Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Utmaningen antagen: 15 viktigaste böckerna

by

denlilleprinsen
Sommar kan betyda att fler böcker än vanligt blir lästa. Det har det faktiskt betytt för mig. Jag har dessutom bestämt mig för att det här ska bli en böckernas sommar för mig.

Därför passar utmaningen jag hittade hos Petra och Bokhora så bra:

1. Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.
2. Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach,
3. Borta med Vinden av Margaret Mitchell.
4. Röda Rummet av August Strindberg
5. Siddharta av Hermann Hesse
6. Att snickra en tidningsartikel av Björn Öijer
7. Zen och kampkonsterna av Taisen Deshimaru
8. Zen in det Bewegung av C.W. Nicol
9. Mördare utan ansikte av Henning Mankell
10. Tusen och en natt – sagoböckerna
11. Sagan om ringen av Tolkien
12. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
13. Garp och hans värld av John Irving
14. Rosens namn av Umberto Eco
15. Lycka! av Dalai Lama

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ernst Brunner: Hornsgatan – för mycket?

by

hornsgatan

Ernst Brunner bor på Hornsgatan i Stockholm och har gett ut en roman som utspelar sig på just den gatan. Den är en slags fristående vidareutveckling/fortsättning av Brunners roman om en annan gata i Stockholm, nämligen Kocksgatan.

Jag håller på att läsa Hornsgatan, har inte läst klart den. Tidigare i sommar har jag läst rätt många deckare, kriminalromaner. Flera av dessa har varit väldigt handlingsinriktade i berättelsen och med för lite litterärt beskrivande för att jag ska tycka det det är givande ur språklig synvinkel att läsa dem. Om en deckare bara är action, då ser jag nästan hellre filmen, om den nu finns filmad. En roman ska för mig ge språkliga upplevelser också, förutom berättelsen i sig. Brunners roman ”Hornsgatan” är ingen deckare. Och den har många, många beskrivningar och litterära grepp och lek med språk. Nästan för mycket. Ett kapitel till exempel beskriver Hornsgatans historia utan att det finns en enda dialog eller att någon människa gör något överhuvudtaget. Inget händer, i princip, fast det målas med ord och språket.

För att vara ärlig: det blir för mycket och det blir tungt. Jag måste lägga undan boken några timmar och läsa något annat ett tag och sedan återkomma. ”Hornsgatan” är inte en bok jag kommer att sträckläsa.

DN:s Dan Jönsson var ännu mer missnöjd:

Trots sin ansats, trots sina benådade ögonblick av språklig glöd är ”Hornsgatan” en trött roman, som saknar kraft att stå på egna ben. Som hellre lutar sig tillbaka mot det beprövade. Slappt, som ett appendix till sig själv.

Det sorgliga är att dessa brister också sår tvivel om att Brunners stil kanhända inte är så vass som den kan verka när det flyter. Någon som begriper till exempel vad som menas med ”att leva oegentligt och oförställt”? Och vad gör väl den som skriver ”orangeröda som karneol”, om inte koketterar?

Petigt i överkant, kanske. Men jag skulle inte säga detta om jag inte visste vad Brunner är mäktig när han är som bäst. Om inte ”Kocksgatan” var en roman jag fortfarande minns med glädje. ”Hornsgatan” vill jag hellre glömma.


Tidningen Kulturen har också recenserat:

Som samtidsskildring är ”Hornsgatan” skrämmande. Men inte genom sina iakttagelser eller välutvecklade känsla för nutiden. Nej, det som skrämmer är den föraktfulla och elitära människosynen som den speglar och ger uttryck för. Fördomarna sjuder hela tiden under ytan, och då och då stiger de upp som svavelstinkande bubblor från en dyig göl. Det är helt enkelt motbjudande.

Här finns ingen politisk linje. Här finns ingen grundläggande hållning. Det är snarare gubbgnäll och inskränkt oförståelse. Det rör sig alltså inte om en konsekvent konservatism, utan om ren stagnation – stelnad till schabloner – och brist på inlevelseförmåga i andra människors livsbetingelser. Många av iakttagelserna och åsikterna har en hel del av halvtossig insändarskribent över sig. Signaturen ”En som fått nog” hade passat Ernst Brunners samtidsspya utmärkt.

SR har också recenserat:

Några saker gillar jag trots allt med romanen Hornsgatan och det är Brunners suveräna sätt att skildra Stockholms historia så att alla tider existerar parallellt. Men också att hans fabuleringsglädje ibland resulterar i ballongflykter och annat som sällan förekommer i den svenska litteraturen. Men nästa gång hoppas jag att Brunner vågar ta det lite lugnare och att han jobbar med sin kvinnosyn, så att även kvinnorna får flyga ballong, till exempel.

