Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Boktips: Bläck – Tatueringar hud minnen

by


Om du har något förhållande till tatueringar kan den här fotoboken kittla dina sinnen. Antingen att du som jag förfasas över vad människor kan göra med sin hud, fast samtidigt fascineras av det hantverk som en bra tatuerare utför.
Boken ”Bläck – Tatueringar hud minnen” består av nära bilder och intervjuer med människor som tatuerar sig.

Den är gjord av fotografen Björn Abelin som gav ut ”Escapes” 2006 som nominerades till Årets fotobok och av journalisten Elisabeth Åsbrink.
Hon gav 2009 ut ”Smärtpunkten – Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander” som nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

Jag har bara hunnit bläddra i boken, den här hösten har helt enkelt varit för hysteriskt stressig. Bilderna är starka, fascinerande, skrämmande och jag tänker att det finns en stor värld utanför medelsvensson. Jag ska absolut läsa texterna också.

Kommunalarbetaren har recenserat boken och skriver:

Björn Abelins fotografier är verkligen fantastiska, men jag hade hoppats på lite mer av Elisabeth Åsbrinks texter. Hennes debutbok ”Smärtpunkten” var lysande, men här fastnar hon lite för lätt i det pretentiösa. Ändå ett intressant tidsdokument.

Baksidestexten på boken:
Med ögon känsliga för både tid och den mänskliga naturen har fotografen Björn Abelin och författaren Elisabeth Åsbrink mött tatuerade människor mitt bland oss. Under huden finns deras historier om sorg och förluster, men också om tatueringen som smycke eller lockrop till världen om lust och jubel inför livet.

Sedan urminnes tider har människan smyckat, ristat och ärrat sin kropp. I dag är cirka 80 miljoner människor tatuerade. Och det är en trend som växer sig stark i hela västvärlden.
En bok om tatueringar, om människorna som smyckar sina kroppar och om vår tid.
En tatuerar sig för att väcka åtrå, en annan för att påminna sig om sin dödlighet.

Någon gör det för att passa in i en grupp, medan någon annan vill protestera mot den allmänna rådande ordningen. Frågan är kanske inte varför man låter tatuera sig utan, varför inte?

Bläck Tatueringar hud minnen : – tatueringar hud minnen
av Björn Abelin och Elisabeth Åsbrink
ISBN10: 9127129373
ISBN13: 9789127129375

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Boktips: Mitt galna liv, en memoar om psykisk sjukdom av Arvid Lagercrantz

by


Arvid Lagercrantz är journalist och var under 1970- och 1980-talen politisk reporter och kommentator i Dagens Eko/Sveriges Radio. Senare blev han P1-c hef, vice VD och VD vid Sveriges Riksradio. Under 2000-talet arbetade han som programledare och reporter vid Sveriges Television och Axess TV. Hela tiden led han av en så kallad bipolär sjukdom, en bitvis svår psykisk sjukdom som kan vara svårt handikappande. Arvid Lagercrantz lyckades trots detta ha ett yrkesliv, till stor del på grund av att han när sjukdomen bröt ut alltid fick vård snabbt.
I boken ”Mitt galna liv” berättar han hur det varit för honom att leva med en svår psykisk sjukdom.

Ur förordet:

Det här är en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler.
Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten.
Jag har varit journalist i hela mitt 67-åriga liv, politisk reporter på Dagens Eko i många år och sedan vice VD och VD för Sveriges Riksradio i 10 år.
Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv.

Karin Thunberg på Svenska Dagbladet har gjort en bra och lång intervju med honom om boken:

Mönstret har hunnit upprepas många gånger:

–Jag har en överambition som leder till utmattning. Inom mig finns bilden etsad att jag är dålig, misslyckad. Bevis på motsatsen gör mig orolig, jag får svårt att sova vilket gör mig ännu mer orolig. Sen är det igång.

Så ingen framgång hjälper?

–Nej, snarare förstärker den min känsla av att inte duga, inte kunna leva upp till framgången. I botten finns en slags överkänslighet, eller underkänslighet som jag kallar det.

Det är bra och det är starkt att han träder fram. Psykiska sjukdomar och psykiska besvär ses det ofta på med förakt från de som inte drabbats av något sådant och inte förstår. Många försäkringar för sjukdom gäller inte vid psykiska sjukdomar, till exempel.

Jag har inte hunnit läsa hela boken, detta är därför ingen recension. Det jag läst hittills har varit välskrivet och fångat mitt intresse. Det behövs sådana här böcker, både för andra som har liknande besvär och vänner och anhöriga till människor med psykisk sjukdom eller för den delen arbetskamrater och alla som möter andra människor. Psykiska besvär är vanligt och förståelsen skulle behöva öka för det.

