Skivrecensioner

Skivrecension: Lo-Fi-Fnk – Nightclub Nirvana

20 maj, 2015 by Petter Stjernstedt

Artist: Lo-Fi-Fnk
Titel: Nightclub Nirvana
Betyg: 3

Naiva popkids eller genialisk electroduo? Sanningen ligger någonstans mittemellan. Lo-Fi-Fnk slog igenom 2006 med den internationellt framgångsrika Boylife. Uppföljaren Lost Summer kom 2011. Med tredje skivan Nightclub Nirvana hör vi ett fläskigare Lo-Fi-Fnk bjuda på klubbig soldränkt synthpop.

Sedan start har duon Leo Drougge och August Hellsing inriktat sig på drömsk, klubbvänlig electropop á la Sounds of Arrows. Som två ettriga tonåringar fulla av naivitet står de bakom mixerspakarna och leker fram ljud. Talang finns det gott av här, men utveckling desto mindre.

Svenska The Embassy, Touch Alliance och Sounds of Arrows är tydliga inspirationskällor, likaså Pet Shop Boys och Daft Punk. Nightclub Nirvana är Ibiza-Club som gjord för dansgolvet, samtidigt som den drömska, svävande känslan från tidigare alster bibehållits.

Lo-Fi-Fnk är duon som aldrig växte upp, gruppen som stannade i utvecklingen. Så här långt in i karriären skulle en önskat se mer progression men icke. Leo Drougge och August Hellsing kör på säkert kort och spelar sedvanlig fin men harmlös synthpop klädd i lyx och prakt. Å andra sidan, i ett blåsigt Sommarsverige är det kanske just vad vi behöver, ett album som får oss att drömma oss bort till vackra vita stränder, svallande vågor och sliskiga glassdrinkar.

Bästa spår: Will U Be There, Score 94

Text: Petter Stjernstedt

Skivrecension: Unknown Mortal Orchestra – Multi-Love

11 maj, 2015 by Redaktionen

Artist: Unknown Mortal Orchestra
Titel: Multi-Love
Betyg: 5

För alla som kräver en dos funk i sin psychedelia: årets album kan vara här.

”I’d hide ’til the end of time… asleep and constantly floating away,” sjunger Ruban Nielson på Swim and Sleep (Like a Shark), en av höjdpunkterna på 2013 års II. Om den introspektiva surrealismen på Portland-via-Nya Zeeland-baserade Unknown Mortal Orchestras andra album kom till i isolation, så är Multi-Love mer livsbejakande, ibland bortom all rationalitet. ”I’m half crazy,” som han sjunger redan på det medryckande titelspåret då han tycks attackeras av kärlek från alla håll och kanter. Precis som resten av albumet är det multi-dimensionellt, det finns hela tiden nya lager att upptäcka, och så fort Ruban börjar sjunga står det klart att det skett förändringar på flera plan; dels har lo-fiproduktionen som präglade bandets tidigare album uppgraderats ett par nivåer, dels så sjunger han med en helt annan övertygelse.

Det är även en familjehistoria: förutom hans bror Kody, som han tidigare spelade med i punkgruppen The Mint Chicks, så är hans far – jazztrumpetisen Chris Nielson – med och spelar på Necessary Evil. Like Acid Rain är två minuter av psychedelisk funk och efterföljande Ur Life One Night är om möjligt ännu mer catchy, medan Stage Or Screen mynnar ut i ett vintage-synthigt outro som kanske bäst visar på hur en och samma låt kan gå i olika, oförutsägbara riktningar. Låtar som Extreme Wealth and Casual Cruelty, The World is Crowded och avslutande, sju minuter långa Puzzles föreslår att det smugit sig in en viss politisk medvetenhet i bandets låtar. Men Can’t Keep Checking My Phone är den låt som resonerar bäst med hur vi beter oss 2015 — abstrakta rader om att äta syrsor och att universum kan vara ett hologram till trots — för hand upp, vem plockar inte slaviskt fram mobilen ur fickan så fort en får chansen?

Egentligen talar ingenting emot att Unknown Mortal Orchestra är på väg mot ett liknande genombrott som Tame Impala eller The War on Drugs, då Multi-Love är ett minst lika starkt album som både Lonerism och Lost in the Dream. Det variationsrika, nio låtar långa albumet innehåller både några av deras poppigaste och mest utforskande ögonblick hittills. Allt som krävs kanske är ett avlösande, meme-vänligt framträdande hos David Letterman eller någon annan amerikansk tv-värd (och alla vi som såg Unknown Mortal Orchestra på Roskildefstivalen eller Way Out West 2013 vet ju att Ruban har en del vilda moves att plocka fram om så behövs).

