Vi människor härstammar från en människotyp som levde i många hundratusental år som samlare och jägare. Dessa ursprungsmänniskor levde i grupper om 20-30 personer och forskare verkar säkra på att bland dessa människor förekom inte krig och de levde jämställt och hade inga chefer eller hövdingar. De var när människan blev bofast som hon började samla på sig ägodelar som krigen kom. Då, när människorna blev bofasta kom hierarkierna och då blev människorna också kortare till växten. De fattigare grupperna fick belastningsskador.
Den människotyp som vi härstammar från levde alltså utan att vara krigisk i hundratusentals år. Vi är alltså inte själviska, giriga och krigiska i vår ursprungliga natur.
Det är verkligen fascinerande och inspirerande att läsa Lasse Bergs böcker. Skymningsland i Kalahari handlar om hur det gick till när mänskligheten blev bofast, vad som gjorde att vi på sätt och vis förlorade det ursprungliga mer paradisiska livet. Under tiden innan vi blev bofasta jobbade vi mycket mindre timmar men fick ut mer, blev mättare på kortare tid. Vi ägnade istället tiden åt att umgås och att spela musik och prata med varandra.
Vår kropp härstammar ju från den människotypen och den är lämpad för att promenera i timmar, till exempel.
Först under senare tid har vi börjat växa på längden igen. De bofasta människorna blev kortare än de friare kringströvande samlarna.
Det finns mycket att lära av Lasse Bergs forskning. Ingen tror väl att lösningen är att vi går tillbaka till samlar- och jägarstadiet. Vi kan dock lära oss av att veta hur de levde, det gör att vi förstår vad som rör sig inne i oss. Det gör att vi till exempel inser att människor inte är skapade för att leva i hierkier. Vi mår inte bra av klyftor. Samhällen med herrar som bestämmer över andra blir krigiska.
Ju mer vi kan bygga upp samhället med medborgare som har inflytande över sina liv, desto bättre samhälle blir det.
Vi människor mår inte bra av att ha chefer över oss. Vi mår däremot bra av att nätverka i grupper där vi har lika värde.
För mig innebär det rent konkret att jag tror på samhällsstrukturer som stöder att så många som möjligt kan ha egna företag och att vi också jobbar för att människor ska ha inflytande på sina arbetsplatser. Då bygger vi en bättre värld.
Sällan har jag haft så roligt när jag läste en faktabok och så många aha-upplevelser. Vi människor är inte skapade för att jobba nio-fem på arbetsplatser med chefer som styr vår tillvaro. Det är naturligt att vara obstinat och ogilla att bli styrd.
Arbetslinjen, som den predikas av styrande politiker, är inte nyttig för mänskligheten. Visst vi måste jobba för att utveckla världen, samhället och oss. Men inte på det sättet som sker i samhället idag, där en liten grupp styr över resten, där vi jobbar alldeles för många timmar för att det ska vara nyttigt. Samhället idag, där en liten grupp roffar åt sig många miljoner högre löner än andra människor är helt fel för mänskligheten. Det är vad som skapar krigen och frustration bland människor. Ojämlikhet är onaturligt.
Fler recensioner:
Göteborgsposten, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Lasse Berg, samhälle, böcker, Kalahari, forskning