De anhöriga till psykiskt sjuka glöms ofta bort. Karin Thunberg tar upp en aspekt på detta som är talande och stark:

I ärlighetens namn är det inte hans egen berättelse som drabbar mig hårdast. Det är när han intervjuar Aina, sin hustru sedan 39 år, som jag kan nudda det helvete de båda gått igenom. I boken berättar hon om den gången han blev sjuk i mitten av 70-talet, hur hon följde honom till sjukhuset och morgonen efter stod vid deras ettårings spjälsäng och inte orkade lyfta barnet ur sängen. Då hade hon själv gått igenom en operation, vägde 43 kilo. Så hon tvingades ringa till Arvids bäste vän Per Falkman, be honom komma och hjälpa henne.
Hur plågad har du själv varit av att också dina närmaste farit illa?
Arvid Lagercrantz blick är uppriktigt förvånad:
–Så har jag aldrig tänkt. Jag har nog varit för självupptagen

Mitt galna liv : en memoar om psykisk sjukdom
av Arvid Lagercrantz
ISBN: 9789174610024

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

.

Kulturbloggens tankar om boken Sociala medier av Paul Ronge

by


Paul Ronge är medietränare som utbildar makthavare och andra i hur de ska agera gentemot medier när kriser inträffar. Han har jobbat inom medier i många år och sedan några år varit aktiv bland sociala medier. I somras släppte han boken ”Sociala medier – En halv sekund från ord till handling”.

Det är en trivsam bok som bygger på samtal och intervjuer Paul Ronge haft med olika personer som är kända inom de sociala medierna. Där finns både Blondinbella, Aftonbladets Jan Helin, Fredrick Federley, Alex Schulman, Brit Stakston, Mymlan, Gudrun Schyman, Niclas Strandh (Deeped) och Christina Stielli.

Bokens styrka är att det är lågmälda samtal där de intervjuade kommer till tals, Paul Ronge håller låg profil och ställer frågorna.
Det är däremot inte en bok som tar guidar läsaren med riktlinjer, det är inte en ”gör si – gör så” bok, utan den fungerar som om jag är med där själv, hör samtalet och deltar.

Jag fick reda på en del nytt, som att Deeped varit präst.

Det är utförligt urval av intervjuade personer. Fast ibland kan jag tycka att de i flera sådana här sammanhang är samma innegäng av experter inom sociala medier som alltid lyfts fram. Att det är en rundgång, på sätt och vis.

I våras gav Brit Stakston också ut en bok där flera utvalda storheter från sociala medier var med.
Mycket är det samma urval.
Det finns en krets av gurus inom sociala medier.
Hoppas jag kan hålla mig från att ramla i samma fälla när jag nu gör en utredning om sociala medier.

Det finns en stor, stor bloggosfär och en mängd duktiga personer inom sociala medier som aldrig syns i dessa sammanhang. Jag tänker på hur Johan Ulvenlöv driver Netroots där 700 bloggare är aktiva. Johan och jag startade Netroots och tog hit Joe Trippi, som lade grunden för allt det som blommade ut under Obama-kampanjen några år sedan. Ett hundratal bloggare i Sverige bjöds in för att träffa Joe Trippi en lokal i riksdagshuset. Flera av de som drog detta lass är intressanta och har stor kunskap inom sociala emdier.

Och jag tänker på Erik Stattin som var Mr Blogg i Sverige i många år och som arrangerade stora bloggträffar.

Det finns många jag skulle vilja samtala med om sociala medier.

Men det gör ju inte Paul Ronges bok sämre. Den är rätt tjock redan. Att det finns tjugo personer till som det skulle vara intressant att läsa intervjuer med tar inte bort värdet av de samtal som finns med.
Jag tyckte om att läsa boken, mycket för att den mer handlar om tankar kring sociala medier är att det är någon bruksanvisning av hur de fungerar rent tekniskt.
Det lämnar ju dessutom utrymme för andra att göra en sådan bok. För det är jag övertygad om att det också finns behov av.

Paul Ronge berättar själv om reaktioner på boken här.
Erik Laakso, som är en av de som intervjuas i boken, bloggar om det här.

Paul Ronge:
Sociala medier
ISBN10: 917241202X
ISBN13: 9789172412026

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Världens lyckligaste folk – Lena Sundström

by

Journalisten och debattören (och deltagaren i På Spåret) Lena Sundström är den som har skrivit den här boken om Danmark i allmänhet och Dansk Folkeparti i synnerhet. Hon följer utvecklingen i Danmark från sin lägenhet i Norrebro, en stadsdel i Köpenhamn, erfar att du måste vara dansk medborgare för att få bli medlem i Dansk folkeparti, intervjuar skådespelare, chefredaktörer för Berlingske Tidende och Politiken, skärskådar utvecklingen kring Muhammed-karikatyrerna, debatten
kring detta och den efterföljande utvecklingen.

