Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Sara Kadefors skriver Sveriges Radios julkalender

by

Våren verkar vägra komma. Vintern är över och ett anonymt grått ingenting härskar i stället för våren. Och då kommer ett mail om något som har med kommande vinter att göra: Sara Kadefors skriver Sveriges Radios julkalender.

Usch att behöva tänka på december nu, när vi överlevt en alltför lång, mörk och kall vinter.

Här är pressmeddelandet om adventskalendern för radion:
I årets julkalender, ”Allt du önskar”, flyttar 11-åriga Elvira hem till familjen Lancelot veckorna före jul. Där får hon allt hon önskar sig men samtidigt börjar hon misstänka att saker inte står rätt till. För manus och regi står Sara Kadefors och kalendern illustreras av Peter Bergting.

– ”Allt du önskar” är en surrealistisk, actionfylld thriller om den klassiska hjältinnan Elvira som slåss mot den mäktiga familjen Lancelot. Jag vill på ett tillspetsat sätt skildra ett konsumtionssamhälle där allt fullkomligt går överstyr, säger Sara Kadefors.

Peter Bergting är en av Sveriges mest etablerade fantasy-illustratörer.
– Sara Kadefors manus baseras mycket på ljud, det är ju skrivet för att lyssnas på. Det är en pedagogisk uppgift för mig att tillföra något visuellt till berättelsen, säger Peter Bergting.

– Årets julkalender är spännande och galen, en typisk Sara Kadefors-historia, säger Inga Rexed, exekutiv producent på Sveriges Radio.

Sara Kadefors började som radiojournalist i P3-programmen Morgonpasset, Söndagsskolan och Iller på 1990-talet. 2001 tilldelades hon Augustpriset i barn- och ungdomsboksklassen för ”Sandor slash Ida” och har efter det skrivit både filmmanus och vuxenböcker. I somras debuterade hon som radiodramatiker i Unga Radioteater-pjäsen ”Buss 103”. Hennes roman ”Nyckelbarnen” är nominerad till Barnens Romanpris i P1 som delas ut i augusti.

Förutom flera rollspel har Peter Bergting även illustrerat det svenska bokomslaget till ”Harry Potter och dödsrelikerna” och cd-omslaget till ”Mumien som inte kunde sova” som sändes i Barnradion i P4 2006.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Novellsamling av islänningen Gyrdir Eliasson fick Nordiska rådets litteraturpris

by

Det räckte inte att vara nominerad av två länder: Beate Grimsrud var ju nominerad till Nordiska rådets litteraturpris av både Sverige och Norge. Det var en islänning som fick priset och för en novellsamling.

Nordiska rådets hemsida berättar:

The Icelandic author Gyrðir Elíasson has won the Nordic Council Literature Prize 2011 for his short story collection Milli trjánna.

På svenska heter novellsamlingen ”Bland träden”.

DN citerar TT Spektra som pratat med pristagaren per telefon:
– Det är förstås fantastiskt roligt att få priset, det finns så många författare som jag beundrar bland de tidigare pristagarna, säger Gyrdir Eliasson när TT Spektra når honom per telefon i Reykjavik.

Förra året, 2010, vann Sofi Oksanen priset.

Här är de senaste tio årens pristagare:
2010 – Sofi Oksanen, Finland, romanen Puhdistus (Utrensning)
2009 – Per Petterson, Norge, romanen Jeg forbanner tidens elv
2008 – Naja Marie Aidt, Danmark, novellsamlingen Bavian
2007 – Sara Stridsberg, Sverige, romanen Drömfakulteten
2006 – Göran Sonnevi, Sverige, diktsamlingen Oceanen
2005 – Sjón (Sigurjón Birgir Sigurðsson), Island, Skugga-Baldur
2004 – Kari Hotakainen, Finland, Löpgravsvägen
2003 – Eva Ström, Sverige, diktsamlingen Revbensstäderna
2002 – Lars Saabye Christensen, Norge, Halvbroren
2001 – Jan Kjærstad, Norge, Oppdageren

Relaterat: Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Den onödige mannen av Erik Helmerson

by

Det handlar om makt och vanmakt, om överordning och underordning i mer eller mindre uttalade hierarkier – om människor, kort sagt. Huvudmänniskan i romanen ”Den onödiga mannen” heter Peter Håkansson och det är hans upplevelse av att dras allt längre ner i maktlöshetens träsk som skildras.

