Taos uppdrag till människan
Förlag Siljans Måsar Förlag
Författare Solomina
Utgiven 2013-06
ISBN10 9186799568
ISBN13 9789186799564
Bokomslaget går i gulbruna valörer och är varmt murrigt, vi ser två framsträckta händer och ljus som mjukt sprider sig och en symbol i bakgrunden. Omslaget är vackert och talar till mig på flera plan. När jag öppnar boken har jag redan fått höga förväntningar av att endast betrakta boken, som har ett behändigt format som går att bära med sig i något större fickor.
Boken är skriven utifrån Taos synvinkel, Tao talar till människan direkt. Vad är då Tao? Jag tolkar Tao som att var och en kan själv bestämma sin bild av Tao. Tao kan vara Gud, Allah, skaparkraften, livskraften, sanningen – det andliga som finns i oss alla. Var och en som är intresserad av att världen ska bli bättre kan få ut något av Taos råd.
Tao säger:
Jorden håller på att rämna på grund av det liv människorna lever. Det beror på många olika saker, men det svåraste problemet är kärlekslösheten. Den gör att vi trampar på varandra för att få mest, inte tar ansvar för omgivningen, medmänniskorna och naturen. Jag säger vi, därför att jag och du är ett. Kärlekslösheten ger inte det som människorna behöver trots framgångar i yrkeslivet, vackra hem, pengar och prylar. Det har gått så långt att människorna är mer rädda för kärlek än något annat.
Jag tycker många tankar är bra i boken och ger mig en del att tänka vidare på. Men jag håller inte med om allt, eller rättare sagt: saker belyses ur en synvinkel, men det finns fler sätt att se detta på. Jag tänker på exempelvis kapitlet ”En människa utvecklas” som tar upp hur viktigt det är att en liten baby får kärlek direkt. Tao skriver:
I de familjer där våld förekommer mellan föräldrarna, kan effekten bli att fostrets medvetande, summan av all information, splittrar sig och delvis hamnar utanför kroppen- Då saknas en del av den livsenergi som ger förutsättningar för fostrets trygghetskänsla.
Tao tar upp hur barn som inte får kärlek som små och som tonåringar blir rotlösa och mår dåligt. Visst, det är rätt självklart. Men det finns människor som växer upp i svåra förhållanden och trots det blir oerhört kärleksfulla människor. Det finns människor som växer upp med föräldrar som verkligen älskar dem och ändå mår dåligt när de blir tonåringar.
På så sätt tycker jag att Taos uppdrag till människan ibland gör saker för lätt för sig. Livet och människor är väldigt mycket mer komplicerade. Det går inte att ge enkla svar till varför sjukdom, olyckor och död inträffar.
Tao skriver att Tao har bott i många ”hus” (det vill säga kroppar) där tillvaron varit skön och det varit bekvämt och lätt att bo där. Men i många, många hus var jag tvungen att flytta ut för att klara mig. Det är svårt att bo i ett ”hus” som dränks av skräpmat, alkohol, rök och allt det som inte är bra för kroppen. Men värst är ändå det inre våldet, kritiken, att inte bry sig om kroppen och självförnekelsen. I den kroppen är det svårt att vara kvar.
Nu tror jag inte att människor kan klara sig från sjukdomar genom att alltid göra helt rätt, äta rätt, motionera lagom, utveckla sig andligt. Sjukdom finns ändå och drabbar inte enligt någon slags ”rättvisa”. Jag kan därför inte ta till mig allt i boken till hundra procent. Det tycker jag dock inte är viktigt. Boken ger många bra tankar att fundera kring och diskutera kring – och det tycker jag är värdefullt. Jag förväntar mig inte att en bok ska ge mig exakta svar på de existentiella frågorna. Bara de får igång frågeställningarna så jag tänker vidare och pratar med andra är bra. Det räcker bra så.