserar dessa två unga mycket av det som dagens ungdomar indoktrineras av: att vägen till att uppnå något av värde i livet är att bli berömd. Utan berömmelse finns inget värde i livet.

Det är förstås oerhört sorgligt när unga människor inte upplever sig ha något värde om de inte blir stjärnor. Väldigt typiskt för Tjechov är att detta är ungdomar från övre medelklassen. Klassfrågan finns med i denna version av Måsen, fast under ytan. Scenarbetare kommer in på scen och byter ut delar av scenografin. De symboliserar godsets anställda, som knappt någon gång ens tilltalas av rollkaraktärerna. De bara förväntas finnas där för att göra sitt jobb.

Scenografin är ett mästerverk i sig. Ord kan inte beskriva tillräckligt, den måste upplevas. Från starten med en hög brädor mitt på scenen som visar att något inte är färdigbyggt till slutscenerna med vridscenen och ett stort hus där vi skymtar människor inne i värmen medan någon är ute i kylan och väljer att hoppa av från sitt liv.

Som i alla stora dramer finns det många olika sätt att se den, att uppleva och tolka föreställningen. I pressmaterialet beskrivs tankarna bakom denna uppsättning: I John Donnellys bearbetning av Måsen från 2013 får publiken en modern blick på Konstantin, Nina och de andra i Tjechovs klassiker från 1895. Det blir en rolig och tragisk berättelse om unga och gamla generationer, om etablissemang och förnyare och om vanliga, fåfänga människor som drömmer om att bli sedda och älskade.

Jag tänker att vi alla, var och en, ser denna uppsättning på vårt personliga sätt. Vi kan känna igen oss mer eller mindre i olika karaktärer, förstå oss på vissa karaktärer mer och känna avstånd till andra. På så sätt se oss själva och förstå mer om oss själva och andra. Och nog finns det öden att betrakta. Var och en är förälskad i någon som inte älskar dem. Alla söker sin lycka utanför sig själva.

Skådespelarna gör detta så bra. Varenda roll är en unik karaktär.

Regissören Lyndsey Turner berättar:
– När jag blev tillfrågad om att göra en uppsättning på Dramaten tänkte jag instinktivt på att välja en pjäs som kan lyfta fram ensemblens förmågor, där karaktärerna och deras relationer är det centrala. Det ledde mig ganska snabbt till Måsen.

Och nog lyfter hon fram ensemblens förmågor. En lång av av Dramatens duktiga skådespelare äger scenen tillsammans.

Bakgrundsfakta om regissören och dramatikern:
Lyndsey Turner är husregissör på National Theatre i London. Med framgångsrika uppsättningar såväl i London som på Broadway är hon ett av den brittiska teaterns mest intressanta namn. Hon erhöll Laurence Olivier Award 2014 för Chimerica som spelade på Almeida Theatre och Harold Pinter Theatre i London. Bland hennes uppsättningar märks; Top Girls och Light Shining in Buckinghamshire på National Theatre, Girls and Boys på Royal Court Theatre och The Treatment på Almeida Theatre. Hon har även satt upp Hamlet på National Theatre med Benedict Cumberbatch i huvudrollen.

John Donnelly är brittisk dramatiker som har arbetat inom både teater och film. Han har erhållit Tom Erhardt Award, PMA Award för bästa nya författare och NSDF Sunday Times Playwriting Award. 2019 spelade hans version av Molières Tartuffe på Lyttleton, National Theatre i London.

För den som sett flera olika versioner och uppsättningar av Måsen kan det givetvis vara intressant att jämföra. Men jag tycker inte någon ska behöva ha sett en enda uppsättning tidigare för att ha behållning av någon teaterföreställning, eller film för den delen. Jag tycker en recension som till stor del bygger på att hänvisa till tidigare föreställningar är rätt ointressant. För att uppskatta denna uppsättning av Måsen behövs ingen tidigare erfarenhet av Måsen – och man behöver inte heller ha läst manuset. Är man bara redo att se en föreställning på två timmar och 45 minuter är Måsen definitivt värd att prioritera.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Måsen, Teaterkritik, Teaterrecension, Tjechov

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Sida 105
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 427
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Digital identitet och svensk kulturkonsumtion 2026: Hur bankid formar vilka sajter vi når i vardagen

Emma Lindström Svensk kulturkonsumtion … Läs mer om Digital identitet och svensk kulturkonsumtion 2026: Hur bankid formar vilka sajter vi når i vardagen

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in