Dialogen är exakt, liv trovärdigt återgett av någon med utvecklat gehör. Det ger romanen dess allmängiltighet, väcker intresset för människorna och de frågor som de brottas med, bortom den konkreta verklighet som är bokens. Och det väcker igenkännandet, all attraktions grund men också förmåga att skapa obehag och rädsla.

Journalisten Peter Håkansson är lite drygt 40 år, finner sitt yrke allt mer ofritt och sin karriär allt mindre framgångsrik, äktenskapet är livlöst, fotbollskvällarna ger inte längre samma gemenskap heller, dottern glider längre och längre bort i sitt ointresse.

Det är den yttre ramen och den fungerar kanske för att författaren valt en miljö han själv känner väl till och inte studerat in, som läsare blir den snart osynlig som det självklara – för historien lika betydelsefull som om Peter bott i Bromma i stället för Enskede eller någon annan trevlig närförort till huvudstaden.

Han är en man som inte kan skydda sin dotter från övergrepp simhallen, som efteråt duckar för förövarna, som misslyckas med att fixa jobbet när han äntligen får chansen att göra ”nåt stort”, som knappt vågar närma sig sin fru. Undergångskänslan växer sig allt starkare, kontakten med dem han älskar allt mer frusen. Med allt större kraft kommer däremot tankarna på att han saknar existensberättigande, att han är en onödig man.

Som den moderna roman det här är försöker Peter i den faktiskt tala om problemen och sin rädsla, först med sin nära kompis Carl (i samband med en fotbollsmatch). Men försöken att tala med dem som står honom nära, eller tidigare gjort det, kommer främst att tydliggöra hur olika människor utvecklas och hur lätt det blir att tala förbi varandra. Det blir stelt och konstigt – eller än värre, totalt obegripligt – som för de andra föräldrarna på föräldramötet där Peter, efter en maratondiskussion om farlig trafik utanför skolan, ironiskt föreslår att de ska kasta några bomber.

Vägen ur förstelningen kommer oväntad, troligen också för huvudpersonen själv. Befrielsen från ett ok betyder inte alltid att det blir rätt eller ens bättre, men det blir annorlunda. Som ofta på riktigt.

Lilly Hallberg

Bok: Den onödige mannen
Erik Helmerson
Förslag: Norstedts
ISBN 978-91-1-302826-2

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nobelpristagaren Herta Müller kommer till Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg

by

Nyligen kom beskedet att Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa kommer till bokmässan i Göteborg i höst. Nu fick jag ett mail från Rumänska kulturinstitutet att även Nobelpristagaren året före kommer:

Den rumänsktyska författaren Herta Müller, 2009 års Nobelpristagare i litteratur, gästar Sverige i september på inbjudan av Rumänska kulturinstitutet.

Som en av höjdpunkterna i årets upplaga av Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg kommer Herta Müller att medverka i två seminarier. Nobelpristagaren samtalar dels om språket som Heimat (hem), dels om två av sina böcker som nu är aktuella i svensk översättning: debutboken Flackland (Wahlström & Widstrand), en novellsamling som ges ut i ocensurerad och reviderad version, och essäsamlingen Hunger och siden (Bokförlaget Tranan).

Herta Müllers besök fortsätter i Stockholm, där hon uppträder på Internationell Författarscen tisdag den 27 september.

Programmen ordnas av Rumänska kulturinstitutet i samarbete med Bok & Bibliotek, Wahlström & Widstrand, Internationell Författarscen och Bokförlaget Tranan.

