Litteratur och konst

Lärorikt och välskrivet om hjältar i historien

11 november, 2013 by Redaktionen

Titel: 101 historiska hjältar
Författare: Ola Larsmo och Brian Palmer
Översättning av texter till svenska: Claes Göran Green
Förlag: Historiska Media, Lund
Utgiven: 201309
ISBN 978-91-7545-034-6

Genom åren har det i mitt huvud samlats åtskilliga namn på hedervärda individer, som kämpat för yttrandefrihet och humanism i världen. Om man skulle lägga samman alla berättelser förknippade med dessa namn förstår man att världen utan dessa ”hjältar” från stort till smått inte hade varit den som den nu är. Det har trots allt gått framåt avseende synen på människan och människovärdet och människor får det bättre och bättre över hela världen.

Författarna Ola Larsmo och Brian Palmers har gjort en sammanställning av personer, som de anser kan kallas hjältar, som på olika vis kämpat för mänskliga rättigheter i länder över hela världen. Tidsrymden sträcker sig från gammal historisk tid till nutid, en del av hjältarna lever fortfarande. Det är en mycket intressant och lärorik bok. Jag har läst om många av händelserna, personerna och platserna i reportage, artiklar och böcker, en del av personerna har jag aldrig hört talas om, andra är välkända historiska personligheter, som Gandhi, Desmund Tutu och Martin Luther King. Varje berättelse är på högst tre sidor, alltså komprimerade i dagstidningsformat. Just detta gör boken lättfattlig och användbar, jag får veta saker jag inte vetat och påminns om saker jag länge vetat men glömt.

Frågan är vad en hjälte egentligen är. Man tänker på en person som gjort något gott för andra människor ofta med fara för sitt eget liv. Alla individerna i boken är inte hjältar i denna mening utan mer i betydelsen engagerade personer som agerat i stället för att tiga. Människor som inte tigit av bekvämlighet.

Men hjälten verkar inte i ett tomrum, runt denne finns ett nätverk av andra individer och grupper, som medverkar till de goda resultaten. Somliga av hjältarna har lyckats rädda några individer i en större grupp, som hotelldirektören Paul Rusesabagina, som gömde 1200 tutsier på sitt hotell, vilka därmed undgick en av historiens största massakrer på en halv miljon tutsier i Rwanda. Andra har offrat allt för sin övertygelse, som den retoriskt skicklige Harvey Milk, hjälte i HBTQ-rörelsen, som blev mördad 1977.

Slutomdömet för min del blir: tyvärr ganska torra texter, men ändå oändligt lärorik och inspirerande läsning.

Text: Vivian Gustin

Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson – driver med den svenska deckargenren

8 november, 2013 by Rosemari Södergren

Den sanna historien om Pinocchios näsa
Författare Leif GW Persson
Förlag Albert Bonniers Förlag
Utgiven 2013-09
ISBN10 9100121622
ISBN13 9789100121624

Den sanna historien om Pinocchios näsa, den senaste deckaren av Leif GW Persson om den korrumperade kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm är en riktigt tramsig historia. Den är dock medvetet tramsig och därför är det rolig att läsa. Leif GW Persson har en vass penna och deckaren är lättläst, mig tog den en ledig helg att plöja igenom

Evert Bäckström är hur idiotisk som helst, han är så lat att han på så sätt faktiskt blir en bra chef, han släpper fram sina underordnade och låter dem ta initiativ. På så sätt lyckas han faktiskt lösa också krångliga, omöjligt brott. Evert är lat och lurig och korrumperad – men lurar egentligen mest sig själv. Han är inte lika kall och likgiltig som han själv tror.

Leif GW Persson driver med det svenska polisväsendet men allra mest driver han med deckargenren i sig. Alla karaktärer är riktigt löjliga, såväl de kvinnliga som de manliga poliserna. Mordet har en lösning som är riktigt roligt fjantig.

Den sanna historien om Pinocchios näsa är en underhållande drift med svenska rättsväsendet och deckargenren i synnerhet.

På bokhandels sida berättar om boken:

Den här romanen är en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister Sir Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. I den meningen är det en berättelse om det samlade och slutliga resultatet av de handlingar som fyra män genomför över en period på mer än hundra år.

