
Stina Wirséns bildvärld blir tredimensionell, berättar ett pressmeddelande:
”För mig är Stinas illustrationer taktila, de rör sig och de går rakt in. Jag vill gestalta den känslan i fysisk form”, berättar Klara Wirsén Suchowiak.
Skulpturerna Vila och Famna är resultatet av att Klara tolkat Stinas bildvärld tredimensionellt. De har samarbetat kring uttryck och känsla.
Stina beskriver samarbetet med Klara och Johan som början på något nytt.
”Johan Ferner Ström har varit delaktig i projektet från start, hans långa erfarenhet av skulptural form i det offentliga rummet och hans hantverksmässiga skicklighet har varit en skola för mig och Klara. Förhoppningen är att detta är början på ett större samarbete. Vårt mål och vår förhoppning är att få göra en skulpturpark med fokus på barn. Vuxna kommer också att vara välkomna”.


Bokförlaget Tranan ger ut två böcker av César Aira i september. Den andra berättelsen är Samtalen:

Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp.
En gång i tiden var Facebook synonymt med framtiden. Folk vallfärdade till Silicon Valley för att bygga en bättre värld. Men så kom skandalerna. 2018 avslöjades att Facebooks ledning, med Mark Zuckerberg i spetsen, hade försökt dölja sanningen – att plattformen blivit en central kanal för desinformation, hat, och politisk propaganda.
Romanen släpptes i augusti och kanske ska räknas till sommarens utgivning. Men det är en roman som jag tror många vill läsa, även om den kan vara skrämmande då den berättar om något som händer omkring oss dagligen: den mobbning som många barn utsätts för i skolan och ändå vänder skolledningen ryggen till detta.De unga vi dödar avslutar trilogin om Miira.

”Detta är de sena dikterna.” Så inleder Margaret Atwood den första dikten i nya samlingen Innerligt, och för läsaren blir det lika mycket en varning som en upplysning: ”Var beredd på att jag säger som det är.” Mild, ironisk och stundtals häpen är Atwoods blick när hon ser på livet som det blev, men skarp och drabbande när hon med sorg beskriver övergrepp på natur och kvinnoliv.