Däremot rekommenderar jag flera av Brunners tidigare poesiböcker. Där är hans arbete med språk spännande. I våras gav Sulo ut en skiva där han tolkar Brunners dikter. Jag intervjuade Ernst Brunner och Sulo då.

Hornsgatan
Författare: Ernst Brunner
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100120359
ISBN13: 9789100120351

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

John Ajvide Lindqvist pekas ut som Lars Kepler

by

ajvidekepler

Spekulationerna fortsätter. Vem är författaren som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler. Författaren till boken Hypnotisören som såldes internationellt redan innan den gavs ut på svenska. Att ett bokförlag vågade göra så, sälja den internationellt, måste betyda att det är en redan etablerad person, förmodligen etablerad författare som redan säljer bra utomlands, som ligger bakom boken.

Jag var inte helt imponerad av deckaren Hypnotisören. Tyckte den hade rätt stora brister i hur den berättade historien och ja, en del annat. Nu är den danska tidningen Berlingske Tidende säker på sin saker: John Ajvide Lindqvist är Lars Kepler.

Vedkommende befinder sig nogenlunde midt i livet og – stensikkert – midt i en familie. 40-45- årige Kepler ved ikke kun noget om Dostojevskij, William Faulkner, Virginia Woolf og Biblen, men også en hel del om hypnose, trylleri, lægevidenskab, parapsykologi og børnekulturelle fænomener som Pokémon-kort. Ligesom han kender Stockholms forstæder som sin egen barnlige bukselomme. Sidst, men ikke mindst, så har vi (når vi bevæger os uden for selve bogen) at gøre med en særdeles medievant kunstner, der er dygtig til at sælge sig selv, men har et ambivalent forhold til det at være en kendt og offentlig person. På den ene side elsker han at »være på« og lege med illusioner i forhold til publikum. På den anden side har han behov for at trække sig tilbage til sin lille hule i et træ på en fjern ø, der sikkert ligger langt fra og så alligevel også tæt på det larmende samfund.
Når jeg tror, at det er den 41-årige skræk- og horrorforfatter John Ajvide Lindqvist, der gemmer sig bag pseudonymet »Lars Kepler«, er det ikke kun, fordi han er født i en forstad til Stockholm og før han blev forfatter ernærede sig som tryllekunstner og stand-up-komiker, skrev filmmanuskripter, og – forlød det i et interview fra 2006 – elsker at lege med Pokémon-kort, der spiller en central rolle i »Hypnotisören«.

Faktum är ju att Ajvide Lindqvist är smal nog att kunna vara den person som iklädd kvinnostövlar finns på bilden som sägs föreställa Lars Kepler. Bilden som förvillat många som försökt gissa vem som ligger bakom pseudonymen.

Jag har inte läst John Ajvide Lindqvists böcker, jag har bara sett vampyrfilmen som bygger på hans bok. Eftersom jag inte är någon vampyrfantast var jag fel målgrupp för den filmen.

Så om det är Ajvide Lindqvist som är Lars Kepler vet jag inte om jag ska bry mig om att prioritera att läsa hans böcker. För då är de troligen inte heller skrivna på det sätt som jag vill ha litteratur. Jag säger inte att det är dåligt, för vi har alla olika smak om vad vi gillar för slags böcker. Det finns många deckare som är sämre skrivna än Hypnotisören också, det ska gudarna veta. Riktigt välskrivna deckare är lätträknade. Men det är en annan historia, ett annat blogginlägg, en annan dag.

Du har väl inte missat att veckans Kulturfyra utgår från Lars Kepler?

Relaterat: Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boktips för ungdomar i sommar: Nabus bok, Blodsmärkt 2, Rubin Röd och Starcross

by

rubin

Sommar och sommarlov betyder förhoppningsvis tid till att läsa. Böcker är suveräna, med en bok kan man resa vart som helst, i tid, i rum, i ålder.