Fyra män som aldrig träffade varandra, som förvisso levde sina liv i skilda världar, och där den äldste av dem blev mördad fyrtio år innan den yngste av dem ens var född. Och som så ofta förr, oavsett i vilket sällskap eller sammanhang som han nu har hamnat, är det också Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien.

Den är riktigt rolig och riktig löjlig. Frågan är om jag kommer att vilja läsa någon deckare alls efter att ha läst den här, som totalt sågar den svenska deckargenren.

Göteborgspostens recension och recension i Svenska Dagbladet.

Författarträff med Charlotte Rogan

7 november, 2013 by Redaktionen

Efter en lång dag bland journalister och framför kameran tillbringar den amerikanska författaren Charlotte Rogan kvällen tillsammans med ett antal av Stockholms bokbloggare. I en avslappnad kvällsmiljö bland vin och tilltugg besvarar debutförfattaren på bloggarnas frågor. Med ett glas mineralvatten framför sig berättar hon om sin bakgrund, och bakgrunden till sin debutroman. Hon har skrivit Livbåten – idag redan översatt till tjugosex språk, inkluderat bland annat spanska, polska, kinesiska och koreanska – som nått toppen av försäljningslistan i både USA och Storbritannien. Debutromanens framgång nådde även skådespelerskan Anne Hathaway – det är planerat att hon ska producera samt spela huvudrollen i filmatiseringen av Livbåten. Allt detta berör en framtill Livbåten opublicerad författare.

Den översatta romanen gavs ut i Sverige den fjärde november i år – två dagar sedan –, det nystartade Bookmark förlag bakom översättningen har fokuserat på att ge ut svenska kriminalromaner översatta till engelska, och vice versa. Livbåten är snarare en psykologisk thriller. Handlingen är följande: 1914 exploderar fartyget Grace Winter skulle ta sig över till USA med, två år efter olyckan med Titanic; och tillsammans med ett trettiotal andra karaktärer hamnar Grace på en livbåt. Handlingen fokuserar på skeendena på båten, därav titeln.

Rogan hade förväntat sig torra dokument när hon läste igenom ett fall hennes man – vars yrke är advokat – sysslade med för flera år sedan. Männen som skulle dömas i detta fall hade begått ett brott under speciella omständigheter, omständigheter som liknar de i Livbåten. Det kan förväntas någonting starkt av romanen, med tanke på förhållandena på den lilla – för det stora antalet – livbåten. Fallet blev en inspirationskälla till Livbåten, som Rogan sedan arbetade på i fem år. Hon låter ingen utomstående läsa hennes verk innan hon blir färdig; och mycket redigering tillkommer under processen.

Under kvällen diskuteras inte endast Rogans författarskap utan läsarens roll, påverkan på ett litterärt verk. Rogan är tydlig med att beskriva Livbåten som oklar, en berättelse med flera skikt som kan läsas ur olika vinklar. Hon tycker själv om verk som inte är alltför uppenbara i sin handling och dess mening. Läsarnas tolkningar av romanen väcker stort intresse hos henne. Det är bara att vänta och se hur filmatiseringen i sin tur kommer att spegla bokens innehåll.

Text: Anastasia Brink

Simma hem av Deborah Levy – en besynnerlig och intensiv berättelse

4 november, 2013 by Redaktionen

Titel: Simma hem
Författare: Deborah Levy
Förlag: Volante
Utgiven: 201310
Översättare: Kerstin Gustafsson
ISBN: 978-91-87419133

Det här är en besynnerlig liten roman (183 s), både mystisk och intensivt emotionell. Det märks verkligen att författaren är dramatiker. Personerna i Simma hem levererar sina repliker som om de stod på scenen och stämningen är teatralisk.

Berättelsen utspelar sig i Frankrike. Den unga, vackra och labila Kitty Finch är huvudperson. Plötsligt en dag ligger hon naken i swimmingpoolen hos den kända krigskorrespondenten Isabel Jacobs och hennes man poeten Joe Jacobs. Kitty blir inbjuden att bo hos familjen och det visar sig att hon läst alla Joes böcker. Kitty har själv skrivit en dikt som heter Simma hem som hon vill att Joe ska läsa. Det visar sig att både Kitty och Joe har erfarenhet av psykisk sjukdom.

