Godisskålarna står framme på det avlånga bordet inne på Norstedts förlag på Riddarholmen, glasen fylls på med bubbel och de inbjudna sätter sig tillrätta vid bordet för att diskutera den utkommande romanen Jungfrustenen. Romanen kommer ut på onsdag; det nytryckta första exemplaret ligger framme intill räksnittarna på bordet.
Jungfrustenen är första delen i vad som förväntas bli en sex-delar lång serie om tre kvinnor i en familj. En viss känd amerikansk Jazztrumpetare, svenska nittiotalsförfattare och ryska nobelpristagare får dock också strålkastarljuset i första delen; som dessutom innefattar en vacker sten, en lång resa och många naturvetenskapliga inslag.
Romanen är skriven av Michael Mortimer – en pseudonym. Författaren bakom verket uppger sig ha en författarbakgrund i annan genre. För att slippa fördomarna och ställa berättelsen i förgrunden väljer denne att inte ge ut sin bakgrundsinformation. Mortimer kan ses som en debutant – namnet är ännu inte känt och han är ny inom genren.
Författarens val att inte stå i centrum må dock ha motsatt effekt – redan i dag undrar flera vem som kan stå bakom verket. Är det en kvinna det rör sig om? En man? En femtioåring? En faktaboksförfattare? Antalet gissningar är i närheten av antalet läsare. Vettigast vore kanske att respektera författarens önskan om att få stå i bakgrunden till denna serie och fokusera på den mystiska berättelsen.
Bland de under kvällens bokcirkelträff närvarande läsare som hunnit läsa Jungfrustenen finns olika uppfattningar om bokens kvalité, flera läsare håller dock med om att berättelsen innehåller någonting tilldragande. Ytterligare reaktioner väntas komma när boken blir utgiven.
Text: Anastasia Brink