Jag har några lästips för ungdomar här, allt utgivet på Wahlströms förlag:

Rubin Röd av Linzi Glass
ISBN 9789132156557
Ruby är en tonårstjej, vit och uppväxt i de finare och välbärgade delarna av Johannesburg i Sydafrika under apartheid-tiden. Men hon och hennes familj bär på en hemlighet som gör att hon aldrig bjuder hem skolkamrater. Båda hennes föräldrar anser att systemet med apartheid är fel, de anser att svarta och vita har samma värde och bör kunna leva tillsammans och umgås. Hennes mamma driver ett konstgalleri och arrangerar till och med utställningar med duktiga svarta konstnärer. Vilket inte uppskattas av de vita myndigheterna. Med jämna mellanrum kommer polis och gör razzior och undersökningar av galleriet.
En ung oerhört talangfull svart konstnär som bor i de fattiga området Soweto blir överfallen och får därför bo i smyg hemma hos Rubys familj.
Så kommer då skolans snygge men självsäkre unge man och vill till varje pris hem och hälsa på Ruby. Fast Ruby är inte intresserad av honom och kommer han hem och upptäcker att en svart man får äta vid deras bord väntar katastrof.
Ruby känner sig mycket ensam i skolan, trots att hon är uppskattad och utsetts till ordningsman, som i den dyra privatskolan är en hederstitel. Men hon känner sig ändå ensam, för alla andra i skolan verkar tycka det är självklart att svarta människor bara ska vara tjänare och inte är likvärdiga vita människor. ”Finns det ingen som jag, ingen ungdom som vill något annat än ytliga nöjen?” funderar hon.

Jag såg att boken fick betyg 4 av Kommunalarbetaren, och jag håller med. Det är en välskriven bok och jag rycktes med och ville veta hur det skulle gå för människorna i romanen. Den ger en god inblick i hur livet är i samhällen med rasåtskillnad.
Bokmärkt har också skrivit om ”Rubin Röd”.

Fler böcker för ungdomar:
Om du vill läsa böcker om mer mystiska världar finns det en hel del av det årets nyutgivna ungdomsböcker hos Wahlströms att välja mellan, som till exempel:

starcrossStarcross av Philip Reeve
ISBN: 978-91- 32-15661-8

Eftersom jag inte läst hela boken än vill jag inte ge något omdöme utan tar bara lite kort från baksidan av boken för att ge dig en aning om vad det är för slags bok:

Art och Myrtle Mumby har nätt och jämnt hunnit pusta ut hemma på Larklight, det gamla huset som ligger i omloppsbana kring jorden, när de dras in i ett nytt äventyr med tankekontrollerande hattar, spioner och tidsresor.

Art och hans familj får ett gratiserbjudande om en semestervecka på Stjärnhotellet som ligger i det exotiska asteroidbältet som kretsar kring Mars. När de anländer med tåget upptäcker de att inget är som det verkar vara – det charmiga hotellet färdas fram och tillbaka i tiden och dess gäster uppför sig underligt. Vad ligger bakom dessa bisarra händelser? Art, Jack och Myrtle (helt mot hennes vilja) dras in i ett nytt spännande äventyr där fienden är listig, ondskefull och nästan oövervinnerlig. Det är upp till Art att än en gång rädda universum!

Starcross är den spännande fortsättningen på den kritikerrosade Larklight.

Nabus bok av Zizou Corder
nabusbokISBN 9789132156885
Den här är jag jättesugen på att läsa.
Baksidestexten:

Ficktjuven Lee har stulit något han verkligen inte hade för avsikt att ta. Nu måste han fly för att undkomma en mördare. Färden går genom Londons gator och stadens illaluktande kloaker …

Lee har nämligen stulit Nabus bok. En bok som existerat i tusentals år. Den innehåller varje berättelse och legend som någonsin berättats och den är ovärderlig! Inte nog med det – boken är magisk.

Lee kan inte läsa – men då läser boken högt för honom och en helt ny värld öppnar sig, full av spännande historier och fascinerande hjältar. Men det finns fl er som känner till bokens existens och de drar sig inte för mord för att få äga den.

När DN recenserade den fick den rubriken: Vacker lovsång till litteraturen

Har du läst första boken i serien Blodsmärkt och fastnade finns nu uppföljaren, Blodsmärkt 2, består av två böcker: Del ett – Lärling och del två – Lukttändare.

blodsmarktFörfattaren och illustratören D.M. Cornish ägnade tretton år åt att fantisera ihop och katalogisera sin värld innan han grep sig an själva skrivandet. Det digra resultatet kommer med all säkerhet att förutom serien Blodsmärkt även resultera i ytterligare böcker, skriver bokförlaget.

I ett pressutskick om Blodsmärkt 2 läser jag:

Livet på Halvkontinenten blir alltmer otryggt antalet monsterattacker ökar och alla avlägset belägna byar och städer begär hjälp med bekämpningen av odjuren.