Här finns ett väldigt fokus på Kittys utseende, hennes skönhet. Hon har röda svallande lockar och uppträder gärna naken. Kitty är smått galen men begåvad och verkar fixerad vid den äldre poeten Joe. Kombinationen ung, vacker, labil kvinna och äldre man med konstnärligt yrke är en tröttsam kliché. (Även om klichéer ofta finns i verkligheten…)

Jag tycker att Deborah Levy har en intressant ton i sin berättelse. En kritiker drog parallellen till Marianne Faithful – gäller den senaste novellsamlingen Black vodka som kom ut i år. Det gör mig faktiskt nyfiken.

Text: Ulrika Bergman

Tre vägar – en underbar gestaltning av ords magiska kraft

3 november, 2013 by Redaktionen

Titel: Tre vägar
Författare: Katarina Frostenson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 2013-09
ISBN 978-91-46-22469-3

Katarina Frostensons Augustprisnominerade bok ”Tre vägar” handlar om tre olika vägar, som hon går för att undersöka ordens betydelse i sitt liv och sina minnen. Hon upptäcker att orden framkallar känslor av sorg, saknad och längtan men att de också ger insikter och upplevelser i sig. För mig som inte är särskilt van vid att läsa poesi känner jag att boken ger mig lite undervisning i just det, den är både undersökande och undervisande.

Som barn bodde Frostenson med sina föräldrar och syskon i förorten Hägersten. Hon återvänder dit i den första berättelsen. Hon skriver om sin förort, som inte har särskilt mycket gemensamt med den nutida bilden av ”förorten”. Där finns en litterär skylt med en text av henne, ett citat ur dikten Hägerstenen. Till sin bestörtning finner hon att största delen av skylten är övermålad med svart färg, så att bara några få ord går att läsa:

var grå, modern
en sådan sak
som var

Hon har svårt att avläsa sin reaktion, den upptäckt hon här gör är att dessa kvarstående ord bildar en ny dikt, medvetet eller omedvetet av förövaren. Har inte hon själv förstört ord och meningar på liknande sätt under sitt liv, funderar hon.

Den andra berättelsen är mer poetisk, nästan helt i diktform. Havet och särskilt stranden lockar hennes kreativitet. I sanden finns svarta ränder, vad är det?

I den tredje berättelsen ger hon sig ut på en resa, en konstresa i Centraleuropa. Hon vill se Titians målning av satyren Marsyas, som blivit levande flådd och upphängd i ett träd som straff för att ha utmanat Apollo i flöjtspel. Motivet kan tyckas grymt men här framträder ett religiöst tema med Jesu lidande på korset som en viktig del. En kanske lite långsökt association kan jag göra till konstnärers skyddslöshet inför kritikers bedömningar. Frostenson berättar att en kritiker hade raljerat över en diktrad i en av hennes böcker och kallat den banal. Här försvarar hon – med rätta tycker jag – sin rätt att någon gång få vara just det, banal, att det hör till ibland.

Det finns över huvud taget gott om associationer i boken, många referenser till andra diktare och poeter. Barnramsor dyker upp ”Vid en väg på en sten satt en liten flicka…” har jag inte hört sedan jag var barn och genast kommer nostalgiska känslor smygande. Liksom vid ”Det går en ängel kring vårt hus…”, bönen som hör ihop med modern, som det mesta i boken gör. Hela innehållet handlar om en mor och den förtvivlade saknaden efter henne.

Modern finns med i allt, i Almqvists stjärna över stjärnhuset : ”Om bland tusen stjärnor någon enda ser på dig, tro på den stjärnans mening, tro hennes ögas glans”. Frostenson säger att stjärnan är ledljuset men att hon inte kan tro, att ”Ordens ledljus” var en av de första bilder hon skrev.
Det är ett flöde av ord, en rytm och en rörelse hela tiden. Mycket behöver inte ens sägas ut med hela ord för att förstås – U uhu hu! Utrop som jag förknippar med överraskande hemskheter som dyker upp och som måste motas bort!

Det är så mycket och så förtätat, varje ord har en betydelse, så fast det är en tunn liten bok så upplever jag lika mycket, som om jag läst en tjock självbiografisk roman. Om inte mer, jag tror att boken kommer att bli min följeslagare ett bra tag, jag kommer att slå upp sidorna och hitta nya betydelser och inspiration till egna funderingar.

Boken är nominerad till Augustpriset. Jag tycker den är väl värd att få det priset!

Text: Vivian Gustin

Litteratur och konst

Footer

Om oss