Litteratur och konst

Minnet, Fram och tillbaka
Författare: Pontus Wasling
Förlag: Volante
Utgiven: 201309
ISBN 1978-91-87419-15-7

Pontus Wasling, läkare och hjärnforskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset har skrivit en bok om vårt minne, ”Minnet, fram och tillbaka”, där han har gjort en övergripande sammanställning av den senaste tidens forskning.

Titeln syftar på att vi hela tiden flyttar minnet mellan då och nu i enlighet med Augustinus tidiga bekännelser. Och framför allt även framåt, hjärnan är enligt forskningen en retrofuturist när den går tillbaka till minnena för att skapa framtid.

De banala ögonblicken utgör minst nittionio procent av vår tid. Hos de flesta glöms det mesta bort. Minnena som fastnar är de som bär på vår livserfarenhet. Våra minnen används för att konstruera bilder av framtiden. Vi skapar dem av erfarenheter för att anpassa oss till framtiden. Vi kopplar alltid nya minnen till de äldre som vi redan har och därmed blir det lättare att lära sig nytt ju mer man redan vet. Minnets viktigaste uppgift är att skapa bilder av framtiden så att vi kan ta bra beslut, inte att vara något vi passivt ser tillbaka på.

Att ha minnen och att använda dem är enligt författaren två helt olika saker. Jag vet hur-minnena utvecklar vi över tiden och de förbättras med rätt undervisning. Jag vet att-minnena lagras in snabbt men tynar sedan bort.

Wasling har i boken bl.a. med en beskrivning av nobelpristagaren i ekonomi Daniel Kahnemans (”Tänka snabbt och långsamt”) intressanta teori om System 1 (tankesystem styrt av intuitiv känsla) och System 2 (det analytiska och teoretiska). Här kan vi få en uppfattning om hur svårt det kan vara att i verkligheten få bukt med fördomar, som nästa alla har och som grundar sig i snabba omdömen och omedvetna val. De omedvetna, tysta och ofta fördomsfulla intuitionerna styr troligtvis den största delen av våra liv. De tar lång tid att träna in och innebär för det mesta generaliseringar. Vi gör ogärna något som vi inte känner igen, vi blir omgärdade av tyckanden som kan göra oss enkelspåriga.

Ett kapitel ägnas åt droger. Välbehag är viktigt för att skapa minnen men droger kan ta över belöningssystemet så totalt att de vanliga belöningarna blir devalverade och mister sin betydelse. Ett annat åt njutning, enligt Wasling är de kortvariga njutningarnas uppgift är att motivera oss så att vi kan lära in nya minnen, som ska leda till bättre överlevnad för oss som biologiska organismer.

Jag slås jag av hur mycket av våra känslor och därav följande beteenden som enligt hjärnforskningen beror av biologin i vår hjärna. Det är kemiska substanser som genomströmmar hjärnans olika delar, elektriska impulser mellan miljontals synapser, olika mekanismer som genererar belöningar, njutningar, som vi sedan lagrar och återkommer till som erfarenheter. Lite otäckt är det att förställa sig vad ännu fler upptäckter av detta slag kan leda till i en oöverblickbar framtid t.ex. i form av manipulering av beteenden.

Jag läser samtidigt med denna bok Lars Noréns första dagbok från 2002-2005. Jag kan rekommendera det, dagboken är ett underbart exempel med vilket man kan göra jämförelser och applikationer.

Författaren säger sig ha använt några tricks för att få boken att fastna i våra minnen. Jag tror att det bl.a. kan vara struktureringen av boken med tydliga rubriker på egen sida framför varje kapitel och dessutom kapitlen indelade i underrubriker som väcker vår nyfikenhet.

Även om vårt minne är en avgörande förutsättning för att vi ska kunna fungera som människor så förstår jag när jag läser Pontus Waslings bok att det samtidigt begränsar oss väldigt mycket, vår valfrihet är inte så stor som vi tror.

Det har varit fascinerande och otäckt att på ett lättfattligt sätt få en inblick i hur våra hjärnor styr oss in i minsta detalj. Och att det finns hopp om att det inte behöver vara riktigt så. Vi har alltid möjlighet att omtolka och bearbeta våra minnen med hjälp något så abstrakt och ogripbart som vår fantasi!

Text: Vivian Gustin

Titel: Stenträdet
Författare Stefan Einhorn
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven 2013-09
ISBN10 9137140590
ISBN13 9789137140599

Psykiatern Daniel Weiss kallas till sjukhuset en sen kväll för att en patient som tycks lida av religiösa vanföreställningar. Patienten vill träffa just honom, trots att patienten inte är inlagd på avdelning Daniel Weiss ansvarar för. Daniel Weiss är skeptisk och drar slutsatsen att patienten har vanföreställningar men plötsligt, mitt under samtalet, skjuts patienten ihjäl och mördaren försöker mörda Daniel Weiss genom att knuffa honom ner för en balkong.

Daniel Weiss är egentligen väldigt skeptisk till det som patienten berättat men ändå beslutar han sig för att undersöka något av det. Finns det ett exemplar av Livets träd kvar på jorden och är Livets träd detsamma som den buske som brann för Moses i berättelsen i Gamla Testamentet?

