Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk

by

Den rödhåriga kvinnan
Författare: Orhan Pamuk
Utgiven: 2017-04
Översättare: Mats Andersson
ISBN: 9789113076300
Förlag: Norstedts

En 15-årig pojke, Cem, måste jobba en sommar som lärling hos en brunnsgrävare i Turkiet. Han behöver tjäna pengar för att kunna söka in till universitet eftersom han och hans mor är fattiga sedan hans far övergett dem. Den unga Cem och hans lärare i att gräva brunnar, mäster Mahmut, har en fascinerande sommar tillsammans där de gräver sig djupare och djupare ned i marken igenom lager av sand, lera och sten för att hitta vatten samtidigt som de på natten under stjärnklar himmel berättar uråldriga sagor för varandra samtidigt som det moderna Istanbul sakta med säkert närmar sig. Romanens första halva är mästerlig. Orhan Pamuk tilldelades Nobelpriset i litteratur 2006 och i den här romanen håller han allra högsta Nobelpris-klass.

Sommaren då Cem och mäster Mahmut gräver för att hitta vatten utspelar sig under 1980-talet och det är en tidsepok som nu är förbi, idag borrar tekniker efter vatten med kraftfulla maskiner. Romanen skildrar hur det moderna Turkiet växer fram och under ytan bubblar det av konflikter mellan olika grupper: mellan regeringstrogna, vänsteraktiva och islamister.

Romanen berättar saker på flera nivåer. Mäster berättar sagor och legender ur den turkiska mytologin och ur koranen som han berättar som om han själv upplevt dem. Det är en bra metafor för kulturens kraft. En kväll blir Cem ombedd att berätta något. Han kommer ihåg en berättelse han läst om en man som heter Oidipus och som liten föddes som prins och spåmän förutsade att han skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. För att rädda honom från denna framtid flyttar han. Denna grekiska myt om Oidipus känner väl alla till. Oidipus möter en äldre man på en bro som han slår ihjäl och sedan gifter sig med en kvinna – och långt efteråt uppdagas det att mannen han dödat är hans far och kvinnan han gift sig med är hans mor.

Cem kan inte glömma berättelsen om Oidipus och växer samman den berättelsen med det persiska nationaleposet Shahname och berättelsen om Rostam och Sohrab där en far överger sin son och när de möts dödar sin son. Cem blir nästan sjukligt engagerad i att söka upp dessa två berättelser i gamla böcker, i konst. När han och hans fru till sin stora sorg aldrig själva får något barn blir det deras livsuppdrag att söka all världens information kring dessa två berättelser samtidigt som de tillsammans bygger upp ett byggföretag som gör dem rika.

Romanens första halva då Cem och mäster Mahmut gräver en brunn är helt underbar att läsa. När Cem sedan blir vuxen och jagar de två berättelserna om fäder som dödar söner och söner som dödar fäder mister romanen lite av sin lyskraft. Det blir lite övertydligt och långdraget – men med Orhan Pamuk målande språk är det givetvis ändå gripande.

Den rödhåriga kvinnan är, som bokförlaget beeskriver romanen, en sinnrikt konstruerad roman som ofta knyter in psykologiska och litterära myter och legender. Återigen visar Orhans Pamuk vilken romanens mästare han är och den här gången gör han det i det något kortare formatet.

Ur recension i Svenska Dagbladet:
Orhan Pamuks nya roman utspelar sig i den vibrerande skärningspunkten mellan öst och väst, mellan tradition och det moderna. Det är en både kittlande och angelägen idéhistorisk utflykt, skriver Marit Furn.

Ur recension i Kristianstadsbladet:
Orhan Pamuk brukar kritiseras för att vara alltför opolitisk i en tid när Turkiet behöver kritiska litterära röster. ”Den Rödhåriga Kvinnan” är en oerhört politisk bok, utan att vara ett dugg politisk.

Den visar med kuslig klarhet hur kulturen, det mänskliga, mytiska, sagolika och troende, kontrasterar mot superegoismen, självförhärligandet och svinkapitalismen.