Sedan 2001 är Dansk Folkeparti tillhörande danska riksdagen och i samarbetar med partiet Venstre, dansk motsvarighet till svenska Folkpartiet. Partiledaren Pia Kjaersgaard tillhörde en gång Fremskrittspartiet som leddes av Mogens Glistrup. Lena Sundström besöker två dansk folkepartister, som bjuder på god mat och dryck och inte kan se något fel på sitt parti (de flesta partimedlemmar brukar inse att alla partier har sina fördelar och nackdelar – inte dessa). Väldigt ofta brukar svenska
SverigeDemokrater hålla Dansk folkeparti för ett föredöme.

Lena Sundström konstaterar att en flyktingbostad (villa) i Gentofte kommun (rik kommun), som Dansk Folkeparti ondgör sig över, är drabbat av mögel och krossade fönsterrutor. Likafullt bor flyktingar där.

Det här är en bok för den politiskt intresserade och möjligen ett tidsdokument för ett av våra närmaste grannländer med en möjlig utveckling om (när) Sverige får ett främlingsfientligt parti i sin riksdag.

Relaterat:
Recension i SVD, Expressen, Bokhora och Dagens Bok.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recension av Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette – ”Jag kan bara säga att jag älskar er” av Margareta Beckman

by

Det är några synnerligen levande porträtt som Margareta Beckman nedtecknat i denna bok. Utifrån de många källor som hon har haft till förfogande redogör hon, i den utsträckning man kan med hjälp av enbart skriftliga dokument, hur vardagen tedde sig för inte enbart huvudpersonerna Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette men även de närmaste runt omkring dem.

Hon väljer genomgående att avstå från spekulationer, hon tar upp de mest omtalade och med hjälp av de källor som finns försöker hon att nysta fram sanningen så nära man kan komma efter de drygt 200 år som förflutit.

Beckman har även tilldelat olika kapitel åt olika bifigurer i relationen; Royal Suédois (det regemente som Axel slutligen efter år av åtrå förde befäl över), Madame Royal (Marie-Antoiettes äldsta dotter Marie Thérèse Charlotte) och Le Dauphin (den omtalade kronprinsen som försvann från Tempeltornet där kungafamiljen bodde sista tiden av Revolutionen innan Robespierres fall).

Deras historier involverar och i allra högsta grad påverkar Axel och Marie-Antoinette, precis som den rika korrespondens som fördes. Axels älskade pappa Fredrik Axel von Fersen, hans syster Sophie Piper, Gustav III, Marie-Antoinettes mor kejsarinnan Maria Theresia, hennes bror Joseph II och brorson Frans II samt till åtskilliga andra (personregistret i slutet är omfattande), ger läsaren en inblick i parets personliga tankar och upplevelser. Skildringar från närståendes memoarer och ögonvittnen ger ytterligare liv åt händelseförloppen som skildras i dessa två levnadsöden.

Relationen mellan de båda? Onekligen går det inte att tvivla på den starka passionen och den innerliga kärleken som uppstod mellan Axel och Marie-Antoinette. Huruvida de faktiskt var älskande i en mera köttslig tappning lär vi nog aldrig riktigt få veta – såvida någon inte kommer på ett sätt att återställa överstrykningarna i breven mellan de båda. Klart är i alla fall att tillfällen fanns det gott om och att det franska hovet nog hellre hade en diskret utlänning som drottningens älskare än en inhemsk sådan med omfattande önskningar från en ännu större ätt bakom sig. Att Axel dessutom hade Ludvig XVI:s välsignelse som nära vän och trogen undersåte till kungafamiljen är nog även det ytterligare orsak till att tro det möjligt.

Margareta Beckmans digra bakgrund som militärhistoriker märks tydligt, hon är noga med att klart fastställa datum, ort och årtal för att kronologin skall bli så korrekt som möjligt. Det gör det bara ännu sorgligare att då upptäcka den bristande korrekturen. År 1700 var inte Marie-Antoinette fjorton år, inte heller var hon en nioåring 1755. Utöver dessa missar och några övriga slarvfel är det en synnerligen intressant läsning.

Fischer & Co

ISBN 978-91-86597-03-0

Av Jessika Ahlström

Fler recensioner:
Dalarnas Tidningar
Östgöracorren
Helsingborgs Dagblad

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,