Första halvan av Stenträdet är en lättsam berättelse som starkt påminner om Dan Browns koncept för DaVincikoden och alla dess efterföljare. På gott och ont. Ni vet: en medelålders man, singel efter problem i äktenskapet träffar vacker, modig och klok kvinna och de beger sig ut på en farlig färd för att leta efter svaret på en historisk gåta och möter farliga mördare och annat under äventyret. Det är som sagt på gott och ont. Många gillar koncepter, Dan Browns böcker säljer som smör. Själv har jag dock tröttnat på denna förutsägbara genren för länge sedan.

Men Stenträdet är mer än så. Plötsligt mitt i boken smäller det till och det blir en berättelse om existentiella frågor och människans behov av att söka svaren på de stora frågorna. Berättelsen skildrar den livsfarliga fundamentalismen, oavsett om den är religiös eller vetenskaplig och den får igång mig att att fundera på vad mirakler är. Vad säger att mirakler inte har naturliga förklaringar som vi inte upptäckt in? Vad säger att ett träd inte skulle kunna brinna för att det består av ett ämne som antänds när en människa andas ut mot det?

Stefan Einhorn tar upp de existentiella frågorna på ett ödmjukt sätt och boken är lättläst, överraskande och lagom spännande.

Taos uppdrag till människan
Förlag Siljans Måsar Förlag
Författare Solomina
Utgiven 2013-06
ISBN10 9186799568
ISBN13 9789186799564

Bokomslaget går i gulbruna valörer och är varmt murrigt, vi ser två framsträckta händer och ljus som mjukt sprider sig och en symbol i bakgrunden. Omslaget är vackert och talar till mig på flera plan. När jag öppnar boken har jag redan fått höga förväntningar av att endast betrakta boken, som har ett behändigt format som går att bära med sig i något större fickor.

Boken är skriven utifrån Taos synvinkel, Tao talar till människan direkt. Vad är då Tao? Jag tolkar Tao som att var och en kan själv bestämma sin bild av Tao. Tao kan vara Gud, Allah, skaparkraften, livskraften, sanningen – det andliga som finns i oss alla. Var och en som är intresserad av att världen ska bli bättre kan få ut något av Taos råd.

Tao säger:
Jorden håller på att rämna på grund av det liv människorna lever. Det beror på många olika saker, men det svåraste problemet är kärlekslösheten. Den gör att vi trampar på varandra för att få mest, inte tar ansvar för omgivningen, medmänniskorna och naturen. Jag säger vi, därför att jag och du är ett. Kärlekslösheten ger inte det som människorna behöver trots framgångar i yrkeslivet, vackra hem, pengar och prylar. Det har gått så långt att människorna är mer rädda för kärlek än något annat.

Jag tycker många tankar är bra i boken och ger mig en del att tänka vidare på. Men jag håller inte med om allt, eller rättare sagt: saker belyses ur en synvinkel, men det finns fler sätt att se detta på. Jag tänker på exempelvis kapitlet ”En människa utvecklas” som tar upp hur viktigt det är att en liten baby får kärlek direkt. Tao skriver:
I de familjer där våld förekommer mellan föräldrarna, kan effekten bli att fostrets medvetande, summan av all information, splittrar sig och delvis hamnar utanför kroppen- Då saknas en del av den livsenergi som ger förutsättningar för fostrets trygghetskänsla.

Tao tar upp hur barn som inte får kärlek som små och som tonåringar blir rotlösa och mår dåligt. Visst, det är rätt självklart. Men det finns människor som växer upp i svåra förhållanden och trots det blir oerhört kärleksfulla människor. Det finns människor som växer upp med föräldrar som verkligen älskar dem och ändå mår dåligt när de blir tonåringar.

På så sätt tycker jag att Taos uppdrag till människan ibland gör saker för lätt för sig. Livet och människor är väldigt mycket mer komplicerade. Det går inte att ge enkla svar till varför sjukdom, olyckor och död inträffar.

Tao skriver att Tao har bott i många ”hus” (det vill säga kroppar) där tillvaron varit skön och det varit bekvämt och lätt att bo där. Men i många, många hus var jag tvungen att flytta ut för att klara mig. Det är svårt att bo i ett ”hus” som dränks av skräpmat, alkohol, rök och allt det som inte är bra för kroppen. Men värst är ändå det inre våldet, kritiken, att inte bry sig om kroppen och självförnekelsen. I den kroppen är det svårt att vara kvar.

Nu tror jag inte att människor kan klara sig från sjukdomar genom att alltid göra helt rätt, äta rätt, motionera lagom, utveckla sig andligt. Sjukdom finns ändå och drabbar inte enligt någon slags ”rättvisa”. Jag kan därför inte ta till mig allt i boken till hundra procent. Det tycker jag dock inte är viktigt. Boken ger många bra tankar att fundera kring och diskutera kring – och det tycker jag är värdefullt. Jag förväntar mig inte att en bok ska ge mig exakta svar på de existentiella frågorna. Bara de får igång frågeställningarna så jag tänker vidare och pratar med andra är bra. Det räcker bra så.

Här kan du provläsa Taos Uppdrag till människan