Horn av Joe Hill – recension

by


Ibland så nästan vet man innan man öppnar att en bok att man kommer att gilla den. Det händer inte ofta och det slutar för det mesta med en viss känsla av besvikelse. Men Joe Hills Horn tillhör faktiskt en av de få böcker som jag hade höga förväntningar på OCH som jag gillade från första bladet. Vanligtvis så är det dumt att ha höga förväntningar på både film och böcker eftersom man oftast då blir besviken. Man skapar sig liksom en ouppnåelig bild som verkligenheten inte kan mäta sig med. Men hursomhelst, nu till Horn:

Handlingen tar plats i den lilla New Hampshire staden Gideon. Huvudpersonen är Ignatius ”Ig” Perrish som förlorade sin flickvän Merrin ett år tidigare på det mest fruktansvärda sättet. Hon återfanns våldtagen och mördad ute i skogen och efter det blev Ig en utstött person i samhället. Alla tog för givet att han var den skyldige trots att inga bevis finns och han aldrig blir arresterad för dådet. Och Ig har inte mördat Merrin. Morgonen efter årsdagen av hennes mord vaknar Ig upp och upptäcker att två horn har växt ut ur hans panna. Som om detta bisarra faktum inte vore nog så börjar folk bete sig märkligt runt Ig. De avslöjar sina mörkaste hemligheter för honom. Allt som är smutsigt, mörkt och fult bubblar upp till ytan och det är Ig som får höra deras märkliga bikter. Det tar inte heller lång tid innan Ig får reda på vem det var som mördade och våldtog Merrin.

Jag skulle vilja säga att upplägget är rätt så absurt, nästan lite likt Kafkas Förvandlingen. För er som är inte är helt bekant med den så kan jag berätta att huvudpersonen i den vaknar upp och upptäcker att han blivit förvandlad till en sorts insekt under natten. Nåja, det är väl snäppet värre än ett par horn men just overklighetskänslan är densamma. Det blir en tvär kontrast eftersom den övriga miljön är väldigt naturalistisk. Hornen är inte en metafor eller något som bara finns i Igs egna huvud- nä, de är ett verkligt faktum för honom. Hans nya talang att frambringa mörka bikter är inte heller något som fungerar för Igs fördel. Han får höra hur besvikna hans föräldrar är på honom, hur de önskar att han bara skulle försvinna. Han blir målet för mycket hätska känslor.

Handlingen är uppbyggd med en ganska splittrad tidsföljd. Vi har nutiden, då Ig har sina horn, och vi får följa med i olika återblickar. Allt för att vi ska förstå den djupa kärleken mellan Ig och Merrin och för att vi ska begripa vad som egentligen hände. Även om det är berättat ur en tredje persons perspektiv så får vi se saker och ting ur en del av de olika karaktärernas egna perspektiv vilket gör det hela mycket intressant och spännande. Vi får uppleva hur snedvridet en viss situation kan uppfattas eftersom den spelas upp ur olika personers perspektiv.

Även om handlingen är ganska snävt uppbyggd så bjuder den på många överraskningar. Jag tänker inte avslöja dem och förstöra er läsning dock. Men vi förstår ju ändå att i stora drag så handlar det om Igs uppgörelse med Merrins mördare. Det som är intressant är ju det som försiggår där emellan. Ig får ju horn, han lockar fram ondskan i människor men på något sätt så är han inte ond. Han är en god människa som fått gå genom helvetet. Han ställs emot den verkliga ondskan och genom sitt fall från mänskligheten så återuppstår han i en demonisk form. Men trots detta, trots hornen och likheten med en djävul så väcker han djup sympati. Joe Hill väcker frågor om Gud och Djävulen- vem som egentligen var (eller ÄR?) ond och inte och det är mycket intressanta filosofiska spörsmål.

Jag rekommenderar Horn till varje person som vill få sig en läsupplevelse. Det går inte att säga att det är renodlad skräck eftersom handlingen egentligen är väldigt melankolisk och ledsam bort emellan. Skräcken kommer med hornen, antar jag. Det lite övernaturliga inslaget. Jag tycker egentligen inte om att betygsätta böcker eftersom läsupplevelsen skiljer sig så från person till person. Men denna skulle få toppbetyg. Om jag alltså betygsatte.

Originaltitel: Horns
Författare: Joe Hill
Översättare: Gabriel Setterborg
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303216-0

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,