Teju Coles ”Underliga ting” och Stephen Kings ”Att skriva – En hantverkares memoarer” förstärker varandra

by

Underliga ting
Författare: Teju Cole
Utgiven: 2017-06
Översättare: Erik Macqueen
ISBN: 9789127150713
Förlag: Natur Kultur

Att skriva – En hantverkares memoarer
Författare: Stephen King
Utgiven: 2017-05
Översättare: Ola Larsmo
ISBN: 9789100169947 Förlag:
Albert Bonniers Förlag

Stephen King är en av de författare som sålt flest böcker i hela världen. Hans råd till den som vill bli författare kan sammanfattas i två råd: läs mycket och skriv mycket. En författare som utan tvekan läst och läser mycket är Teju Cole. Jag har precis läst Tejus Coles essäsamling ”Underliga ting” som gavs ut i svensk översättning strax före sommaren i år, 2017. Jag har läst den omväxlande med nyutgivningen av Stephen Kings ”Att skriva – En hantverkares memoarer”.

Kanske Teju Cole inte skulle vilja bli omskriven i samma text som en text om Stephen King. Det är möjligt. Stephen King har fått en del kritik för att inte vara något finlitterär författare. Det kan var och en har en egen uppfattning om. Vad ingen kan ta ifrån honom är att Stephen King kan berätta en historia. Och han har blivit mångmiljonär på sitt skrivande. Hans handbok om konsten att skriva kom år 2000 men har nu blivit nyutgiven med Ola Larsmo som översättare. Skrivhandboken är rolig att läsa. I den första delen berättar Stephen King om sin uppväxt, som verkligen var under enkla omständigheter och hur han hela tiden ägnade sig åt att skriva och hur han utbildade sig till och tog jobb som lärare för att ha en säker inkomst.

Stephen King berättar också att det tog lång tid innan han skrev boken med råd till den som vill skriva. Han visste att han inte räknades till de mästerliga gigantiska författarna av finkultur. Jag tror att den nigerianska författaren Teju Cole förmodligen mer sorteras in under kategorin ”fin författare”.

Teju Cole, född 27 juni 1975 av nigerianska föräldrar i USA samt uppvuxen i Nigeria, är en nigeriansk-amerikansk författare, fotograf och konsthistoriker som för närvarande bor i Brooklyn, New York. Han har inte hunnit ge ut så många verk ännu:
2007 – Every Day is for the Thief, kortroman (på svenska Varje dag är tjuvens dag, översättning Ragnar Strömberg, Natur & Kultur 2015)
2011 – Open City, roman (på svenska Öppen stad, översättning Erik MacQueen, Natur & Kultur 2013)
2016 – Known and strange things, essä (på svenska Kända och underliga ting, översättning Erik MacQueen, Natur & Kultur 2017)

Jag fastnade för Teju Cole när jag läste hans roman ”Öppen stad”. När jag nu läser hans nya essäsamling ”Underliga ting” inser jag ännu mer vilken enastående författare han är – och vad han kommer att prestera och skapa i framtiden. Han är ändå rätt ung. Essäsamlingen är indelad i tre delar och den första tredjedelen handlar om sådant han läst, framför allt skriver han om författare som gjort intryck på honom. Den som vill vara kritisk kan peka på att det i stort sett bara är män som han inspirerats av.

I essän om Tomas Tranströmer berättar Teju Cole hur mycket han läst och läser Tranströmer och hur den poesin talar till honom:
Hans dikter har en skimrande enkelhet som växer tills den trycker ut egot ur boet, och så är man där, ensam med Sanningen.

Teju Cole sammanfattar sin hyllande essä med:
… Eller kanske, annorlunda uttryckt, ligger det magiska i deras förmåga att åskådliggöra aspekter av oss som sedan länge legat begravde under etikettsregler, kulturen och språket. Dikterna minns oss, och håller vi oss alldeles stilla ger de oss en chans att se oss själva.