Bästa spår: Multi-Love, Extreme Wealth and Casual Cruelty, Necessary Evil

Skivrecension: Mikal Cronin – MCIII

8 maj, 2015 by Jonatan Södergren

Artist: Mikal Cronin
Titel: MCIII
Betyg: 4

På jakt efter de perfekta melodierna.

Första gången jag såg Mikal Cronin var på Roskildefestivalen, den danska publiken var allt annat än apatisk när han då framförde Apathy på en av festivalens minsta scener, redan då stod det klart att Cronin med sin högskoleexamen i musik var mer ambitiös än de flesta andra lo-fislackers. Något hans andra album, 2013 års MCII, bekräftade med sin varmare, mer organiska ljudbild.

Nu tar han kanske sitt största steg hittills. Det låter större, vilket redan inledande Turn Around är ett bra exempel på. Det kanske är hans första låt som skulle passa som soundtrack till en dramatisk scen i någon töntig amerikansk tv-serie. Okej, det kanske inte lät supersmickrande, men efterföljande Made My Mind Up har om möjligt ännu mer ”hitpotential”.

På sitt tredje soloalbum tar den produktive Kalifornienbon till viss del avstamp från den garagerock som präglat tidigare material och samarbeten. Visst kan det fortfarande bli sådär ösigt – lyssna exempelvis på iv) Ready – men långtifrån hela tiden. Ljudbilden har förfinats och det pendlar istället mellan olika arrangemang och instrumentationer, låtarnas minsta gemensamma nämnare är snarare melodierna som både känns tidlösa och omedelbara. Höjdpunkten är albumets sista spår, med den passande titeln vi) Circle som för att visa att cirkeln är sluten.

Bästa spår: Made My Mind Up; ii) Gold; vi) Circle

Skivrecension: Magnus Helmner – Kom Lite Närmre

7 maj, 2015 by Redaktionen

Artist: Magnus Helmner
Titel: Kom Lite Närmre
Betyg: 3

Det finns en stor värme i Magnus Helmners sånger och musik. Albumet Kom lite närmre är en blandning av soul, blues, svensk proggpop och dansbandsmusik. Texterna handlar mycket om utanförskap och gemenskap, om ensamhet och kärleken till nästan.

Magnus Helmner är engagerad i arbete för hemlösa, genom den ideella föreningen Ny Gemenskap. Bland annat med Jul i gemenskap, Kafé i gemenskap och nu senast med projektet Vinternatt 2, som erbjuder natthärbärge för fattiga EU-medborgare i samarbete med Stockholms stad och flera kyrkor.

Sångerna på den här skivan har skrivits och uruppförts inom denna verksamhet. Det känns ärligt och genuint och vilsamt att lyssna till.

Bästa spår: När det knackar på

Skivrecension: Periferia – Deal With It

6 maj, 2015 by Redaktionen

Artist: Periferia
Titel: Deal With It
Betyg: 5

Periferia är ett band från Punkalaidun, Södra Finland, bestående av fyra tjejer som är barndomsvänner. Efter att ha sett sin första konsert tillsammans 1997 bestämde de sig för att själva börja spela och starta en musikgrupp.
Bandet spelar 60-tals inspirerad instrumental musik som går att anknyta till t.ex. The Shadows och surfmusik. De är alltid öppna för nya utmaningar och har en del tidigare inspelningar och många livespelningar i bagaget, bland annat i Estland och England.

De gick nyligen att beskåda live på Finska Institutet i Stockholm under Kulturnatt 2015 där de i blixtrande scenkläder höll en bejublad spelning.
Deras senaste album heter ”Deal With It” och består av instrumentala låtar och skivan behåller en behaglig dynamik som växlar från svängiga instrumentaler till mer dramatiska låtar med en klassisk finsk melankolisk känsla. En coolhet och känsla av full kontroll återfinns. Skulle kunna vara soundtrack för en tv-serie som Twin Peaks, True Detective eller en Tarantino film. Den klassiska hammondorgeln är totalt ”haunting” och twang gitarrspelet med resterande uppsättning fångar ett genuint sound som funkar perfekt i alla lägen. Ett roligt inslag är en version av ”McGyver theme”.

Sätt på skivan i lurarna, bilen eller högtalarna och färga din dag. Se upp för beroende!
It’s finntastic, deal with it!

Text: Fredrik Lind

Skivrecensioner

Footer

Om oss