Artist: Unknown Mortal Orchestra
Titel: Multi-Love
Betyg: 5
För alla som kräver en dos funk i sin psychedelia: årets album kan vara här.
”I’d hide ’til the end of time… asleep and constantly floating away,” sjunger Ruban Nielson på Swim and Sleep (Like a Shark), en av höjdpunkterna på 2013 års II. Om den introspektiva surrealismen på Portland-via-Nya Zeeland-baserade Unknown Mortal Orchestras andra album kom till i isolation, så är Multi-Love mer livsbejakande, ibland bortom all rationalitet. ”I’m half crazy,” som han sjunger redan på det medryckande titelspåret då han tycks attackeras av kärlek från alla håll och kanter. Precis som resten av albumet är det multi-dimensionellt, det finns hela tiden nya lager att upptäcka, och så fort Ruban börjar sjunga står det klart att det skett förändringar på flera plan; dels har lo-fiproduktionen som präglade bandets tidigare album uppgraderats ett par nivåer, dels så sjunger han med en helt annan övertygelse.
Det är även en familjehistoria: förutom hans bror Kody, som han tidigare spelade med i punkgruppen The Mint Chicks, så är hans far – jazztrumpetisen Chris Nielson – med och spelar på Necessary Evil. Like Acid Rain är två minuter av psychedelisk funk och efterföljande Ur Life One Night är om möjligt ännu mer catchy, medan Stage Or Screen mynnar ut i ett vintage-synthigt outro som kanske bäst visar på hur en och samma låt kan gå i olika, oförutsägbara riktningar. Låtar som Extreme Wealth and Casual Cruelty, The World is Crowded och avslutande, sju minuter långa Puzzles föreslår att det smugit sig in en viss politisk medvetenhet i bandets låtar. Men Can’t Keep Checking My Phone är den låt som resonerar bäst med hur vi beter oss 2015 — abstrakta rader om att äta syrsor och att universum kan vara ett hologram till trots — för hand upp, vem plockar inte slaviskt fram mobilen ur fickan så fort en får chansen?
Egentligen talar ingenting emot att Unknown Mortal Orchestra är på väg mot ett liknande genombrott som Tame Impala eller The War on Drugs, då Multi-Love är ett minst lika starkt album som både Lonerism och Lost in the Dream. Det variationsrika, nio låtar långa albumet innehåller både några av deras poppigaste och mest utforskande ögonblick hittills. Allt som krävs kanske är ett avlösande, meme-vänligt framträdande hos David Letterman eller någon annan amerikansk tv-värd (och alla vi som såg Unknown Mortal Orchestra på Roskildefstivalen eller Way Out West 2013 vet ju att Ruban har en del vilda moves att plocka fram om så behövs).
Bästa spår: Multi-Love, Extreme Wealth and Casual Cruelty, Necessary Evil