Jag har inte läst någon poesi av Teju Cole, jag vet inte ens om han skriver någon poesi ens för byrålådans gömslen, men hans romaner och hans essäer vibrerar av poetisk kraft. Han är ett sådant exempel på att en författare som läser mycket blir en enastående författare.

Att läsa Stephen Kings memoarer och skrivråd omväxlande med Teju Coles essäsamling visade sig vara ett lyckat drag, de två böckerna kompletterar och fördjupar varandra.

Teju Cole har förresten en blogg också – och han är en aktiv twittrare. Många av sina texter publicerar han en första version av i sin blogg – och på så sätt testar han reaktioner på texten. Här är hans hemsida.

Bokrecension: Andras döttrar av Amy Gentry – en förfärande skildring av skuggsidan av det amerikanska samhället

by

Andras döttrar
Författare: Amy Gentry
Språk: Svenska
Utgiven: 2017-07
Översättare: Ing-Britt Björklund
Formgivare: Marcell Bandicksson
ISBN: 9789100169688
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Andras döttrar är en spännande roman, en thriller, som inte går att slita sig ifrån. Jag läser och läser och vill inte lägga ifrån mig boken. Vilken fantastisk debutroman av den amerikanske kritikern och kulturskribenten Amy Gentry.

Thrillern handlar om en familj med mamma, pappa och två döttrar som bor i ett fint medelklassområde och en natt blir den äldsta dottern, trettonåriga Julie bortförd, kidnappad från sitt hem. Åtta år senare dyker en ung kvinna upp som säger sig vara deras försvunna dotter Julie.

Vi får följa berättelsen ur två perspektiv: mammans och den återvändande dotterns. Mammans berättelse är en berörande berättelse om hur det är att leva med ett barn som försvunnit, vilka olika överlevnadsstrategier familjens medlemmar har för att överleva den tunga sorgen av ett barn som plötsligt bara är borta, kidnappad. När dottern plötsligt en dag ringer på dörren, åtta år senare, vänds allt upp och ned och det är inte helt lätt för familjen att bli hel igen. Efter ett tag börjar mamman misstänka att allt inte står helt rätt till, något verkar inte stämma med den återvändande dottern.

Dotterns berättelse är en förfärande skildring av skuggsidan av det amerikanska samhället, hur maktlösa unga kvinnor utnyttjas för sex och utsätts för våld.

Författaren Amy Gentry har en bra språk och berättelsen har högt tempo och engagerar mig som läsare. Det känns som jag är där, med i handlingen. Jag känner, ser och hör de olika personerna.

Bokrecension: Jag, Esters rester – helt underbar

by

Jag, Esters rester
Författare och illusttatör: Ester Eriksson
Utgiven: 2017-06
ISBN: 9789175152196
Förlag: Kartago Förlag

Ett märkligt, och samtidigt helt bekant, parallellt universum, skriver bokförlaget om denna underbara tecknade seriebok av Ester Eriksson. Den beskrivningen kan jag inte annat är stryka under. Jag, Esters rester utspelar sig i en värld med karaktärer som påminner om Disneys figurer och en del andra berömda tecknade figurer – men deras grubblerier och deras värld påminner om min egen ungdomstid. Det är ibland roligt och ibland lite sorgligt och rentav vemodigt, att världen för unga kvinnor inte förändrats så mycket sedan jag själv för trettio år sedan var i ungefär samma ålder som denna tuschtecknade Ester.

Ester är en ung kvinna som i dessa tuschteckningar till utseendet har en helt del likheter med Långben hos Disney. Ester grubblar på det är med killar. Hon gillar dem – men upplever att dom, killarna alltså, inte är intresserade av henne. Och om någon är intresserad vågar hon inte tro på det. Hon är rätt tuff också, rentav grov i munnen och vågar säga det mesta – vilket ju inte alltid är så lyckad.

I denna underbara seriebok får vi lära känna Ester och hennes vänner och bekanta som alla är inspirerade av välkända karaktärer. Bästa kompisen påminner starkt om Mimmi Pigg och vi möter karaktärer som är baserade på Pluto, Bamse, Kalle Anka och många fler.

