Recension av den psykologiska thrillern Livbåten

Titel: Livbåten
Författare: Charlotte Rogan
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: 2013-10-31
ISBN: 9789175470122

Grace Winter riskerar dödsstraff för ett brott som begicks på en livbåt, farandes över Atlanten efter en fartygsolycka 1914. Trettioåtta andra karaktärer på livbåten delar hennes situation. Samtliga köpte sina biljetter i sista minuter, i med oron inför ett krig. Bland Livbåtspassagerarna finns bland annat en diakon, två italienska kvinnor som inte talar någon engelska; bland de mer framhävande – Mrs. Grant och Hannah, två kvinnor i samma situation som Grace, riskerande dödsstraff.

Livbåtpassagerarna reagerar misstänksamt mot den enda besättningsmannen, matrosen John Hardy, vars beslutsfattande inte innefattar någon pliktmoral. För att lätta på belastningen och inte gå under i stormväder behövs vissa uppoffringar av passagerare. Det är egentligen lättande, för om inte Mr. Hardy fanns skulle lika gärna Grace tvingats ta samma beslut – hans handlingar resulterade i att de andra slapp agera.

För att kunna bevisa sin oskyldighet inför rätten skriver Grace en dagbok som ska redovisa hennes handlingar under perioden hon befann sig i livbåten. Hon återupplever den råa fiskens konsistens, de blöta filtarna och diakonens böner i sina minnen. Dagboken är skriven i försvarssyfte, men man kan undra hur mycket Grace egentligen rättfärdigar sig själv i sina skildringar av de tre veckorna i livbåten – hon hyser en respekt för styrka och makt, hennes beteende mot dem som tappar kontrollen är oförutsägbart, hon är äcklad av den svaghet hon får uppleva på båten, snyftningarna. Hennes skildring är kall.

I sin skildring distanserar Grace livbåten ifrån havet, hon ger få beskrivningar av vattnet runtomkring sig, den lilla ytan på livbåten står för all handlingsutrymme – ett bidrag till en närmast klaustrofobisk stämning. Livbåten skulle lika gärna kunna svävat i det tomma intet. Att hamna i havet innebär en redan skedd död, i andra fall en som kommer att ske inom kort.

Den här romanen klassas som en psykologisk thriller och den handlar ur en aspekt om överlevnad i extrema omständigheter; men å andra sidan skildrar den kontroll i flera nyanser – Grace attraktion till kontroll, hennes självkontroll och de tre karaktärerna som slåss om att ta över kontrollen på livbåten; Hardy, Mrs. Grant och Hannah. Graces självkontroll kan i och för sig ifrågasättas, hur pass mycket självkontroll hon hade när det hon anklagas för skedde; men även denna fråga leder i så fall mot kontrollaspekten.

Jag bläddrar igenom romanen igen, och finner att mycket av det som bör stå i fokus inte gjorde det när jag läste boken. Jag ville veta vad Grace var anklagad för, om hon skulle frikännas och i fall hon var skyldig till det brott hon var anklagad för. Jag skulle vilja läsa boken och fokusera på den tredje frågan. Jag rekommenderar inte att läsa den här boken en gång, jag rekommenderar att läsa den ett antal gånger.

Text: Anastasia Brink