Det är alltid trist när man verkligen vill skriva något positivt om en författare eftersom man verkligen gillar det som de tidigare skrivit. Tyvärr är detta fallet med Låt de gamla drömmarna dö.
Låt de gamla drömmarna dö är en samling olika texter från John Ajvide Lindqvists egna arkiv. Det är radioprogram, korta berättelser, manuskript från tv serier och andra texter. Dessvärre så är det få som är läsvärda, de flesta försvinner ur mitt minne så fort jag vänt blad och en del av novellerna hade jag svårt att ens hålla fokus på medan jag läste. Men istället för att skriva ned hela boken så ska jag nämna de stycken jag faktiskt tyckte om och som faktiskt är riktigt bra.
Det går inte att nämna Låt de gamla drömmarna dö utan att nämna novellen med samma namn. Det är nämligen en sorts fortsättning av Låt den rätte komma in. Även om Oskar och Eli bara är skuggfigurer och det inte handlar direkt om den. De rör sig i periferin bara. Men trots det så tycker jag att denna novell ger ett bra avslut. Jag tror de flesta som läst Låt den rätte komma in har fantiserat ihop ödet för Eli och Oskar. Vad hände efter de steg av den där tågstationen egentligen? Här får du svaret. På sätt och vis. Även om själva historien är berättad ur en äldre mans (inte Oskars) perspektiv.
Den andra novellen jag blev förtjust i är Ansiktsburk. Jag antar att det är en absurd titel men själva berättelsen är också absurd så det passar bra. Det är en så kallad ”metaberättelse”. Det är en dokumentärfilmare som berättar om John Ajvide Lindqvist långsamma fall mot vansinnet under en filmfestival. Roy Andersson spelar en viss roll i berättelsen. En ganska oväntad sådan. Jag gillar den i alla fall och jag tänker inte avslöja för mycket för då försvinner själva ”knorren”. Om inte annat så kan ni söka efter ”Ansiktsburk” på youtube. Det ger inga svar men det ökar kanske förståelsen.
Den tredje och sista texten jag gillar är Alla översättares blodiga natt. Förmodligen för att själva ämnet med översätteri ligger mig varmt om hjärtat. Men det är ingen berättelse, det handlar inte om en översättare som bärsärk med en yxa en natt. Nä, det är en recension faktiskt och den tar upp en ganska viktig sak; nämligen översättarens ansvar för texten den arbetar med. Oavsett originalspråket så litar ju både vi som läsare, och författaren själv, att översättaren gör sitt bästa för att föra över originalberättelsen till ett nytt språk. Vi tar för givet att alla scener är med, att intrigen är densamma oavsett om det står på japanska, engelska, serbiska eller svenska. Men vad händer då när översättaren faktiskt inte sköter sitt jobb? John Ajvide Lindqvist tar upp ett bra exempel. Som en älskare av J.R.R. Tolkiens sagovärld så kan jag omnämna ett till exempel- nämligen Åke Ohlmarks översättning av Ringen trilogin.
Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Göteborgsposten och Expressen.
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Ordfront förlag
ISBN: 9789170375910
Läs även andra bloggares åsikter om John Ajvide Lindqvist, bokrecension, böcker