Det är detta farofyllda landskap Lykttändarna dagligen måste bege sig ut i för att se till att resenärer av olika slag kan färdas tryggt på väl upplysta vägar. Det här är inte ett jobb för de klenmodiga
Hittebarnet Rossamund Bokbarn, edsvuren i Kejsarens tjänst som lykttändarlärling, känner sig ensam och övergiven under den svåra utbildningen i fästningen Winstermill. Hans tillvaro kompliceras ytterligare när det kommer en ung flicka som är fast besluten att trotsa sin berömda mor genom att bli en enkel lykttändarlärling. Rossamund knyter nya vänskapsband i denna ondskefulla värld, men samtidigt tycks han få allt fler fiender och det verkar som om han drivs mot ett fruktansvärt öde, ett öde han inte kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi.

Lärling, den andra boken i trilogin Blodsmärkt, utlovar dubbelt så mycket action och äventyr, dubbelt så många fascinerande personer och obeskrivliga monster, dubbelt så mycket spänning och underhållning!
Varsågod, träd in i Halvkontinentens värld, men glöm inte hatten!

Blodsmärkt 2 – Lärling
ISBN10: 9132155948
ISBN13: 9789132155949

Blodsmärkt 2:2 – Lykttändare
ISBN 10: 9132154135
ISBN: 9789132154133

Här har Bokhora skrivit om del 1 i serien Blodsmärkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Husmanskonst av Leif Mannerström

by

husmankostbild
Leif Mannerströms förlorade memoarer. Kan det vara något? Jag tror det, efter ha lusläst åldermannens kokbok om Husmanskost. För mitt i detta överdåd av maträtter, saftigt illutstrerat naturligtvis, framträder också bilden av han som har hela perspektivet över den svenska kokkonstens utveckling, i Tore Wretmans fotspår, och ändå gör han så lite av det.

Leif Mannerström har över femtio år bakom spisen när han ger sig på Husmanskosten, och det blir också en mycket personlig resa. För även om han som alla andra kockar har ett traditionsbundet förhållande till isterband och kåldolmar, drar han sig inte för att bredda begreppet. Och jag vet inte om jag är överens med honom där. Efter att ha provlagat ett par av rätterna är det rätt uppenbart att han har full kontroll på smaklökarna, och en modern uppfattning om vad ätarna vill ha. Bara en sån sak som att han offentligt godkänner att man tillreder hollandaisen från påse är för många ett etikettsbrott, vilket jag tror att han fnissar i smyg åt.

Visst kan man som Leif Mannerström hävda att det är råvarorna som avgör om maträtter är husmanskost, men här är det inte bara fläsklägg och rotmos som är husmanskost, utan också Kalvfilé Anglais och Japansk Biff med lök. Det är inget ont i det, men det går lite stick i stäv med traditionen, och man känner sig en smula lurad.
För många av oss är det ju inte bara råvarorna, utan lika mycket traditionen som styr begreppet. Även om Mannerström älskar sin mat, och det gör han verkligen, så kan han inte låta bli att blanda in ren restaurangmat från den finare menyn, vilket borde fått en och annan recensent att fundera en smula. För var hamnar vi då?

Husmanskosten som den definerades av Wretman är inte vad gemene man åt. Det är resterna från de bättre böndernas bord, och från den burgna medelklassen. Hit hör kalops, och lapskojs, och sillbullar med korintsås. Mat som vi idag kanske ser på som rester från fattig-Sverige men som verkligen inte var det då – och det är ju också ett perspektiv som Leif Mannerström har, och ger uttryck för, men han kommer liksom inte hela vägen. Jag hade gärna sett honom laga mat allt från de första grillrestaurangerna strax efter kriget, fram till idag. För många av våra favoriträtter är inte äldre än så.

Men naturligtvis är han också en pedagog, en missionär. Enkelt och rakt. Inga krusiduller. Precis som många andra vana kockar tar han för givet att vi alla kan alla små knep, som att forma köttbullar med sprits eller vända äggakakor med tallrikar, men det är han ju knappast ensam om. Frågan är ens om det är den ovane matlagaren som kommer att köpa den här kokboken.

För kokböcker ska ju lukta och smaka. Idag mer än förr dessutom. Det är nästan lite synd att man kan låta rätt träiga texter komma undan i skuggan av alla läckra bilder, för Husmanskosten är värd ytterligare en mässa. Som inspiration är Husmanskosten av Leif Mannerström kanske mest till för den erfarne hemmakocken, och det ska kanske vara så. Man ska ha en rejäl uppsättning goda knivar hemma, man ska vara road av matlagning – då är det här en trevlig bok att komplettera bokhyllan i köket med. Men det hade varit roligare med Leif Mannerströms kulinariska memoarer.

Text: Calle Fridén
Bloggar på Utsikt från ett tak

Husmanskonst av Leif Mannerström
ISBN 978-91-518-5090-0

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,