Ester Eriksson har en underfundig träffsäkerhet. Ester kan tala för sig och är väldigt rolig, ibland lite för rolig och sarkastisk för sitt eget bästa. Hon har alltid svar på tal, men ibland skrämmer hon iväg de som vill vara hennes vänner eller pojkvänner.

Bokförlaget skriver om boken:
I ”Jag, Estersrester” får alla trasiga själar upprättelse. Det är inte lätt att leva, men du har varken tid eller anledning längre att be om ursäkt för ditt psyke.

Som jag skrev i början av denna lilla recension känner jag igen mycket av mig själv och mina vänner när vi var unga för trettio år sedan, förutom att vi inte hade tillgång till SMS och Tinder. Samtidigt känns det som att Ester och hennes bästa vän ändå har integritet och stolthet och att det är lite mer tillåtet idag för unga kvinnor att vara småfräcka och att de kan analysera sig själv och ta sig själva med humor – och värme. Förmodligen är jag inte rätt målgrupp för denna seriebok, men jag njöt av varenda sekund när jag läste och bläddrade igenom detta seriekonstverk. Det är inte bara texten som är rolig och underfundig, också tuschteckningarna berättar mycket och är välgjorda och fördjupar budskapet.

Ester Eriksson är serietecknare och konstnär uppväxt i Enhörna och Järna. Hon har gått på Serieskolan i Malmö. Hennes debutroman ”Det finns ingenstans att fly” kom 2016. Den var delvis självbiografisk och utspelade sig på en sluten avdelning.

Boken har en egen hemsida, som du hittar här.

Deckarserien från Singö har sålts i 100.000 exemplar och får en turistbroschyr

by

Gustafson & Kants populära Singöserie har nu sålt i 10. 000 exemplar. De mysiga skärgårdsdeckarna med kriminalaren Solbritt Andersson i huvudrollen har hittat en stor publik och nu släppts en turistbroschyr tack vare deckarserien.

Ett pressmeddelande berättar:
Idén till serien föddes just på ön Singö i Stockholms norra skärgård. Här har Johan Kant lantställe, och under en diskussion om deckargenrens överflöd av seriemördare, splattervåld och försupna manliga utredare föddes tanken på en lite annorlunda huvudkaraktär.

Solbritt Andersson är i övre medelåldern, hon har inga problem med varken sprit eller att föra sig bland människor. Gillar inte klassisk musik utan föredrar rock, helst Bruce Springsteen. Hon är en helt enkelt en mänsklig polis, som är som folk är mest.

– Vi är jätteglada att Solbritt och böckerna om henne blivit så omtyckta. Att vi skulle nå 100 000 sålda exemplar vågade vi inte drömma om när vi började skissa på projektet för fem år sedan, säger Johan Kant.

Singöserien har minst sagt placerat den idylliska ön Singö på kartan, och många läsare och fans har turistat i området för att själva få uppleva den nedlagda militärbasen, Singö kyrka och Singö Camping som figurerar i böckerna. Som ett tack till läsarna har det i samarbete med Visit Roslagen tagits fram en turistguide till Singö – för den som vill gå i Solbritt Anderssons fotspår.

– Vi hoppas att många tar chansen att besöka den fantastiska ön Singö. Det här är vårt sätt att tacka läsarna, men också att ge tillbaka till den fina ö vars miljöer och atmosfär vi fått låna till våra böcker, säger Anders Gustafson.

Turistguiden kommer att distribueras på samtliga av Roslagens turistbyråer, på Singö Camping, Singöaffären och andra butiker i närområdet, samt digitalt.

– Vi märker att litteratur har stor betydelse för turismen, och kanske lite extra i Roslagen som figurerar i många böcker. Det finns ett stort intresse för att besöka platser man läst om i en bok. För Singö har vi inte haft något bra material tidigare, så vi är väldigt glada att vi kan erbjuda det nu, säger Gisela Norén som är vd på Visit Roslagen.